De liberala politikerna hurrar,ja vi river miljonprogrammet. Då ska vi komma ihåg att miljonprogrammet försörjer en stor det av arbetarrörelsen med funktionella bostäder. Miljonprogrammets syfte var att bygga bort bostadsbristen i städerna som rådde på slutet av 1950 talet och början av 1960 talet. Syftet var även att förbättra boendesstandarden. Jag anser att riva dessa områden i den katastrofa boendekris som råder vore som sagt en katastrof. Däremot har vi Socialdemokrater föreslagit en storsatsning på att renovera miljonprogrammet. Men regeringen valde istället att införa ROT avdraget till privatpersoner. 

Delar av miljonprogrammet har alltså redan rivits.

Under det senaste decenniet har tiotusentals av de bostäder som uppfördes under miljonprogrammet rivits. Främst gäller detta på vissa mindre orter som Katrineholm, Strömsund, Karlskoga och Emmaboda, som har tvingats riva av sitt stora bestånd av tomma bostäder som uppstått efterhand som efterfrågan minskat och de kommunala bostadsbolagen fått fler och fler tomma bostäder.

Det har även förekommit vissa rivningar i större städer; Norrköping rev 600 lägenheter för att bygga om Navestad till ett bättre område och Göteborg har genomfört liknande projekt. Då handlar det ofta inte om att riva hela hus utan om att riva ned höghusen till 2–3 våningar och behålla dem som radhus eller dylikt. På många håll har man också renoverat flerfamiljshus ur miljonprogrammet. Det har då fått en högre standard, och blivit mer attraktiva.

Byggandet pågick åren 1965 - 75.  Samtliga fick statlig subvention av räntan, marknadsräntan var annars relativt hög, drygt 10% i genomsnitt under perioden. Subventionen finansierades med fastighetsskatt. Majoriteten av bostäderna skulle vara lägenheter, men även många villor kan räknas in i miljonprogrammet. Det byggdes cirka 1 006 000 bostäder, med ett nettotillskott på 650 000 eftersom många gamla hus med omodern standard revs.

Områdena är byggda efter sin tids ideal och funktion.

Dåtidens arkitektur grundande sig mer på funktion och stadsplaneringsmässiga ideal än det gamla tradionella rutnätstaden. Nu var det tid för att bebygga nya områden i naturnära områden och skapa mycket ljusinsläpp i lägenheterna, mycket rekreationsyta runtomkring husen och att ha kommunikationer och offentliga serviceinrättningar planerade på strategiska platser i förhållande till bostadshusen.

Utöver detta kännetecknas de bostadsområden som brukar ses som symboler för miljonprogrammet av den strängt genomdrivna SCAFT-planen, en plan för trafikseparering, som gick ut på att i högsta möjliga mån skilja biltrafik och gångtrafik åt. Detta gav upphov till många gångtunnlar, gångbroar, breda motorvägar och stora parkeringsplatser, men ledde även till att gångvägarna som frilades blev helt bilfria.

Återvinn och bygg på det samhället vi har!