TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Onsdagen den 14 augusti

 

Jag har fått skriva i omgångar eftersom det blev datahaveri på bibliotekets datorer efter ett ström avbrott. Jag hade inte sparat- därför fick jag skriva om- och spara många gånger innan det blev klart om ifall att det skulle hända igen. Hoppas att mina läsare ursäktar

 

Jag har förut berättat om hur dåligt ansvar som tas av ansvariga tjänstemän och politiker i synnerhet när det har hänt något av allvarligare art i synnerhet lokalt.

 

Det är aldrig någons fel. I synnerhet inte om någon enskild har blivit mycket illa hanterad och kränkt. De lyssnar inte ens.

 

På tal om att inte lyssna har det aldrig varit svårt för mig att få svar från ministrar och riksdagsledamöter .
Många har varit mina partikamrater i många år som jag också har träffat.

När det gäller den socialdemokratiska politiken och förmågan att lyssna högre upp är det väldigt glädjande när vår partiledare Stefan Löfven bjuder in till telefonkonferenser med partimedlemmarna- just för att lyssna av - och för att få frågor.

Inte är det främst för att stå till svars. Det är för att staka ut framtiden och kunna förbättra det som inte fungerar.,

Det är något, tycker jag för lokala partier att ta efter. Som det har varit många gånger sätter man på locket på det som är obehagligt. Mycket tråkigt.

 

Givetvis beror ansvaret på vilken fördelning det finns- men högst ansvariga både politiker och tjänstemän anser jag måste agera snarast vid enskilda fall.

Då kan man inte skylla hur länge som helst på att man inte har det ansvaret.

Om man inte har det är det faktiskt dags att ta det.

 

 


Jag har kritiserat och berättat om enskilda som hanterats mycket illa och direkt felaktigt i psykiatrin och i socialförvaltningen.

 

Istället för att rätta till gör man allt för att sopa allt under mattan. Så är det även i min kommun, Karlskrona kommun och i Landstinget Blekinge-(Karlskrona)

 

När lilla Yara mördades av sina famijehemsföräldrar kom Karlskrona på kartan.

Och trots den massiva kritik från IVO som kom har nästan ingenting ändrats.

 

Soc skyller på att antalet anmälningar efter Yara har ökat så mycket att de inte hinner med.

Men om man tittar på hur anmälningar om utsatta barn behandlade tidigare är det inte konstigt att barn får lida i onödan.

De anmälningar som kom in las på hög. Det skulle vara minst tre som anmälde missförhållandena. Därefter ringde handläggaren först upp den anmälda familjen och fick soc godtagbara svar gjordes inget mer. I synnerhet inte om anmälan gjordes av en anhörig. Räknades ofta som

okynnesanmälningar.

 

Detta fick jag och kursdeltagarna veta när jag ledde en kurs just i hur soc i Karlskrona hanterade anmälningar och utsatta barn. Från en av soc dåvarande handläggare och en av de mest rutinerade.

Det anmälde jag till ansvarig som säger nej så är det inte. Det ska jag fråga och så nämner ansvarig just den person som berättat på kursen.

 

 

Under Yarafallet fanns flera andra fall.

Barn som misshandlades i ett familjehem kom till en anmälares kännedom.

Anmnälaren tog först kontakt med familjehemmet och sa också att hen tänkte kontakta socialkontoret.

Då bryter både familjehemmet och soc kontakten och anmälaren ställs helt utanför.

Anmälaren hade alltid haft bra kontakter med soc och även hjälp till att skola in barnen i familjehemmet upppåt landet. Redan då fanns det saker som inte var acceptabla - men soc sopade det under mattan.

Familjehemspappan ringer upp anmälaren och hotar med att han ska se till att anmälaren aldrig ska få träffa barnen mer när anmälan kom till familjehemmets kännedom.

Vad gjorde soc? Ingenting.

 

Familjehemsföräldrarna skulle skiljas och hade redan gjort upp om vilket av de placerade barnen som de skulle ha efterskiljsmässan.

Dessutom hade de sagt till barnen att anmälaren var psykiskt sjuk och därför inte fick träffa anmälaren.

September 2014- och i slutet av augusti var barnen och anmälaren på semester en hel vecka.

 

Anledningen till anmälan var att barnen for mycket illa i familjehemmet. Barnen behandlades dessutom som om de var LVUade fast än att de var frivilliigt placerade.

 

När anmälaren inget hörde ang anmälan tog hen kontakt med soc. Då hittades inte anmälan.

När hen begärde ut en kopia och efter cirka två månader fick den, skriver handläggaren att hen inte uppfattat att hen ville ha en kopia. En begäran som funnits i två månader. ???

 

Det tog cirka 7 månader innan soc fick ta hem barnen akut från familjehemmet.

 

De placerades i ett annat familjehem under utredningen .

Handläggarna gjorde allt först för att få det att låta som om de var brådmogna barn som överdrev.

Men när ett barn tänker ta sitt liv på grund av familjehemmet kan man ju undra hur soc tänker.

 

Till sist blev soc tvingade att polisanmäla familjehemmet för misshandel av ett av barnen.

Tyvärr hade väl soc som vanligt pratat sönder barnets berättelse. Ett barn som berättar , vill helst inte berätta mer än en gång. Det tycker ju att de redan har berättat.

 

Inte tänkte soc svartlista familjehemmet heller trots att liknande kritik framkommit om det hemmet redan innan dessa barn placerades.

Soc hade ju pratat med familjehemsföräldrarna så...

 

Nej, men om någon annan kommun ringer och frågar- då kommer K-na kommun att svara att det hemmet inte är lämpligt.

 

Kritik mot det familjehem som barnen placerades i berättade anmälaren om redan när barnen inskolades.

Det förbigicks med tystnad- fastän familjehemmet deklarerade att inga jular, påskhelger, semstrar på somrarna skulle anhöriga få ha. Så var det i familjehem.

Detta reagerade anmälaren på- liksom att det första familjehemmet gjorde var att ifrån barnen sina mobiler.

Soc tyckte att det var normalt eftersom deras egna barn 8nte fick ha mobiler.

 

Men - barnen var inte LVUade- tvångsomhändertagna- de var frivilligt placerade. Så blev det som det blev också.

Barnen misshandaldes både fysiskt och psykiskt- speciellt det ena.

Och de som protesterade uteslöts från barnen. De fick aldrig prata med barnen.

 

 

Hur som helst planerades ett nytt familjehem där absolut inga djur skulle finnas eftersom ett av barnen är väldigt allergisk.

 

 

Vad händer?

 

Jo, på grund av kommunens ekonomi placeras barnen  tillbaka hos en av de biologiska föräldrarna.

 

Bland hundar och katter.

Både denna förälder och mormor accepterar inte att barnet är så allergiskt.

 

Barnet ska härdas och då bli av med allergin. De kallar symtomen för förkylningshosta. Det är det inte alls- det är katterna och hundarna.

När föräldern mår dåligt ligger båda barnen och hen i soffan och myser och ser på film.

 

Hen har boendestöd och behöver kontaktperson för att gå på bio och på fika.

Hen tänker nu begära enskild vårdnad. Hur ska det gå till när hen inte ens kan ta hand om sig själv?

 

 

Barnen har ny skola igen. Det ena barnet mobbades och fick till slut gå på BUP:s skola.

 

Föräldern pratar hela tiden om sin ångest och sina symtom. Det för hen över speciellt på ett av barnen.

 

Detta påpekade anmälaren direkt när hen fick veta och även om hur dåligt det allergiske barnet mådde. Det barnet berättade för anmälaren.

Vad gör soc.? Ingenting som vanligt.

 

Detta barn har på knappt ett år ökat sin vikt till det dubbla.

Båda barnen kan varenda dosering som föräldern behöver på sin dosering av amfetamin. Hen har en ADHDdiagnos och även ett drogmissbruk. Framförallt vet barnen att doserna behöver ökas och exakt vilka.

 

Det är inte rätt varken mot barnen eller föräldern att hantera dem på det här viset.

 

Det var inget önskemål från föräldern att ta hem sina barn. Det var soc ekonomi.

 

Nu har barnen fått en stödfamilj var 14:e dag.

Till en familj som har hästar. När soc vet att hästar är ett av djuren som hen reagerar värst på.

 

Barnen säger att de ska till stödfamilj för att föräldern ska få avlastning.

Anmälaren vill bara gråta.

Soc går förälderns ärenden och prioriterar förälderns behov.

 

Och hur gick det med anmälan?

Det har fortfarande inte kommit något svar.

 

Att anmälaren fick vara med på vissa samtal när barnen kommit hem berodde på att föräldrarna propsade på det.

Först försökte soc prata om sekretess, men det gick inte.

Det gör soc som hela tiden har dragit nytta av anmälaren - från inskolning av familjehemmet till allt annat under årens lopp.

 

Så - fortfarande inget svar på anmälan som gjordes i oktober 2014.

 

För att vara ironisk så skyllde soc på anhopningen av anmälningar efter Yara för att de inte hinner med.

Nu skyller man på de ensamkommande flyktingbarnen.

 

Men om inte rutiner fungerar sedan många år tidigare är det inte konstigt att de inte fungerar nu.

 

 

Ingen har tagit sitt ansvar i det här fallet heller. Politikerna har inte ens velat prata med anmälaren om det. Och absolut ingen ansvarig politiker

Inte någon tjänsteman.

 

Och det är Arbetsutskottet i socialnämnden som alltid tar beslut när barn om händertas och till vem/vilka.

Det är 3 personer som är politiker och lika många tjänstemän som drar ärendet.

 

När det är riktigt akut tar socialnämndens ordförande ensam beslut om omhändertaganden.

 

Sen har de mage att påstå att det inte är deras ansvar när det går snett.

Vem faan- har ansvaret då ?

 Inte ens kommunchefen har ansvar . Det sägs att nämnden har sekretess och inte får informera högst ansvarig i kommunen.

 

Då är det dags att ändra på regelverket.

