Ibland längtar jag tillbaka till den tiden jag bara var Björn och inte BögBjörn. Detta är för mig jättesvårt att skriva om. Att Komma ut ur garderoben är en process som pågår hela livet. Varför valde jag då att komma ut och inte fortsätta som lite smygbög? Det var nog så att jag ville vara öppen för mig själv och inte leva i en livslögn. Ens sexuella identitet är mycket viktigt för hur man lever sitt liv i samhället. Så borde det inte vara, men så är det!

Jag har träffat många män som tycker det är okey att vara gay. Jag är godkänd i deras ögon. Bara jag inte tafsar på dem!!! Mina barns mammor skulle nu vägra tillåta mig träffa mina barn. Den var den där dagen jag träffade min första man. Mina två barns mammor har alltid hatat varandra. Men nu var de plötsligt värsta polare och hatade mig tillsammans. Jag behövde inte komma ut för mina far. Nej de mötte honom på stan och undrade hur det kändes att plötsligt Björn nu skulle bo ihop med en man.

Men av någon underlig anledning så blev min töntiga pappa den coolaste av alla. Det där visste han redan om och det var något som han inte hade med att göra. Det gick ganska bra att böga lite i smyg ansåg mina ex, när barnen inte var med. Men att vara tillsammans med en man varje dag var då otänkbart. De skulle göra allt för att hindra mig ifrån att träffa mina barn. De skrek bögdjävel i telefon, när barnen hörde på. De snackade illa om mig för alla jag kände. Nu har de väl godkänt mig för den jag är, mina barn är skrivna hos mig och de förföljer mig inte längre.

Några här på bloggen har påstått att sex och ens sexualitet inte är en politisk fråga. Klart det är det! Som homosexuell är du orolig varje dag för att du ska godkännas av den heterosexuella normen. Var dag är som en komma ut process I Sverige finns det lagar som hindrar homosexuella att leva ett normalt liv. Homosexuella får inte gifta sig och homosexuella får inte donera blod eller organ. Detta är ju ett orosmoment om det skulle hända mina barn eller de kommande barn barnet något.

Enligt Anrells hemsida var Homosexuella handlingar kriminella fram till 1944. Den som blev upptäckt som homosexuell kunde bestraffas med upp till två års straffarbete. Detta gällde dock endast homosexuella män som det fanns ett uttryckt förbud emot. Homosexuella kvinnor antogs inte existera. Trots att homosexualitet inte längre var kriminellt, var homosexuella inte accepterade i Sverige. Vid avkriminaliseringen sattes nämligen ett sjukdomsbegrepp på homosexualiteten i stället. Ända fram till 1979 betraktades homosexualitet som en mental sjukdom i Socialstyrelsens klassifikation över svenska sjukdomar.


År 1987 kom för första gången en lag för homosexuella som levde som sambor, den s.k. "Sambolagen".

1995 kom partnerskapslagen där homosexuella får ingå partnerskap. År 1999 kom en lag som skulle motverka diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning.

På 2000 talet kom sedan flera lagar HOMO som skulle hindra diskriminering emot homosexualitet och det gällde från barnen i skolan till de äldre i vården. År 2006 kom lagen om att homosexuella får adoptera barn och även insemineras.

Alla dessa lagar som införts för att underlätta och reformera samhället för de homosexuella har Kristdemokraterna och moderaterna gått emot. Så i praktiken om den svenska högern hade fått bestämma hade jag klassats som mentalt sjuk. Mina barn hade tagits ifrån mig och jag låsts in i ett fängelse eller på ett mentalsjukhus.