- Jag bad aldrig om nya gymnastikskor, för jag visste att de inte hade råd.
Fattigdom föder ledsenhet. Fattigdom tär på självkänslan. Det är svårt att växa och utvecklas i fattigdom. Fattigdom ger hat. Fattigdom är farligt.
Så inleder Socialdemokraterna i Orsa en debattartikel på sin hemsida. Läs hela på http://www.s-info.se/region/show_debatt.asp?id=48&news=3069. Citaten ger en sann beskrivning av fattiga barns verklighet i Sverige 2010.
Eva
2010-05-27, 20:10 Permalink
Andra bloggar om: Fattiga barn Fattigdom Politik 
Närmare verkligheten var detta om än att det känns vara något i överdrift från den personliga åsikten då.
Fattigdom kan vara farlig på det sätt det beskrivs men då mer troligt i kombination av en välmående rovdrift" i jakt på argument att nära (göda) det egna jaget ytterligare. Fattigdom ger ledsamhet oförmåga att finna lösningar på den egna situationen. Är farligt då det engagerar andra att utnyttja människors fattigdom. Ger andra än fattiga hatet att bekämpa människor i fattigdom. Det tror jag beskriver verkligheten i alla fall Något bättre. Det med som sagt mer egen personlig åsikt)
Hej Anders och tack för att du tittar in och kommenterar.
Jag tycker inte att skribenten hos Socialdemokraterna i Orsa har överdrivit farorna med fattigdomen. Jag håller också helt med dig om att den är farlig både för den enskilde och för samhället. Och, som du skriver, kan fattigdomen ge en oförmåga, eller försvåra, för den enskilde att finna lösningar på den egna situationen. /Eva
Ja, men då måste man se fattigdomen. Och peka på den, annars så blir allt som går snett bara personliga tillkortakommanden. Ungefär som vår myndigheter och nuvarande regering ser på folk som behöver hjälp. Eller våra politiker som mest ser hur en välbeställd medelklass som utan ett jobbskatteavdrag 4 på 150 kronor skulle sluta arbeta eller förslavade under en a-kasseavgift på 300 kronor släpar sig fram i grottekvarnen.
Ser man inte fattigdomen, så kan man prioritera så i politiken. För vad och för vem kan man ju undra.
Hej Eva,
"I'm back" och jag tog dig på orden och läste hela, och vad ser jag: "Jo, jag vet att det fanns människor som inte fick pengarna att räcka på sossarnas tid också. Men den socialdemokratiska visionen är annorlunda än den moderata" Visioner mättar inga munnar. Att hänvisa till detta klipp är väl värre än att svära i kyrkan, men jag tar risken: http://www.youtube.com/watch?v=okHGCz6xxiw Mvh, B-E
Hej Anders och Bengt-Erik
Jag tycker att det är väldigt märkligt att mycket välbetalda direktörer behöver bonusar för att motiveras att jobba mer och optioner för att jobba ännu mer. Men de som är arbetslösa – utanförställda, alltså fattiga, måste ha ännu lägre inkomster, riskera hus och hem, för att bli arbetsmotiverade. Och Bengt-Erik, du får svära i kyrkan för mig, om du vill, jag är inte medlem, men i h-e länka till "järnladyn" :) och dessutom på engelska :). En trevlig helg önskar jag er båda. /Eva
Hej Eva,
föll för frestelsen :) apropå relativ fattigdom och klyftor, men här är ett "mjukare" klipp - fast på franska :( - apropå melodifestivalen, http://www.youtube.com/watch?v=s5aeeSmkPwQ Trevlig helg! /B-E
.. och du Bengt-Erik, jag glömde en sak. Visioner skapas ur ideologi och är till för att omsättas till att vilja och det är vad politik handlar om. Ur detta kommer sedan handling.
Vi skiljer oss oerhört mycket ideologiskt och således i visioner, vilja och handling, om vi gör en jämförelse med moderater och andra borgerliga partier. Je ne comprend pas francais :). Och jag förstår mig nog inte heller riktigt på melodifestivalen. /Eva
Eva skriver "Citaten ger en sann beskrivning av fattiga barns verklighet i Sverige 2010."
