Kan inte säga annat än väntans tider om besked från partiets valberedning upplevts som något av en rysare sedan Mona aviserade att hon skulle avgå. Många av partikamraterna har spekulerat mångt mycket mer än jag om vilka lösningar de velat se eller som varit möjliga, men alla har levt i en spänd förväntan över vad förslaget slutligen skulle bli.

Nu blev det Håkan Juholt från mitt gamla hemlän som föreslås som ny partiledare. Jag kan inte annat än glädjas med Håkan eftersom jag anser och tror att han har en förmåga att kraftsamla kring viktiga frågor och är också lagom ödmjuk inför den stora uppgiften. Det här är bra, det kommer att bli bättre och inför valet 2014 kan vi komma att vara det verkliga alternativet åter igen.

Att Håkan också får Carin Jämtin som partisekreterare borgar ju för att ett embryo för ett nytt radarpar i socialdemokratisk politik, det har vi inte haft på länge.

Tillåt mig att luta mig tillbaka i soffan och småle lite, det var nämligen länge sedan jag gjorde detta över politiken inom arbetarrörelsen. Nu vågar vi se framåt igen.

Grattis Håkan och Carin, nu litar vi på ert goda omdöme.