Söndag den 15 juli

Intressant för mig som politiker och ideellt arbetande. Det som oroar mig är att även om kommunerna uppger att de ger stöd till barn motsägs de av alla de barn som berättar att de inte fått eller får stöd. Det måste vi råda bot på.

En attitydförändring som jag vill se är att barn bör nämnas först i sådana här sammanhang- dels beroende på att de är barn och i underläge. Vi ska inte glömma att en mycket stor andel av barnen som bevittnat våld också har utsatts för våld.

Det är kanske inte så konstigt att det är så. Det är inte alls längesedan som inte ens kvinnojourerna arbetade med barnen. Tack och lov är det inte så längre. Idag är kvinnojourerna mycket medvetna om barnens utsatthet. Tyvärr tar det tid med attitydförändringar.

När det gäller barnamord är straffskalan inte särskilt hög även om den har ökat. Det beror på att barnamord inte räknas som mord för det mesta utan som grov misshandel och då är straffskalan helt annorlunda. Man får lägre straff. Det beror i sin tur på att åklagaren ska kunna bevisa att den som mördar ett barn har det uppsåtet. Att gärningsmannen/kvinnan förstår att barnet kommer att dö av misshandeln- och det är där som åklagaren ofta saknar bevis. Därför blir åtalspunkten inte mord, utan grov misshandel eller misshandel av normalgraden.

För gemene man är det naturligtvis konstigt att om en vuxen person hoppar på ett litet barns mage och att uppsåtet är att skada barnet, straffa det för något för oss andra helt obegripligt, och barnet dör, inte innebär att denne vuxne förstår det. I synnerhet inte som det i något fall innebar att den vuxne efter misshandeln lämnade barnet åt sitt öde och inte ens brydde sig om barnet levde eller inte. Men som sagt- uppsåtet att döda ska bevisas. Dessutom har Sveriges Riksdag bestämt att straffet ska ligga på den nedre delen av straffskalan. Det gäller för övrigt alla brott. Så om straffet kan bli mellan två och fyra år dömer rätten med all sannolikhet inte mer än två år, oftast mindre.

Om detta kan man tycka mycket.

Läs gärna Socialstyrelsens länk om de öppna jämförelserna av hur kommunerna ger sitt stöd till brottsoffer.

http://www.socialstyrelsen.se/oppnajamforelser/brottsoffer  

Öppna jämförelser av stöd till brottsoffer – våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld 

Här kan du jämföra kommunernas arbete för att stödja våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Du kan till exempel se vilka kommuner som erbjuder råd och stöd och vilka som systematiskt följer upp sina insatser.
Resultat och metoder
Beskrivning av datainsamlingen – viktig för att förstå och tolka resultat
Resultat för samtliga kommuner 2012
Viktiga resultat

För första gången redovisar vi öppna jämförelser av kommunernas stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Resultatet från undersökning visar bland annat att:
• Nästan alla kommuner uppger att de kan ge råd och stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Stöd och behandlingsinsatser till barn kunde också erbjudas i mycket hög omfattning.
• Nästan tre fjärdedelar av kommunerna (70 procent) uppger att de har aktuella, skriftliga och på ledningsnivå beslutade rutiner för hur personalen ska agera när de möter en våldsutsatt kvinna.
• Omkring var tredje kommun uppger att de under 2011 systematiskt följt upp insatser till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld.
• Knappt var tredje kommun uppger att de har gjort en inventering av antalet våldsutsatta kvinnor under 2011.
• Det finns stora regionala skillnader, till exempel när det gäller systematisk uppföljning av insatser till både våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld samt om kommunerna genomfört inventeringar av våldsutsatta kvinnor.
Resultatet bygger på en enkät till alla kommuner och till stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Svarsfrekvensen på enkäten var 83 procent.
Öppna jämförelser görs i samverkan
Jämförelserna har tagits fram av Socialstyrelsen i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Arbetet har även skett i samråd med Vårdföretagarna och Famna.

Hälsar

Eva-Britt