En ung arbetslös person måste i dag trampa runt i tre månader och vänta på att en eventuell arbetsmarknadsåtgärd sätts in hos Arbetsförmedlingen. Alltså i 90 dagar. Så har vår borgerliga regering bestämt.
I november 2009 hade endast drygt en av tio unga arbetslösa (cirka 11 400 av nästan 96 300) en aktiv insats. Detta kallar jag passivitet. Det här är något som en rödgrön regering måste och kommer att åtgärda. Redan första dagen skall den unge som behöver, få en aktiv åtgärd. Utan karenstid. Arbetslösheten bland unga i Sverige tillhör Europas högsta. Då duger det inte med nuvarande arbetsmarknadspolitik.
Vad kostar det att inte göra något? Att vara ung och utanförställd, är en riskfaktor och ”unga på glid” kostar pengar, mycket pengar. Ingvar Nilsson, nationalekonom, har räknat på det och konstaterar att det betalar sig att ”investera” i unga människor. Prislappen, naturligtvis den mänskliga men också den krasst samhällsekonomiska, kan annars bli väldigt hög.
Eva
2010-03-28, 20:19 Permalink
Andra bloggar om: Unga Arbetslöshet Arbetsmarknadspolitik Arbetsmarknadsåtgärder Arbetsförmedling Utanförställd 
Det kanske är meningen att den unge själv skall söka arbete de tre första månaderna?
Bengt-Erik: Vill tipsa om en bloggare jag tycker mycket om. Han beskriver en närstående artonårings försök att få praktisera på ett företag där han själv ordnat en praktikplats - och så blir han motarbetad av Arbetsförmedlingen!
http://dwights13.blogspot.com/2010/02/dwight-tanker-att-det-ar-lika-bra-att.html Jag minns själv hur det var att vara nitton år och arbetslös. Hoppas min dotter slipper det!
AF är ju en myndighet och inget politiskt parti. Jag uppfattade Evas inlägg som en kritik av den borgerliga, moderatledda, vikarierande allansregeringen.
Mitt förslag är att FK och AF skall läggas ner.
Bengt-Erik: Läggas ner för att uppnå vadå?
Hej Bengt-Erik
Företagssamma unga, som Mannans exempel, skall naturligtvis få börja på praktiken på en gång (den gav ju dessutom ett jobb senare). För övriga menar jag: ”Redan första dagen skall den unge som behöver, få en aktiv åtgärd. Utan karenstid.” Men detta hindrar inte att den unge dessutom skall söka jobb hela tiden. Även under pågående praktik. Det är självklart att jobb är målet men praktiken kan vara vägen. Och vägen behöver inte förlängas. Att göra ingenting är ingen bra lösning, kan t.o.m. vara förödande. /Eva Tack för den länken, Mannan. Inlägget som blandade en rejäl portion humor med allvar, resulterade i växelvis skratt och ilska. /Eva
Ingen har väl bestämt att man måste vänta på att någon annan blir aktiv åt en.
Det normala är ju att man själv aktiverar sig. Sonderar marknaden, tar reda på vad som krävs för att bli anställningsbar, och om ingen annan tror på ens förmåga att leverera ett mervärde till kunderna själv tar ansvaret för sin försörjning och startar eget så att man kan leverera mervärde till kunderna direkt. Institutionen "lönearbete" är vare sig norm eller mänsklig rättighet. Möjligheten att byta sitt arbete mot kontant ersättning är en fantastisk möjlighet och förbättring jämfört med självhushållet, som ju faktiskt är det försörjningsmedel som står till buds om man inte hittar någon att idka byteshandel med. Det är inte arbetsförmedlingen som fixar fram jobben. Det är nöjda kunder som fixar fram jobben. Kan du göra kunder nöjda, så har du jobb.
Ja det är ju så att man tar sig för pannan. Karenstid! Vad är det för märklig social ingenjörskonst som kommit på att en arbetslös ska ha karenstid? Karens för vad? Från vad? Karens är väl något man placerar hundar i med misstänkt rabies? Så att de inte ska komma i kontakt med andra och smitta ner. Vad är det man misstänker de arbetslösa för? Vad är det för märklig smitta de bär på? Vad är det man vill uppnå med denna karens? Att vederbörande ska tuktas, lära sig veta hut? Man tar sig för pannan och undrar.
Chris B, läs gärna Anders Nilsson:
http://ekehog.blogspot.com/2010/03/kor-du-pa-fel-sida-vagen-sa-spelar-det.html Han förklarar bra, varför det kan vara en bra idé på vägen. Mvh, B-E
Tack så mycket för din kommentar, Ola, och för din, Anders.
Nej, det är ingen som har bestämt att man skall vänta på att någon annan skall bli aktiv. Däremot har regeringen bestämt att ingen ung arbetslös skall få någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd förrän efter 90 dagar, inga aktiva insatser över huvud taget. Alla arbetslösa som har förmågan att söka jobb och leta alternativ själva skall naturligtvis göra det. Men vi vet att det är svårt för många unga att få jobb (äldre också förresten). Att inte ge en 18-åring stöd och hjälp när behov finns, t.ex. av en praktikplats eller annan insats som ökar den unges kompetens och anställningsattraktion, förrän tre månader efter inskrivning hos AF är både cyniskt och ett resursslöseri. Många unga försöker dessutom en kortare eller längre tid på egen hand först, utan att ens besöka AF, men denna period inräknas inte i AF:s ”karenstid”. De 90 dagarna börjar löpa först sedan den unge har skrivit in sig. Och AF gör naturligtvis helt rätt. Lagen säger så. Den unge skall klara sig utan insatser dessa tre månader. Dessutom har handläggarna lärt sig, av Cristina Husmark Pehrsson?, att hänvisa dessa unga till socialbidrag. Och det är ingen god start av vuxenlivet. Detta skall de rödgröna åtgärda vid ett regimskifte. Ge de unga i behov av snabba insatser, sådana redan dag ett. /Eva Till Bengt-Erik /…/ ”den borgerliga, moderatledda, vikarierande allansregeringen”. Den var bra :). /Eva Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |
Eva Hillén Ahlström
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av 
Eva Hillén Ahlström, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Eva Hillén Ahlström, www.s-info.se
0,06250