 

Om de politiker som tar beslut inte ens ansvarar då är läget mycket allvarligt.

 

Nämndens övriga ledamöter tar inga beslut om omhändertaganden och informeras inte heller- möjligtvis att det har beslutats om omhändertaganden.

 

Det är som sagt väldigt tråkigt att göra de här felaktigheterna som funnits i många år offentliga, speciellt när det gäller ens egen kommun.

 

Men jag ger mig inte.

Det måste bli förändringar.

 

På tal om att inte lyssna har det aldrig varit svårt för mig att få svar från ministrar och riksdagsledamöter .

Många har varit mina partikamrater i många år som jag också träffat.

 

När det gäller den socialdemokratiska politiken och förmågan att lyssna högre upp var det väldigt glädjande när vår partiledare Stefan Löfven bjuder in till telefonkonferenser med partimedlemmarna- just för att lyssna av - och för att få frågor.

 

Inte är det främst för att stå till svars. Det är för att staka ut framtiden och kunna förbättra det som inte fungerar.,

 

Det är något, tycker jag för lokala partier att ta efter. Som det har varit många gånger sätter man på locket på det som är obehagligt. Mycket tråkigt.

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 

 

 

 

 



2016-09-14, 13:11  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Tisdagen den 30 augusti

 

 

 

Jag fortsätter med berättelser ur verkliga livet för patienter som fått vård inom psykiatrin.

 

Onsdagen den 301augusti

en dag för tidig hela veckan-sorry

 

Jag har ändrat och  förtydligat- jag blev lite stressad igår eftersom lånetiden gick ut på bibliotekets dator.

 

Om någon undrar varför jag publicerar beror det på att ingen ansvarig vill ta i de klagomål på psykiatrin, främst läkarna som framförs. Trots överväldigande bevisning är det kutym att inte bry sig.

 

Jag kan tillägga att det här är ingenting som läkare tar upp med sina förvaltningschefer.

Den ena förvaltningschefen känner jag från en ideell förening och hans fru har jag arbetat med i särskolan och i början på ett projekt.

Den förra var klasskamrat med mig i flickskolan på 60-talet och skolkamrat i gymnasiet. Vi gick ut 1968.

 

Nu är det en ny förvaltningschef

 

Som sagt var: Det finns fler berättelser om hur psykpatienter misshandlas- och när inte ansvariga ens vill prata om det vad gör människor då.
Jo,man ser till att offentliggöra det. För att få en ändring och för att visa att inte ens läkare får utöva makt på det här sättet.

 

Så ......

 

 

En patient anklagade av anhöriga för att vara psykotisk över huvudet på den enskilde 2013.

 

Det fanns inga som helst belägg för dessa påståenden- men anmälan till psyk och Vc kom när den enskilde berättade om trakasserier från ett missbruksgäng- tillika fd nazister, samt visade bilder från en webbkamera och berättade om en gjord polisanmälan.

 

En av de anhöriga var läkare och hade givetvis kontakter. Det var 10 år sedan den enskilde senast berättade om polisanmälan- men det går att se att de gånger, relativt få under årenslopp före 2003 anmäldes den enskilde av anhöriga till psykiatrin för att vara psykotisk.

 

2003 var den senaste gången innan 2013.

 

Anhöriga såg då till att den enskilde togs in med tvång.

Läkaren som skickades för att lämna över handräckningspapperet till polisen hade aldrig någonsin träffat den enskilde. Den läkare som däremot de anhöriga anlitat för polishjälp umgicks de anhöriga med av och till.

Det stod i journalen att den enskilde ansåg att polisen varit dumma- men så var det absolut inte. Polisen var väldigt professionell och vänlig.

Den enskilde höll på med ett rikstäckande projekt men fick inte ens berätta det innan hen togs till psykakuten.

Den enskilde skrevs in av en kvinnlig läkare som hen heller aldrig hade träffat. Inte ens då fick hen berätta. Läkaren kom in , vände på klacken och gick ut.

Den läkaren skrev vårdintyget. Man kan lätt hålla sig för skratt.

 

Den enskilde fick efter några dagar prata med en manlig långvarigt anställd läkare. Både han och den kvinnliga AT-läkaren som var med honom lyssnar och sedan tycker de att hen ska anmäla personalen. 

 

Hen hotades med tvångsmedicinering- trots att det inte fanns fog för det. Hen hade vänner som kom upp och det fanns garanterat inga symtom på psykos.

Hen var trakasserad men ingen lyssnade på det.

 

Hen kommer till en vårdavdelning och får prata med en annan långvarigt anställd läkare som blir väldigt kränkt när hen berättar att läkaren på psykakuten tyckt att hen skulle anmäla personalen.

 

Det ska inte NN lägga sig i , säger han. Detta sköter vi själva.

 

Jag ska inte bli för detaljerad men döm om min förvåning när hen 10 år  senare läser att läkaren på psykakuten för det första var chef där vi den tiden.

Det hade passat honom utmärkt om hen hade anmält personalen- för vad hade han satt för diagnoser- jo,storhetsvansinne och regression till 5 månader.

Fick hen veta vad han skrev. Nej , inte alls.

 

 

Avd.läkaren och psykakutens övergripande chef var en kvinna och dessutom gift med avd.läkaren på vårdavd.

 

Det finns ingen sjukskrivning på detta storhetsvansinne- och några veckor senare skulle hen vara utskriven igen.

 

Men avdläkaren skrev ut psykosmedicin och där stod det mot psykos. Hen protesterade. 1. Det var ingen psykos- men läkaren skrev så för att hen skulle lära sig.

Hen nekade att ta ut medicinen om det stod så eftersom hen var väldigt känd i stan.

Läkaren vågade inget annat än ändra. Enligt mig eftersom de hade tvångshållit den enskilde flera veckor mer än vad de hade rätt till- dels för att personalen såg till att den enskilde inte överklagade till rätten.

 

Den kvinnliga läkaren som var övergripande chef hade ett enda samtal med hen . Du ska vara här i 4 veckor punkt slut. Sedan gick hon. Men de höll den enskilde i 7 veckor.

Och eftersom den enskilde inte överklagade var det fritt fram.

Den läkaren var gift med avd.läkaren på vårdavdelningen- inte psykakuten

 

Dessa läkare är fortfarande praktiserande . Utom en och om jag berättar varför denne inte är det riskerar jag att anmälas för förtal

 

Att man tar in människor på grund av egna läkarkontakter för att person inte öppnar dörren för dem är inte klokt.

 

Men det finns skäl för familjen att göra så.

Under 20 år hade familjen ingen chans att försöka få den enskilde inlagd - men så fort den enskilde flyttat tillbaka till samma ort som familjen började detta med psykvård igen.

Den enskilde hade i tonåren vård på BUP och vägrade efter den vården att komma hem igen.

Under många år försökte den enskilde att slippa familjens kontroll.

Hen hade inte räknat med att familjen skulle bete sig så- i synnerhet inte som fam visste att hen levde med kvarskrivning- skyddad identitet.

Hen hade trott att hen skulle få stöd.

Så blev det inte.

 

 

Nästa läkare som också har varit läkare i många år och är gift med chefen på psykakuten (2003) är väldigt omstridd.

Det finns inte många patienter som gillar henne. Hennes röst mot många är som av stål. Fullständigt iskall och utan empati överhuvudtaget.

Hon har egentligen aldrig haft något till övers för missbrukare. Men häromåret fick hon faktiskt vara på Beroendecentrum som enda läkare.

 

Det är läkare som måste skriva ut exvis subutex och andra mediciner för att hjälpa missbrukaren ur sitt missbruk.

 

 

En kvinna , relativt ung, fick ett utbrott när hon samtalade med läkaren.

Då meddelar läkaren att hon tänker inte alls prata med den här kvinnan mer.

 

Kvinnan har även en ADHDdiagnos.

 

Min fråga blir: Ska inte en läkare kunna hantera utbrott trots att patienten är missbrukare?

 

Resultatet av detta blev att kvinnan plötsligt inte hade en ansvarig läkare.

 

När den enskilde som tvångsintogs 2003 åter utsattes för försök att bli inlagd för psykos- 2013- tog det hus i helvete , rent ut sagt ifrån den enskilde.

 

Den enskilde är utsatt för trakasserier och har anmält till polisen- dessutom satt in en webbkamera som visade bilder ur hens hall i lägenheten.

 

Detta visade hen för familjen och en dag senare kom några ur fam hem och sa att hen behövde psykiatrisk vård.

Hen bröt direkt med familjen. Nu fick det vara nog.

 

Därefter tog hen ut journalen från VC. Hen blev chockad. Inte nog med att brodern och svägerskan(läkare) var i aktion- utan även hens syster.

De ville ha polishämtning- de ville ha hembesök av personal som hen kände från psykiatrin.

 

Men det fanns ingen personal som hen kände. Framförallt fanns det ingen läkare. Hen hade ingen vård alls.

 

För att göra en lång historia kort fick den enskilde ett litet helvete. Men de lyckades aldrig få hen inlagd.

 

Däremot tog hen ut alla journaler.

Det är inte klokt hur detta har hanterats.

Läkare som aldrig varit hens läkare agerar fullständigt regelvidrigt.

Två Vc där ingen läkare känner hen- en har hen aldrig haft någon vård på.

två läkare går in i psykiatrins minnesmottagnig utan hens vetskap.

Inte en gång utan många gånger vid olika tillfällen.

Varför?

 

En psykläkare hänvisar till en annan läkare när hen och hennes advokat ville träffa ansvarig med anledning av en anmälan.

De pratade om Lex Maria och förfasade sig.

 

Den läkaren som skulle vara opartisk ringde återbud. Och advokaten hade ingen möjlighet med nästa tid.

En god vän skulle följa med- då ringer läkaren återbud samma dag och nästa tid fanns ingen som kunde följa med.

 

Han skyllde på att han var tvungen att hjälpa en svårt sjuk patient på PIVA.

