Jag kokar av upprördhet över dagens korkade utspel med Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Vad fan är det som är på väg att hända, kan man fråga sig efter att ha fått se vänsterpartiet åsidosättas och smickrande hos mp(maktpartiet) ta sig till nya höjder. Det är så feltajmat och frustrerande hur majoriteten av medlemmarna och framför allt LO-medlemmars önskningar struntas i för att Mona Sahlin ska komma med den förnyelse jag befarade. Nu får det vara nog, det bästa alternativet vore en s-regering och därefter en s+v regering. s+v+mp kommer på tredje plats medan s+mp är det som enbart 5% av LO:s medlemmar önskar se. Så kör man över medlemmarna och sympatisörer kan man lära sig av dagens utspel.

I en tid då högerregeringen har blivit så impopulär pga sina reformer är det ett tydligt alternativ till den som kan få de soffliggande socialdemokratiska väljarna att lämna sina hem för att gå till valurnorna. Det är ingen lösning att anamma en stor del av borgarnas knepiga retorik och språkbruk för att önska sig en majoritet i Stockholm, vilket till synes inte verkar vara osannolikt. Man kan bara inte gå hur långt till höger som helst för att locka rikemansväljare i Stockholm, då missar man resten av riket som är 9 gånger större än Stockholm befolkningsmässigt.

Precis som en partivän Peter Gustavsson har skrivit så är den enda fördelen med detta samarbete att miljöpolitiken får större utrymme. Liberalen Henrik Brors som kanske inte alltid är min favoritskribent, skriver på DN om Monas längtan efter kunna säga till Göran Persson "Hörre du gubben, nu är jag också statsminister, faktiskt den första kvinnliga vilket betyder att jag har skrivit ett nytt kapitel i den svenska politikens historia vilket du inte lyckades göra, sen om jag, med den politik jag för, knappt klarar av så lång tid som du som statsminister och partiledare bryr jag mig inte om."

 Men tyvärr Mona, den här strategin är fel för vi kan inte vara säker på en majoritet av S och MP i valet 2010. Nu när Lars Ohly också visar att han kan vifta svansen och strunta i ifall vi inte klarar av en majoritet utan dem är det bara att ivrigt vänta på nya tabbar från borgarna i hopp om ett tappat folkligt stöd för dem så att vi kan plocka hem en del borgerliga röster samtidigt som vi bör vara ganska säkra på att det kan rinna en hel röster från den vänstra sidan, antingen till vänsterpartiet eller till de varma sofforna som gör många tillräckligt lata att inte bry sig om valet 2010. Hittills har vi haft en opposition och från och med 2010 kommer det bli två, på båda sidor om oss vilka den ena sidan ska komma att kritisera för att vi satsat mindre på välfärden medan den andra tycker att vi gjort folk för lata med vår välfärdstat, ifall vi lyckas vinna valet utan vänsterns hjälp.

Dagens utspel kan sammanfattas som struntande i majoritetens av medlemmarnas, majoriteten av fackets medlemmars och majoriteten av sympatisörers önskan om en framtida regering. Bra jobbat Mona, nu har du hittat en ny barbieklubb, stavat SAP(Socialdemokratiska arbetarpartiet)!