Onsdag den 4 april

Jag beundrar Monica Dahlström-Lannes som oförtrutet lyfter barns utsatthet.

Jag vet att det finns en del som tycker att jag inte bör förknippas med Monica. Men det gör jag så gärna.

Jag arbetar också för utsatta barn både politiskt och ideellt. Det vet ni som följer min blogg. Varken Monica eller jag tycker om falska anklagelser oavsett om de kommer från mammor eller pappor. Men vi företräder barnens rätt att bli lyssnade på och det går före de könskrig eller rättvisekrav som föräldrar tror ska föras i våra domstolar.

Domstolen har att se till barnents bästa i framtiden.

Domstolar bör enligt min åsikt också ta vara på möjligheten att återremittera undermåliga utredningar från socialtjänster och också ta med möjligheterna att ta in barnpsykiatrik expertis innan barns berättelser om våld och andra kränkningar,exempelvis sexuella övergrepp bortförklaras med icke evidensbaserade humbugteorier som PAS, PAD och den mycket svåra  sjukdomen Munchaussens syndrom.

Jag arbetar också oförtrutet vidare för att försöka sprida kunskaper om barns utsatthet och även politiskt arbeta med att försöka förändra vardagen för de här barnen.  

Tack, Monica!

Läs gärna artikeln nedan.

Hälsar

Eva-Britt

http://ekuriren.se/ledareasikter/debatt/1.1396102-forstar-morfars-fortvivlan

Jag förstår morfars förtvivlan
Debatt
Den sexuellt utnyttjade flickan fick inte hjälp av social¬tjänsten trots flera års larm. Det som hänt i Eskils¬tuna är inte förvånande. Jag blir kontaktad av anhöriga från hela landet som beskriver hur man inte lyssnar på utsatta barn, eller man lyssnar men tror dem inte
Förövares charmfaktor vinner över barns utsatthet.

Lagen är tydlig. Anmälnings¬skyldigheten till socialtjänsten är villkorslös.
Men vad händer sedan? Socialtjänsten ska inte utreda brott.

Det räcker att få veta att brott kan misstänkas och anmäla. Hur det gått till är polisens sak att utreda. Om bevisen inte räcker till åtal så läggs förundersökningen ned. Dock kan den återupptas om nya uppgifter kommer in. (Enligt undersökningar är polis och åklagare i Eskilstuna bäst i landet på att hantera sexualbrott mot barn).

Själv har jag också varit med om både uppseendeväckande och upprörande beslut. Som när den sörmländske socialchefen ringde upp mig och menade att "blåmärken får vi ju alla" efter att jag protesterat mot att social¬tjänsten inte agerat. Två barn hade berättat om våld och övergrepp och visat skador på kroppen, bland annat i underlivet.

Men de läkarundersöktes aldrig och kunde inte förhöras av polisen. Den misstänkte pappan hade vårdnaden och socialnämnden ingrep inte. Polisen stod lika maktlös som vi vittnen. Mitt framför våra ögon och social¬jouren (!) fick den misstänkte pappan ta med sig de förtvivlade och gråtande barnen.

Vi får i framtiden uppleva många liknande fall, vittnesbörd från barn som inte blivit tagna på allvar, där vuxna svek och där myndigheterna även begick övergrepp mot dem. Tack och lov för att den aktuella flickan i Eskilstuna har en kämpande morfar som inte ger upp så hon inte totalt tappar tron på vuxenvärlden.

Barnombudsmannen har i dagarna kommit med en alarmerande rapport "Signaler" där unga har fått komma till tals. BO kräver nu krafttag för att hjälpa utsatta barn. Så rekommenderas till exempel särskilda "barn¬tjänster" hos socialtjänsten – ett mycket välkommet förslag!
Jag håller med "Medborgare" (EK 27/3) att det finns en flathet, men också brist på kunskap, sunt förnuft och civilkurage, eller – kanske ännu värre – brist på medkänsla?
Och jag förstår morfar som är helt förtvivlad!
Monica Dahlström-Lannes
F.d. polis och författare