 

Då började det ringa klockor i hens öron. Skulle inte den här vara opartisk

De hade ett samtal där läkaren började med att säga att hans gode vän måste ha gjort ett misstag. Hur väl omhändertagen han blivit av denna andra läkare.

 

Han till och med hjälpte den enskilde med vad han tyckte att hen skulle skriva till IVO- men under samtalet fick läkaren tydligen klart för sig att han själv var inblandad från början 2013.

´Där sitter han med andra och planerar för en inläggning av en patient han inte känner och som han inte heller inser är densamma som han pratar med.

 

Plötslig säger han: Du ska inte driva detta in absurdum- för läkare ger sig aldrig.

 

Du har fått en stämpel - det vet både du och jag.

Sedan  säger han att han kan erbjuda hen 48 timmars test för att utesluta psykos- men det visar inte om hen var psykotisk vid anmälan.

 

Jag undrar verkligen varför?

Blev han införstådd med hur mycket fel som redan hade begåtts och hur insyltad han var från början 2013?

Har inte läkare kompetens att se om en patient är psykotisk direkt? De hade ju haft ett långt samtal där läkaren berättade hur skitlätt det var att ta sig in i webbkameror. Det visste han för han hade byggt sin första dator när han var 12 år.

 

Han pratade om att också han var kyrkopolitiker i Ronneby. Broder Peter kallade han sig.

 

Nej, jag tror att det var ett försök att få hen inlagd. Skulle hen provoceras då i 48 timmar för att utesluta psykos.

 

Varför räcker det inte med de kriterier som finns för att ställa diagnos. Dessutom rimmar det illa med det samtal han hade haft med sin kollega där de hade sagt att det måste ha begåtts ett misstag.

 

Samma sak utsattes hen för på psykakuten dit hen hänvisades från Vc. Hen hade blivit drogad och ville få prov tagna om var det var.

 

Jag ska inte dra hur hen utsattes - men inte fick hen veta att hen en månad cirka, tidigare hade anmälts för psykos av sina släktingar.

 

Även de läkarna sitter och nickar och jamsar med och säger att den drogen hen tror hen blivit utsatt för redan måste ha gått ur kroppen- så det var inte lönt att ta prover.

 

Sen frågar de plötsligt om hen hör röster. Nej , säger hen. Hen önskar idag att hen sagt ja- hen hörde ju faktiskt läkarnas röster.

 

Sen erbjuder de plötsligt hen 3 dagars inläggning . Hen förstår ingenting.

När det inte går ska hen ta stark psykosmedicin.

Hen vågade inget annat än att ta emot och lösa ut den.

 

Men hen äter inga som helst psykmediciner och har fortfarande ingen vård.

 

Vad handlar detta om egentligen?

Det finns gott om dokumentation.

 

Dessutom har den enskilde spelat in sina kroniska vanföreställningar som hen inte är rädd för- står det i journalen att en läkare hade skrivit efter besöket.

De kroniska vanföreställningarna består av trakasserier som fortfarande pågår- och de är inspelade.

Polisanmälningar har lagts ner på grund av att brotten inte lyder under allmänt åtal.

Det betyder att dem får hen driva själv.

Det finns polisanmälningar kvar att göra  Och övertygande bevisning finns.

Och - det är ingen polis som pratar om att hen är psykiskt sjuk.

 

Den läkare som var chef på psykakuten 2003 var gift med den kvinnliga läkaren som tjänstgjorde på beroendecentrum 2015.

Jag anser att de läkare som idag är pensionärer och som är anställda som konsulter inte är lämpliga att fortsätta på grund av de hemska behadlingar och bemötande som de utsätter patientera fram.

 

Dessutom finns det anställd en läkare som har blivit avskedade från två andra landsting- som också varit inblandade.

 

En privat vårdcentral har läst spärrade journaler i landstinget utan tillstånd men landstinger får inte läsa den privata Vc journaler.

Vem ger en privat Vc access- hen har aldrig haft någon vård vid denna privata Vc.

De har gått in i spärrade journaler utan hens tillstånd.

Hen hade ingen vård från början - då får man givetvis ta emot anmälningar-men inte gå in i journalerna- det spelar ingen roll om de är spärrade eller inte.

 

Psykäkaren som skulle vara opartisk samt hans kollega har varit inne i journalerna - de spärrade- 2015- två år efter att anmälan gjordes.

Han har ändrat i dem och dessutom gått in i andra klinikers journaler.

Ursäkta- men är han inte klok?

Den läkaren har aldrig varit hens läkare och inte heller varit med i utredningar.

Hen har inte fått någon skrivelse som han har upprättat-

så varför går han och en annan läkare in igen?

 

En privat Vc i kommunen har också varit inne i spärrade journaler 2015.

Av vilken anledning skriver landstinget att landstinget inte kan ta del av en privat vårdcentrals uppgifter ang. patienter- men tvärtom går tydligen bra- och dessutom i spärrade journaler.

 

Hen har dessutom spärrade journaler både internt och externt - vilket betyder i hela landet.

 

Allihop gick in utan lov.

 

Och när journalerna tas ut har patienten fått alla psykosdiagnoser som finns att uppbringa utom borderline.

Inte nån stans finns beskrivningar från professionen- bara anhörigas.

 

Inga läkarintyg - inga sjukskrivningar finns .

 

 

 

2003 togs nycklar till den enskildes ifrån dem och hen berättade ingenting om polisanmälningar eller trakasserier förrän 2013.

Det går att se att så länge inte familjen vet blir det inga anmälningar om påstådd psykos till psykiatrin.

 

Och nu stoppas hen från alla anmälningar.

Alla känner alla.

 

Det har funnits tillsynsärende för hela psykiatrin i Landstinget Blekinge.

Hur har det gått med det?

 

Vill jag vara elak och det vill jag,  anser jag inte att pensionerade läkare som anställs som konsulter och tjänar miljon belopp och beter sig så här ska finnas kvar.

 

Ytterligare en läkare är anställd som först tillsammans med sin fru blivit avskedade från två tidigare landsting.

 

 

Men det är ju bara psykpatienter det handlar om- och då är det väl inte så noga.(ironi)

 

 

Som sagt var: Det finns fler berättelser om hur psykpatienter misshandlas- och när inte ansvariga ens vill prata om det vad gör människor då.

Jo,man ser till att offentliggöra det. För att få en ändring och för att visa att inte ens läkare får utöva makt på det här sättet.

 

Till sist kan det bevisas att 2013 arbetade hen under hela tiden både polisikt, ideellt och i sitt yrke. (se gärna protokoll med närvarolistor)

 

2013 gick det inte att hävda att hen inte öppnade dörren och inte svarade i telefon.

 

Förresten varför ska personer som fått vård inom psykiatrin vara anträffbara hela tiden?

 

 

Och- jag är inte populistisk som det brukar heta. Jag tänker driva den här frågan högre upp i politiken- och jag är sosse med sossevärderingar!

Ber om ursäkt för upprepningar - men jag måste logga ut från bibliotekets dator. Ändrar i morgon

 

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 

 

 

 

 



2016-08-30, 12:55  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndagen den 29 augusti

en dag tidigare hela veckan-sorry

 

 

Några berättelser om hur psykiatrin behandlar sina patienter.

Med 30 års mellanrum och på olika orter.

 

 

Jag har med cirka 30 års mellanrum måst hjälpa två patienter för att de skulle få komma ut från slutenvården så fort som möjligt.

 

 

Den ena hade vård i Malmö och den andra 30 år senare i Karlskrona. Om man nu kan kalla det för vård. Jag skulle närmast säga förvaring.

 

 

Den ena , i Malmö, kom in efter att ha trakasserats i många år av sin dåvarande make. Och de som har blivit trakasserade vet också hur den som är utsatt många gånger bryter samman.

Det är syftet för det mesta. Att göra de utsatta osäkra, att hota dem, ta barnen med mera. Bryta ner dem.

 

Patienten i Malmö berättade att det första personalen gjorde var att spruta ner henne och klippa av hennes långa fina lackerade naglar. Motiveringen var att de inte tänkte få några rivsår på grund av hennes naglar.

Det kan tilläggas att kvinnan inte var våldsam eller aggressiv. Det var det som maken påstod.

 

I alla fall åkte jag dit och fick övertala kvinnan att göra precis som personalen sa. Vare sig det var att luka i trädgårdslanden eller ingå i bakgruppen.

 

Läkarna nonchalerade alltid patienterna när de gick igenom avdelningarna. Och det var viktigt att få kvinnan att förstå att det inte var lönt att försöka fråga läkarna om något under tiden de gick igenom avdelningarna. Hon skulle inte bli irriterad utan snällt vänta på den tid som läkaren kallade henne till.

 

Om hon inte fogade sig var risken mycket stor att vårdtiden förlängdes, att medicineringen ökades med mera.

Medicinen bestod av psykosmedicinen Trilafon som har mycket välkända biverkningar. Förutom stelhet i musklerna och ett stört känsloliv- man visar inga känslor- är den största biverkningen risken för kramp i käkmusklerna. Patienterna riskerar att plötsligt inte kunna stänga munnen utan gapar- och får man inte motgift blir tillståndet allvarligt.

 

Tyvärr drabbades även den här kvinnan för detta.

 

 

Och- kvinnan fogade sig.

Sjävklart stöttade jag henne. Hon hade helt rätt i det hon sa. Det var bara inte möjligt för henne att hävda sina rättigheter om hon skulle komma därifrån.

 

Hon kom ut- och när hon äntligen skiljde sig från sitt ex behövde hon aldrig mer någon psykiatrisk vård överhuvudtaget.

 

 

30 år senare händer samma sak i Karlskrona med en relativt ung kvinna.

 

Hon hade all rätt att få tilltala och fråga den kvinnliga läkare som var både avdelningschef och övergripande chef.

 

Jag pratade med den patienten flera gånger utomhus.

