TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Måndagen den 15 augusti

 

Jag fortsätter min kritik mot psykiatrin.

 

 

Jag sympatiserar inte alls med scientologernas trosuppfattning.

Men däremot gör de ett väldigt bra arbete genom KMR som är deras organisation för mänskliga rättigheter.

 

 

De har tagit reda på forskning både i USA och här i Sverige ang. psykiatrins tillkortakommanden. Inte minst när det gäller  mediciner och diagnoser.

 

Jag delar alltid det som har kommit fram här i Sverige, av forskare och de fakta som faktiskt även socialstyrelsen och läkemedelsverket har koll på.

 

För länge sedan exploderade medicineringen av ADHD. Allt för många har också diagnosticerats felaktigt.

 

I Sverige medicinerades 10 procent av de som begick självmord i åldern 10-24 år med Ritalin/ Concerta. Det har aldrig förut varit så många unga som tagit sina liv med hjälp av ADHDdroger.

 

244 barn och unga(10-19 år)har tagit överdoser i självmordssyfte/ självskadligt syfte.

 

Alla vet att just de symtom som dessa läkemedel ska ta bort har som biverkning precis samma symtom.

 

Läkemedelsbolaget Novartis skrev redan i sina ansökningshandlingar till Läkemedelsverket 2004, att Ritalin är känt för att patienter begår självmord om behandlingen upphör plötsligt.

 

Vad gäller Concerta kom man 2010 fram till att preparatet ORSAKAR aggressioner och depressiva tillstånd.

 

En hel del vansinnesdåd och en del våldtäkter begicks av personer som behandlades med dessa amfetaminpreparat.

 

Ändå får behandlingarna fortsätta. 

 

Det gäller även psykosmediciner, som dessutom är starkt cancerframkallande.

 

Det bortser läkarna ifrån.

De bortser även ofta från att kontrollera vilka andra mediciner en psykpatient har. Som kolliderar med varandra.

Om inte patienten själv berättar och blir trodd blir alltså tillståndet eländigare än eländigt.

 

Detsamma gäller antidepressiva mediciner. Just de symtom som dessa mediciner ska bota ger medicinerna som biverkningar.

 

 

Det är precis som om när en människa kommer till psykiatrin slutar man att betrakta dem som just människor.

 

Vården  lyssnar inte i den bemärkelsen att de kanske lyssnar men tar absolut inte reda på om det patienten säger är sant.

 

Inte berättar de för patienten heller.

Varken om diagnoser eller annat om det inte är uppenbart.

 

Kriminella personer som mördar en annan människa tror att det blir väldigt bra om de säger att de hör röster.

 

Ja, för en del blir det nog ganska bra- men när en småbarnspappa kastar både fru och barn utför ett stup hävdar att det var rösternas fel - och har varit så förslagen att han kontaktade psykiatrin- är det inte lätt.

Särskilt inte när en psykiatri tror på mannen medan en annan inte gör det.

 

Sedan visar det sig att mannen hade tagit ut en stor livförsäkring ett tag dessförinnan som tillföll mannen.

Tack och lov uppdagades det av polis och åklagare.

 

Vilken psykotisk människa svarar på frågan om de hör röster?

Det märks ändå- det behöver inte psykiatrin ens fråga om.

Jag är väldigt trött på alla floskler.

Jag är väldigt trött på den makt som psykiatrin utövar.

 

Hot och straff så fort de intagna inte gör som de säger.

 

Antingen gör du som vi vill annars tar vi in dej på papper och då gör vi som vill med dej.

 

Bältesläggning, nerdrogning, elchocker.

Var finns behandlingen?

 

Läkare som sitter och diskuterar diagnoser i journalanteckningarna utan att ha träffat patienterna.

 

Men det är knappast någon stor risk för att patienterna begär ut sina journaler. De kan skriva vad som helst.

 

Läkare som går in i spärrade journaler och dessutom går in i andra klinikers anteckningar och OBS! GÖR ÄNDRINGAR - de har inte patienters tillstånd och patienterna har inte haft någon vård på många år.

 

Hur får de bara fortsätta?

 

Ansvariga gör allt för att slippa ta ansvar och framförallt be om ursäkt.

