TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

I den politiska debatten är det vanligt att sammanblanda bidrag och försäkringspengar, inleder Kalle Olsson dagens ledare i Länstidningen Östersund.

 

Längre ner i artikeln fortsätter han:

 

När borgerligheten säger att de tänker avskaffa ”bidragslinjen” gör de två saker. För(st) och främst ljuger de, för det andra sprider de förakt över ett snillrikt system som skänker människor trygghet i ett utsatt läge.

 

Han skriver också:

 

/…/ Regeringen är förstås högst medveten om begreppsskillnaden, men Fredrik Reinfeldt har valt sin retorik med omsorg./…/

 

Ja, Kalle Olsson, du eminente ledarskribent på LT, fångar i din artikel - som så ofta – sanningen. Att vår regering medvetet försöker nedvärdera sjuka och arbetslösa och påstår att de är lata och snyltar på andras bekostnad. Låt oss inte gå på deras lögner och beskyllningar!

 

Läs ledaren på http://ltz.se/ledaredebatt/ledare/1.1661640

 

Eva



Tack för den länken Eva! En mycket träffsäker ledare.
Trots att vi är många som ständigt påpekar att trygghetssystemen inte är bidrag, så fortsätter alliansen med en (fyra) dåres envishet att trumma in i människors medvetande att den som uppbär sjukersättning alternativt a-kassa, mm är bidragstagare. Det är ett välkänt faktum, att om man upprepar en lögn tillräckligt ofta blir det en sanning. Måtte detta inte bli verklighet i det här fallet.
Tack själv, Christina, för kommentaren.

Jag tror att vi måste upprepa fakta, gång på gång, för att försöka att motverka alliansens lögner och hamra in det sanna förhållandet.

/Eva
Problemet ,som man försökte lösa var väl, att alltför många hamnade utförsäkrade. Många av dessa med livstidsförsörjning som pensionärer var fullt arbetsföra.
Fuskarna har ett ansvar i första hand. Sedan har arbetslinjen drivits stelbent i vissa fall. Det borde hanterats med bättre insikt om människors behov av trygghet.
Hur många erinrar sig de gamla byggnadsplatserna
där jobbarna hade ackordslön. Där gick inte många dagdrönare kvar särskillt länge. De förstörde ackordet och frystes ut av sina jobbarkompisar.
Modellen har alltså tillämpats förr. Men man skall hantera den med medkännande och när det blir fel får man inte krypa undan utan vidgå sina misstag.
Tack så mycket, Leif, för din kommentar och dina funderingar.

Själv är jag av den uppfattningen att fusket är förnimbart. Jag är övertygad om att människor, som kan, vill göra rätt för sig. Det säger mig också den erfarenhet jag har av otaliga möten med arbetslösa, sjuka, funktionshindrade, missbrukare … Det värsta med alliansen politik är att det blir barnen som far mest illa och om dem pratar ingen.

/Eva
Nu kommer några dagar av lugn och ro, kanske skulle vi ta och titta gemensamt på en rapport från 2005 och resonera lite om socialdemokratins dubbla natur realpolitiskt ?

http://svt.se/content/1/c6/68/01/95/051016_sjukfranvaron.pdf

Hej John
Dagar med lugn och ro får nog stå för dig :). Själv jobbar jag t.o.m. dagen före julafton och samtliga mellandagar. Dessutom är det extra hektiskt före jul. December består trots allt av färre arbetsdagar, medförande att jobbet skall göras på kortare tid. Som bekant ökar också trycket kraftigt på oss.

Men nu till det du ville, ha ett resonemang om den länkade rapporten som jag ännu bara har hunnit ögna igenom sammanfattningen av. Den verkar dock mycket intressant.

Återkommer.

/Eva
Den är garanterat intressant, inte minst Lotta Vahine Westerhälls resonemang i en av bilagorna är politisk dynamit eftersom hon redan 2005 varnade för konsekvenserna av tillämpningen i sjukförsäkringen.

