Sedan mina senaste blogginlägg där jag tycker att Håkan Juholt ska avgå har jag åthutats och tillrättavisats av äldre män i partiet som känt sig nödgade att förklara för mig hur saker och ting egentligen förhåller sig. Vem var jag att kritisera kejsaren? Efter verkställande utskottets besked om att Håkan Juholt har fortsatt förtroende har farbröderna bestämt att vi ska sluta upp bakom den enhälligt valda partiledaren oavsett vad det för med sig, och jag borde rätta in mig i ledet. Det är egentligen ingenting konstigt med det för det är ju så detfunkar. I många organisationer. Jag växte upp under sjuttiotaletsväckelserörelse då man hade tältmöten, talade i tungor, sjöng "Pärleporten" med Arthur Eriksson och hyllade svavelosande predikanter såsom Stanley Sjöberg. Människor drogs med i en slags masshysteri av hejdlöst hallelujande av Jesus men också okritiskt lovprisande av hans självutnämnda profeter. Man lär sig mycket om människor i grupp och maktstrukturer av att växa upp i en frikyrkorörelse. Frälsaren Efter att Mona Sahlin avgick som partiordförande var partiet i skriande behov av en frälsare och till slut valdes Håkan Juholt till att rädda partiet från valförluster och dåliga opinionssiffror. Han hyllades för sin fantastiska retorik och tidigare monaanhängare förvandlades i en handvändning till håkananhängare, som om de aldrig varit något annat. Förvandlingen var total och man hyste stora förhoppningar om framtiden och förväntningarna var höga. Så höga att man tillskrev den nye partiordföranden nästan övermänskliga kvaliteter. Så som man gärna göra med frälsare. Det var verkligen samstämmigt hallelujasjungande i partiet i mars 2011. Krisen Sen kom avslöjandet av kulbons bedrägeridom, vändningarna i libyeninsatsen, budgetbråket och hyresskandalen. Det var plötsligt inte lika roligt. Partiet hade uppnått krisstatus efter blott sju månaders nytt ledarskap och frälsaren visade sig vara väldigt lik en vanlig människa. Alltför lik en vanlig människa. Juholt bad om ursäkt och medgav att han gjort fel. Efter att förundersökningen lades ner gav verkställande utskottet besked om att man gav Juholt förtoendet att fortsätta. Jag tyckte att Juholt skulle avgå snarast möjligt. Håkan Juholt åkte på turné och bad om förlåtelse. Och det fick han. För nu var det ju bestämt att han skulle förlåtas. Punkt. I det här partiet bestämmer man sig. Misstro förbyttes till ryggdunkningar. Människor som desperat vill bli övertygade är lätta att övertyga. När man inte vill se förfallet låter man sig hellre övertygas. Man ser kläder på en naken kejsare. Stöd Håkan Juholt stärktes av sin landsomfattande ursäktsturné, blev frälsare igen och dundrade i förra veckan i talarstolen i Stockholm. Då fick public serviceminsann veta hut. Hängivna och återigen nyfrälsta partikamrater hyllade honom flitigt. Juholt själv sammanfattar det så här: ”Jag har fått väldigt mycket stöd för att fortsätta att verkligen vara en stark opinionsledare." http://www.expressen.se/nyheter/1.2615050/jag-kommer-leda-s-i-valet-2014 Juholt har stärks så till den milda grad att eftermälet av hans felaktiga hyresbidrag från riksdagen förminskas till en tummetott, det var ju bara fel på 2 reseräkningar av 750. Så nu har han passat på att pudla sin egen pudel också. http://www.folkbladet.nu/274592/2011/11/15/juholt-behovde-inte-saga-forlat Men väljaropinionssiffrorna fortsatte dyka och slog nya rekord gång på gång. Ingen verkade förstå varför. Juholt har ju bett om ursäkt, han har ju inte gjort något fel. Felet måste ligga någon annanstans och man bestämde att staben ska stärkas med kompetenta medarbetare. Ingvar Carlsson kallades in och Juholt skulle stagas upp. Lördagsintervjun Sen kom lördagsintervjun. Och därmed också svaret. Intervjun är en 30 minuter lång sammanfattning av Håkan Juholts åtta månader långa partiledarskap. Intervjun saknar stringens och tydlighet, precis som hans ledarskap och politik. Intervjun blottlägger hans tillkortakommanden smärtsamt tydligt och Juholt står där avklädd. Alldeles naken. Det ser många nu. Kejsaren, vår frälsare, saknar kompetens att leda partiet, opinionen, till valseger 2014. Han är ännu inte mogen för ett av Sveriges tyngsta och viktigaste uppdrag. Utan kompetens behöver han stagas upp av Ingvar Carlsson och kompetenta medarbetare. Men vad hjälper det när han ensam måste klara intervjuerna och ledningen av partiet? Många i partiet är i chock. Aldrig tidigare har vi behövt styra upp en partiledare. Partiledaren brukar visa vägen för oss. Valberedningen har slarvat. På bekostnad av partiet. Och på bekostnad av Håkan Juholt. Vem ställer valberedningen till svars?