Samma råd. Att inte bry sig om nonchalansen, att göra som personalen och läkaren sa, även om det var svårt.Först naturligtvis bekräftelse på hur rätt hon hade i allt hon sa. Det var inte bara nonchalansen som den kvinnliga läkaren uppvisade som var fel.

 

Den här patienten diagnostiserades  också utan att det fanns någonting som hon uppvisade för att uppfylla de kriterierna.

 

Även hon hade blivit trakasserad efter att ha pratat om saker hon inte fick. Hon trampade helt enkelt maken och hans vänner på tårna. Det anmärkningsvärda är att maken var med när jag pratade med kvinnan och tackade mig efteråt.

Jo, så brukar män som trakasserar göra- för att visa hur de bryr sig.

Det han inte visste var att jag visste precis vad han och hans vänner hade gjort. 

Nu är även den här kvinnan skild. Har flyttat från stan och mår bra.

 

 

De  här kvinnorna var naturligtvis vänner till mig.

 

Vad håller psykatrin på med?

 

Jag har väldigt många berättelser från människor som har berättat hur illa behandlade de har blivit .

Det sker fortfarande - varenda dag.

 

De allra flesta sjukskriviningar idag beror på psykisk ohälsa. De flesta unga får tunga psykosdiagnoser eller ADHDdiagnoser.

 

Detta är den största diagnosgruppen för både män och kvinnor.

Men man bör kontrollera att de diagnoser som ställs verkligen stämmer med läkarintygen.

Man bör kontrollera att journalerna verkligen beskriver de diagnoser som ställs- på patienten.

 

Att det står i journalerna hur patienten beter sig för att en diagnos ska kunna ställas.

Det allra värsta är att de patienter som verkligen lider av tunga psykosdiagnoser inte får den hjälp de behöver när de har sina skov. Skov innebär för den oinsatte att en patient lever normalt ett litet tag och när symtomen ökar avvisas inte sällan patienterna från psykiatrin. De anhöriga eller det vårdboende de kanske finns i måste ta hand om dem.

 

Istället diagnostiserar psykitrin människor med psykosdiagnoser som det inte finns några symtom på. Det är också de patienterna som sjukskrivs med stressrelaterade sjukdomar och patienten själv har ingen aning om psykosdiagnoserna.

 

Man kan lätt hålla sig för skratt.

 

Idag slår speciellt unga ut från arbetsmarknaden på grund av dessa diagnoser.

En hel del får människor på grund av missbruk. De insatta vet att om en person slutar missbruka upphör också alla symtom för diagnoser.

 

Det finns många diagnoser , cancer till exempel, som inte försäkringskassans regelverk godtar för att sjukskriva människor. Det finns många fler- men psykisk ohälsa det går hem.

 

Då är det kanske inte så underligt att en person som opererats för hjäntumör sjukskrivs för stressrelaterad sjukdom. Skulle dessutom patienterna kanske från grunden ha en ADHDdiagnos är det väldigt enkelt att flytta över patienten till psykiatrin.

 

Jag är väldigt trött på att de somatiska läkarna hänvisar mäniskor till psykiatrin så fort de inte vet vad en persons symtom beror på.

De patienter som har röntgenundersökningar som visar varför de har ont - de är inte lika enkelt att hänvisa- men som sagt kan man- så gör man det.

 

Och - för Guds skull- ifrågasätt inte läkaren.

 

Nu generaliserar jag-

självklart finns läkare som är helt underbara och kan sina saker- men alltför många kan det inte.

 

 

Det behövs verkligen en genomgång. Det kan inte bara vara så att det är pengarna som styr.

Alltid när sjuktalen ökar ropar de röster som tycker att det blir för dyrt på strängare regler för sjukskrivning. Ofta hänvisar man till de fåtal som utnyttjat systemen och då ska det drabba alla.

 

Så kan vi inte ha det.

 

Empatin och förståelsen kan inte få stå i motsats till kostnaderna.

Vi har pengar så att det räcker.

Det handlar om prioritering.

 

Hälsar

Eva-Britt 

 

 

 

 

 

 



2016-08-29, 13:28  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndagen den 15 augusti

 

Jag fortsätter min kritik mot psykiatrin.

 

 

Jag sympatiserar inte alls med scientologernas trosuppfattning.

Men däremot gör de ett väldigt bra arbete genom KMR som är deras organisation för mänskliga rättigheter.

 

 

De har tagit reda på forskning både i USA och här i Sverige ang. psykiatrins tillkortakommanden. Inte minst när det gäller  mediciner och diagnoser.

 

Jag delar alltid det som har kommit fram här i Sverige, av forskare och de fakta som faktiskt även socialstyrelsen och läkemedelsverket har koll på.

 

För länge sedan exploderade medicineringen av ADHD. Allt för många har också diagnosticerats felaktigt.

 

I Sverige medicinerades 10 procent av de som begick självmord i åldern 10-24 år med Ritalin/ Concerta. Det har aldrig förut varit så många unga som tagit sina liv med hjälp av ADHDdroger.

 

244 barn och unga(10-19 år)har tagit överdoser i självmordssyfte/ självskadligt syfte.

 

Alla vet att just de symtom som dessa läkemedel ska ta bort har som biverkning precis samma symtom.

 

Läkemedelsbolaget Novartis skrev redan i sina ansökningshandlingar till Läkemedelsverket 2004, att Ritalin är känt för att patienter begår självmord om behandlingen upphör plötsligt.

 

Vad gäller Concerta kom man 2010 fram till att preparatet ORSAKAR aggressioner och depressiva tillstånd.

 

En hel del vansinnesdåd och en del våldtäkter begicks av personer som behandlades med dessa amfetaminpreparat.

 

Ändå får behandlingarna fortsätta. 

 

Det gäller även psykosmediciner, som dessutom är starkt cancerframkallande.

 

Det bortser läkarna ifrån.

De bortser även ofta från att kontrollera vilka andra mediciner en psykpatient har. Som kolliderar med varandra.

Om inte patienten själv berättar och blir trodd blir alltså tillståndet eländigare än eländigt.

 

Detsamma gäller antidepressiva mediciner. Just de symtom som dessa mediciner ska bota ger medicinerna som biverkningar.

 

 

Det är precis som om när en människa kommer till psykiatrin slutar man att betrakta dem som just människor.

 

Vården  lyssnar inte i den bemärkelsen att de kanske lyssnar men tar absolut inte reda på om det patienten säger är sant.

 

Inte berättar de för patienten heller.

Varken om diagnoser eller annat om det inte är uppenbart.

 

Kriminella personer som mördar en annan människa tror att det blir väldigt bra om de säger att de hör röster.

 

Ja, för en del blir det nog ganska bra- men när en småbarnspappa kastar både fru och barn utför ett stup hävdar att det var rösternas fel - och har varit så förslagen att han kontaktade psykiatrin- är det inte lätt.

Särskilt inte när en psykiatri tror på mannen medan en annan inte gör det.

 

Sedan visar det sig att mannen hade tagit ut en stor livförsäkring ett tag dessförinnan som tillföll mannen.

Tack och lov uppdagades det av polis och åklagare.

 

Vilken psykotisk människa svarar på frågan om de hör röster?

Det märks ändå- det behöver inte psykiatrin ens fråga om.

Jag är väldigt trött på alla floskler.

Jag är väldigt trött på den makt som psykiatrin utövar.

 

Hot och straff så fort de intagna inte gör som de säger.

 

Antingen gör du som vi vill annars tar vi in dej på papper och då gör vi som vill med dej.

 

Bältesläggning, nerdrogning, elchocker.

Var finns behandlingen?

 

Läkare som sitter och diskuterar diagnoser i journalanteckningarna utan att ha träffat patienterna.

 

Men det är knappast någon stor risk för att patienterna begär ut sina journaler. De kan skriva vad som helst.

 

Läkare som går in i spärrade journaler och dessutom går in i andra klinikers anteckningar och OBS! GÖR ÄNDRINGAR - de har inte patienters tillstånd och patienterna har inte haft någon vård på många år.

 

Hur får de bara fortsätta?

 

Ansvariga gör allt för att slippa ta ansvar och framförallt be om ursäkt.

 

De verksamheter som arbetar väldigt lika är sociala myndigheter och psykiatrin.

 

Det är hot om vedergällning och straff i båda verksamheterna.

 

Det finns hur många personliga berättelser som helst om hur illa behandlade människor blir. Det har trots offentlighet inte lett till någonting.

De fortsätter på samma sätt.

 

 

Det måste bli ändringar.

 

Jag kommer att ta det i mitt parti och jag kommer att fortsätta att vara a pain i the as på de som inte fattar att de ska serva oss- inte hota oss.

 

Hälsar Eva-Britt

 

 

 

Det finns kriterier för varenda diagnos. Och tro mig att om patienten verkligen uppvisar en specifik diagnos finns det ingen tvekan om att det märks även av andra människor.

 

De går inte över på ett par timmar bara för att psykiatrin tar över.

 

Det finns obekväma personer och det har alltid funnits personer som är mycket måna om att de personerna bör näpsas till ett tag.

 

Men- det går inte hur länge som helst.

Trots att det är uppenbart för alla andra vad som pågår har just de här som absolut inte vill visa eller ta ansvar för vad de har gjort inte någon tanke på att sluta med varken trakasserier eller annat.

 

 

 

.



2016-08-15, 13:17  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndag den 8 augusti

 

 

 

Varför tillåts psykiatrin fortfarande att behandla patienter illa?

 

 

Patienter som behandlas inom psykiatrin har ingen talan- åtminstone inte om de vägrar att gå med på den behandling som läkare och vårdpersonal förespråkar.

 

Det är vanligt med hot. Om du inte tar den här medicinen, går med på elchocksbehandling eller annat är det mer regel än undantag att patienter hotas med: om du inte gör som vi säger tar vi in dej på papper och då gör vi som vi vill med dej.

 

 

Om patienten är intagen på vårdintyg, och tro mig när jag säger att det är inte svårt att bli det - i synnerhet inte om anhöriga har ett finger med i spelet och känner läkarna- till och med umgås med dem-

 

Det räcker att patienten inte öppnar dörren för anhöriga, att de inte nås på telefon- att det är rena lögner som ofta går att bevisa spelar ingen roll.

 

Oftast handlar det om personer som av någon anledning få en orsak till att påstå att personen ifråga är sjuk. Att påstå att patienter är psykotiska är inte alls svårt.

 

När det dessutom är så att psykiatrin behöver tunga diagnoser för att få mer pengar till kliniken och därför har diagnoshysteri är det inte roligt för patienterna.

 

Psykiatrin berättar många gånger inte heller vad patienten har för diagnoser för patienten.

 

De är så vana vid att ingen mer än läkarna läser journalerna.

Läkare sitter och skriver till varandra i journalerna. De letar efter diagnoser de kan ställa.

 

Den här diagnosen kan vi inte sätta, och inte den här, men denna kanske.

 

Inte heller finns det beskrivningar av hur diagnoserna yttrar sig. Endast påståenden.

 

 

Inte heller finns det läkarintyg som styrker psykosdiagnoser eller andra diagnoser. 

 

I många fall finns det inga sjukskrivningar alls.

 

Hur går detta ihop sig?

 

Det är just det -det inte gör. Går ihop sig.

 

 

I de fall som den somatiska vården inte kommer fram till någon diagnos har vården i alla år skickat patienten vidare till psykiatrin.

 

Många gånger har det senare visat sig att patienten inte alls är psykiskt sjuk utan har en somatisk sjukdom.

 

Fortfarande får detta pågå.

 

Ibland behöver det tydligen upparbetas en opinion. För plötsligt ska varenda allmänläkare fråga patienten hur de har det hemma , om de missbrukar, om det finns våld i hemmet och så vidare.

 

 

Under några år har vi sett hur allt fler diagnosticeras men ADHD och liknande diagnoser.

 

Nu kommer det plötsligt fram att det är anhöriga och läkare som behöver ställa diagnos , annars har barnen inte rätt till särskilda insatser i skolan.

 

Läkemedelsbolagen har drivit på för att både barn och vuxna ska medicineras med amfetaminpreparat.

 

Men när det kommer fram uppgifter om tonåriga pojkar som har fått erektionsproblem, de har en styv penis som gör ont och ett behov av sex hela tiden - då är det mycket farligt.

 

 

I ett fall försvann alla besvär- både den erekterade penisen, sexbegäret , och humörsvängningarna.

 

 

Jag tror visst att några kanske behöver de här preparaten i väldigt små doser.

 

Men nu är det en explosion.

Det har också tagits beslut på att i princip alla missbrukare ska medicineras för ADHDbesvär.

 

Jättebra- ironiskt menat.

Då får de amfetamin för sina ADHDbesvär och subutexpreparat för sina drogbesvär.

 

När de flesta som arbetar med missbrukare borde veta att i de fall som missbrukare blir rena och alltså inte har några missbruksbesvär- inte heller har några symptom varken på ADHD eller några andra psykosdiagnoser.

 

Även här har psykiatrin på några år uppvisat en doagnoshysteri.

 

Det är inte så väldigt många år sedan  som vården av missbrukare skulle skötas av landstingen- medan kommunerna skulle ta hand om boende och missbrukares ekonomi.

 

Hur har det gått?

 

Uruselt.

 

Läkare inom psykiatrin är också de som mest protesterar mot exempelvis rätten att läsa e-journaler.

 

Patienter har rätt att få ut journaler på papper ändå. Men det förhalas och det kan ta många månader innan de lämnas ut.

 

Jag förstår det. För i väldigt många journaler finns inte en enda beskrivning av patienterna.

Medicineringen finns. Man tvingar också patienter att ta mediciner annars hiotas de med tvångsmedicinering.

 

Bältesläggning för att näpsa till patienter som protesterar.

Då sprutas patienten full med lugnande medel innan bältesläggningen. Och tro inte att det sker inom givna ramar. Men patienten som råkar ut för det säger inte käft mer.

 

Man visade i tv ett inslag på grund av att man inte fick säga i en devis: att jag är tokig i Säter.

 

Detta för att Säters mentalsjukhus funnits där- numera psykiatrisk klinik- och att patienter kunde ta illa upp.

 

Ansvarigt kommunalråd tycker inte det. Han säger att så många psykiskt sjuka människor har fått hjälp. Då hade man precis visat inslaget med lobotomering- man skär av känselnerverna i hjärnan - och får väldigt lugna patienter. DE lades i väldigt varma bad av samma orsak. De tvingades till elchocker- det fick man också se- enda skillnaden idag är att patienten sövs under elchocken.

 

 

Och som sagt: Patienten har ingen talan.

Medicineringen som kom på 40-talet används ännu idag.

Biverkningar svåra struntar psykiatrin i.

 

Antidepressiva medel är helt förkastliga. Patienterna blir ju sämre- men de blir också lugna och utan känslor.

 

Växjö, Malmö ; Lund, Karlskrona, Stockholm med flera är katastrofer när det gäller att behandla personer med psykiska problem.

 

Väldigt snabbt blir de institutionsskadade. Och när man börjar med att behandla de flesta med sobril som är beroendeframkallande på några dagar och som ger en väldigt svår ångest om de inte får medicineringen regelbundet kan man verkligen undra.

 

 

Vad är psykisk ohälsa?

 

Det talas inte om annat. Är det när en anhörig dör, är det när någon separerar, är det när just tonåringar göt slut?

Eller vad är det egentligen?

 

Jag anser att ovanstående är ganska normala skeenden i våra liv- och att vi kan behöva prata i exvis kyrkans sorgesamtal, eller prata med någon psykolog innebär verkligen inte att vi lider av psykisk ohälsa.

 

 

En dag på en vårdavdelning kan indelas i väntan på mat och fika. Att få sin medicin.

 

Samtal har du med dina två kontaktpersoner. Finns inte dessa i tjänst hänvisas du ofta till att vänta tllls dessa kommer i tjänst.

 

Läkare? Ja du får vara glad om du får ett samtal när du skrivs in och ett när du skrivs ut.

 

Min undran blir naturligtvis hur i he.... kan de överhuvudtaget skriva diagnoser?

De träffar inte patienten, men det är klart de sitter ju och gissar och bollar mellan varandra i patientens journal. Över huvudet på patienten.

 

Risken är minimal att patienten tar ut sin journal.

 

Dagen då.

Jo, personal framför tvn tuggande på ett tuggummi och läsande en veckotidning. Patienter av olika slag sitter med.

 

Det räknas som ett tillfrisknande om patienter finns idagrummet, äter med övriga i matsalen istället för att vara på sitt rum.

 

Om läkaren infinner sig är det samma sak. Du ska vara påklädd och beredd att gå till rummets där läkaren sitter. Tro inte att läkaren tänker komma in till dej i ditt rum. Oavsett hur du mår.

 

 

Om du inte vill umgås med andra patienter struntar de i.

 

Personalen sitter gärna i den lilla bur där de har datorer för att skriva journalanteckningar på sina patienter.

Alla sitter där trots att det bara finns två datorer.

Patienterna cirkulerar runt denna bur för att försöka få någon personal att komma ut och prata.

 

På helgerna sitter de i sitt eget kafferum även på kvällstid.

Inte ens anhöriga hittar dem.

 

Patienterna har sovmorgon både lördag och söndag. Det innebär att personalen delar ut medicin vid 8- tiden och sen görs inte mycket mer förrän det är lunch vid tolvtiden.

 

Givetvis står ett frukostbord färdigt för de som vill.

 

Men det är inte säkert att patienter som sover hela dagen ses till. Vi har inte sett honom idag sa de till en anhörig.

 

Är det konstigt att patienter kan ta sina liv - om de vill? 

 

 

Konstiga journalanteckningar där personalens egna värderingar om vad patienten tycker om en viss personal.

 

En personal skulle gå med en patient hem. Patienten behövde ta undan sina dagstidningar som fanns i hallen. Tre dagstidningar per dag blir ganska mycket.

 

Men vad skrev personalen: Jo, NN behövde hjälp med att sortera sina intryck.

 

Den personen umgicks dessutom med anhöriga.

 

Om  ni visste hur vanligt det här är.

 

I synnerhet i en mindre kommun, ett litet landsting där alla känner alla.

 

Det vi vet är att ingen lyssnar på en patient som har haft psykiatrisk vård.

Ingen lyssnar när de läggs in.

 

Personal ger sken av att de lyssnar och tror på patienten- med det är inte alls på det viset.

 

Har du dessutom fått en diagnos och det kommer fram till din ordinarie läkare som du kanske har haft i 20-tals år- räcker det för att samma läkare ska behandla dej annorlunda och illa.

 

 

Det finns läkare som är så fega att när de inser att de har gjort fel bara säger att när en patient tänker anmäla : att både du och jag vet att du har fått en stämpel och dra inte detta in absurdum för LÄKARE GER SIG ALDRIG.

 

 

Så många människor blir beroende av psykiatrin helt i onödan.

Så många människor får diagnoser som inte uppfyller kraven. Det finns ingenting i journalerna som beskriver patienterna heller.  

 

 

Att människor kan ha psykisk ohälsa är inget att säga om., Att människor kan behöva slutenvård är inte heller konstigt och absolut inget att skämmas för.

 

Men att psykiatrin fortfarande tror att de kan behandla människor med hot om både det ena och det andra är inte klokt.

 

 

Det finns personal som anser att samhäller hade varit fri från våld och mord om de flesta av dessa gärningsmän hade betraktats som schizofrena.

 

Numer sägs det att diagnosen måste vara i minst 6 månader , men oftast finns den hela livet och medicinering är nödvändig.

 

Likadant är det med bipolär sjukdom. Nu har ,man syndrom.

Psykoser utan beskrivning ställs också.

 

 

Det är givetvis väldigt bekvämt. Då behöver läkarna inte beskriva någonting alls.

