Så mutas den välmående medelklassen, skrev Ilse-Marie på sin blogg Ett hjärta rött igår. Hon fortsatte:
”Ju fler som utförsäkras från a-kassan – desto lägre a-kasseavgift. Ju fler som kastas ut från sjukförsäkringen – desto fler jobbskatteavdrag.”
Jovisst är det så.
Avgiften till respektive a-kassa bestäms numera utifrån hur många som får ersättning. Således blir avgiften lägre ju fler arbetslösa som utförsäkras.
Cristina Husmark Pehrsson, socialförsäkringsminister, har också informerat oss om, att när färre sjukskrivna beviljas ersättning då blir det skattesänkningar till ”samhällsbärarna”, alltså till oss som är friska och lyckliga nog att ha ett jobb. Och nu väntar vi på det femte aviserade jobbskatteavdraget.
Så här uttryckte Pontus Haag, riksdagskandidat, M, det på sin blogg den 14 augusti:
”Idag lanserar moderaterna ytterligare ett steg av jobbeskatteavdraget. Det riktar sig fortsatt till låg-och medelinkomsttagare. Det kommer att ha en fortsatt gynnsam effekt på sysselsättningen. Det kanske vikigaste är att det ska löna sig att arbeta för alla som bär Sverige på sina axlar.”
Jovisst, ”bär Sverige på sina axlar”, skriver Pontus Haag och Fredrik Reinfeldt säger synonymt ”samhällsbärarna”.
Jag vet inte hur det gick för Pontus, har inte brytt mig om att kolla, men han bad på sin blogg om kryss till riksdagen. Han kanske blev vald, får sina jobbskatteavdrag och ”bär Sverige på sina axlar”.
Ilse-Maries blogginlägg med länkar på http://ilsemarie.wordpress.com/2010/09/29/sa-mutas-den-valmaende-medelklassen/. Hennes blogg är alltid lika läsvärd.
Pontus Haags blogginlägg: http://pontushaag.se/679/.
Eva
2010-09-30, 19:25 Permalink
Andra bloggar om: Ett hjärta rött A-kassan Sjukförsäkringen Jobbskatteavdrag Cristina husmark pehrsson Fredrik reinfeldt 
Tack för länkarna Eva,ska bli intressant läsa.
mejlar dig i en annan fråga.Aldrig tystna om det här och om dom som får det sämre. Ha det gott
Nej vi får aldrig tystna. Läs Helga Henschens dikt ”Tala” på inlägget ”Vikten av att tala” på http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=46150
Sång och musik är också ett fantastiskt sätt att föra fram budskap på. :) /Eva
Ondskan skrämmer mig inte men tystnad gör det. Vi som har hälsan ett jobb att gå till ett eget hem behövs för alla dessa som inte orkar, tillvaron är skör och det som händer är fruktansvärt för var och en som drabbas. Skuldsatta människor familjer ökar på kronofogden en skuld som många aldrig under sin livstid kommer att klara upp, barn som förlorar sin mamma eller pappa kanske båda i självmord föräldrar som förlorar sin dotter eller son i en för tidig död...allt på grund av några hundralappar mer för några få.
MDAMZ/Inspirerar Hag.
Håller med dig och bra att du inte är tyst.Aldrig aldrig tystna heller. Ja Eva kultur är en väg.Kanske dyker det upp något på din och andra S-bloggar snart.Hoppas det att någon får ordning på det jag skrev om i mejlet helst förr än senare.Ha en trevlig helg
Eva
I någon fransk blaska hade man en skadeglad kommentar om valutgången i Sverige. Ungefär så här var det: De giriga svenskarna vill inte längre betala för välfärden.
Nej, MDAMZ, vi får tjata och tjata, upprepa gång på gång och aldrig tystna.
