Som bög föds man inte med en konstnärlig läggning, en vilja att vara bäst på jobbet, ge god service, en förmåga att inreda perfekta hem eller ställa till storslagna fester.

Precis som alla andra är vi formade av heteronormen och de flesta av oss kompenserar för den skam som bankats in i oss sedan barnsben. Skammen över att vara annorlunda. Majoriteten av alla normbrytare och minoriteter dras med en liknande skamkänsla och utvecklar olika typer av strategier för att hantera den.

Genom att välja heteronormen som tema närmar sig Stockholm Pride i år kärnan i tanken bakom det globala Pride-firandet. Det är inte knytnävar, utfrysning och förbud som svider värst. Skammen är en ständig följeslagare. Orättvisa strukturer måste bekämpas. Det ska finnas en plats för alla i vårt samhälle. Tak ska höjas och fristäder skapas.
Men det är lika viktigt att bekämpa och förstå den inre fiende som heteronormen utgör. Den som gör oss osäkra och driver oss till att anamma konsumtion och kommersiella aktörers intressen som kattguld. Den som får oss att klamra oss fast vid minsta tecken på acceptans, istället för att kräva samma rättigheter.

När olika slags bögkulturer beskylls för att vara ytliga, kommersiella eller kropps- och sexfixerade borde varje tänkande människa ställa sig frågan om vad det i så fall kan bero på. Minoritetsgrupper vill ha samma möjligheter som alla andra. De flesta människor strävar efter lycka inom de ramar som getts dem.

Bögkulturen är ett lackmuspapper på heteronormen. Och det är en norm som bor i och upprätthålls av alla. Oftast är det våra barn och ungdomar som omedvetet får agera de grymmaste och mest skoningslösa lägervakterna. Titta in på ett dagis, ett högstadium eller en idrottsförening på valfri ort. Där föds kontinuerligt en ny skam. Det bär vi också kollektivt ansvar för."