 

Jag anser att det är hittepå. De har inga diagnoser egentligen - men de behöver ha dem.

 

Och just där det inte finns några kriterier informeras inte heller patienten.

 

Att säga att en patient har en långvarig psykossjukdom och inte veta att patienten har yrkesarbetat och haft en massa annat för sig i samhällets tjänst, även när diagnosen kokades ihop av läkare som patienten aldrig träffat och påstå att patienten har en massa adekvata förklaringar.

 

Ja, vad är de för några. Adekvata förklaringar måste kunna och bör beskrivas.

 

En läkare skrev förvisso efter hopkoket att hen inte visste vem patienten var.

 

Inte klokt helt enkelt.

Ibland undra jag om det inte dess läkare som kanske borde tas in på papper.

Om inte annat för att få känna på hur det är.

 

 

Mina råd till patienter är att dels SPÄRRA sina journaler och givetvis ta ut sina journaler och  logglistor.

För tyvärr så går läkare som är trängda ändå in i spärrade journaler utan att fråga patienten.

 

Det är ingen som har rätt att gå in i dem utan att du är tillfrågad.

Det finns läkare som går in i journaler, skriver i dem, ändrar i dem utan att det finns någon pågående vård. Det gäller även om journalerna inte har spärrats. 

Det är förbjudet enligt lag.

 

Inte heller  får någon idag säga att de har anteckningar som legat i någon låda och skriva till dem. Allt ska stå i journalen från början.

 

 

 

Så SPÄRRA era journaler- ta ut alla ni kan - både somatiska och psykiatriska.

 

Ta ut logglistor regelbundet.

 

Det finns alltid oseriösa människor i olika verksamheter. Givetvis finns det eldsjälar och fin personal också.

 

Men får sånt här grogrund är det inte säkert att seriös personal orkar.

De riskerar att bli utfrusna- antingen fogar de sig eller slutar de och går över till helt andra yrken.

 

 

Attitydförändringar är A och O. De behövs generellt över hela psykvården.

 

Ni som jobbar i psykiatrin ska lära er att lyssna på patienterna.

En inläggning ska inte grunda sig på anhörigbeskrivningar- i synnerhet när det ligger i deras intresse att få in patienten.

 

Eller vad sägs om en patient som togs in och sas vara psykotisk fast den inte var det. Lite senare kommer en bekant till patienten  och när den första patienten frågar varför den andra var där fick hen svaret: de tror att jag har en psykos.

Nehej sa den första . Det kan aldrig vara möjligt att vi , två personer står med psykosdiagnoser, dessutom vet om det och dessutom pratar med varandra.

De senast inkomna patienten togs rask bort från psykautens vårdavd och placerades på en annan avdelning.

 

I båda fallen berodde inläggningen på att de blivit trakasserade och intvingade för att de naturligtvis inte blev trodda.

Fy, säger jag bara. _och det är faktiskt inte ovanligt enligt pensionerad personal. De vågade väl inte säga något så länge de arbetade kvar.

 

 

De som lider av schizofreni eller andra psykossjukdomar garnterar jag att det märks väldigt tydligt.

 

Det är beklagligt att veta att just de patienterna inte får den vård de har rätt till.

 

 

Så jag kommer att jobba i mitt parti för en förändring.

 

Det måste vara slut på andra människors rätt att förnedra andra.

 

Det är som om det bara kommer på en vit rock eller uniform förändras hela personen till en obehaglig maktutövare. Det finns forskning på hur människors bettende förändras när de bär uniform av något slag.

 

Hur har de det hemma?

 Ingen makt alls, eller?

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 

 

 

 

 

 



2016-08-08, 15:48  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Fredagen den 29 juli

 

 

Försök inte ansöka om pass eller idkort om du inte har en nära anhörig som kan gå i god för dej live!

 

 

 

En person , svensk medborgare, hade missat att ansöka om nytt EUpass hos polisen. Tiden hade gått ut en månad tidigare.

 

 

Personen hade inga nära anhöriga som kunde styrka på plats att personen var den hen uppgav. Trots att fotot på det gamla inte skiljde sig från hur hen såg ut då nytt EUpass skulle beställas.

 

 

 

Den här personen hade som tur var en arbetskamrat som arbetade i polisens lokaler sedan många år och till sist fick den här arbetskamraten styrka hens identitet. De hade varit arbetskamrater i cirka 25 år.

 

 

Detta kommer inte att gå en gång till eftersom arbetskamraten är pensionär numer.

 

För ett tag sedan tappade samma person bort sin plånbok med EU-idkort.   

 

Nu fick hen tillbaka plånboken med allt kvar. Och tur var det. Annars hade hen inte fått ut något nytt IDkort.

Det måste vara nära anhöriga på plats.

Så för Guds skull glöm inte förnya innan det pass IDkort går ut som ni redan har.

 

Frågan jag ställer mig är: Vad gör de personer som behöver ansöka om nytt ID när det inte finns anhöriga som kan styrka identiteten?

 

Har man redan ett IDkort/ pass och ansöker innan det gått ut om ett nytt tror jag att det fungerar ändå.

 

Men annars?

 

Äldre människor som inga anhöriga har kvar? Som kanske aldrig haft något IDkort/ pass. De finns faktiskt.

 

Nu talar jag om svenskar , födda i Sverige med svensk bakgrund.

 

 

Då kommer jag också osökt in på flyktingar, asylsökande som måste kunna identifiera sig redan när de kommer till Sverige . Det land som de flyr ifrån måste identifiera dem med ett ID-kort innan de överhuvudtaget kan begära asyl.

 

 

En annan fråga gäller läkare som går in i spärrade journaler utan att patienten någonsin har varit patienters läkare - och detta är mycket viktigt- patienterna har ingen vård hos läkaren överhuvudtaget.

 

Hur kan ett landsting låta detta fortgå?

 

Ytterligare en fråga:

 

Detta landsting meddelar skriftligt en patient att landstinget inte kan få ut logglistor från privata vårdgivare.

Det får patienten begära ut själv.

Patienten ifråga har aldrig haft någon vård hos denna privata vårdgivare.

 

Men - när patienten tittar i landstingets logglistor- har ändå det privata vårdbolagets läkare/ personal varit inne i denna patients journaler i samma landsting. Trots att ingen vård pågår i landstinget.

 

Hur kan detta landsting tillåta detta och inte göra något åt det trots vetskap?

 

 

i lokalpressen kan man läsa att det har förekommit intrång i patientjournaler 16 gånger 2015. De flesta är gjorda av släktingar, sambos, äkta hälfter.

 

Nog så allvarligt.

Inte i något fall har detta landsting polisanmält brottet.

 

Den patient jag berättar om har inga släktingar som har gjort intrång- däremot läkare och personal som gjort fel och inte vill bli avslöjade.

 

Tyvärr är de det- just avslöjade. Fast de inte hade räknat med att patienten skulle fortsätta ta ut loglistor . Journaler är sedan länge sedan uttagna.

 

Detta är inte heller polisanmält trots att landstinget vet om det på olika nivåer.

 

Fy säger jag.

 

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 

 

 

 



2016-07-29, 13:02  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Onsdag den 29 juni

 

 

FN:s säkerhetsråd, Brexit och nya lagen om asylinvandring

 

 

 

Det är en bedrift att Sverige valdes in i FN:s säkerhetsråd.

Jag är helt säker på att mycket berodde på Margot Wallströms goda meriter och goda rykte.

Jag är så stolt och glad.

 

Självklart måste kritik ges från belackare om hur underhandsarbetet gått till.

Att se Anna Kinberg Batras kommentar var patetiskt.

" Nu gäller det för regeringen att se till att Säkerhetsrådet arbetar på det sätt som det ska. Det har det ju inte gjort hittills precis"

 

Nähä! Det är inte lite övermaga att ge sig på FN:s säkerhetsråd och påstå sig indirekt veta bättre. Alla insatta vet ju att påverkansmöjligheterna inte är särskilt stora , åtminstone inte om man tänker på den redan uppgjorda agendan.

Det finns 5 länder som är stående medlemmar och som har vetorätt dessutom.

 

Men - jag tror att Margot Wallström Stefan Löfven kan komma att påverka samtalsklimatet, och givetvis arbeta för MRfrågorna, jämställdhet, våld mot kvinnor  och barn.

Margot Wallström har arbetat både som EUkommissionär och därefter rest runt i krigshärjade områden för att samla in fakta om de brott mot kvinnor som begicks , så nog har Sverige tillräckligt med erfarenheter.

 

Så varför kunde inte Anna Kinberg Batra bara gratulerat till valet? Men inget ont som inte har något gott med sig.

Hennes kommentar gjorde att hon framstod som både naiv och okunnig och för att plocka egna politiska poäng. Tack för det!

 

 

Brexit. Storbritanniens utträde ur EU.

Ja, det förvånar inte mig ett dugg.

 

Men att börja prata om att detta skulle påverka Sverige negativt är inte alls relevant.

Hade vi däremot varit med i EMU , då hade det kunnat påverkat oss negativt.

Nu är vi inte det. Vi har en stark ekonomi och som Stefan Löfven sa: Sverige är stabilt.

Någon sa att nu skulle Sverige tvingas gå med i EMU.

Struntprat.

Vi har dessutom alltid haft goda handelsförbindelser med Storbritannien även innan EUsamarbetet.

 

Och - om någon skulle börja arbeta för ett inträde för Sverige i EMU- lär de möta på ett mycket starkt motstånd.

Det är tack vare att Sverige inte är med i EMU som den svenska ekonomin har klarat sig så bra.

Varför skulle den ändras för att Storbritannien lämnar EU?

 

Självklart gungar EU. I synnerhet när asylpolitiken inte håller.

Det största argumentet för att vara med i EU var fredssamarbetet.

Det andra och egentligen det största var handelsutbytet. Fria varor och tjänster(personal) mellan länderna.

 

Inget håller riktigt längre.

Schengenavtalet hålls inte.

