Nicklas Ekdal skriver en mycket intressant ledare i DN idag, där han beskriver vad det är som gjort att alliansen har tappat i opinionen och hur vår strategi har sett ut. Man måste beakta att han är liberal skribent men det ligger en hel del sanning i det som står.

Alliansens fyra stora problem är ministrar i blåsväder, fastighetsskatten och a-kassan samt utnämningspolitiken. Detta är politiska områden som innevånarna i vårt land tyckt illa om. Vi kan se nu att det varit relativt lugnt kring ministrarna, bortsett från Bildt. A-kassan är införd, fastighetsskatten blir troligtvis klar under hösten. Utnämningspolitiken kommer blåsa över. Det vi kan konstatera är att alla tuffa beslut är tagna av Reinfeldts regeringen och således kommer det nu bara komma positiva reformer som folk vill ha.

Vi på den socialdemokratiska kanten brottas med en självsäkerhet, vi leder stort i opinionen på grund av den andra sidans misstag inte på grund av att vi utvecklat vår politik. Jag möter allt oftare personer inom partiet som inte tycker vi skall göra något på grund av att väljarna kommer inse den Reinfeldtska bluffen. Vår vilja av att förändra och utveckla vårt parti har kommit av sig i och med det höga opinionsläget. Men kanske det värsta av allt är att Mona står i princip ensam på barrikaden och försöker nå ut med vårt budskap. Vart tog alla andra vägen? Fortfarande besvikna för att de inte valdes till partiordförande?