Genom att dekonstruera våra egna föreställningar om föreställda gemenskaper och kultur bidrar vi till att effektivt kunna bemöta föreställningar om främlingsfientlighet och rasism. Om alla människor är unika som kultur- och samhällsvarelser finns det heller ingen mening med att skapa föreställningar om att vissa grupper av människor är ”unikare” än andra. Alla föreställda gemenskaper bygger på arbiträra gränsdragningar om vem eller vilka som ingår i gemenskapen. Ofta används negativ identifiering: det handlar exempelvis om att identifiera vad som inte är ”svenskt” istället för att identifiera ”vad som är svenskt”.

Idag forsätter Socialdemokraternas kommunala framtidsdagar. Efter gårdagens lyckade Vårdtoppmöte fick jag återigen chansen att prata mer hälso- och sjukvårdspolitik. Jag, Catti Ullström, Anders Löwdin och Rosmari Södergren träffade Ylva Johansson för att prata vidare om hälso- och sjukvårdspolitikens förutsättningar och framtid. Gårdagens ovanliga satsning på ett särskilt Vårdtoppmöte blev en bra grund för detta samtal. Jag tycker att det var extra kul att se att så många framträdande socialdemokrater ägna så mycket tid och intresse för en av väljarnas absolut viktigaste frågor. Hälso- och sjukvårdspolitiska frågor åtföljs ofta av ett stort intresse i väljarkåren, trots det brukar just landstingsfrågorna komma i skymundan i valet.

Idag sparkade Socialdemokraternas kommunala framtidsdagar loss. Västerås socialdemokratiska arbetarekommun är värd för dem Kommunala framtidsdagarna och det känns riktigt kul att kunna blogga på hemmaplan. Arbetarekommunens voluntärer är kanonduktiga och det vilar förväntningar i luften. Ett slags "kongresstämning" har lägrat sig över hela Aros Congress Center och Västerås centrala stadsdelar.

Naturligtvis ser jag även fram emot kvällens festligheter!

"Rätten för flyktingar att själva få välja har varit ifrågasatt, bland annat därför att de ofta väljer kommuner där det redan bor många invandrare.
Det är dåligt för integrationen, har det hetat. Men den nya studien visar att de som valde eget boende fick jobb och köpte sin bostad snabbare än de som Migrationsverket placerat.

– De har tydligen vänner och bekanta att falla tillbaka på när de söker asyl här i Sverige. De har helt enkelt ett socialt nätverk som de utnyttjar genom att bo där, och det hjälper även tiden efter att man sökt asyl, säger Pieter Bevelander, docent vid Malmö högskola."

Nu är det hög tid att vi får fokus på rätt frågor. Rätten att bosätta sig var man vill i landet ska gälla lika för alla. Både den tidigare socialdemokratiska regeringen och nuvarande moderatstyrda regeringen har misslyckats. Det är bland annat felaktigt fokus och därmed politiska misslyckanden som har fått dominera mottagandet. Redan i mars 2005 försökte den dåvarande socialdemokratiska regeringen att stimulera nyanlända bort från EBO, det vill säga eget boende. Personer som har sökt asyl i Sverige kunde i vissa fall i väntan på beslut tidigare få ett mycket blygsamt bidrag för eget boende hos släkt och vänner. Enskilda asylsökande utan ekonomiska förutsättningar kunde få bidrag med 350 kr/månad och en familj kunde få bidrag med 800 kronor per månad.

Den socialdemokratiska regeringen räknade med att var tionde asylsökande skulle komma att flytta tillbaka från eget boende till Migrationsverkets anläggningar om bidraget togs bort, men i själva verket ökade andelen asylsökande i EBO. Mer än hälften av de asylsökande väljer i dagsläget att ordna sitt boende själv. EBO har blivit en besparing för staten, men de individuella, kommunala och generella samhälleliga kostnaderna är oberäkneliga. Trångboddheten är enorm.

Vad händer under väntetiden?

Verkets boende består av vanliga lägenheter, där de asylsökande själva sköter sitt hushåll. Ensamstående måste dela rum. En familj kan få ett eget rum men får då räkna med att dela lägenhet med andra personer.
Under väntetiden ska alla asylsökande (även de som ordnat eget boende) delta i organiserad sysselsättning av olika slag. Det kan till exempel handla om svenskundervisning och praktik eller att hjälpa landsmän tillrätta.
Asylsökande får ha ett vanligt arbete, om Migrationsverkets beslut beräknas dröja längre än fyra månader. Om arbetet finns på en ort där Migrationsverket inte har några bostäder kan de asylsökande få bostadsersättning. En förutsättning är att arbetet varar mer än tre månader.
De som har egna pengar ska betala för sitt uppehälle medan den som saknar pengar kan få bidrag, så kallad dagersättning.