Det är därför vi har den flykting och asylpolitik vi har. EU ingår avtal men ytterst få länder håller vad de avtalat.

Det är nog det största hotet mot EU.

 

Varför vara med i en union som inte håller vad den lovar och där några få länder står för notan?

 

Sverige tvingades införa en ny lag som egentligen ingen svensk socialdemokrat ville ha.

 

Om vi inte hade gjort detta kan jag nästan garantera att alliansen med hjälp av SD gjort allt för att fälla regeringen. Vad hade då hänt med flyktingpolitiken? Men en alliansregering stödd av SD och med de förslag som de redan har lagt hade flyktingarna fått en mycket inhuman hantering.

 

Jag kan bara hoppas att läget blir bättre så att vi kan förändra till det bättre.

 

Men människor tycks glömma att även om flyktingar söker asyl är det långt ifrån alla som får den beviljad. Så har det alltid varit.

Men jag vänder mig mot att barn och föräldrar splittras. Det måste gå att finna en lösning på det.

 

 

Hälsar

Eva-Britt

 

P.S

Eftersom jag fortfarande är hackad skriver jag givetvis på en dator som inte är det. Men de som hackar kommer att lagföras. D.S

 

 

 

 

 

 

 

 

 



2016-06-29, 13:08  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndagen den 13 juni

 

 

 

Vart är Sverige på väg?

 

Vi börjar få en kultur där den lilla enskilda människan inte har en chans mot överheten om den inte har en organisation bakom sig som kan hjälpa till.

 

Senast fick Skånepolisen veta att det register där som upprättats på romer, även barn enligt tingsrätten inte var tillåtet.

Men de har en organisation bakom sig och börjar med några stycken ur registret för att pröva ärendet.

 

Det skulle förvåna mig mycket om inte staten överklagar till hovrätten. Och det har nästan aldrig hänt att en tingsrättsdom står sig mot en enskild människa. Det är vanligt att strafftiden sänks, eller att människor frias helt och hållet.

 

Ett annat fenomen som jag egentligen anser är ännu vanligare är att överklagningar och prövningstillstånd för en enskild människa inte ges.

Ansvariga politiker har helt enkelt ändrat reglerna för prövningstillstånd.

 

Om man nu inte kan komma undan med att det faktiskt är brott begångna mestadels från anställda inom olika verksamheter mot enskilda- bevisningen är för stor- gör man istället så att man avskriver med att brottet inte lyder under allmänt åtal- det innebär att den enskilda människan kan driva åtalet själv i domstolen.

 

Ett exempel är när någon polisanmäler en verksamhet , myndighet- enskilda personer.

Den personen jag tänker på anmäler , blir lovad att bli kallad, och får anmälan i brevlådan någon vecka senare.

 

Som vanligt har anmälan inte upprättats korrekt.

Det står felaktigheter i den.

Personen kontaktar polismannen som upprättat anmälan och de kommer överens om att anmälaren kommer in med viss bevisning, bakgrundsinformation och tillrättade felaktigheter - och efter det kommer att kallas till förhör.

 

 

Det finns ingen brottsrubricering när kopia på anmälan kommer hem - de skulle sättas efter att viss bevisning kommit polisen till del.

Anmälaren ordnar att detta sker. Ringer till och med upp polismannen när hen lämnar bevisning som senare ska kompletteras.

 

Den första frågan anmälaren ställer sig är givetvis: Hur ska polismyndigheten kunna ta ställning till anmälan när det är fel faktaunderlag skrivet av den polisman som tar emot anmälaren?

 

Två dagar efter att kompletteringarna kommit in kommer avslaget från utredande polis- OBS! gjort en hel vecka tidigare än när anmälaren lämnat in kompletteringarna.

 

Av vilken anledning vill polisen ha kopior på mycket känsliga uppgifter när anmälan är avslagen redan en vecka innan dessa uppgifter kommer in?

 

Anmälaren överklagar till åklagaren som faktiskt skickar för kännedom att hen skrivit till utredande polis att om polisen inte hörsammar anmälarens krav, inklusive att bli kallad skulle ärendet överlämnas direkt till åklagarkammaren.

 

Polisen som avslog kunde knappast ha läst kompletteringarna innan den kommit in- hen hade avslagit direkt.

 

Ännu en vecka senare kommer så åklagarens beslut. Hen bedömer att polisens beslut från en vecka innan kompletteringarna lämnats in står fast. Hen skriver också- det gör de alltid."Jag har läst handlingarna."

 

 

Anmälaren är fortfarande konfunderad. Hen blev aldrig kallad.

Hen ringer upp åklagaren och hen säger att anmälaren givetvis kan överklaga åklagarens beslut. Får besked på till vem hen ska skicka det.

Jo, det går alltid till åklagaren och om åklagaren bestämmer att det ska överklagas skickar hen det till utvecklingscentrum-

Två motsatta besked.

1. Först kan anmälaren visst överklaga

2. Sedan beror det på om åklagaren tycker detta.

 

I samtalet säger åklagaren att anmälaren skulle  skicka in handlingarna igen- men då får anmälaren nog.

Nej ,du, säger hen. Du säger och har skrivit att du har läst handlingarna - då måste du väl ha dem.

Åklagaren säger då att om det kommit fram något nytt.

Ja, det finns massor som polisen skulle få när anmälaren blev kallad- trots att polisen redan nu fått tillräckligt för att påbörja en utredning, anser anmälaren.

 

Anmälaren har i både skrift och i samtal sagt att om åklagaren anser att beslutet som polisen tagit innan denne ens läst bevisen kvarstår - vill anmälaren ha tillbaka samtliga handlingar.

 

Då säger åklagaren att det är polisen som har dem och det får du ta med  den.

 

Då blir anmälaren faktiskt lite misstänksam. Eftersom handlingarna är ganska många och inte finns som dokument i någon dator fil- kan man ju undra hur detta har gått till.

Visserligen finns åklagarmyndigheten i samma hus som polismyndigheten- men ändå ?

 

Anmälaren skickar överklagan till åklagaren och efter drygt en vecka kommer beskedet från riksåklagaren i Stockholm.

 

Beskedet är att de inte ens tar upp det till prövning efter de regler som finns angående överklagan av åklagarbeslut.

Och- guess what? Alla handlingar har skickats med till mig från riksåklagaren- Kopior på de kopior som anmälaren lämnade in.

 Men - borde inte åklagaren ha vetat att reglerna säger att anmälaren inte får överklaga hens beslut?

 

 

Behöver jag säga att det är relativt högt uppsatta personer som fanns med i handlingarna.

 

Det kan inte riksåklagaren hjälpa - regler är regler.

 

Återigen. Den lilla enskilda människan har inte ens rätt att överklaga åklagares beslut längre.

 

Det är likadant med hovrätterna. De avgör om ett ärende från tingsrätterna ska prövas eller inte.

 

Vad blev utslaget i det här fallet då från början?

Jo, givetvis att brottet- obs! brottet inte lyder under allmänt åtal.

 

Så har man fört över kostnaderna till den enskilda lilla människan istället för att staten tar hand om den.

 

Varenda anmälan som just den här personen har gjort - i omgångar som

1. intrång i lägennhet

2. Skadegörelse

3. Stölder

4. Dataintrång

5. Trakasserier

6. Stalking

7. Mordhot

 

har avskrivits med att brotten inte lyder under allmänt åtal.

 

Inte en enda polisanmälan har upprättats korrekt- faktafelaktigheter.

Inte en enda gång har anmälaren blivit kallad till kompletterande förhör.

Inte en enda gång har polis varit hemma hos anmälaren för att säkra bevis.

 

Någon polis frågade om fingeravtryck. Jo, sa anmälaren men ni har inte tagit några.

Hur som helst tog anmälaren själv fingeravtryck och lämnade in till polisen.

Ingenting har hörts om dem heller.

 

 

Det är det som några har kallat hens kroniska vanföreställningar som hen inte är rädd för.

Men låt mig berätta att de här kroniska vanföreställningarna har spelats in.

 

Det stämmer att efter många år av rädsla försvann den när anmälaren faktiskt kan bevisa exakt vilka de är plus en mängd kringbevisning, dokument, andra handlingar , bilder med mera.

 

 

Det jag tycker att ansvariga politiker ska titta på är om detta är det Sverige vi vill ha.

En överhöghet som ser till att vara de som avgör vilka som får överklaga eller inte.

 

Jag är ganska desillusionerad. I varje fall på lokal nivå tycks det övergripande vara en budget i balans- och det är alltid den lilla människan- de utsatta som prioriteras bort.

Då är det lätt att stifta lagar som nästintill gör det omöjligt för den enskilde att driva brottsliga verksamheter till domstol.

 

Jag undrar varför?

Jag vill inte tro att det bara är ekonomiska skäl som står bakom alltihop.

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 

 

 

 

 

Personen



2016-06-13, 14:42  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndagen den 17 maj

 

 

Barn som placeras i familjehem(fosterhem) utsätts för övergrepp än idag - med soc. goda minne

 

 

Det är inte roligt att läsa att nästan hälften av dem som ansökt om ersättning för många års övergrepp i fosterhem inte får någon ersättning.

 

Förutom att behöva åka till den nämnd som ska ta ställning och berätta om svåra övergrepp, dessutom inte få någon.

När det till och med är så att barn som varit tillsammans i samma fosterhem bedöms olika- fast de har utsatts för liknande övergrepp- får någon ersättning , men inte de andra.

 

De är givetvis utsatta för övergrepp igen. Av staten. Och pengar tycks det inte vara brist på av vad jag förstår.

 

Det som är ännu värre- inte övergreppen i sig- är att det fortfarande förekommer liknande övergrepp på utsatta barn idag 2016.

 

 

 

Barn som placeras blir det för att de ska få den trygghet som inte föräldrar av olika anledning kan ge dem.

 

Barn som har någon utanför familjehemmet som kan slå larm om barnen far illa och utsätts för övergrepp kan möjligen efter lång tid tas ifrån det hemmet.

