… som också visar på samhällets dubbelarbete när Försäkringskassan, staten, inte klarar sina uppgifter.
Jag skrev ett blogginlägg den 7 januari Skall socialtjänsten reda ut Försäkringskassans misslyckanden? på http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=29027 om att Försäkringskassan, staten, inte klarar sitt jobb utan överför ansvaret till socialtjänsten, kommunen. Jag skrev också att detta innebär en stor samhällskostnad och ett dubbelarbete.
Så här går det till (historien är fiktiv men fakta är korrekta):
Lena och Lars har två gemensamma minderåriga barn, båda har förskoleplats (dagis). Lena arbetar ca 75 procent i vården. Hon har stämplat ut sig från de 75 dagar hon hade rätt till men valde att inte säga upp sig, eftersom hon trivs så oerhört bra med sitt jobb och Lars hade jobb och tjänade skapligt. De hade så att de klarade sig ändå. Sedan blev Lars också arbetslös och de ekonomiska problemen blev stora, grälen och konflikterna dagliga. När Lars anvisades och fick ett jobb 50 mil bort drog han. Och det är klart, han var skyldig till det enligt reglerna hos arbetsförmedling/a-kassan. Detta blev dödsstöten för makarna och Lena sökte skilsmässa. Det blev en komplicerad historia med mycket bråk om barnen men det är en annan historia som kräver ett eget inlägg.
Lenas ekonomi, och barnens (de bodde kvar hos mamma), var i botten. Lena sökte bostadsbidrag och underhållsstöd för barnen hos Försäkringskassan. Samtidigt blev hon sjuk och inledningsvis sjukskriven i två månader. Efter 14 dagar överfördes hon av arbetsgivaren till Försäkringskassan för sjukpenning. Således fanns tre parallella ansökningar hos Försäkringskassan med lika många handläggare. Väntetiderna för respektive förmån är olika men alla är oändligt långa när hyra, el, telefon, barnomsorgsavgifter med mera skall betalas.
En ledsen och förtvivlad Lena uppsöker socialtjänsten (efter att ha gruvat sig så länge att påminnelser med extra avgifter har hunnit komma) för att ansöka om socialbidrag. Hon och barnen blir utredda. Ekonomin nagelfars lika noggrant som hos alla socialbidragssökanden och det visar sig att familjen har ett underskott mot sina behov grundade på normen med tillägg för hyra, el, barnsomsorgsavgift med mera. Lena och barnen beviljas socialbidrag som motsvarar underskottet. Alltså inte vad summorna i de olika förmånerna förväntas bli.
Handläggande socialsekreterare skriver sedan utredningen som tar sin tid, en del kompletterande uppgifter har inhämtats för att familjen skall få korrekt bistånd. Därefter fyller socialsekreteraren i tre blanketter till Försäkringskassan med begäran om att motsvarande summa som Lena och barnen beviljats skall utbetalas till kommunen. Detta är reglerat i lag. Framställningarna skickas sedan till Försäkringskassans inläsningscentral där de skannas in. Dessa bevakas sedan för att kommunen skall återfå sina pengar.
Men dessförinnan kommer en ny månad och Lena har fått en tid hos sin socialsekreterare för en ny ansökan och allt börjar om … På detta vis pågår dubbelarbetet och Lena och barnen får leva på normnivå fram till dess Försäkringskassan har hunnit med sina uppgifter. Det kan som bekant ta flera månader.
Innan beslut om utbetalning kan ske skall Lena kommuniceras av Försäkringskassan. Det betyder att hon så småningom får ett brev med information om socialtjänstens begäran och att hon därefter har 14 dagar på sig att protestera. Hos socialtjänsten skall ärendet med samtliga beslut också bevakas.
En hel del arbete återstår också från båda myndigheternas sida i form av telefonsamtal dem emellan med avstämningar så att allt i slutändan blir rätt för både Lena och socialtjänsten. Observera att här kan oftast inte socialtjänsten nå handläggaren på Försäkringskassan, utan endast nå Kundtjänst. Däremot når Försäkringskassan socialsekreteraren som uppgett sitt namn och telefonnummer på de inskickade framställningarna.
Försäkringskassan skall också göra beräkningen på hur mycket pengar som skall till socialtjänsten och hur mycket Lena skall ha. Jag utgår därför ifrån att en samordning måste ske mellan de tre handläggarna för de olika förmånerna.
Slutligen när pengarna har inkommit till socialtjänsten avslutas ärendet och stängs.
