Idag funderar jag bland annat på statsmän i världen och i Sverige.

Naturligtvis är den första jag tänker på Saddam Hussein som idag dömdes till döden genom hängning tvärtemot vad han själv önskade, nämligen arkebusering.

Visst är det nog uträknat att hängning anses vara ett mer förnedrande sätt att avrättas på.

Jag delar folkrättsexperternas farhågor om att Saddam kanske inte kommer att ställas till svars för andra fasansfulla brott som i Kuwaitkriget och gasningen av alla kurder.

Det vore en lättnad för världen om Saddam kunde dömas även för de brotten.

Trots att jag är glad för att Saddam fälldes för en del av de brott han begått är jag inte lika glad för utdömandet av ett dödsstraff.

Jag hoppas och tror att de länder som ännu har dödsstraff i framtiden ska komma till insikt om att så länge det straffet finns kan de aldrig komma att betraktas som demokratier.

Det är inte värdigt ett demokratiskt land att döma människor till döden även om det för många känns som att man vill hämnas sina egna döda genom ett dödsstraff.

Men har världen hittills blivit bättre genom dödsstraff? Nej våld föder bara mer våld i vilken form det än sker.

Jag hörde ett inslag i Tv 4 där en aspirant till en senatorspost i USA hade en del funderingar.

Han sa ungefär följande efter att ha omnämnt presidenterna Reagan och JFK samt Martin Luther King:

" En politiker tänker bara på nästa val. En statsman tänker på nästa generation."

Kanske syftade han på sig själv, vad vet jag? Men orden fick mig att fundera lite.

Förra gången vi hade en borgerlig regering hade jag nästan bokstavligt ingen statsminister. Jag blev lika förvånad varje gång jag såg Carl Bildt i tv-rutan eller i övriga media.

För närvarande känns det nästan likadant.

Visst- det är nästan religiöst- men anledningen är då som nu, att jag ju ser hur dessa regeringar raserar det vi socialdemokrater med hjälp av vänsterpartiet och miljöpartiet lyckats bygga upp.

Carl Bildts regering raserade då budgeten och systemet så kraftigt att han till sist fick be Ingvar Carlsson om hjälp. Vi socialdemokrater hade ett fruktansvärt svårt arbete med att sanera ekonomin och försöka att pedagogiskt förklara varför de mest utsatta var tvingade att bidra till den saneringen med pengar som de egentligen inte hade.

Det var orättvist- jag vet - och jag och många andra protesterade också mot den politiken.

NU när vi äntligen kommit på fötter och de allra flesta fått det bättre börjar karusellen igen.

Såsom regeringen Reinfeldt har rivstartat är det i alla fall ingen risk att Reinfeldt blir ihågkommen annat än som den politiker som förstörde de ungas och de arbetslösas chanser att både studera och få de arbeten som de såväl behöver – om man inte räknar med låglönejobb förstås.

Någon statsman som tänker på nästa generation är han i alla fall inte och vad beträffar makten lär han få lämna ifrån sig den senast 2010.

När vi socialdemokrater tar över igen är det allra viktigaste vi har att tänka på när vi börjar att sanera att vi inför en klausul som undantar de sämst ställda till exempel förtidspensionärer och socialbidragstagare från att behöva avstå från ännu mer än de redan gör.

Det är ett anständighetskrav där vi andra kan avstå lite mer så att klyftorna mellan rik och fattig inte blir ännu större än de redan blir med regeringen Reinfeldt.

Jag undrar för övrigt vad regeringen Reinfeldt ska göra åt de orättvisor som drabbar de unga kvinnor som riskerar att på grund av ärftlighet drabbas av livmodershalscancer?

Idag finns ett vaccin som kostar cirka 3 300 kronor och som inte ingår i högkostnadsskyddet vilket innebär att det endast är de tjejer som har rika föräldrar som får vaccinet.

Övriga har inte råd!!!

Om alla kvinnor som riskerar att drabbas får vaccinet räknar de medicinska experterna med att kunna utrota all livmodershalscancer i framtiden.

Visst måste vi ha råd med det- eller hur Reinfeldt???!!!

Hälsar

Eva-Britt D