Senare bedömningar som gjorts på grund av att föräldrarna själva ställde krav på förnyade bedömningar gav vid handen att pojkarna hade dyslexi och ADHD, med de var inte utvecklingsstörda.

Det mest anmärkningsvärda är att den mest ansvarige inte har en enda kommentar att ge.

På reporterns fråga om han inte någon gång tänkte på att livet blivit förstört för Nicklas, svarar han: Nej, varför skulle jag.
Inte heller tycker denne man att något fel har begåtts.

Ynkligt , säger jag bara.

Vill naturligtvis säga att särskolan är jättebra för de elever som är i behov av den. Men de flesta vet väl också att det fortfarande är väldigt få elever som har gått ur gymnasiesärskolan som får chansen till ett jobb ute på våra företag eller i offentliga sektorn.

Däremot finns det idag väldigt många specialanpassade arbetsplatser där nästan enbart utvecklingsstörda arbetar med hjälp av så kallad omsorgspersonal.

De här arbetsplatserna ingår oftast i det vi kallar för daglig verksamhet inom kommunernas handikappomsorg.
Innebär också att personerna har sin pension som grund för sin försörjning och på sin dagliga verksamhet en flitpeng som oftast går jämt ut med kostnaden för maten på arbetsplatsen.

Den dagliga verksamheten är en rättighet med betoning på rättighet, men man kan inte tvinga någon att delta.

Inte heller kan man därför tvinga en kommun att betala ut flitpeng. På senare år är det alltfler kommuner som dragit in flitpengen som annars är den morot som kan få den utvecklingsstörde att komma till ett arbete som även är tänkt att vara en möjlighet till social samvaro.

Vill poängtera att många utvecklingsstörda kan med lite handledning utföra ett lika gott arbete som många av oss andra.

Tillbaka till Rasmus, Robin och Nicklas.
Jag hoppas innerligt att ni tre, som ju inte är de första i Vellinge kommun att bli felbedömda, att ni orkar söka den hjälp ni behöver och borde ha rätt till, för att läsa upp era betyg och till slut kunna få ett bra arbete.
En ursäkt från kommunen borde vara en självklarhet.
Hälsar
Eva-Britt