Eva P.S. Jag vill förtydliga, för att inga missuppfattningar skall ske, att jag vet att handläggarna på Försäkringskassan gör så gott de kan, och lite till, för att klara sina uppgifter. Det dubbla arbetet drabbar ju både socialtjänstens personal och Försäkringskassans. Ansvaret för denna byråkrati med dess stora kostnader, skattepengar, som följd, vilar på regeringen och dess ansvariga statsråd Cristina Husmark Pehrsson. Men värst av allt, människor hamnar i kläm.
2009-01-17, 19:01 Permalink
Andra bloggar om: Cristina husmark pehrsson Försäkringskassan Socialtjänsten 
Jag mår illa bara jag bara av det jag läser.
Ännu mer när jag förstår att de som inte begriper det hela är den största gruppen människor. Det finns en empatilöshet i denna Svenska Värld som är helt fantastisk. När skattesänknigar för etablerade utbreder sig då minskkar även empatin. vart är detta Land på väg.
Tack för din kommentar, Bertil.
Ja, detta är verkligheten för många. Jag önskar att ansvariga politiker skulle göra ett strandhugg och se den. Eva
När man tar del av denna berättelse så undrar man var den svenska humanismen befinner sig någon stans?
Att vandra vägen till den svenska socialvården måste betraktas som att vandra Smärtorna väg. Via dolorosa med lidande och mänsklig tragedi. Hur kan det ha blivit på detta sätt? Vad som här avspeglas, i denna berättelse från det verkliga livet med sin nakenhet, måste vara en produkt av förnedringens politik, som framträder i öppen dager, när den väl tas fram. Den politiska debatten, exempelvis i riksdagen, måste vara långt borta från denna verklighet. I vad mån kan de 349 i det svenska parlamentet vara medvetna, insatta, i vad som sker ute i den verkliga vardagen? Ett system, ett handläggningsförfarande av det här slaget, borde bli föremål för genomlysning och beskådande i det offentliga skenet. Hur kan acceptansen vara i den yrkesgrupp som ska handskas med detta dagligen? Hur orkan man, hur stoppar man, om nu detta är vad man brukar kalla - vardagsmat - i de dagliga rutinerna? Inlägget ger allt annat än ett positivt intryck av den svenska socialvården av i dag. Det känns inte bra efter att ha tagit del av detta. Det näms " människor hamnar i kläm" det måste var något mer än så.
Kommuner kvackar som arbetsförmedling.
Brukar din tandläkare lyssna på ditt hjärta? Nej, han/hon har inte sådana befogenheter. Arbetssökande inom kommunernas målgrupper utsätts däremot för sådana lagvidriga förhållanden. Den statliga arbetsmarknadspolitiska verksamheten regleras i föreskrifter, d.v.s lagar, som arbetsförmedlare måste följa. De kommunala tjänstemännen styrs i första hand av kommunallagen och socialtjänstlagen. Trots detta så tillsätts kommunal personal som kallar sig för "arbetsmarknadssamordnare", och personal som ska jobba med "arbetslinjen". Detta är extra viktigt att notera nu i varslens tider för dem som står utanför a-kassan, och när de sjukskrivna > 5 år och då utan rätt till a-kassa överförs till kommunerna. AFFS är lagar som styr den statliga arbetsförmedlingen, t ex: 1 § Av 3 § myndighetsförordningen (2007:515) framgår att en myndighets ledning ansvarar inför regeringen för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, att den redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt samt att myndigheten hushållar väl med statens medel. Syftet med dessa föreskrifter är att säkerställa att det vid Arbetsförmedlingen finns en intern styrning och kontroll som fungerar på ett betryggande sätt. 2 § Förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll gäller för Arbetsförmedlingen. Genom förordningen fastställs de krav som ska ingå i den process som syftar till att Arbetsförmedlingen med rimlig säkerhet fullgör de krav som redovisas i 1 §. I processen ingår - riskanalys, - kontrollåtgärder, - uppföljning, och - dokumentation.