2011-11-17, 03:34 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Kris Håkan juholt Avgång Lördagsintervjun 
Från min blåa horisont så tror jag att enda möjligheten för att socialdemokraterna under överskådlig tid ska komma tillbaka till makten är dom tar sin politik åt höger, och accepterar att vara ett 20 procentsparti. Om ni ska tillbaka till makten så är det hos oss borgare ni måste hämta röster, och det kommer ni inte att lyckas med om ni fortsätter med er nuvarande västerretorik. Vänsterkanten får v täcka upp. Sammanfattningsvis så måste det till en ökad spreed på höger-vänsterskalan om ni ska tillbaka till makten. Den som lever får se. Nu var jag tidigt vaken, men jag får väl säga som förklaring som storbonden sa i "Bock i örtagård" när han väckte målaren fem på morgonen "Det är väl ingen kristen som sover nu"
Som väntat var Irmeli från Stockholms län. Har ett tag misstänkt att det finns en sammansvärjning av högersossar med tyngdpunkt i Stockholmstrakten som vill avsätta Juholt. Ni har ju stark hjälp av av borgerligt dominerade media, något som i numera gäller även Aftonbladet.
Irmeli Krans: Det där med sammansvärjningar kommer jag att berätta mer om längre fram Arne.
Arne Roland!
Vad får dig tro att någon från borgeligt håll skulle vilja avsätta Juholt? Borgare ser honom som garant för fortsatt regeringsinnehav. Jag tror att Irmeli är trogen sina värderingar och partiet och att du Arne mest är trogen dig själv, Håkan och kanske moderaterna
Peter: Trogen sig själv är väl inget negativt. Moderaterna däremot är det sista jag skulle identifiera mig med. Och inte heller några smygmoderater i andra partier!
Att du har väntat på en frälsare och är våldsamt besviken på att Juholt är en människa som alla andra, berättigar dig väl inte att fördöma honom, på samma sätt som man antagligen gjorde under din ungdoms tältmöten? Den typen av kristendom har aldrig tilltalat mig. Och därför motsvarar Juholt ganska bra de förväntningar jag hade på den då blivande s-ledaren.
Irmeli Krans: Inlägget handlar inte om mig, utan om partiet.
Jag tycker Juholt är bäst absolut bäst!
https://www.facebook.com/StoppaUtforsakringarna
Folkrörelse som tagit fart igen. Tryck gilla och sprid vidare!
Förfäras ej Irmeli. Det finns kärringar av båda könen. Och det är i ordets verkliga bemärkelse kärringaktigt att spela borgarna i händerna genom sanslösa avgångskrav i ett läge då socialdemokratin mer än någonsin behöver sammanläggning.
Och hur den person är funtad å huvudets och kroppens vägnar som menar att femton års färd för partiet högerut ska följas av ytterligare högervridning kan man verkligen undra.
Det skulle finnas en som dig Irmeli i varje parti.
En som vågar säga det som många tänker. Ja, inte bara i partier utan i företag och organisationer. Annars dör vi sakta men säkert ut och sista kvinna/man släcker ljuset. Det är kanske det enda vi är överens om men må det vara det viktigaste? Irmeli Krans: Haha Fredrik, nu när du börjat kan du väl fortsätta att hålla med lite oftare ;) Det finns alltid hopp...