/Eva Jag ser fram emot det, Mia. /Eva Jo, Britta, där har nog fransmännen rätt. Egoismen har slagit rot. Dessutom saknas tydligen insikten hos alltför många att nästa gång kan det drabba någon i den egna familjen. Trygghet och välfärd måste få kosta pengar. /Eva
Inkomsttrygghet kostar pengar oavsett om vi har en generell försäkringn eller om vi tvingas till privata. I den generella försäkringen ryms alla och vi har ett sant folkhem. Med privata försäkringar blir det oftast dyrare och dessutom kan inte alla få en försäkring pga sjukdom eller ålder.
Vi får sluta att gråta och i stället organisera motståndet. Tyvärr tog vi ut valsegern i förskott och sen gick det som det gick. Vi vet ju att 70 000 kommer att utförsäkras under den här mandatperioden. De ska inte gömmas undan så lätt
Japp, det är bara att bryta ihop och gå vidare :). Och de "enstaka sjukas öden”, alltså ”olycksfallen i arbetet som man får räkna med", eller hur det nu var statsministern/socialförsäkringsministern uttryckte det, gödslar för närvarande medierna. Den ena tragiken avlöser den andra. Det är viktigt att de syns, hörs och märks. Och vi får hjälpa till så gott vi kan. Det går inte att vänta i fyra år innan sjukförsäkringen förändras. Det måste ske under mandatperioden.
Och nu tänder jag ett ljus på bron för att stödja manifestationen i Stockholm. http://mdamz.blogspot.com/2010/09/manifestation.html /Eva
Eva,
"Så mutas den välmående medelklassen," Men det är slut med det nu. Det fruktlösa fjäskandet för medelklassen måste upphöra: http://svenerland.wordpress.com/2010/10/01/overallt-samma-otacksamma-och-illa-informerade-medelklass/ I min blogg reder jag ut hur dessa villaägare i Södra Ängby så övergivit Partiet skall fås att ta sitt förnuft till fånga. Din vän i Kampen Sven-Erland
Eva,
Vi gör det för lätt för oss om vi nöjer oss med slutsatsen att väljarna varit själviska. Jag har sagt det tidigare: De väljare som vi möte här i Stockholm - de radhus- och villaägare i Vällingby och Södra Ängby som övergett partiet - uppfattar att socialdemokratin står för en egoistisk politik. De har inte fattat ett beslut att sluta vara solidariska, utan ser polariseringen mellan glesbygd och storstad - och anser att partiet drivit en skoningslös politik mot medelklassen i Stockholm. Stockholmarna vet att de trots att de har högre löner än folk i Fagersta eller Oskarshamn så har de en sämre levnadsstandard, pga av de höga levnadsomkostnaderna i Stockholm. När de hör många rödgröna hetsa om högre skatter för höginkomsttagare ser de inte detta som solidaritet, utan som brist på empati. Stockholmarna tvingas betala 5-8 mkr för en normalvilla i någon vanlig närförort - och känner inte att de efter detta skall betraktas som rika och betala både fastighets- och förmögenhetsskatt, vilket Ohly föreslog. Om man bor i ett hus för 8 mkr i Fagersta är är det sannolikt en av traktens stora herrgårdar - och jag kan förstå att folk i en sådan ort uppfattar de som bor där som rika - men i Stockholm ser det annorlunda ut. Det är inte en vilja att avskaffa den svenska modellen som drivit väljarna i Stockholm - utan en känsla av att socialdemokratin helt saknar empati och medkänsla för dem. Och Jämtins insats med butlers och tvättkorgar i t-banan gjorde inte situationen bättre, utan ingav en känsla av ett parti som helt tappat kontakten med verkligheten. Om vi någonsin skall återta regeringsmakten måste vi få storstadsborna ombord - vilket förutsätter en mer empatisk inställning till villkoren i dessa städer.
Tack så mycket för din kommentar, Sven-Erland. Jätteroligt att få möta din serösa sida :).
Jag gör det nu förfärligt enkelt för mig genom att länka till ett utmärkt inlägg, ”Jakten på medelklassen”, av Marika Lindgren Åsbrink på bloggen ”Storstad” på http://storstad.wordpress.com/2010/10/02/jakten-pa-medelklassen/ Mvh/Eva
Jag läste artikeln - och tycker att den missar tavlan. Eller träffar fel tavla snarare. Allt det där stämmer - men det ändrar inte det faktum att Stockholmarna, oberoende av social tillhörighet och partifärg, lever under villkor som skiljer sig från övriga landet. Och att de nu upplever att socialdemokratin helt enkelt inte förstår dessa villkor.