Hej Bengt
Tack för din kommentar. På mitt jobb är vi tydligt medvetna om vilken svår situation det är för människor som tvingas att vända sig till oss. Vi är så medvetna om hur människor kan känna det inför, särskilt sitt livs första, besök hos oss. Vi gör ett gott jobb och har en stor förståelse för människors svåra läge. Däremot utsätts de för onödiga prövningar på grund av att Försäkringskassan (Fk) inte hinner med sina arbetsuppgifter. Att visa på detta var för mig en del av syftet med inlägget. Alltså att människor far illa av att Fk, staten, inte gör vad den skall. Ett annat syfte var att peka på dubbelarbetet som utförs till dryga samhällskostnader, skattepengar, genom att staten ”dumpar” människor till socialtjänsten. Jag kan inte riktigt förstå att det är en negativ bild av socialtjänsten som jag förmedlar. Den bilden tycker jag nog att jag påmålar Fk men ansvaret för den ligger hos våra politiker och ytterst ansvarig är socialförsäkringsministern. Och ja, det vore bra om våra riksdagspolitiker och statsråd hälsade på i verkligheten för dem som vi i socialtjänsten är till för att hjälpa. Vänliga hälsningar Eva
Hej Christina
Tack för din kommentar. Jag håller med dig. Det är inte kommunerna som skall hantera arbetsmarknadsåtgärderna, det skall vara Arbetsförmedlingen. Det är den som har kompetensen och skall jobba med frågorna. Richard Ulmestig visar i en doktorsavhandling från maj 2007, ”På gränsen till fattigvård? En studie om arbetsmarknadspolitik och socialbidrag”, på utvecklingen som gått mot en indelning av arbetslösa i A och B-lag. I A-laget befinner sig arbetslösa med rätt till a-kassa och i B-laget de som inte har kvalificerat sig för ersättning. I B-laget är många beroende av socialbidrag. Han visar också att när staten genom arbetsförmedlingarna sviker de arbetslösa som är socialbidragsberoende vill kommunerna göra gott, men istället riskeras att åtgärderna ger inlåsningseffekter. Jag skrev ett blogginlägg för ett år sedan, den 22 januari, under rubriken ”A och B-lag” på http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=20906 om hans forskning och resultat. Vänliga hälsningar Eva
Tack Eva för din berättelse.
Det här handlar ju om en oerhört viktig politisk kamp att ta. För det här handlar om ett samhälle som inte är jämlikt, som inte behandlar sina medborgare som människor med lika värde, det handlar om socialdemokratins ideologi, det handlar om att sätta den enskilda människan i centrum. Tänk om vi kunde formulera ett socialdemokratiskt program som tar sin utgångspunkt i verkligheten som den ser ut och i våra grundvärderingar om frihet jämlikhet och solidaritet. Då skulle vi ha ett program som sätter som sitt främsta mål att ingen ska behöva utsättas för den behandling som du beskriver. Tack än en gång!
Tack för din kommentar, Anders. Du lyckas (som så ofta) sätta fingret på exakt vad det handlar om. Finns inte något att tillägga.
Eva
Tack för svaret Eva Hillén Ahlström. Troligtvis missförstår vi varanda. Vad jag menar är att när svårigheter uppstår ska det inte behövas "bollas" mellan så många instanser, för att hjäp ska kunna fås.
Det borde rimligen gå på ett smidigare sätt. Den byråkrati som beskrivs låter inte tilltalande för den enskilde. Vad som nu har skett och den tillämpning som gäller har tillkommit genom politiska beslut, det är jag fullt medveten om, och som nu tar sig uttryck på detta sätt. För den enskilde kan det ínte uppfattas som upplyftande. Det är således själva systemet, krångligheten i handläggningen, jag inte finner tilltalande, för den som är i behov av hjälp. Det kan mycket väl uppstå kommunla skattehöjningar på grund av att FK inte svarar upp till det statliga ansvarstagande som där ska finnas. De kommunala utgifterna stiger i och med att ersättningsrätt från FK inte löper som det ska. Utgifterna hamnar således där de inte ska hamna, vilket självfallet är ett stor fel. Ingen kritik gentemot de som har att sköta detta. Tvärt om, där gör nog alla, allt vad de förmår och lite till, för att vara till hjälp och stöd för varje en som har ett sådant behov. Vänliga hälsningar
Tack själv, Bengt, för ditt engagemang i frågan och dina kloka synpunkter.
Du har så rätt i att människor inte skall bollas mellan myndigheter eller få falla mellan stolarna. I detta är inte heller vårt parti oskyldigt men det har blivit betydligt värre efter regeringsskiftet och jag är mycket orolig över att vi kommer att få se ännu mer av sådant. Hälsningar Eva Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |
Eva Hillén Ahlström
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Bertil Lund - 17 januari 22:16, 2009 
Eva Hillén Ahlström, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Eva Hillén Ahlström, www.s-info.se
0,06250