Nu är inte jag S, men jag tycker du verkar betydligt mer klarsynt än dina kamrater. Jag jobbar mycket med affärsbeslut, och jag har insett att det för vilken verksamhet som helst är riktigt farligt med entusiaster som inte kan skilja på sina egna förhoppningar och det reella läget.
Juholt kan kanske på kort sikt få tillbaka några enstaka röster från dem som bara tackade nej till S i de senaste undersökningarna för att de var riktigt förbannade, men han kan aldrig på allvar vinna väljare från mitten - de som står mellan blocken, och det är bara de som kan skifta balansen. De på vänsterkanten är ju redan hemma. Själv är jag förbannad över kulbons hyra, trots alla ivriga försök att förklara att det var förvaltningens fel för att de inte skrivit några regler - och över att han trots att han bett om ursäkt ändå inte står för den utan tar varje tillfälle i akt att förklara att egentligen gjorde han inte fel. Det är ohederligt - antingen ångrar man sig eller också inte. Jag blev också riktigt sur när jag igår hörde hans kommentar till de felaktiga uppgifterna kring skolsegregationen. Han hade kunnat sagt "tråkigt att det blev fel", och kommit undan med ytterligare ett minus på slarversidan, men istället deklarerade han ungefär att det var helt OK att blåljuga så länge man hade ett gott syfte. Jag blir riktigt rasande över hela den attityden. Det är aldrig OK att ljuga om fakta. Försköna, vinkla, visst föralldel, men aldrig ljuga. Min förhoppning för framtiden är att S ska få en ledare som inte hugger på allt och hela tiden målar ut Alliansen som barnätare, utan bestämmer sig för en linje, presenterar den på ett hederligt sätt, och sedan samarbetar över blockgränserna för att hålla JÅ på långt avstånd. Det skulle Sverige må allra bäst av. Jag tycker hursomhelst du är modig. Irmeli Krans: Tack Svava, du ger uttryck för vad många förmedlat till mig och det är just det som oroar. Det är trots allt Sveriges bästa de flesta av oss vill.
Du tycks ju ha bössan riktad mot äldre män i partiet och då utmanar jag naturligtvis ödet för en salva. Jag vet inte vad som brister i självkänslan när du upprepande säger att andra tillrättavisar dig? Är det inte så att du liksom jag tänker till och uttrycker en åsikt och då kan varken du eller jag räkna med att få medhåll från alla. Och med din senaste blogg tycks du ju ui alla fall ha fått rejält beröm från kommentatorer som löst medlemsskap i borgerliga partier.
Du talar om att du och partiet var i behov av en frälsare med dina erfarenheter från väckelserörelsen. Bevare mig väl för en "frälsare". Arbetarrörelsen handlar inte om frälsning utan om nödvändig solidaritet i olika former - skola, omsorg, vård, sociala försäkringar osv - och inser man inte det är man - enligt min mening farligt ute. Och söker man ingen frälsare/kejsare så är man kanske mindre benägen att tro på drevskriverierna och lagom kallt värdera vad som i verkligheten hänt. Om du nu dessutom klätt av kejsaren så ser du ju vilken fin människa Håkan Juholt är. Dessutom har en förmåga att politisk argumentera som i vart fall jag avundas honom och gläds att partioet fått tillgång till. En tanke slår mig att sagan om kejsaren syftar till att öppna ögonen på läsaren. Och media har verkligen i sistone försökt riva kläderna av vår partiledare. Kanske det är dags att omvänt öppna ögonen och se att Håkan Juholt är mycket välklädd? Irmeli Krans: Jag har ingen bössa riktad. Men man kan ju fundera över varför just äldre män som tar sig friheten att just tillrätavisa. Jag kan skilja på åsikter o tillrättavisanden. O inlägget handlar inte om mig utan om partiet.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Irmeli Krans
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Länkar till andra bloggar
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE 
BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE
 |
|
|
Kommentar av Lars Norling - 17 november 04:57, 2011 