Allianssympatisörer som läser Marika Lindgren Åsbrink känner en lugn tillförsikt och tänker: Ingen risk att sossarna vinner nästa val i alla fall. Som välavlönad på partikansliet med en stor våning i innerstaden behöver jag inte drabbas av hårdheten i partiets förslag - men invandrarfamiljen i Norra Botkyrka som lyckats köpa ett radhus i Sätra blir inte övertygade av att få höra att de tillhör "de rika" och ska betala väsentligt mer i skatt. Jag har ju själv lätt för att bäras hän i den progressiva retoriken, men då kan det ibland hända att man inte riktigt reflekterar över vilka konsekvenser en del idéer kan få för vanligt folk. Att som någon här gjorde mena på att karensdagar är ett otyg övertygar inte våra väljare i Stockholm - inte om karens den dag man är sjuk skall vägas mot ett liv som är omöjligt alla andra dagar. Min övertygelse är att om partiet inte formulerar en politik som fungerar även i storstäderna så kommer vi aldrig mer att sitta i regeringsställning - vilket självfallet gläder allianssympatisörerna, men inte oss progressiva krafter.
Men vet du, Sven-Erland, jag förstår absolut inte hur du menar att S-politikens skatter skulle försämra för invandrarfamiljer i Botkyrka, lika lite som för invandrarna i Bräcke, som är min lilla glesbygdskommun i Norrlands inland. Inte ens den invandrarfamilj som har köpt ett radhus i Sätra, om nu inte det är värt många fler miljoner än radhusen i Sköndal.
Som ganska välavlönad kommuntjänsteman har däremot jag tjänat fruktansvärt mycket på många invandrade svenskars och infödda svenskars bekostnad. Till exempel på de som är sjuka och arbetslösa. För att inte tala om deras barn. Och jag tycker inte att Marika Lindgren Åsbrink missade tavlan, eller prickade fel. :) Hälsningar Eva
Eva, det du skriver gör mig sorgsen - om vi inte överbrygger den polarisering som skett inte partiet, mellan storstad och landsbygd, så kommer vi aldrig att återta makten.
Den slogan jag formulerat i min blogg "Förnyelse . men inte förändring" kommer då att kastas tillbaka på oss i nästa valrörelse. Högerns sympatisörer kommer att stå där och hånle åt oss valabetare i Stockholm - väl medvetna om att vi inget har att erbjuda stockholmarna. Väl medvetna om att det enda som står oss till buds är desperata utspel som butlers och tvättkorgar i t-banan. Den kampanjen kommer vi för övrigt att få höra om många gånger de kommande 4 åren - och i valrörelsen kommer högern att trycka ned den i halsen på oss. Jag kan redan höra deras hånfulla tillrop: "Ropen skalla- butler åt alla", "men butlers då - ska ni inte föra fram det vallöften igen" Vi kommer att vara chanslösa. Samtidigt får vi från partivänner i övriga landet bara höra att partiets politik inte alls drabbar stockholmarna. Någon skrev här om sjuksköterskan (med synen på henne som ett offer) som inte har råd med karensdag och heller inte kan jobba hemma. Problemet är att hon inte ser sig som ett offer - utan som medelklass. Hon bor med sin familj i Södra Ängby och är betydligt mer bekymrad över Ohlys hot om både fastighets- och fömögenhetsskatt än karensdagar. Och hon röstar på Alliansen.
Och det som gör mig sorgsen, Sven-Erland, är alla de som är utanförställda och dumpas till socialtjänsten av AF och FK, alltså staten. Oavsett klasstillhörighet.
/Eva Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |
Eva Hillén Ahlström
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Mia Sjöqvist - 30 september 21:15, 2010 
Eva Hillén Ahlström, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Eva Hillén Ahlström, www.s-info.se
0,07617