Var har du varit de senaste 15 åren? Detta är inget nytt för 2010 utan har åtminstone varit så för oändligt många familjer sedan 1995. Fast enligt er sossar så är detta naturligtvis något som uppstått under borgerligt styre...hycklare där!
Att inte ha råd att gå på bio är ett lyxproblem, inte ett tecken på fattigdom.
Att tvingas äta gröt i slutet av månaden beror på dålig prioritering under resten av månaden och dålig hand med pengar. Att inte ha råd med nya gymnastikskor är också det ett lyxproblem med tanke på att det går att hitta skor för 150 kronor, och tar man han om sina saker håller de länge. Att inte våga ta hem kompisar handlar om dåligt självförtroende och ingenting annat. Och slutligen, vad gäller skolresor finns det gott om stipendier att söka för den som behöver.
Hej Amanda
Jag tror inte att du riktigt har förstått hur det kan vara att vara fattigt barn. Och jag hoppas att du och de dina slipper att möta den hårda verklighet som fattigdom innebär. Gå gärna in och läs på t.ex. överskuldsattas hemsidor/bloggar: Ulrika Ring på http://insolvenssthlm.blogspot.com/ eller Mannas blogg på http://resurspank.blogspot.com/ Ja, det finns många, många fler att hämta kunskap från. /Eva
Eva,
Jag gick under hela min barndom på bio sammanlagt tre gånger, och då enbart på Folkets Hus ett år efter den ordinarier premiären då biljettpriset låg runt 30 kronor. Inte hade jag dyra kläder heller, och jag ärvde ALLT av min äldre syster, och mina yngre syskon ärvde vidare. Den "hårda verkligheten" är hård om man väljer att se den då. Jag led aldrig, och jag uppfattade mig definitivt inte som fattig.
*"om man väljer att se den så," ska det ju vara
Jag är uppriktigt glad för din skull, Amanda, och över andra fattiga barn som har klarat sig bra. Men det ändrar inte hur ledsen jag är för alla de andra som inte klarar det. Eller att jag ändrar uppfattning om den stora samhällsfara som fattigdom utgör. Den är också ett demokratiproblem.
Fattigdomen förhindrar ett aktivt deltagande i samhället och i den demokratiska processen. Att frihet är viktigt är nog alla demokratiska partier eniga om. Men den kostar också pengar, ekonomisk frihet är en förutsättning för att demokratin skall fungera. Ett av mina blogginlägg på temat finns på http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=40497 under rubriken ”Frihet kostar pengar, Kent Persson”. /Eva
Hej Eva,
jag håller med Amanda T 14:42. Och hennes snygga "dragning/tunnel" 15:12 är bara att applådera :) Har du inte fått tag på "Alltid Mer Aldrig Nog" än, så finns den på Bokbörsen från 70 kr. När man har läst den, så förstår man, att välfärdsstatens problem försvinner inte bara för att vi byter färg på regeringen. http://www.bokborsen.se/page-start?issearch=1&sall=1&scat=0&maincat=1&extendedsearch=0&mediatype=0&sallstr=alltid+mer+aldrig+nog&screator=&stitle= Mvh, B-E http://taylorhayes.doggyblogg.se/44792/Lydnadsprov-i-Kopparberg/
Ja, Bengt-Erik, det får du naturligtvis tycka. Och det är ju gott för Amanda. Däremot blir jag väldigt besviken på ditt applåderande som jag tror kan såra andra som har växt upp under fattiga förhållanden och ibland fått klara sig på skollunchen, då det saknas mat hemma. Också föräldrar som eventuellt läser din kommentar och som mår väldigt dåligt när de inte ens kan låta barnen följa med på en skolutflykt för att de inte har pengar till matsäcken, utan sjukanmäler dem. Inte kan låta barnet gå på ett kalas därför att det saknas en tjuga till en liten present (ett barn gör nämligen inte det, eftersom det vet att alla andra har med present). Föräldrar som aldrig själva har haft medel för att ordna ens det enklaste barnkalas för sina barn. Jag kan göra denna lista lång och jag möter dessa föräldrar och barn. Och vet du, Bengt-Erik, då mår jag illa när jag läser titeln på ”din” bok.
