Vad är vi för samhälle som inte tar hand om de som inte mår bra. Vad händer med människor när de möter förakt från sin medmänniska? Hur ska vi ta hand om de som behöver samhällets välfärd, ska vi godta högeralliansens syn på människan där man ska piskas ut i samhället och söka jobb som inte finns och för de som inte hittar jobb på sin närmaste ort, så skall de i principen lämna man och barn hemma och veckopendla. Hör och häpna inte veckopendla till jobbet utan till hemmet. Det är ett verkligt svar som jag fått arbetsförmedlingen, vilket betyder att man ska jobba på bekostnad av sina relationer och föräldrarollen får man överge och praktisera på helgerna. Vad föder denna syn på människan för människosyn?

Vi vet ju att högeralliansen gick ut med sin paroll att bryta utanförskapet och sänka arbetslösheten. De sa inte att de skulle bryta utanförskapet genom att bygga luftarbetsplatser, det räcker inte bara att uttala orden så uppstår arbetsplatser. Det räcker inte att sänka skatterna för att det ska uppstå fler arbeten. Vi lever i en tid där solidaritet inte längre är en given faktor utan varje människa måste ta ett aktivt beslut om hur vi vill forma vårt samhälle, vilka värderingar ska vara våran grund? Jag vill se ett humanistiskt samhälle där man tror på människans kraft och förmåga att styra sitt eget liv och där medkänsla formar våra handlingar med största ödmjukhet. Denna vision är inte möjlig med en högerregering som pratar om godhet men i den praktiska verkligheten försämrar för alla i samhället och aldrig någonsin har det varit så stora ekonomiska klyftor i samhället.

Socialdemokratin har alltid arbetet för att klyftorna ska minska och det arbetet kan vi vara stolta över då vi världsligt sett haft en bra klasspolitik som ökat jämlikheten mellan människor. Alla förlorar på att inte ta hand om de som är ekonomiskt svaga i vårt samhället, alla förlorar på att ungdomar inte har jobb eller bostad etc, alla förlorar på en pessimistisk människosyn där man tror att människor är lata bedragande bidragstagare. Jag tror på människans godhet och inneboende krafter men jag tror att människans vilja kan krossas av okärlek.

Nina Drakfors,