 

De verksamheter som arbetar väldigt lika är sociala myndigheter och psykiatrin.

 

Det är hot om vedergällning och straff i båda verksamheterna.

 

Det finns hur många personliga berättelser som helst om hur illa behandlade människor blir. Det har trots offentlighet inte lett till någonting.

De fortsätter på samma sätt.

 

 

Det måste bli ändringar.

 

Jag kommer att ta det i mitt parti och jag kommer att fortsätta att vara a pain i the as på de som inte fattar att de ska serva oss- inte hota oss.

 

Hälsar Eva-Britt

 

 

 

Det finns kriterier för varenda diagnos. Och tro mig att om patienten verkligen uppvisar en specifik diagnos finns det ingen tvekan om att det märks även av andra människor.

 

De går inte över på ett par timmar bara för att psykiatrin tar över.

 

Det finns obekväma personer och det har alltid funnits personer som är mycket måna om att de personerna bör näpsas till ett tag.

 

Men- det går inte hur länge som helst.

Trots att det är uppenbart för alla andra vad som pågår har just de här som absolut inte vill visa eller ta ansvar för vad de har gjort inte någon tanke på att sluta med varken trakasserier eller annat.

 

 

 

.



2016-08-15, 13:17  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndag den 8 augusti

 

 

 

Varför tillåts psykiatrin fortfarande att behandla patienter illa?

 

 

Patienter som behandlas inom psykiatrin har ingen talan- åtminstone inte om de vägrar att gå med på den behandling som läkare och vårdpersonal förespråkar.

 

Det är vanligt med hot. Om du inte tar den här medicinen, går med på elchocksbehandling eller annat är det mer regel än undantag att patienter hotas med: om du inte gör som vi säger tar vi in dej på papper och då gör vi som vi vill med dej.

 

 

Om patienten är intagen på vårdintyg, och tro mig när jag säger att det är inte svårt att bli det - i synnerhet inte om anhöriga har ett finger med i spelet och känner läkarna- till och med umgås med dem-

 

Det räcker att patienten inte öppnar dörren för anhöriga, att de inte nås på telefon- att det är rena lögner som ofta går att bevisa spelar ingen roll.

 

Oftast handlar det om personer som av någon anledning få en orsak till att påstå att personen ifråga är sjuk. Att påstå att patienter är psykotiska är inte alls svårt.

 

När det dessutom är så att psykiatrin behöver tunga diagnoser för att få mer pengar till kliniken och därför har diagnoshysteri är det inte roligt för patienterna.

 

Psykiatrin berättar många gånger inte heller vad patienten har för diagnoser för patienten.

 

De är så vana vid att ingen mer än läkarna läser journalerna.

Läkare sitter och skriver till varandra i journalerna. De letar efter diagnoser de kan ställa.

 

Den här diagnosen kan vi inte sätta, och inte den här, men denna kanske.

 

Inte heller finns det beskrivningar av hur diagnoserna yttrar sig. Endast påståenden.

 

 

Inte heller finns det läkarintyg som styrker psykosdiagnoser eller andra diagnoser. 

 

I många fall finns det inga sjukskrivningar alls.

 

Hur går detta ihop sig?

 

Det är just det -det inte gör. Går ihop sig.

 

 

I de fall som den somatiska vården inte kommer fram till någon diagnos har vården i alla år skickat patienten vidare till psykiatrin.

 

Många gånger har det senare visat sig att patienten inte alls är psykiskt sjuk utan har en somatisk sjukdom.

 

Fortfarande får detta pågå.

 

Ibland behöver det tydligen upparbetas en opinion. För plötsligt ska varenda allmänläkare fråga patienten hur de har det hemma , om de missbrukar, om det finns våld i hemmet och så vidare.

 

 

Under några år har vi sett hur allt fler diagnosticeras men ADHD och liknande diagnoser.

 

Nu kommer det plötsligt fram att det är anhöriga och läkare som behöver ställa diagnos , annars har barnen inte rätt till särskilda insatser i skolan.

 

Läkemedelsbolagen har drivit på för att både barn och vuxna ska medicineras med amfetaminpreparat.

