Jag måste få skriva den sanna berättelsen om Sagas födelsedag och jag ber dig att läsa den för dina barn/barnbarn eller något annat barn som du känner.
Saga fyllde i dagarna 10 år. Hon bor med sin mamma, det är ”bara” de två. Saga och hennes mamma är fattiga och det är därför mycket som Sagas klasskamrater kan göra men inte Saga. Jag och min man var på hennes kalas nu när hon fyllde 10 år. Ja, när hon fyllde 9 år också och när hon fyllde 8 år…
När Saga var mindre hade hon barnkalas för sina kompisar också, det har hon inte längre. Hennes mamma har inte råd att göra sådana kalas som många av de andra barnens föräldrar kan göra, kalas som kostar mycket pengar. Sagas mamma kan bara spara ihop pengar så att hon kan köpa saft, ordna med bullar, kakor och tårta, ballonger och kanske en liten godispåse till varje barn. Så som barnkalasen var förr, innan de blev partyn, eller besök på Mc Donalds, eller på pizzerian, eller på bio, eller något annat som kostar mycket pengar när man är många barn. Sådana där gammeldags kalas, som inte kostade för mycket pengar, ordnade alltid Sagas mamma för henne förut. Men när Saga hade fyllt 8 år bestämde Saga och mamma tillsammans att det var Sagas sista kalas.
Varför då, undrar du kanske? Jo, när Saga kom till skolan efter kalaset fick hon veta av sina klasskamrater att de aldrig mer ville komma på hennes kalas. Varför då, undrar du kanske igen? Jo, kamraterna sa att Sagas kalas hade varit så tråkigt, det var ju bara ett saftkalas. Saga blev väldigt ledsen och därför har hon nu kalas bara för oss vuxna. Några har med sig små barn som fortfarande tycker att Sagas kalas är roliga. Och vi vuxna tycker också att det är trevligt att gå på hennes kalas. Men vad tycker Saga själv egentligen? Kanske hade hon tyckt att det var roligt om åtminstone någon kompis ville komma till henne? Vad tror du?
2008-05-27, 18:32 Permalink
Jodå, så här ser det ut i verklighetens samhälle idag.
Dessutom inte att förglömma alla barn som inte kan följa med sin skolklass när de måste ha pengar med sig till skrovmålet eller till något annat som skolan besöker och där det behövs pengar.
Eller de barn som inte får träffa kompisar utanför skoltid utan skall hem till kontrollerande föräldrar.
Ofta föräldrar som inte har integrerats i samhället. En delad skuld mellan de själva och samhället.
Hej Eva,
Javisst, så är det. Samma barn som blir "sjuka" till varje utflykt. Vi vet, ja alla vet, men det händer ingenting. Barnperspektivet, som så tjusigt skall föregå alla beslut som berör barn, är helt borta hos politikerna inför besluten om alla nedskärningarna i trygghetssystemen. Ingen ansvarig politiker svarar dig eller mig, eller alla andra, när vi gång på gång desperat "skriker ut" våra frågor och berättelser. Vi som lever i verkligheten och ser vad som händer. Men, Eva, hur tjatiga vi än upplevs, är det bara att fortsätta att ropa. Här och överallt. Hälsningar Eva
Jomenvisst skall vi fortsätta.
Och dessutom skall vi bry oss om.
Hej Fredrik,
Tack för din kloka kommentar; att vi måste engagera oss i de kontrollerande begränsningar som unga flickor och pojkar blir utsatta för oavsett om det gäller kristna grupper eller muslimska. Eller från andra grupper. Likaså när det gäller våld/övergrepp mot barn och mot kvinnor och mellan ungdomsgrupper, andra grupper… ja, mot allt våld och allt förtryck oavsett uppgivna skäl. Vi måste som Eva skrev i sin kommentar ”bry oss om”. Hälsningar Eva
Intolerans mot fattiga ("avvikande?") förefaller vara en utvecklad egenskap hos Sagas så kallade "kamrater". Redan vid 8 års ålder, tydligen.
Saga klarar sig bättre utan den typen av kompisar. Fattigdom är inget att skämmas för så länge ryggraden är rak. Fattigdom behöver heller inte vara något permanent tillstånd. Att vara fattig kan till och med vara en användbar upplevelse - man lär sig känna igen riktiga vänner och skilja dem från falska dito. Sådan kunskap kan bli nyttig längre fram i livet. Saga kan bli den starkaste av dem alla. En hel del entreprenörer föds ur ren revanschlust... Mvh Magnus R
Hej Magnus,
Tack för din kommentar och ditt engagemang. Jodå, Saga är redan en mycket stark flicka med många goda egenskaper och talanger. Själv är jag övertygad om att vi inom 10-12 år kommer att få höra mer om henne. Hon är mycket musikalisk och har en fantastsikt fin sångröst. Saga har också både självförtroende och självkänsla. Det är bra men det är klart att hon ändå blir ledsen av ”påhoppen” från kompisarna. Jag tycker det är jättebra att du funderade över ”avvikande”. För så är det ju, många barn blir satta åt sidan i skolan, och i andra sammanhang, för att majoriteten stämplar dem som just avvikande; fattiga, invandrade, smala, tjocka eller något annat som ses så. Därför är det så viktigt att vi pratar med barnen redan ganska tidigt om dessa frågor. Precis som du påpekar, sker ju en ”utdömning” redan vid 8 års ålder. Vänliga hälsningar Eva
En av mina söner har gått i brittisk skola under några år. I Storbritannien har eleverna skoluniform upp till ca 15 års ålder. Vi har övervägande positiv erfarenhet av skoluniform.
Skolans "head teacher" berättade för oss att en av anledningarna är att skoluniformen eliminerar en hel del mobbing. Det går inte att se på en elev om h*n är rik eller fattig när alla har samma kläder. Skoluniformen eliminerar påhopp pga att någon inte har de "rätta" märkeskläderna. Sådana anledningar kan annars enkelt utlösa mobbingsituationer. Jag tror säkert det förekommit att någon dykt upp i skolan i billiga postorderkläder, och så är mobbingen igång... En annan anledning som talar för skoluniform, är att en hel del elever som vuxna kommer att ha yrken där det krävs enhetlig klädsel, och skolan förbereder dem för detta. Mvh Magnus R
Hej Magnus,
Jo, nog är det trist när barn, förresten alla människor, bedöms för hur de ser ut, eller varifrån de kommer, eller hur de är klädda, eller hur mycket pengar de har, eller... och inte för vilka de är. Hälsningar Eva Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |
Eva Hillén Ahlström
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Eva Hedesand Lundqvist - 27 maj 21:41, 2008 
Eva Hillén Ahlström, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Eva Hillén Ahlström, www.s-info.se
0,06250
