Gör ett omdöme oss till bättre människor? Alliansen har inga lösningar på problemen i skolan.

Gör ett omdöme oss till bättre människor? Alliansen har inga lösningar på problemen i skolan.

Omdöme och hårdare tag är det verkligen allt alliansen kan komma på för att lösa problemen i skolan. Är det verkligen hårdare tag våra barn behöver, är det på detta sättet vi skapar goda samhällsmedborgare? Jag skulle vilja att vi använder mer av våra mänskliga resurser så som ödmjukhet, respekt, värdighet, medmänsklighet och framför massor av tålamod. För det är vad jag tror krävs för att vi ska bli människor. Människor som känner sig jämnlika och delaktiga i samhället, känner mindre maktlöshet och tar mer ansvar för sitt liv. Jag kommer aldrig tillåta att det sätts ett omdöme på min dotter när hon ska börja skolan. För mig räcker det med utvecklingssamtalet man har med läraren och det samtalet kan man utveckla och göra ännu bättre, istället för att sätta ett omdöme på ett papper. Vad hjälper det?

Nina Drakfors

2007-04-26, 17:29 Permalink

Kommentar av Magnus Rubensson - 29 april 23:14, 2007

Om det inte sätts omdöme i skolan så kommer det ändå garanterat att sättas omdöme när man väl går in i vuxenlivet.

Till exempel när det ska skrivas meritförteckningar innan man söker jobb.

Antingen förbereder man ungdomarna på verkligheten som väntar dem - eller så släpper man ut dem i verkligheten oförberedda.

Därmed inte sagt att det behövs betyg från första klass. Det gör det inte.

Men att ge dem betyg i åttan är alldeles för sent. Den som DÅ upptäcker att han/hon kommit efter, hinner inte läsa ikapp innan det är too late.

Från femman eller sexan ska det absolut ges betyg. Annars lurar man barnen.

Nina Drakfors: Jag som förälder kommer att bestämma detta själv. Det har funkat alldeles utmärkt med utvecklingssamtalen. Det behövs verkligen inte en stämpel i pannan och tror du verkligen inte att de barn som är stökiga inte redan vet det och lider av sin situation? Fantasin är frånvarande in det här förslaget angående omdöme. Det finns så mycket mer vi kan göra. Varför inte ta reda på varför? ett barn inte kan sköta sig i skolan, tror du verkligen att det bara hndlar om karaktär. Barnet ska automatiskt skärpa till sig och bli bättre pgr av ett omdöme? Föräldrar som inte vet att deras barn inte funkar i skolan, ska bli mer aktiva genom ett omdöme?. Det tror inte jag, utan jag tror att de föräldrarna behöver andra verktyg. Jag tycker att samtal är bland det viktigaste vi har mellan oss människor och det kan jag säga att vi är kassa på (givetvis inte alla), varför inte pröva empowerment eller diskursetik. det betyder att vi ska samla alla viktiga personer runt den person det gäller och även personen själv. Sen utifrån det gör vi alla delaktiga i att lösa problemet. Alla får göra sin röst hörd och alla får känna sig delaktiga och alla för en chans att visa personen att de bryr sig och älskar han/henne. Man behöver inte veta ännu mer hur dålig man är, utmaningen ligger i att plocka fram det som barnet är bra på och hjälpa till med hans/hennes självförtroende. "Det är inte mörkret som skrämmer oss, utan vårt ljus (Nelson Mandela"

Kommentar av Magnus Rubensson - 30 april 11:06, 2007

Jag säger bara som det är. Så här är verkligheten:

När ungdomarna väl slutat skolan och ska söka sitt första arbete - vad tror du arbetsgivaren kommer att fråga efter?

Ett papper med skolbetyget, eller inspelningar av utvecklingssamtalen?

Man kan antingen:

1) förbereda ungdomarna på verkligheten medan de går i skolan (jag trodde tidigare att det var detta som var själva poängen med skolan, men jag har efterhand ändrat uppfattning)

eller

2) släppa ut dem i verkligheten oförberedda.

Kommentar av Magnus Rubensson - 30 april 11:20, 2007

Jag kanske låter hård. Verkligheten kan vara hård.

Vare sig man gillar det eller inte så kommer barnen att bli tvungna att växa upp i en omvärld som inte alltid är snäll och trevlig. De måste ha färdigheter så att de klarar detta.

Jag har själv tre barn (20, 20 och 13 år).

En tolvåring har bara sex år kvar tills att han/hon förväntas stå på egna ben. Det är inte för tidigt att informera dem om verkligheten när de är 12. De måste kunna klara att hantera en viss grad av verklighet i den åldern.