Asylsökandes rätt till vård
Asylsökande har rätt till akut sjuk- och tandvård. Asylsökande barn har samma rätt till kostnadsfri sjuk- och tandvård som de barn som är bosatta i Sverige.

Bidrag
Asylsökande kan få hjälp med följande:

Hälsoundersökning, akut sjuk- och tandvård. De asylsökande betalar själva 50 kronor av patientavgiften och 50 kronor för medicin som skrivs ut på recept. För sjuktransport betalar de högst 40 kronor. Har en asylsökande betalat mer än 400 kronor inom sex månader för sjukvård, sjukresor och receptbelagd medicin kan han eller hon ansöka om bidrag för de kostnader som överstiger 400 kronor.

De asylsökande som inte har egna pengar kan få dagersättning från Migrationsverket.

Dagersättningen:
Vuxen: 71 kr/dag
Sammanboende: 61 kr/dag
Barn (0–17 år): 37–50 kr/dag
(från och med det tredje barnet halveras bidraget)

Dessa pengar ska täcka kostnaden för mat, kläder och skor, fritid, hälsa och hygien m.m.

Dagersättningen kan sänkas om den asylsökande:
* håller sig undan
* försvårar asylutredningen, t.ex. genom att inte medverka till att  fastställa in identitet
* vägrar delta i den organiserade sysselsättningen.

Är det någon som förvånas över varför trångboddhet uppstår? Är det någon som förvånas över varför man väljer bosätta sig nära vänner och bekanta, när det bidrar till ökad delaktighet och trygghet?

De ekonomiska förutsättningarna för asylsökande varierar naturligtvis, men om man bor i eget boende och dessutom har en dagersättning på max 71 kr/dag finns det inte så många förutsättningar att leva flott. Det är en cynisk politik. Dagersättningen har dessutom inte höjts sedan första halvan av 1990-talet!

Igår presenterades ett historiskt viktigt samarbete för att sätta fokus på medborgarnas vardag. Det handlar om att öka tryggheten och förbättra välfärden på ett flertal områden. En rättvis och solidarisk politik kommer nu börja formeras utifrån den viljeinriktning som företrädarna för S+V+MP ger uttryck för. Vi gör det tillsammans för rättvis förändring!

Samarbetet kommer i alla händelser att syfta till en grönare, rättvisare och modernare politik för ökad individuell trygghet och frihet.

Nu börjar arbetet med att utforma den praktiska politiken för att åstadkomma positiv förändring i medborgarnas liv. Det handlar om att utveckla en hållbar politik för att få väljarnas förtroende att regera.

Som Mona Sahlin själv skriver:

"Nu siktar vi på att byta ut den moderatstyrda regeringspolitiken. Det är inte slumpen, och inte finanskrisen, som tagit bort 70 procent av all utbildning för nya jobb eller trängt ut en halv miljon människor ur arbetslöshetsförsäkringen. Det är medveten moderat politik.

Idag är det uppenbart: ökade orättvisor löser inte Sveriges problem. Det behövs en ny färdriktning och kraftfulla lösningar som sätter jobben före stora skattesänkningar till dem som redan har det bäst. Det kräver investeringar i utbildning, forskning och miljöteknik, i bostadsbyggande och företagande. Det kräver investeringar som utvecklar kvaliteten i välfärden. Så kan vi rusta oss bättre för framtiden. Framgång kräver rättvisa. Nu startar två år av valrörelse."

Till skillnad mot många sverigedemokrater menar jag att människan är rationell och förmår utveckla en känsla för andra människor. Sverigedemokraterna är synnerligen förtjusta i att använda forskning och statistik på ett väl tendentiöst sätt. Ofta använder de statistiken på ett sådant sätt att det gynnar deras frågor och pekar på det "naturliga" med en "rasistisk politik". Läs gärna Roger Svensson kommentar till Qaisar Mahmoods artikel. 