Vi behöver inte ha jättebråttom, det är en diger lunta som innehåller en hel del elegant inlindad kritik, dessutom ser vi socialdemokratins special-wetjobs-agent Rydh skymta förbi i en av bilagorna. Var inte han engagerad i det där rådslagsarbetet förresten ? ;)

Detta lovar att kunna bli spännande.
Jag börjar en bit in i första kapitlet (det är lite svårt att bestämma sig för en plats i texten, de sju punkterna på s 17-19 hade varit minst lika bra), närmare bestämt på sidan 22 där utredaren ställer en i sammanhanget högst relevant fråga:

"Den fråga som från samhällsvetenskaplig synpunkt framstår som självklar att resa i detta sammanhang är således: Vilken roll har olika statliga åtgärder från låt säga ingången av 1990-talet spelat för den från 1997 statistiskt konstaterbara underliggande generella ökningen av långtidssjukfrånvaron?"

Man kan väl utan att hemfalla åt excesser hävda att Larsson & medförfattare ger prov på en uppfriskande integritet gentemot uppdragsgivarna. Vad som i meningen konstateras anknyter i allt väsentligt till våra tidigare resonemang i ämnet om orsak och verkan.

Ändå valde dåvarande regering att helt bortse från just dessa faktorer, har du någon idé om varför ?

Hej John
Hämtade gamla mor vid tåget i kväll och har inte hunnit med att läsa rapporten. Jag kan därför ännu inte ha någon uppfattning. Men jag lovar att jag skall plöja den så fort jag hinner. Jag återkommer alltså även om det dröjer :).

/Eva
Låt henne plöja rapporten som julpyssel, ni kan idka högläsning och resonera om innnehållet efter styckena, ett slags alternativt julfirande :)

Jag lät morsan få en papperskopia av en annan intressant ALI-kreation (som jag i sinom tid hoppas att vi får tillfälle att diskutera), tror att det gick upp ett eller annat ljus efter genomläsningen. Hennes kommentar var 'infamt' vilket säger det mesta om innehållet och ämnet.

Samma värdeomdöme kan nog användas även om det här arbetet, att hävda att kunskap saknades vore att fara med osanning då gruppen leddes av förre arbetsministern. Jag tror mycket på detta med kunskapsspridning, politiken av idag har ett drag av snuttifiering där ingen minns ett jota av i vilken ordning katastrofer inträffat och skapats.

Jag är hursomhelst övertygad om att du kommer finna den här avhandlingen spännande med tanke på att du sitter mitt i korsdraget orsakat av bristen på konsekvensanalys/verklighetsinsikt:

"I forskningsarbete med komplexa problemställningar av det slag projektet analyserar inträffat periodvis förseningar som beror på att vissa analyser drar ut på tiden eller att inte förutsedda delstudier måste skjutas in med prioritet.

Vi har t ex under resans gång, som denna rapport så tydligt illustrerar, tvingats inse att vissa antaganden som vi haft varit felaktiga. Problematiken hade visade det sig ha en väsentligen annan karaktär än vi vid inledningen av arbetet hade anledning att anta eller förmåga att förstå.

....

Den analys som görs i denna rapport har även presenterats inför och livligt diskuterats av arbetsminister Hans Karlssons Arbetsmiljöråd. Vi är tacksamma för att i rådets seminarieliknande arbetsform under Hans Karlssons ordförandeskap och aktiva medverkan i diskussionen ha fått ventilera och diskutera RAR-projektets arbete."

Käre John Doe det är bara en sak du missar i och för sig inte ovanligt bland alliansanhängarna.
Den här lilla saken som jag vill påtala för dig kan vi sitta och resonera om under dina lediga jul.
Nu kommer det!!
Säg det inte för nån , men det är visst alliansen som bestämmer i Sverige och tro det eller ej det är alldeles strax 2010.

"Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras"
Vem sa detta John? det vet du säkert.
Det är samma man som sa att "vi inte vill kriminalisera en hel ungdomsgeneration."
Fredrik vet hur man ljuger på ett fint sätt eller hur John
NN (hej förresten)...

.. jag vet någorlunda var vi har borgarna alltsedan Bohman och Hedlund, att dom har nollkoll kom inte som någon riktig nyhet för mig (men tack för omtanken hursomhelst), nu var det väl vägen fram till katastrofen som var ämnet och förhoppningsvis också vad folk kan påräkna sig från er vid en hypotetisk valseger 2010.