/Eva
Eva, du har antagligen missförstått mig.
Hur kan det fattas tjugo kronor? Ge ETT exempel! Läs boken! Välfärdsstaten kan aldrig lösa de fattigas problem: "För en familj i Stockholm med två vuxna och två småbarn, tre respektive sex år, motsvarar [socialbidrags]normen en nettoinkomst på 15 980 kr om de får maximalt bostadsstöd, d v s ett par, tre tusenlappar mindre än vad två heltidsarbetande, genomsnittligt avlönade LO-medlemmar har kvar efter skatt. Barnbidragen ger förstås en utfyllnad till de sistnämndas fördel, men när de betalat sina dagisavgifter och alla andra utgifter som är förbundna med arbetet, krymper skillnaden ner mot noll." Detta gällde 1994, när boken kom ut. Mvh, B-E P.S. Boktiteln syftar på att välfärdsstaten alltid kan göra MER, men problemet är att den aldrig kan göra NOG. Inget annat. Självklart beklagar jag barn, som lever under svåra hemförhållanden. Dem är det alltid synd om, vad annars. Dina exempel (och din erfarenhet?) visar ju tydligt, att välfärdsstaten inte kan hjälpa dem. D.S.
Socialtjänstlagen 2001:453
4 kap. Rätten till bistånd 1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. [..] Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. I boken refereras ett fall med en flygvärdinna som krävde 210 tim barnomsorg per månad på obekväm tid: kvällar, helger, nätter. När kommunen bara erbjöd 50 timmar överklagade hon med stöd av Riksförbundet för familjers rättigheter, förlorade i länsrätten men vann i kammarrätten. Om kommunen bryter mot lagen och ger för lite bistånd, kan man alltså överklaga och få rätt i domstol. Lite apropå ditt inlägg http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=42356 Mvh, B-E
Jag känner inte syftet med boken du refererar till, men jag kan berätta att en del av en familjs beräknade behov utgår från riksnormen, den kan du hitta på Socialstyrelsens hemsida. Till den läggs vissa faktiska utgifter och efter avdrag för familjens gemensamma inkomster kan socialbidrag beviljas till mellanskillnaden. Men du skall i princip vara utblottad dessförinnan. Barnomsorgen regleras inte längre i socialtjänstlagen, den är en skolfråga.
Socialbidraget har aldrig varit tänkt att ersätta trygghetsförsäkringarna, vilket i en accelererande hastighet sker nu. Nivån är låg och tänkt som en mycket tillfällig lösning, när ingen annan finns. Självklart kan välfärdsstaten hjälpa dessa barn, det handlar ju om politik - om fördelningspolitik. Ett överklagande till förvaltningsdomstolen (f.d. länsrätten) tar minst sex månader, ofta längre tid. Behovet av bistånd till uppehälle, hyra, el är betydligt mer akut. Man hinner bli rätt hungrig på den tiden. Hyresvärdar och el-bolag är inte intresserade av att vänta. Dessutom skall det finnas kraft och förmåga att överklaga. /Eva P.S. Jag har många exempel på när det har fattats en tjuga, men när jag får veta det så är det självklart att jag fixar det. Senast i går.
Som du kanske vet, var Anders Isaksson socialdemokrat, så hans syfte kan inte ha varit att baktala socialdemokratin. Boken handlar om varför välfärdsstaten går överstyr. Som socialdemokratisk debattör bör man ha läst den.
Ja, men nämn ETT exempel på VARFÖR det fattas tjugo kronor. Jag kan också fixa tjugo kronor till någon som behöver, om jag får frågan. Jag kan skänka 100 kr eller 1000 kronor till Frälsningsarmén, om jag vill, varje månad. Om jag fick skattereduktion motsvarande, kunde jag skänka mer. Frivilligorganisationer är effektivare välfärdsgörare än statlig tvångssolidaritet. Vilka är det som träder emellan till sist, när välfärdsstaten inte kan leverera? Här står den socialistiska ideologin ivägen för frivilligorganisationerna att få mer resurser.