Som en kommentar till det finns det även forskning som visar att attraktion människor emellan mer handlar om symmetrier och dofter än om hud-, ögon-, hårfärg eller kropparnas morfologi. Jag tycker att sådana snävt biologiskt deterministiska synsätt är felaktiga och bortser från avvikelser som norm. Sådana synsätt bortser från alla andra former av attraktion som inte grundar sig i biologiska förklaringsmodeller.

Det som skiljer människor från djur är kultur. Det finns inga hinder till varför vi inte skulle kunna lita på varandra oavsett hur vi ser ut. Om det är någonting som får oss att inte lita på varandra är det just föreställda gemenskaper. Deras existens hotas av varje avvikelse. Därför blir det ett konstant sökande efter “den andre”, “avvikaren” efter “hoten” mot den föreställda gemenskapen.

Invandring är således inte ett “hot” mot våra samhällen. Vi måste släppa våra bland andra nationalistiska, rasistiska och främlingsfientligt föreställda gemenskaper och våra krav på "etnisk och kulturell" konformitet och konformism. Om vi istället ser avvikelse som norm istället för undantag kommer vi en bra bit på vägen. Hur ska vi annars bekämpa bland annat sexism i vår strävan efter att uppnå jämställdhet?

Jag använder inte ordet mångkulturellt på det sätt som många sverigedemokrater och andra politiker använder ordet. För mig är mångkulturell inte snävt kopplat till etnicitet. Ser man det mångkulturella samhället som kopplat till etnicitet och håller sig med diskriminerande sociala praktiker kommer vi istället att få ett segregerat samhälle. Alla samhällen härbärgerar någon typ av heterogenitet. Det kan handla om alltifrån utseende till vilka människor vi förälskar oss i, till vilka politiska åsikter vi håller oss med. Alla försök att sätta likhetstecken mellan ett visst utseende, språk eller vissa sociala praktiker och vissa gemensamma värderingar är således sociala konstruktioner.

Nationalism handlar inte bara om föreställda gemenskaper utan även om förställda, förvrängda, falska och tillgjorda gemenskaper

Ett samhälle som inte håller sig med intersektionalitet kommer förr eller senare att drabbas av minskad social sammanhållning och ökade konflikter. Därför är diskriminering samhällsskadligt, ja rent av samhällsomstörtande. Diskriminering är därför aldrig acceptabel och vi måste hålla oss med en aktiv antidiskrimineringspolicy för att förebygga segregation och underlätta social sammanhållning.

Paradoxen är uppenbar för alla och envar av oss: nationalism leder till konflikter och minskad social sammanhållning, medan att se avvikelse som norm leder till ökad social sammanhållning, solidaritet.

Assimilation som bland andra Roger Svensson och andra sverigedemokrater så förtjust skriver om existerar i huvudsak inte. För att assimilation ska förekomma så måste den ena av två parter inte ta intryck av den andre medan den andre helt måste underkasta sig den förste. Lyckligtvis anpassar sig människor efter varandra, människor tar gudskelov intryck av varandra! Det är sådana saker som har bidragit till att bland annat intimavståndet har minskat de senaste 30 åren. Det är därför som vi använder fler nya ord i svenska språket som fortsätter att utvecklas. Det är därför som många ser spaghetti och köttfärssås som svensk husmanskost. Det är därför som bland annat musiken fortsätter att utvecklas och fusioner mellan tongångar från världens alla hörn.

De två länder som främst strävat efter en assimilationspolicy är de två länder som extremhögern hyllar allra mest; Jean-Marie Le Pens Frankrike och Pia Kjærsgaards Danmark. Är det en slump att det är just i dessa länder som de värsta upploppen har förekommit? Är det en slump att bilar sticks i brand i just dessa länder? Nej, för vid varje tillfälle som någon försöker beröva en ens värdighet, rätt till tolerans, respekt och delaktighet så kommer någon förr eller senare att bjuda motstånd. Det kan handla om funktionshindrades aktioner för ökad tillgänglighet till bland annat kollektivtrafiken till franska ungdomars krav på erkännande, tolerans och respekt.

Jag, och många med mig känner oss främmande inför Sverigedemokraternas försök till “etnisk rensning”. Jag känner mig främmande inför den typ av “svenskhet” som de kultiverar. Den snäva nationalistiska överrock av “svenskhet” som de håller sig med kommer jag aldrig att känna mig hemma i.

Beträffande “nationalstaternas revival” som Qaisar Mahmoods artikel egentligen handlar om: så utgör nationerna allt som oftast en alldeles för liten enhet för att kunna hantera globaliseringen. Våra stater kan idag inte på ett fullgott sätt erbjuda sina invånare det skydd som staterna legitimerar sin maktutövning från. Och nej, mångkulturalismen är inte död, den har aldrig varit död.

