Ojämn könsfördelning och tråkigt tonläge om LSS

Ojämn könsfördelning och tråkigt tonläge om LSS

Igår deltog jag i en utbildning för förtroendevalda inom Värmdö kommun. Jag lärde mig massor om hur kommunen fungerar och om olika pågående projekt och framtida planer.

En sak som jag observerade var att funktionshindrade utpekades som en särskilt kostsam grupp för Sveriges kommuner. Föredragshållaren berättade att kommunens LSS*-kostnader ökat dramatiskt och att andra kommuners kostnader för LSS ökat ännu mer.

Jag är innerligt trött på att man i så många sammanhang framhäver att funktionshindrade kostar. Om funktionshindrade och LSS försvann skulle så många bli arbetslösa att det skulle innebära en ren katastrof för vårt samhälle. Handläggare hos kommunerna, försäkringskassan och personliga assistenter. Pedagoger på specialskolor och andra institutioner. Arbetsterapeuter och hjälpmedelstekniker. Hjälpmedelsbranschen skulle gå under. Färdtjänstchaufförer, vissa läkare och sjuksköterskor samt vårdbiträden. Administrativ personal. Med flera, med flera. Om de blev arbetslösa skulle vi gå miste om en hel del skattepengar. Många av de här människorna skulle bli bidragsberoende och behöva omskolning. Vad skulle det kosta?

Visst kostar funktionshindrade. Men det gör vi alla. Barn kostar. Alla har vi varit barn och de flesta av oss sätter dessutom nya barn till världen. Vi blir sjuka ibland. Vi blir gamla och vårdkrävande. Vem som helst av oss kan bli funktionshindrad när som helst till följd av en olycka eller sjukdom. Funktionshindrade är en del av samhället. Så är det bara. De funktionshindrade som berörs av LSS är ytterst få. Tyvärr är samhället inte särskilt tillgängligt. Det är mycket svårt för många funktionshindrade att få jobb. Det borde vi inrikta oss på att åtgärda istället för att gnälla över kostnader. En förutsättning är naturligtvis att bussar, tunnelbanor, spårvagnar och resten av samhället blir tillgängligt så att funktionshindrade kan ta sig till och från arbete.

Tillbaka till utbildningsdagen: Av tretton föredragshållare var tre kvinnor. En av de tre kvinnorna berättade i tio minuter om ett jämställdhetsprojekt. Men hennes namn står inte ens på programmet. De tre kvinnorna talade under sammanlagt 50 minuter. Mindre än en timme. De manliga föredragshållarna hade ordet i 320 minuter. Det är fem timmar och tjugo minuter!

Det talades om politikers framtida roll kontra medborgarnas och kundernas makt att välja. För mig är det självklart att människor ska få välja och bestämma själva. Men jag tror att politiker behövs för att tillse att alla kan och får utnyttja rätten att välja. Ingen ska på grund av till exempel funktionshinder, hudfärg, kön, sexuell läggning eller religion ha mindre eller färre möjligheter att påverka och bestämma över sitt liv. För att försäkra sig om att alla människor verkligen får samma valmöjligheter måste man lagstifta och reglera. Så att inte myndigheter, institutioner och företag kan välja bort kunder utifrån funktionshinder, hudfärg, kön, sexuell läggning eller religion.

Rätten att välja, ja. Om jag får välja så kommer utbildningen för förtroendevalda i Värmdö nästa gång att hållas av ungefär lika antal kvinnor och män.

*LSS=Lagen om stöd och service till funktionshindrade

2007-01-21, 22:56 Permalink
Andra bloggar om: Politik Kommun Lss

Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!