Här kommer ett förtydligande efter att ha tagit del av kommentarsfältet och andra synpunkter.

Partiet är i kris, djupare kris än vad somliga inser, och det svider. Mitt recept är att inte förhala processen utan att dra av plåstret snabbt och så fort som möjligt. Helst häromdagen. Jag har tagit del av partikamraters ståndpunkter och inser att de flesta försvarar vår partiledning med hull och hår. Eller snarare in absurdum.

Anledningen till att jag tappat förtroendet för partiledningen är en mycket tvivelaktig avsättning av tidigare partiordförande, en omdiskuterad tillsättning av nuvarande partiordförande, en svajig start på ledarskapet medLibyen hit och dit, starkt kritiserad och förnekad skuggbudget, avsked och omplacering av kompetenta och erfarna medarbetare,förkastligt förslag om graderade medborgarskap och så som grädde på moset; misstanke om brott.

Drevet mot Håkan Juholt är förfärligt men kan också förklaras med usel krishantering, avstängda telefoner hos kommunikations- och pressansvariga, uppenbara och onödiga osanningar och mittåt från både assistenen Peter Cervin och Morgan Johansson. Till råga på allt toppar man det med en timeout som väcker ytterligare frågor. Frågorna är många och bör besvaras.

Utifrån ovanstående gör jag bedömningen att vi inte kan vinna kommande val såvida inte sittande regeringsmedlemmar klantar till det avsevärt genom att t.ex. torska för rattfylla, våldtäkter eller sexköp. (Vanligt fiffel med pengar eller skatter biter inte på borgare.) Hur troligt är det? Och kan man förlita sig på det? Vi kan inte räkna med att vinna nästa val med anledning av den bild som nu målas upp av socialdemokraterna. För väljaren spelar det inte längre någon roll om Juholt är oskyldig. Det är försent. För att återfå förtroendet bland väljarna krävs ett underverk såsom att HåkanJuholt blir helt rentvådd från alla misstankar, även de icke juridiska, och att det framkommer att han helt oskyldig utsatts fören djävulsk komplott, i alla led.

Nu har inte Juholt för avsikt att avgå om vi ska tolka honom rätt efter partiledardebaten i riksdagen. En debatt som han för övrigt skötte bra. Om han går nu kan han göra det med värdighet och har möjlighet att senare återkomma. Men eftersom Juholt inte tänker avgå kan Sven och Bengt luta sig tillbaka och tillsammans kan vi se fram emot en valrörelse som blir extremt tungrodd. Och när vi förlorat ytterligare ett val lovar jag att säga att ”vad var det jag sa!”.

Till dig Sven kan jag personligen försäkra att jag vare sig är svag eller lättpåverkad, att jag faktiskt tänker alldeles själv hör och häpna! Och Bengt, att misstänkliggöra mig för att gå någon annans ärenden är en annan slags härskarteknik än den därlillagummanattityden som Sven förmedlar. Det är just ytterligare en mandatperiod med Reinfeldt som bekymrar mig. Hade det inte bekymrat mig hade jag tigit. Frågan är om det är jag eller vår partiordförande som sätter partiets bästa främst.