Att ”befinna sig i utanförskap” har tidigare traditionellt syftat på människor som - av olika skäl - inte kommit in i trygghetssystemen och som saknat arbete, pension eller försäkringsersättning. Alltså i beroende av samhällets stöd som socialbidrag eller välgörenhet från frivilligorganisationer. En del med sociala problem som missbruk, bostadslöshet, kriminalitet. Nu inbegriper alliansen alla som inte arbetar i formuleringen.

Jag har, tyvärr, själv varit användare av uttrycket. Men aldrig med nedsättande eller förtryckande avsikt. Efter att ha funderat över ordets betydelse, har jag insett vilken människosyn det speglar och gör därför här och nu en pudel. Med respekt för alla skall jag i stället hädanefter tydligt beskriva vilka jag tänker på, när jag diskuterar dem som orättvist drabbas av högerpolitikens systemskifte och välfärdsnedskärningar.

Ett annat modeord hos alliansen är leverera - att jämföra med förra regeringen som beslutade. Kan det kännas lättare att uttrycka ”vi levererar” när man skall knäcka folk än att säga ”vi har beslutat”? Leverera är på något sätt mer neutralt och utan personligt ansvar.

Kan det finnas någon social känsla eller moral hos dessa leveranspolitiker som friserat fram en sådan omskrivning? Något gnutta dåligt samvete hos före detta socialliberala politiker? Maud Olofsson, till exempel, en av de flitigare användarna av begreppet.