 

 

Vad händer då?

Jo, det främsta skälet är att försöka skydda familjehemmet och faktiskt soc. själva.

Att om möjligt få det till att barnen överdriver, att de är brådmogna.

Precis som om det skulle hjälpa de utsatta barnen?

Är det plötsligt familjehemmen som ska skyddas?

Är det plötsligt familjehemmen som är utsatta?

 

Barn som utsätts tidigt för olika former av övergrepp blir brådmogna. De behöver ta ansvar väldigt tidigt för både sig själva och eventuella syskon.

 

Om soc. överhuvudtaget polisanmäler ett familjehem läggs utredningen oftast ner.

 

Då har barnen inte bara behövt utstå den press som de utsattes för genom att slå larm, den press som alla utfrågningar från soc har utsatt dem för och som med all sannolikhet har förstört polisens utredningsarbete.

 

För barn tycker oftast att det borde räcka med att berätta en gång- givetvis måste kanske soc fråga lite mer- men annars står det i lagen att blott misstanken om övergrepp ska resultera i en polisanmälan.

Dock står det faktiskt inte att soc. ska göra en hel utredning innan polisen gjort sin.

 

 

Om ett barn på grund av misshandel i ett familjehem säger att hen inte orkar mer utan tänker ta sitt liv borde väl det räcka för att soc. både ska ta hem barnet till hemkommunen och göra en polisanmälan.

I ett fall tog det dessutom nästan två månader att få hem barnens egna saker. Barnen togs hem akut från en dag till en annan och soc. förhalade hela tiden på grund av familjehemmets krånglande.

 

Det finns många fall och barn som ingen bryr sig om.

 

Några barn behandlades som om de var tvångsomhändertagna med soc goda minne fastän de inte var det.

 

 

Intentionen ska vara att återförena barn och föräldrar om det går - om inte så upprätthålla en god kontakt. Så skedde inte i de här fallen.

 

Alltså familjehemmet gjorde som de ville och försvårade alla gånger det planerades för att barnen skulle få hälsa på sina föräldrar.

 

De biologiska föräldrarna fick ingen info. Det meddelades också med soc goda minne att inga helger, varken jul eller påsk eller semestrar skulle barnen ha med sina biologiska föräldrar. Så var det bara- så var de vana att arbeta.

 

 

Just de barn jag pratar om var inte tvångsomhändertagna.

I samma ögonblick som barnen hade överlämnats fråntogs de sina mobiler.

Vid påpekande användes mobil- och datoranvändning som straff för att de till exempel inte hade passat familjehemmets eget barn. Då fick de inte ha dem. Eftersom de fick ständiga straff hade de nästan aldrig tillgång till dem. Under tre år pågick det här trots att soc måste ha vetat att barnen inte var tvångsomhändertagna.

 

 

Hur många vet att om fosterhemsfamiljer bestämmer sig för att skiljas- är det fullt möjligt att ansöka om att få ta med sig de fosterhemsplacerade barn som de kommer överens om att ta med sig efter skilsmässan?

Sedan gör soc en prövning som ofta beviljas.

 

 

Är detta trygghet för redan utsatta barn?

Familjehemsföräldrar som separerar och skiljer sig bråkar väl och härjar precis som alla andra föräldrar.

 

Men att redan utsatta barn ska behöva genomgå det är helt förkastligt.

 

En biologisk förälder frågade soc om det verkligen var lämpligt att hens barn var placerade i just det familjehemmet eftersom soc. berättat att familjehemsföräldrarna mådde psykiskt dåligt på grund av skilsmässan och på grund av att deras ekonomi hastigt hade försämrats.

 

Jo, då , barnen mådde så bra. De tog ingen skada alls sa handläggaren på soc.

 

Det här betyder också att om det finns placerade syskon riskerar de att splittras , eftersom familjehemsföräldrarna kanske bara vill ha ett av syskonen med sig.

 

Ibland är det operation övertalning. De lovar det fosterbarn de vill ha med sig en massa saker.

 

Jag mår illa av att det fortfarande inte finns bättre koll på familjehem.

Tyvärr faller sånt här tillbaka på de som är seriösa- men jag pratar bara om de som inte fungerar- precis som väldigt många andra gör. för de är de som inte är seriösa som  måste identifieras snabbt.

 

Jag glömde att säga att det är högst osäkert om de familjehem som misshandlat placerade barn som tagits ifrån hemmet blir svartlistat eller tas bort som familjehem.
Ansvariga har sagt att själva skulle de anlita det aktuella familjehemmet - men de berättar inte för andra kommuner- bara om de skulle ringa och höra sig för därmed är det nästintill riskfritt för familjehem som misshandlar placerade barn att fortsätta att ta emot andra barn.

 

Här pratar staten om ersättning till redan drabbade och så sker det väldigt mycket liknande ännu idag 2016.

 

Övergrepp av olika skäl sker naturligtvis i smyg. och under hot att inte berätta. Se till att barn inte blir ensamma med dem som de ska kunna berätta för.Annars hade de inte kunnat pågå.

Barn som placeras får med sig en lista på personer som de kan kontakta både på soc. ev. BUP och anhöriga. Men om familjehemmet inte ens tillåter att barn kontaktar någon utan att stå bredvid är det inte särskilt enkelt för barnen.

 

Detta är vanligt.

 

Man ska också veta att det oftast inte är struliga barn som blir placerade.

De placeras på grund av struliga anhöriga- men fortfarande straffas barnen. 

 

Ersättningen till familjehem för placerade barn är höga. Det ska den vara i seriösa familjehem.

 

Men alltför ofta påstår de oseriösa familjehemmen att de ger presenter till barnen av sina egna pengar. Att resor betalar  de familjehemmen.

Barn är inte dumma. De ser och hör och vet att just de familjehemmen inte betalar en enda krona av egna medel. Hade inte soc. betalat hade de inte kunnat göra glassiga utlandsresor med familjehemmet.

 

Presenter från anhöriga delas inte ut på födelsedagar eller julafton. De dagarna är familjehemmens. Barnen får inte heller veta sanningen om varför föräldrar inte hör av sig. I många, många fall är det för att familjehemmet ser till att vara oanträffbara. Och barnen har inte tillgång till sina mobiler.

I ett fall hade familjehemmet redan blivit anmält och 3 barn tagits därifrån- men den aktuella kommunen godtog familjehemsföräldrarnas förklaring och därför placerade den kommunen nya barn.

 

Så kan det inte få fortgå.

 

 

Så jag håller med de utsatta numera vuxna som säger att det inte är många ansvariga som vill driva deras fall.

Fortfarande är det så att ansvariga hela tiden försöker undandra sig sitt ansvar på olika sätt.

 

Därför tänker jag och många andra enskilda vara a pain in the ass tills ansvariga inser att även utsatta barn är vår framtid och har rätt till en bra rättssäker behandling.

 

Om någon undrar så är sådana här inlägg från mig ingenting som någonsin har gagnat mig.

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 



2016-05-17, 17:16  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndagen den 2 maj.

 

 

Trakasserierna fortsätter-

 

 

Idag vill jag uppmärksamma mina vänner och er som läser min blogg på att jag fick ett mail från en välkänd profil i Karlskrona och Blekinge.

Han har under många år arbetat med missbruksfrågor bland annat i IOGT-NTO:

 

 

I mailet ber han om 18 000 kronor lite drygt till en flygresa hem från utlandet. Han hade blivit bestulen och banken skulle inte hinna få fram de här pengarna. Jag skulle få tillbaka dem så snart han kommit i kontakt med sin bank här i Blekinge.

 

 

Han hoppades också att jag skulle hinna skicka dem i tid till honom.

Leif Ottosson skulle aldrig skicka ett sådant mail till mig.

Dels är vi inte så nära vänner och dels faller det på sin egen dumhet.

 

Somliga har tydligen kul. OBSERVERA! att alla trakasserier har med någon form av missbrukare eller människor som arbetat med missbruksfrågor att göra, de senare dras in utan att de någonsin har besvärat mig. Bortsett från en förening, som överhuvudtaget inte skulle få mer bidrag varken från staten eller kyrkan. Men förmodligen inser bidragsgivarna själva det. Jag kommer inte att blanda mig i det.

 

De här mailen kan drabba även andra. Det finns en möjlighet att andra får mail från vänner som ber om lån.

Till er säger jag : Var uppmärksamma innan ni skickar pengar. Det är inte särskilt vanligt att vänner ber om såna tjänster per mail. De hade med all säkerhet kontaktat er på annat sätt.

 

 

Det borde vara mycket besvärande för somliga att ha haft en yrkesarbetande i 40 år- tillika en som arbetat med funktionshindrade-

det borde vara lika besvärande för mitt parti- åtminstone lokalt- att ha låtiti mig ha uppdrag både i kommunpolitiken och kyrkopolitiken i 14 år-

det borde vara lika besvärande för  de ideella föreningarna som låtit välja mig till ordförande i väldigt många år

det borde vara riktigt besvärande att låtit mig väljas till nämndeman och samtidigt har jag haft 6-7 olika psykosdiagnoser.

 

Beskriv dem gärna.

 

Visserligen har jag aldrig vetat om dem- men nu när allt har kommit fram är det fortfarande ingen som står upp för mig utan syftet är fortfarande att få in mig på psyket.

Varför?

Jo, det finns ingen mer än jag som har originalen i journalerna.

Ingen ska längre kunna ändra lägga till eller ta bort i dem.

 

Lik förbaskat finns det människor som både går in och läser- trots att de är spärrade.

 

Så det hade suttit fint om det gick att ta in mig med tvång och få tillgång till det som jag måste bära med mig varje gång jag går ut.

Det finns en hake- det finns väldigt många fler människor som vet vem jag är och att jag inte alls uppträder psykotiskt på något sätt.

 

Lång näsa, säger jag.

 

Hälsar

Eva-Britt



2016-05-02, 14:07  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM