TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

… för ditt blogginlägg Samhället blir bättre för oss alla om vi solidariskt betalar vad det kostar att ge utsatta människor ett gott livhttp://enn.kokk.se/?p=10046 om Pär Johanssons Sommar-program. Jag har inte lyssnat på det men skall göra det senare på datorn.

 

Jag citerar Enns inledning:

 

Dagens Sommar-program, i många avseenden hörvärt, gjordes av Pär Johansson från Hudiksvall. Han har startat och leder Glada Hudik-teatern, där utvecklingsstörda och – för att använda hans tänkvärda terminologi – normalstörda arbetar tillsammans. De har bland annat gjort en bejublad Elvis-föreställning, som har setts av 125.000 människor och bland annat visats i New York. Jag kände tidigare till den här föreställningen bland annat genom svensk TV.

 

Hans program hade både ett underliggande och ett framfört budskap som ett år som detta borde ha politisk sprängkraft: Vi måste acceptera att det bland oss med vanliga konkurrensmått mätt finns människor som inte förmår prestera och producera lika mycket som somliga av oss andra. Och då får vi som klarar att arbeta i den vanliga konkurrenskvarnen lov att betala de andra mer utsatta av vårt överskott, så att även de får ett materiellt gott liv. Gör vi så, blir samhället mycket bättre att leva i, även för oss som tycker att vi reder oss på egen hand /…/ Läs fortsättningen hos Enn.

 

Senare i blogginlägget finns en länk till ett tidigare inlägg av honom, där han citerar ett stycke ur Helga Henschens bok Vägen till Rebella. Och jag citerar även här endast inledningen:

 

”Att man skulle behöva bli femtio innan man blev tagen på allvar.

 

”Helga, hon svävar i det blå… Helga, hon är så lustig och naiv – hon ritar så festliga krumelurer…”

 

Det värsta är att man till slut tror det som folk tutar i en. Men någonstans – längst inne – har jag alltid vetat: detta är inte sant.

 

Inte förrän jag kom in i arbetarrörelsen blev jag tagen på allvar. Det var en enorm upplevelse. Man lyssnade på vad jag hade att säga. Man skrattade inte. Ingen kritiserade min klädsel, mitt utseende. Det var som att stiga ut i ett landskap med milsvida horisonter.

 

En midsommarvecka ute på Bommersvik blev världen förändrad. Det var 1967.

 

En liten skara kulturarbetare i intensiva diskussioner med folk från arbetarrörelsen. Föredrag och samtal. Arbete och närmande på tu man hand och i grupper.

 

Samtal som handlade om solidaritet, gemenskap och jämlikhet. Om alla människors lika rätt och lika värde.

 

För mig var orden nya, friska och oändligt sköna. Jag hade kommit hem. Det var morgon och livet började” /…/ Läs fortsättningen hos Enn.

 

Eva



Tack, Eva!
Enn, det kändes så fint att läsa ditt inlägg. Din text beskriver precis så som det borde vara. Och att sedan läsa utdraget ur Helga Henschens bok blev bekräftelsen. Jag kommer att återvända till din text och utdraget ur boken när jag behöver hämta kraft. Det behöver jag då och då :).

/Eva
Hur var det nu; privat eller offentlig välfärd? Man blir minst sagt heligt förb-nnad och förtvivlat uppgiven, när man ser exempel på var den offentliga (socialistiska) välfärdsbyråkratin - omhuldad av både det rödgröna och det blågröna lägret - lämnar de mest utsatta.

Och socialisterna tror att mer av samma är lösningen. Skrämmande! Var skall det sluta!

http://www.dn.se/nyheter/sverige/leif-axelsson-armar-ben-forsakringskassan-1.1131259
Hej Bent-Erik
LeoH på bloggen ”Tankar i natten” har skrivit ett utmärkt inlägg om den artikel i DN som du länkar till. "Alla människors lika värde – den stora samhällslögnen" är rubriken. Du läser det på http://holtter.wordpress.com/2010/07/03/alla-manniskors-lika-varde-den-stora-samhallslognen/

Trevlig helg!

/Eva
Att lamentera över ändrade rättstillämpningar, som LeoH gör, båtar väl föga, när hela välfärdssystemet håller på att rämna. Skäms inte ni demokratiska socialister för att det är er långsiktiga politik som lett till dessa resultat, eller inser ni det inte ens!

/B-E
Hej igen Bengt-Erik
Ett intressant blogginlägg av Michael Arvidsson, ”Jag är Socialist! jag vill bara säga det innan ni fortsätter läsa….” på http://curatio.se/blog/?p=97 :).

/Eva
Nej, det är bara att inse: Det är slut med socialismen och socialdemokratin - tack och lov! Ytterligare en i raden av mota-mosaMona-agitatörer. Jag ger upp! Superb statsministerkandidat. Man tar sig för pannan för mindre!

Varför tror ni alla vettiga kandidater tackade nej?
Apropå intressanta blogginlägg kan väl jag få bidra med ett från "andra sidan":

http://svt.se/2.35188/1.2058870/
Och här kan repliken läsas: http://svt.se/2.35188/1.2061872/

/Eva
USA lägger femton procent av BNP på sjukvård medan Sverige bara lägger nio procent. Här ligger ett av Sveriges problem. Hur mycket skatt skulle man tvinga svenskarna att betala för att komma upp i samma, anständiga sjukvård som i USA?

Omprioritera och/eller höj skatten sägs i repliken. Omprioriteringar görs hela tiden med förskräckande resultat. Höja skatten i den omfattning som behövs, lär inte vara varken praktiskt eller politiskt möjligt i högskattelandet Sverige.

I ett socialistiskt land - som Sverige - bestämmer politikerna hur mycket sjukvård som skall finnas, inte medborgarna. Kallt och människofientligt!
Citat ur Vilners artikel:
"USA, som har ett av de mest privatiserade sjukvårdssystemen, har ju inte kunnat ge ca 45 miljoner amerikaner en sjukvårdsförsäkring trots att omkring 15 procent av landets BNP läggs på sjukvård."

Det tycker inte jag är anständig sjukvård. Det finns absolut ingen anständighet i att plånbokens tjocklek styr rätten till sjukvård.

/Eva
Eva

Det går visst bra att angripa det man tror är dåligt i andra länder. Men säg i stället vilka omprioriteringar (nedskärningar) som skall göras i Sverige. Varje gång något dras in på (lika med omprioritering), skriker socialdemokraterna. Jag föreslog en gång t ex kulturen till förmån för de äldre, men se det passade inte.

Jag frågade dig hur mycket skatterna skall höjas i Sverige om man skall gå från nio procent av BNP i sjukvårdskostnader till femton. Det bör man veta om man kommer med sådana förslag.

45 miljoner amerikaner är femton procent av befolkningen. Elva miljoner av dessa (3-4 procent av befolkningen) är illegala invandrare. En tredjedel (femton miljoner) har valt att inte gå med i den skattebetalda Medicaid av någon anledning. En del ytterligare tjänar så bra att de kan skaffa egen sjukförsäkring men har valt att inte göra det. Slutligen är en del tillfälligt utan försäkring mellan jobb.

I Sverige är det verkligen plånboken (statens) som styr. Staten har tagit alla pengarna av medborgarna, så de behöver ingen plånbok. Statens plånbok är tunn, för den spenderar pengar på allt mellan himmel och jord, så när någon är utan både armar och ben är statens pengar slut och hjälpen uteblir.

Fy Skäms!

Mvh, Bengt-Erik
Hej igen Bengt-Erik
Jag har inte någonstans, någon gång, skrivit om hur mycket av BNP som skall gå till sjukvården.

Jag uppfattade i stället att det var du som ansåg att 15 procent är en anständig nivå, då du skrev:

"USA lägger femton procent av BNP på sjukvård medan Sverige bara lägger nio procent. Här ligger ett av Sveriges problem. Hur mycket skatt skulle man tvinga svenskarna att betala för att komma upp i samma, anständiga sjukvård som i USA?"

Och jag skäms inte, och tänker inte skämmas, för mitt politiska val. Lika lite som du skall göra det. Demokrati och yttrandefrihet kallar jag det. Att du och jag, fritt får uttrycka vår uppfattning.

Ha det gott!

/Eva
Hej Eva

Jag menar inget personligt, utan det parti som mest styrt landet till det läge vi har nu - och skyll inte på vikarieregeringen, den upprätthåller bara den stora staten även om den inte ökar den mera utan snarare försöker minska den lite med skattesänkningar - bör inte yvas så värst över resultatet. Sin åsikt skall man naturligtvis inte skämmas för även om några andra kan tycka att den är fel.

Från nio till femton är det ett ganska stort steg. Satstar man femton procent i stället för nio är det rimligt att anta att man har mer sjukvård. Så var vill du ligga och hur mycket kostar det i ökade skatter?

Mvh, B-E

P.S. Vikarieregering betyder inte nödvändigtvis att de förlorar valet utan snarare att de upprätthåller förra regeringens politik med en stor stat - inkl offentliga välfärdssystem. Eller "välfärs-system", som jag skrev fel i hastigheten tidigare, kanske vore en riktigare beskrivning snart.
D.S.
Hej Bengt-Erik
Du ger mig ett omöjligt uppdrag när du ber mig svara på hur mycket av BNP som är rätt nivå till sjukvården. Och hur mycket det skulle bli i skattehöjning. Jag kan naturligtvis inte svara på det. Jag kan inte ens svara på om en skattehöjning behövs överhuvud taget för just det ändamålet eller om en omprioritering kan ske :).

Däremot tror jag att du och jag är helt överens om, att vi inte är eniga om vilket samhällssystem vi vill ha :). Du står för, om jag har förstått dig rätt efter ett antal debatter, för ett nyliberalt samhälle och jag vill ha ett socialdemokratiskt. Vilken tur att demokratin fungerar och att dessa motpoler får uttrycka sig.

Semester om två veckor, när börjar din?

/Eva
Ständig semester :)


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!