Jag diskuterar gärna borgarnas tillkortakommanden, men då helst med dom själva eftersom det blir lite mer stuns (nåja, allting är relativt) att diskutera med en livslevande moderat, folkpartist eller frimicklare, på samma sätt som jag i första hand diskuterar socialdemokrati med socialdemokrater i den mån det är möjligt, och då gärna i realpolitiska dimensioner eftersom dessa är fascinerande att studera.

Vi (jag och Eva) har tidigare resonerat kring vad som hade hänt vid ett hypotetiskt annorlunda valutfall 2006 utan att riktigt komma till någon samsyn kring hur Anna Hedborgs sjukförsäkringsutredning skulle ha använts om Persson hade fått fortsätta, jag har personligen lite svårt att tro att man sätter en handplockad person på att utreda i 1½ år för att sedan kasta resultatet i papperskorgen.

Har du någon gissning om hur ni skulle ha gått tillväga med materialet ?
I avsnittet 'Ökad hälsa eller systematisk victim blaming' (s 26-27) konstaterar utredarna att:

' Sjukperiodernas längd ökar för dem som fortfarande går sjukskrivna. Detta kan indikera att det grundläggande problem som de lokalt rehabiliteringsansvariga påvisat består. Samtidigt minskar antalet sjukdagar som ersätts via sjukförsäkringen, genom att färre individer får ersättning från sjukförsäkringen. Beror detta på ökad hälsa eller på att samhällsorganen betraktar sjukskrivna anställda som bärare av det allvarliga samhällsproblemet sjukdagar (=en kostnadsbärare) och återkallar deras medborgerliga rätt till sjukpenning i en strävan att uppfylla regeringens resultatmål? Är det inflödet av nya sjukfall som minskar eller indragningen av sjukpenningrätten för långtidssjuka? Vi har inte utredd denna fråga. Men det är viktigt att klargöra hur det förhåller sig.'

Vi ser alltså hur en rad misslyckade beslut leder fram till att rehabiliteringsarbetet i det närmaste helt upphör i mitten av 90-talet, samtidigt som regelverket för sjukförsäkringen börjar omarbetas under ungefär samma period.

I de första två styckena på sidan 27 konstaterar utredarna:

'Det mått som används av statsmakterna för att underbygga föreställningen om ”den galopperande sjukfrånvaron” har i den offentliga debatten missförståtts. Regeringen och de ansvariga statliga myndigheterna vill uppenbarligen betona problemet med att genomförandet av statens finanspolitiska ambitioner förhindrats av de galopperande kostnaderna för sjukförsäkringen

I den allmänna debatten och i massmedia framkommer ofta uppfattningen att den ökande ”sjukfrånvaron” sammanhänger med en sjukskrivningsepidemi. Så tycks inte vara fallet. Tre fjärdedelar av den av staten redovisade sjukfrånvaroökningen beror på att sjukperiodernas längd för en måttligt ökande mängd av sjukskrivna dramatiskt ökat.'

Ambitionen från statsmakterna att korrigera detta missförstånd föreföll vid tidpunkten 2005 inte överdrivet hög, så icke heller att göra några mer djuplodande analyser av orsak och verkan.

Slutklämmen i avsnittet är inte nådig:

' Att döma av de lokalt rehabiliteringsansvarigas erfarenheter har sjukperiodernas ökade längd uppkommit på grund av att det kvalificerade rehabiliteringsarbete, som tidigare utförts av s.k. anpassningsgrupper, kollapsade vid mitten av 1990-talet. Och denna systemkollaps har satts i samband med en rad förändringar som initierats av statsmakterna i syfte att sanera statens finanser under en period i mitten av 1990-talet. I den mån de lokalt rehabiliteringsansvariga har rätt i sin beskrivning av den grundläggande orsaken till sjukfrånvaroökningarna betyder detta att ansvaret för det av statsmakterna påtalade allvarliga samhällsproblemet bör utkrävas av riksdag och regering.

Det bör tilläggas att de i sammanhanget viktigaste politiska-rättsliga förändringsbesluten har fattats i samförstånd över de politiska blockgränserna.'

Det förefaller som om lögnen inte enbart har kommit att bli ett vapen gentemot politiska meningsmotståndare, utan tenderar att användas minst lika flitigt för att skyla över fatala misstag gentemot befolkningen, inte sant ?





Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!