Den "nya nationalismen" är en chimär, en reaktionär impuls som frodas i sällskap med sociala konvulsioner. En sinnebild för ontologisk trygghet hos individer som strävar efter stagnation och kognitiv konsonans.

Är det någonting vi har lärt oss i spåren av finanskrisen så är det att de förväntningar som oroliga människor och oroliga marknader ställer på staterna är allt för stora i förhållande till staternas handlingsutrymme. Det var inte förrän lösningarna fick en förment internationell touch som de fick transnationell verkan. Det var EU som gick före och lugnade marknaderna något så när. Hade EU:s medlemsstater hållit sig med snävt nationalistiska synsätt hade det varit långt mycket svårare att utveckla ett tillräckligt starkt svar på finanskrisens härjningar. Det fanns och finns trots allt skadliga nationalistiska hänsynstaganden i åtgärdspaketens utformning som avsåg att spela ut medlemsstaternas finansiella system mot varandra. Jag tänker i synnerhet på Irlands egenutvecklade bankgaranti.

EU måste trots det bli ännu effektivare och jag välkomnar Lissabonfördragets olika möjligheter till majoritetsbeslut. Ett EU som styrs utifrån bland andra européernas intressen är bättre än ett EU som styrs utifrån “nationer” och “nationalstaters” intressen.

I enlighet med deklarationen om våra mänskliga rättigheter så ska vi inte hindra någon att bosätta sig var han eller hon vill. Det vore alltså problematiskt att hänvisa till allt för stor "invandrarkoncentration" för att avhålla nyanlända att bosätta sig i Rosengård, Gårdsten, Bergsjön, Kortedala, Ronna, Tensta, Rinkeby, Skärholmen, Skarpnäck med flera. Dessutom vore det del av en särskiljande praktik där "invandrare" och "invandring" skapas som särskilda problem.

Hej!

Jag heter Jonas Ek och är medlem i Socialdemokraterna och PES. Jag har en akademisk examen i samhälls- och beteendevetenskap med inriktning mot arbetslivsfrågor. Mina tidigare arbetslivserfarenheter handlar bland annat om arbete som utredare, konsult och behandlingsassistent. Jag har vana av att arbeta administrativt då jag har arbetat med myndighetsutövning utifrån förvaltningslagen, kommunallagen, socialförsäkringslagen samt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Jag har även arbetat som revisor i Landstinget Västmanland mellan åren 2002-2007. Som person är jag serviceinriktad, driftig, prestigelös, anpassningsbar och van att prioritera. När jag har vikarierat som lärare har jag undervisat i engelska, svenska, tyska och samhällskunskap.

Jag deltar aktivt i rådslaget för utformandet av den framtida politiken och står i skarp opposition till det borgerliga styrets negativa effekter. I det här skedet har jag aktivt valt att arbeta med frågorna kring arbete och välfärd, bostads- och landstingspolitik men jag har även ett brett politiskt perspektiv och är skicklig på att förtroendefullt presentera och representera arbetarrörelsens värderingar i olika sammanhang. Jag ser det facklig-politiska samarbetet som en förutsättning för och en grundsten i den svenska välfärdsmodellen.

Meritförteckning

Personnummer: 760515-****
Civilstånd: Sambo
Körkort: * B** ** *
ECDL: Ja
Språk: svenska, engelska, tyska och italienska

Önskad anställning / Arbetsområde

näringslivssekreterare, kommunsekreterare, politisk handläggare, informatör, kommunikatör, utredare, konsult, socialarbetare, välfärdsarbetare, rehabiliteringskonsult, rekryterare, coach, mentor, yrkesvägledare, yrkeshandledare, vägledare, arbetsförmedlare, försäkringstjänsteman, personalhandläggare, personlig handläggare, biståndshandläggare, med mera…

Utbildningar
* No Power No Lose – Kommunikation och självskydd, september 2007
* Bemötande av hot och våld – Kommunikation och självskydd, juni 2007
* Att föra samtal och leda möten – systemteoretisk utbildning i uppskattande samtalskonst, våren 2006
* Fördjupad försäkringsutbildning – Försäkringskassans internutbildning februari-april 2006.
Välfärdsarbete med inriktning mot rehabilitering, 120 p., Mälardalens Högskola, 2005
* ECDL-utbildning, Svenska Enter Rehabilitering, Västerås, 2002
* Interkulturell kommunikation, Nordkolleg, Rendsburg, Tyskland, 2001
* Italienska A, 20 p., Mälardalens högskola, 1996
* Matematik B+C, Spanska A, Komvux, Västerås 1995
* Samhällsvetenskapligt program, Europagrenen, Carlforsska gymnasiet, Västerås, 1995