Hej Bengt
Jag tycker att jag redan har gett ditt exempel på det i min kommentar från 18:44. Och jag kontrar med en bok ”Vem bryr sig? En bok om Sverige” av Thomas Hartman och Anna Sjödin. Några röster om den. Tove Lifvendahl, liberal debattör och tidigare Muf-ordförande: ”En vansinnigt viktig bok, för alla som vågar läsa. Samhällskritik när den är som mest skarpögd”. Göran Lambertz, domare i Högsta domstolen och tidigare justitiekansler: ”En skakande bok om dom som inte själva kan eller orkar fatta pennan. Kontrasten mellan det förtvivlade sms-lånet och PR-byråns mingel är ohygglig. Det är allas vår skyldighet att knyta näven, ställa oss på de maktlösas sida och få ändan ur vagnen. Inte minst kapitlet om Anna och rättvisan är fasansfullt att läsa. Tänk om det var så det var? Jag borde väl inte säga det, men jag tror faktiskt att det var ungefär så.” Jan Eliasson, diplomat, före detta ordförande i FN:s generalförsamling och tidigare utrikesminister: ”Vem bryr sig? är en uppfordrande fråga till oss alla. Orättvisor och mänsklig nöd ser vi överallt omkring oss - i världen, men också i Sverige. I Anna Sjödins och Thomas Hartmans bok får vi höra de drabbades röster. Författarna sätter med denna bok också en dagordning för politisk och social förändring, som bygger på solidaritet, medkänsla och en oförtröttlig kamp för ett liv i värdighet för alla.” Lars Bodén, politisk chefredaktör på Västerbottens Folkblad: ”En angelägen bok i en svår tid. Regeringen pekar ut de svagaste. Maktlösheten tränger sig på, men ingen bryr sig om dem som sorteras bort. Att vi sen alla delar ansvaret ryggar vi för. Ger vi upp växer orättvisorna.” Paul Ronge, massmedieexpert och PR-konsult, under 20 år journalist på Rapport, Aftonbladet och Expressen: ”Boken sjunger av vrede, integritet och empati med de svagaste i samhället. Den ger en ny och annan bild av Anna Sjödin. Rekommenderas varmt.” På http://vembryrsig.nu/ kan du läsa mer om den. När det gäller välgörenhet får vi ta den disskussioen en annan gång. Ärlligt talat orkar jag inte ta den nu. Ha det så bra :) /Eva
Beställt den nu. Återkommer med omdöme.
Du med, ha det så bra! :) /B-E
Eva
Tack för kommentaren på Taylors blogg. Jätteroligt! Mvh, B-E
Men så är Taylor vacker. Och duktig! Kanske vi skulle lämna Kompis hos dig en stund för träning/uppfostran. Fin är hon redan. Och mycket klok. Men vill gärna rymma om vi vänder ryggen åt henne. Främst om det är varmt, då hon tycker att det är baddags och vi inte är nog snabba att fara med henne till badet :).
/Eva
Kompis är välkommen till oss ett tag. Jag älskar hundar, och vi behöver vara större flock. Kanske tittar in om vi åker till vår uppfödare i Rönningsberg, Trångsviken.
:) Mvh, B-E och Taylor
Ni är välkomna. Men hör av er innan så vi är hemma. Som du kanske vet genom tidigare blogginlägg, "pendlar" jag nu mellan Stockholm och Bräcke. Vi skall också försöka ta oss ner ett par veckor på semestern till stugan utanför Uddevalla.
/Eva
Är ni i Uddevalla, kan vi träffas där. Vi har stuga i Grundsund, Skaftö - "Saltön" :)
Absolut. Vill gärna träffa Taylor. Okay då, du får väl hänga med :)
/Eva, Kompis och husse Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |
Eva Hillén Ahlström
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Anders Johansson - 27 maj 22:09, 2010 
Eva Hillén Ahlström, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Eva Hillén Ahlström, www.s-info.se
0,10156
