Redan då sa jag nej till adressen och namnet eftersom det hade varit att röja hotade kvinnor och barn med omedelbar verkan.
Jag uppgav emellertid telefonnumret eftersom det var ett anonymt 0200-nummer.

Projektet hade fått pengar från en länsstyrelse, skattemyndigheten och brottsofferjouren på orten, vilket gjorde att jag , trots en del tveksamheter, jag ville egentligen inte lämna ut numret heller, ändå gjorde det.

Idag har jag blivit uppringd av en kvinna, Marianne, som jag känner till sedan länge, som med all rätt är rejält upprörd.

Dels framkommer det både av Marianne och andra att den här kvinnan som sköter jouren dels inte verkar ha nog kunskaper ,dels verkar ha ett mycket dåligt genomtänkt säkerhetstänkande.

Kvinnan använder sig dessutom av det material som finns på Mariannes hemsida http://www.kartbarn.blogspot.com

Även om materialet är offentligt får man faktiskt inte använda sig av det utan att uppge att det tillhör Marianne.

Materialet är dessutom sådant att man måste känna till bakgrunden till det innan man kan använda det i sin rådgivning. Risken är annars uppenbar att hotade barn och kvinnor får en felaktig rådgivning vilket kan bidra till att de istället för att skyddas- röjs.
Det är alltså av största vikt när man arbetar med barn och kvinnor som lever med skyddad identitet ,att man inte blir den person som leder de män som hotar och förföljer till de kvinnor som man säger sig vilja skydda.

Jag upplevde den intressekonflikten väldigt starkt när jag skulle göra "ProjektG(l)ömda” och tvingades att avgå efter att ha blivit röjd både på nätet genom pappalistan och på min lokalort.
Resultatet blev att jag fick avgå för att jag inte skulle röja de barn och kvinnor som projektet skulle arbeta med.

De kvinnor som idag kontaktar mig vet jag varken var i Sverige de befinner sig, vad de egentligen heter och vi har strikta rutiner i hur kontakterna sköts.

Naturligtvis träffas vi inte öga mot öga.

Jag vet alltså inte hur de ser ut.

På grund av att Mariannes kunskaper används på ett felaktigt sätt och i kommersiellt syfte funderar Marianne på att stänga ner sin blogg, vilket i så fall är väldigt tråkigt.
För Marianne kommer säkerheten för hotade barn och kvinnor först men naturligtvis vill hon inte att hennes material används felaktigt och inte heller att den här kvinnan på den så kallade telefonrådgivningen hänvisar till Marianne när hon själv inte kan sina saker.
Då har Marianne och andra hotade kvinnor rätt att ifrågasätta vilka kunskaper den här rådgivningskvinnan egentligen har och hur ett projekt kan få pengar från så många intressenter när kunskaperna verkar vara så bristfälliga.

Att Marianne har gedigna kunskaper och har bidragit med dem i olika utredningar- inte minst i stalkningsutredningen - kan jag vidimera.

Marianne är alltså ingen novis i de här frågorna, och har gjort många egna undersökningar för att få fram vad det är som brister i skydden och även givit förslag på hur man kan förändra dem.

Jag som politiker och före detta skyddad, även om det är länge sedan jag släppte vårt skydd,

vet att kunskaper och säkerhetstänkande är A och O.

Jag har arbetat både politiskt och ideellt i över 20 år, snart 30 beroende på om man menar ideellt eller politiskt, för att förändra lagstiftningen till gagn för hotade barn och kvinnor och för att hjälpa kvinnor som behöver fly.
Därför slår jag larm när jag får sådana här samtal.
Den här rådgivningskvinnan borde även tänka på sitt eget behov av säkerhet.
Hälsar
Eva-Britt