Anställningar/vikariat
* Projektanställd medlemsinventering – Socialdemokraterna – 2008-06-02–2008-06-05
* Timanställd kurir – DHL Express AB, Västerås – 2008-03-13–2006-06-01
* Deltidssäljare – Systembolaget – Hälla Syd, Västerås 2007
* Behandlingsassistent – Statens Institutionsstyrelse – Eknäs Ungdomshem 2007-05–2007-10
* Rehabiliteringskonsult – CENSURERAT - 2006-07–2006-11
* Utredare – Försäkringskassan Uppsala 2006-02–2006-07
* Försäkringstjänsteman – Försäkringskassan Söderort, sommaren 2004
* Lagerman – Skeidar, Västerås, 2000
* Deltidssäljare – Systembolaget, Jägersro, Rosengård, Burlöv, Stenby, 2000
* Projektledare – Graphium Västra Aros, Västerås, 1998
* Vårdbiträde – Skallbergets servicehus, Västerås Kommun, 1998
* Lärarvikarie – Gideonsbergsskolan, Västerås Kommun, 1995-96 samt 1998

Praktik/övrigt
* Ledamot av Västmanlands socialdemokratiska vård- och omsorgsutskott
* Ledamot av Västmanlands nätverk mot främlingsfientlighet och rasism
* Representant, Västerås Soc.dem. Arbetarekommun, 2008-
* Kassör i Malmabergs Soc.dem. förening, 2008-
* Ordinarie ledamot av revisionen för Landstinget Västmanland, 2002–2007
* Ordförande för RSMH Fenix, Västerås fram till mars 2006
* Arbetsplatsförlagda studier, Försäkringskassan Söderort, 2004
* Styrelseledamot i Vänsterpartiet, Västerås, 2003–2004
* Styrelseledamot i linjeföreningen Welfare, 2002
* Exportassistent, Sensor Control AB, 2001
* Säljare/informatör, East Asia Center (Exportrådet), 1998

Med vänliga hälsningar,

Moderaternas förslag om ett särskilt kontrakt för invandrare som kommer till Sverige bryter mot en rättspositivistisk rättsuppfattning. En sådan rättsuppfattning utgår från principen om att samhällets lagar tillämpas likdant för samhällets alla medborgare.

Sverige behöver en aktiv antidiskrimineringspolicy. En sådan policy skulle inte vara förenlig med Moderaternas förslag som olyckligtvis backas upp av bland andra socialdemokraten Luciano Astudillo. I sin artikel på Newsmill skriver han bland annat: "Grundläggande värden såsom alla människors lika värde och lika rätt är självklara fundament i vår demokrati."

Lite längre ner i sin artikel skriver han:

"I sak kan de flesta i Sverige skriva under på följande: 1) Integrationspolitiken har misslyckats. 2) Fler kommuner måste ta ansvar för mottagningen 3) De kommuner som tar ansvar ska få hjälp 4) Vi behöver en snabbare och effektivare introduktion med tydligt jobbfokus 5) vi behöver ett stärkt fokus på likabehandlingsprincipen 6) Vi behöver ett stärkt sammanhållande kitt för Sverige.

Moderaternas nya lösning är alltså ett särskilt etableringskontraktet för nyanlända. I det ska varje individs rättigheter och skyldigheter förtydligas. I det ska också den nyanlända skriva under på våra värderingar. Jag tror absolut att det kan finnas skäl att förtydliga både individens och samhällets ansvar genom ett kontrakt. Alltför ofta lever inte samhället upp till sitt åtagande i introduktionsprocessen. Ibland finns det också skäl att ytterligare markera för den individ som inte fullföljer sitt åtagande att bli självförsörjande."

Understrykningarna är mina egna. Är det någon fler än jag som ser att de båda understrykna meningarna inte är förenliga med varandra? Vem av debattörerna har gått ut och hävdat att även andra än framför allt utomeuropeiska invandrare bör ha ett särskilt samhällskontrakt? Är idéerna bakom ett särskilt invandrarkontrakt förenliga med alla människors lika värde och rätt? Det går inte att bortförklara att det särskilda invandrarkontraktet är en särskiljande social praktik; att en sådan idé är diskriminerande; att diskriminering är en kränkning av individens mänskliga fri- och rättigheter.

Sverige har ratificerat FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter. Vi kan inte skapa ett öppet och demokratisk samhälle; ett samhälle som erbjuder alla som vill vara delaktiga att kunna vara det om vi inte samtidigt håller oss med en aktiv antidiskrimineringspolicy.

Det är inte genom hårdare tag och assimilieringskrav som Sverige kommer öka delaktigheten. En sådan väg har redan Frankrike och Danmark valt.

Genom att tvinga fram en idé om "svenskhet" och om "svensk värdegrund" är vi allt för snara att skapa "den andre", "det osvenska", "det svenskfientliga" och "invandraren". Alla försök att fånga in "det svenska" i ett snävt etnokulturellt ramverk utgår från idéer om vad "det svenska" inte är. Det är i princip omöjligt att försöka skapa sig en bild av "det svenska" eftersom det inte finns några kulturella uttryck eller praktiker som helt enkelt kan sägas vara unika för Sverige eller "svenskarna".

Ett särskilt invandrarkontrakt riskerar således ge upphov till backlash. Svenskkontraktet är ett tydligt assimilationskrav som både skapar "invandraren" som identitet och "invandraren" som ett särskilt samhällsproblem. Den typen av stigmatisering riskerar att mynna ut till fler särskiljande och diskriminerande sociala praktiker, snarare än det motsatta.

Sverige ska ha ett samhällskontrakt för medborgarna. Sverige ska garantera alla människor lika rätt och värde. Välfärdssamhällets krav på delaktighet, arbetslinjen, ska inte se annorlunda ut eller vara hårdare tillämpad för vare sig Göran, Maud, Fatumeh eller Tsing.

Olof Palme uttryckte det tydligt under 1978 års partikongress: ”Det får inte finnas vi och de – det finns bara vi.”

UNIFEM uppmärksammar idag det internationella arbetet för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Du kan själv visa ditt stöd i kampen genom att bära det vita bandet. Ikväll håller UNIFEM:s svenska avdelning en manifestation på Sergelstorg mellan klockan 17.00 och 18.00. Om du har vägarna förbi Sergels torg vid tiden för manifestationen hoppas jag att du tar dig tid att stanna upp och lyssna.

Vi kan inte bygga ett samhälle på rädsla och fruktan. Det är inte hållbart att våra kvinnor och flickor tvingas till underordning av män.  Vare sig social bakgrund, hudfärg, språk, sexuell orientering, religiös eller politisk åskådning och kön ska utgöra grunder för diskriminering.

Mäns våld mot kvinnor och flickor är ett globalt fenomen. Våldet utgör ett hot för jämställdhet, jämlikhet och rättvisa. Enligt vissa beräkningar har 1 av 3 kvinnor utsatts för fysiskt, sexuellt eller annan typ av våld under sin livstid. Den manlige förövaren, gärningsmannen, är oftast någon som står i nära relation till våra kvinnor och flickor som drabbas. De sociala, hälsorelaterade och ekonomiska konsekvenserna av mäns våld mot kvinnor är inte bara fruktansvärda utan också onödiga. Kvinnor och flickors utsatthet för mäns våld är en större riskfaktor än cancer, trafikskador, krig och malaria.

I Sverige uppskattade Socialstyrelsen 2006 att mäns våld mot kvinnor kostar det svenska samhället mellan 2,7 och 3,3 miljarder kronor varje år. Betänk också att de kostnaderna inte tar hänyn till kostnader för psykiatrisk vård, tandvård eller barnens skador! Sannolikt får kostnaderna för mäns våld mot kvinnor en ännu mer diger prislapp när även dessa kostnader presenteras.

En dag som denna är det också viktigt att uppmärksamma annat våld i nära relationer. Det handlar om vuxnas våld mot barn, barns våld mot barn, barns våld mot vuxna och om våld i samkönade par. Intolerans och respektlöshet föder våld, våld ökar förtrycket och orättvisorna. Förtryck och orättvisor minskar den sociala sammanhållningen och bidrar till ytterligare underordning och risk för ökad utsatthet för våld i nära relationer.

Om vi alla, tillsammans, drar åt samma håll kan vi också göra skillnad och bidra till förändring.