 

Men när det kommer fram uppgifter om tonåriga pojkar som har fått erektionsproblem, de har en styv penis som gör ont och ett behov av sex hela tiden - då är det mycket farligt.

 

 

I ett fall försvann alla besvär- både den erekterade penisen, sexbegäret , och humörsvängningarna.

 

 

Jag tror visst att några kanske behöver de här preparaten i väldigt små doser.

 

Men nu är det en explosion.

Det har också tagits beslut på att i princip alla missbrukare ska medicineras för ADHDbesvär.

 

Jättebra- ironiskt menat.

Då får de amfetamin för sina ADHDbesvär och subutexpreparat för sina drogbesvär.

 

När de flesta som arbetar med missbrukare borde veta att i de fall som missbrukare blir rena och alltså inte har några missbruksbesvär- inte heller har några symptom varken på ADHD eller några andra psykosdiagnoser.

 

Även här har psykiatrin på några år uppvisat en doagnoshysteri.

 

Det är inte så väldigt många år sedan  som vården av missbrukare skulle skötas av landstingen- medan kommunerna skulle ta hand om boende och missbrukares ekonomi.

 

Hur har det gått?

 

Uruselt.

 

Läkare inom psykiatrin är också de som mest protesterar mot exempelvis rätten att läsa e-journaler.

 

Patienter har rätt att få ut journaler på papper ändå. Men det förhalas och det kan ta många månader innan de lämnas ut.

 

Jag förstår det. För i väldigt många journaler finns inte en enda beskrivning av patienterna.

Medicineringen finns. Man tvingar också patienter att ta mediciner annars hiotas de med tvångsmedicinering.

 

Bältesläggning för att näpsa till patienter som protesterar.

Då sprutas patienten full med lugnande medel innan bältesläggningen. Och tro inte att det sker inom givna ramar. Men patienten som råkar ut för det säger inte käft mer.

 

Man visade i tv ett inslag på grund av att man inte fick säga i en devis: att jag är tokig i Säter.

 

Detta för att Säters mentalsjukhus funnits där- numera psykiatrisk klinik- och att patienter kunde ta illa upp.

 

Ansvarigt kommunalråd tycker inte det. Han säger att så många psykiskt sjuka människor har fått hjälp. Då hade man precis visat inslaget med lobotomering- man skär av känselnerverna i hjärnan - och får väldigt lugna patienter. DE lades i väldigt varma bad av samma orsak. De tvingades till elchocker- det fick man också se- enda skillnaden idag är att patienten sövs under elchocken.

 

 

Och som sagt: Patienten har ingen talan.

Medicineringen som kom på 40-talet används ännu idag.

Biverkningar svåra struntar psykiatrin i.

 

Antidepressiva medel är helt förkastliga. Patienterna blir ju sämre- men de blir också lugna och utan känslor.

 

Växjö, Malmö ; Lund, Karlskrona, Stockholm med flera är katastrofer när det gäller att behandla personer med psykiska problem.

 

Väldigt snabbt blir de institutionsskadade. Och när man börjar med att behandla de flesta med sobril som är beroendeframkallande på några dagar och som ger en väldigt svår ångest om de inte får medicineringen regelbundet kan man verkligen undra.

 

 

Vad är psykisk ohälsa?

 

Det talas inte om annat. Är det när en anhörig dör, är det när någon separerar, är det när just tonåringar göt slut?

Eller vad är det egentligen?

 

Jag anser att ovanstående är ganska normala skeenden i våra liv- och att vi kan behöva prata i exvis kyrkans sorgesamtal, eller prata med någon psykolog innebär verkligen inte att vi lider av psykisk ohälsa.

 

 

En dag på en vårdavdelning kan indelas i väntan på mat och fika. Att få sin medicin.

 

Samtal har du med dina två kontaktpersoner. Finns inte dessa i tjänst hänvisas du ofta till att vänta tllls dessa kommer i tjänst.

 

Läkare? Ja du får vara glad om du får ett samtal när du skrivs in och ett när du skrivs ut.

 

Min undran blir naturligtvis hur i he.... kan de överhuvudtaget skriva diagnoser?

De träffar inte patienten, men det är klart de sitter ju och gissar och bollar mellan varandra i patientens journal. Över huvudet på patienten.