OM det finns problem hjälper det inte att låtsas som det regnar. Det blir bara än värre senare.

På lågstadiet behövs inga betyg. Men att ge betyg från förslagsvis sexan gör att eleven har fyra år på sig att åtgärda eventuella "gap" i utbildningen.

Med ett papper att titta på har eleven också fått en fast punkt att hålla sig i.

Och det är i 12-13-14-årsåldern som man har chansen att läsa upp sina betyg. Vid 15 års ålder, med slutbetyget i hand, är det så dags.

Idag får de bara ett och ett halvt år på sig (EFTER höstterminen i åttan kommer väl första betyget).

Den som då upptäcker att man sitter en hel rad med IG och inte har en suck att läsa upp dem i nian, ger förstås upp.

Nina Drakfors: Jag talar oftas utifrån egna erfarenheter och jag var ett sånt där barn som du vill vara hård emot och Lära verkligheten. Jag kan säga dig direkt att det inte hade hjälpt mig när jag gick i skolan. ett omdöme hade verkligen inte fått mig att sätta mig på skolbänken och ta mitt förnuft till fånga. jag gick inte sjuan, åttan eller nian. visst fick jag kvarsittning men det brydde jag mig inte om. Jag kan tänka mig att det blir detsamma med ett omdöme, det sätts på ett papper och så är det bra sedan. Vad som hjälpte mig var när människor såg mig och lyfte fram det som jag gjorde bra, när de stärkte mitt självförtroende och gav mig respekt för den unika individ som jag är. Jag kan säga massor av gott som människor gjort mot mig och som lätt till att jag idag går på högskolan. Men ett omdöme, jag hade bara rykt på axlarna och skitit i det rent ut sagt. Men när människor visar att de bryr sig och ger kärlek, det går inte att inte förändras då. Jag har förändrats av människors kärlek och tro på mig och jag har berättat det för dem oxå. Så att de vet att de lilla var och en gjorde, hade betydelse. Jag är ett bra exempel och jag skulle kunna berätta så mycket mer om min väg. Militär varianten föder inget gott och barn vet om verkligheten, det kan du lita på. Jag tror inte att man ska möta ett barn i kris som det faktiskt är många gånger, genom att "här är ditt omdöme" Kärlekens väg är svårare och mer krävande men den leder till varaktiga förändringar och framförallt så vinner man på det i längden när människor mår gott och inser att de blir respekterade och att de har ett värde.

Kommentar av Magnus Rubensson - 30 april 16:07, 2007

Tack för dina utförliga svar Nina,

Först och främst vill jag säga att jag respekterar din åsikt och jag har absolut inte för avsikt att nedvärdera någon.

För mig är betygen bara ett verktyg - betygen är bara ett sätt att kunna se sina färdigheter på ett papper.

Inte heller önskar jag någon militärdrill. Går det så långt, ja då får man helt klart de motreaktioner du beskriver och situationen blir destruktiv. Däremot tror jag att svensk grundskola har gått för långt i andra riktningen.

För mig handlar det här bara om att se till att barnen grejar att ta sig fram i världen när det väl blir allvar - för det BLIR allvar vid 18 års ålder, vare sig man vill eller inte.

Betyg eller inte - du visar tydligt i det du skriver att du bryr dig väldigt mycket om din dotter, och det är det allra viktigaste för att hon ska få en bra start i livet.

Mvh
Magnus R

Nina Drakfors: Tack för ditt svar. Jag kan oxå se att barnen behöver hjälp in i Livet och där brister det många gånger, längs den vägen. Varför kan inte skolan istället satsa´på att anställa socionomer som arbetar med att nysta upp röran som en del barn befinner sig i. Det finns verktyg som vi kan använda. Vägen är krävande och en del kommer ändå ramla utanför. Men vi behöver inte göra det värre med ett omdöme som sedan kan leda till en stämpling. Vi har alldeles för lätt för att dömma ut människor. Jag förstår din oro inför att barnen ska slussas ut i verkligheten utan verktyg och jag kan till och med förstå att man vill ha ett omdöme och på det sättet markera för barnet att det är allvar. Skönt att du inte vill ha något militärdrill för man kan lätt få den uppfattningen. Tack för att du gjorde mig lite klokare idag.

Mvh Nina D

Lämna din kommentar på inlägget

Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)

KOMMENTAR PÅ INLÄGGET

Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:

ej undertecknade med förnamn och efternamn
kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
innebär brott mot tystnadsplikten
uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen

Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:

du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn

Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.