|
”Varför driver högern en politik för att öka klassklyftorna i Sverige? Svar: För att det är mysigt för dem. Klassamhället ger dem LIVSKVALITET. Det sätter verkligen guldkant på tillvaron!”
Så inleder Liv Bäckström en krönika den 27 april i Efter Arbetet.
”Först kanske man tror att de rika helst vill att alla ska vara rika, att hela världen ska vara som ett enda stort Vellinge kommun. Men om man tänker efter, så är det inte så – utan det är mycket softare att vara rik i ett land där det också finns fattiga!
Ju sämre arbetarklassen har det, ju troligare är det nämligen att de kommer att vilja utföra någon sinnessjuk arbetsuppgift åt en, på vilka villkor som helst. Och inte bara utföra den, utan utföra den perfekt med tacksamhetens stora tårar glittrande i ögonvrårna.”
Läs hela krönikan De mysiga klassklyftorna.
Tack till twittervännerna @Vizzel1 och @Peepek som uppmärksammade mig på denna krönika som jag missat fast jag är prenumerant på tidningen i pappersformat.
Bloggtips: Martin Moberg Littorin kritiserar i och för sig fas 3... Ola Möller Intressanta saker
Eva
2012-09-07, 12:10 Permalink
Andra bloggar om: Efter arbetet Liv bäckström Politik Fredrik reinfeldt Socialpolitik Trygghetsförsäkringar Socialbidrag Fattiga Rika Många är fattiga i sin ungdom och välbeställda när de är 60. T ex gäller detta de flesta politiker och LO:s ombudsmän. Är detta en klassklyfta?
Självklart är det så. Rik är man bara i jämförelse med sin omgivning. Den överklass som gick runt och kände sig rik i Stockholm på 1700-talet hade det ju mycket sämre än en fattig socialbidragstagare har det idag. (De åt sämre och mer enkelsidig kost, de hade inte tillgång till något vi skulle kalla sjukvård, deras kläder var kanske fina men våra är bättre, de hade inte tillgång till resor, radio, tv, datorer, internet, och man hade inte uppfunnit brädspelet monopol.)
Ändå kände de sig rika och de fattiga i Sverige idag känner sig fattiga. Rikedom tycks alltså mer avspegla en social konstruktion än ett mått på tillgång till materiella nyttigheter. Om denna konstruktion då har kontrasten till de som lever nära som en viktig parameter så är det lika viktigt att andra får det sämre som att jag själv får det bättre. Man skulle ju önska att människan var konstruerad så att vi strävade mot att leva i en värld där även de som kring oss har det bra, och att det faktiskt var det vi mådde bra av. Men så verkar det ju inte vara... och om alla hade det lika bra, då hade ju även de rika fått städa själva, och det lockar kanske inte. Eva Hillén Ahlström: Tack så mycket, Anders, för din kommentar med intressanta och tänkvärda reflektioner. :) /Eva
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |





