http://www.aftonbladet.se/debatt/article3402501.ab

Jag kan själv relatera till reportaget då jag en gång i tiden levt som ensam mamma och hade utmattningsdepression. Det fanns dagar då jag letde efter pantflaskor så att jag kunde få ihop till mjölk till barnen så de fick sin gröt. Det fanns månader då jag gick till biblioteket och tog toapapper, för att jag inte hade pengar. Det fannas månader då jag kontktade diakonissan i kyrkan och allt för ofta fick jag skriva ihop brev och tigga pengar i fonder, fonder som många gånger nekade men de gånger jag fick pengar var jag överlycklig, för det betyde att jag kunde slappna av lite och få en lugnare månad och barnen kunde få kanske en cykel eller nya kläder.

Jag vet oxå om hur det känns att bli socialt stigmatiserad från lärare och medmänniskor. Men det jag kommer ihåg mest är ändå hur jävla utsatt man var i samhället som ensamstående kvinna.

Tex: jag fick reda på att lärarna i min dotters skola satt och pratade om mig på deras kafferaster, de tyckte det var fördjävligt att jag inte jobade och var ensamstående med barn. Hur fick jag reda på detta undrar du, det var faktiskt en lärare som inte höll med som kände sig tvungen att lätta på sitt hjärta och berätta det för mig. Jag skulle kunna berätta ännu mer men det jag vill förmedla är att för guds skull fördöm inte ensamstående kvinnor!De är lika värdefulla som andra människor och s-politiken har faktiskt gjort så att det blivit bättre för ensamstående mammaor genom tex bostadsbidrag, om inte det fannas så skulle vi vara lika fattiga som ensamstående kvinnor i USA. Men det behövs göras mer.