 

Risken är minimal att patienten tar ut sin journal.

 

Dagen då.

Jo, personal framför tvn tuggande på ett tuggummi och läsande en veckotidning. Patienter av olika slag sitter med.

 

Det räknas som ett tillfrisknande om patienter finns idagrummet, äter med övriga i matsalen istället för att vara på sitt rum.

 

Om läkaren infinner sig är det samma sak. Du ska vara påklädd och beredd att gå till rummets där läkaren sitter. Tro inte att läkaren tänker komma in till dej i ditt rum. Oavsett hur du mår.

 

 

Om du inte vill umgås med andra patienter struntar de i.

 

Personalen sitter gärna i den lilla bur där de har datorer för att skriva journalanteckningar på sina patienter.

Alla sitter där trots att det bara finns två datorer.

Patienterna cirkulerar runt denna bur för att försöka få någon personal att komma ut och prata.

 

På helgerna sitter de i sitt eget kafferum även på kvällstid.

Inte ens anhöriga hittar dem.

 

Patienterna har sovmorgon både lördag och söndag. Det innebär att personalen delar ut medicin vid 8- tiden och sen görs inte mycket mer förrän det är lunch vid tolvtiden.

 

Givetvis står ett frukostbord färdigt för de som vill.

 

Men det är inte säkert att patienter som sover hela dagen ses till. Vi har inte sett honom idag sa de till en anhörig.

 

Är det konstigt att patienter kan ta sina liv - om de vill? 

 

 

Konstiga journalanteckningar där personalens egna värderingar om vad patienten tycker om en viss personal.

 

En personal skulle gå med en patient hem. Patienten behövde ta undan sina dagstidningar som fanns i hallen. Tre dagstidningar per dag blir ganska mycket.

 

Men vad skrev personalen: Jo, NN behövde hjälp med att sortera sina intryck.

 

Den personen umgicks dessutom med anhöriga.

 

Om  ni visste hur vanligt det här är.

 

I synnerhet i en mindre kommun, ett litet landsting där alla känner alla.

 

Det vi vet är att ingen lyssnar på en patient som har haft psykiatrisk vård.

Ingen lyssnar när de läggs in.

 

Personal ger sken av att de lyssnar och tror på patienten- med det är inte alls på det viset.

 

Har du dessutom fått en diagnos och det kommer fram till din ordinarie läkare som du kanske har haft i 20-tals år- räcker det för att samma läkare ska behandla dej annorlunda och illa.

 

 

Det finns läkare som är så fega att när de inser att de har gjort fel bara säger att när en patient tänker anmäla : att både du och jag vet att du har fått en stämpel och dra inte detta in absurdum för LÄKARE GER SIG ALDRIG.

 

 

Så många människor blir beroende av psykiatrin helt i onödan.

Så många människor får diagnoser som inte uppfyller kraven. Det finns ingenting i journalerna som beskriver patienterna heller.  

 

 

Att människor kan ha psykisk ohälsa är inget att säga om., Att människor kan behöva slutenvård är inte heller konstigt och absolut inget att skämmas för.

 

Men att psykiatrin fortfarande tror att de kan behandla människor med hot om både det ena och det andra är inte klokt.

 

 

Det finns personal som anser att samhäller hade varit fri från våld och mord om de flesta av dessa gärningsmän hade betraktats som schizofrena.

 

Numer sägs det att diagnosen måste vara i minst 6 månader , men oftast finns den hela livet och medicinering är nödvändig.

 

Likadant är det med bipolär sjukdom. Nu har ,man syndrom.

Psykoser utan beskrivning ställs också.

 

 

Det är givetvis väldigt bekvämt. Då behöver läkarna inte beskriva någonting alls.

 

Jag anser att det är hittepå. De har inga diagnoser egentligen - men de behöver ha dem.

 

Och just där det inte finns några kriterier informeras inte heller patienten.

 

Att säga att en patient har en långvarig psykossjukdom och inte veta att patienten har yrkesarbetat och haft en massa annat för sig i samhällets tjänst, även när diagnosen kokades ihop av läkare som patienten aldrig träffat och påstå att patienten har en massa adekvata förklaringar.

 

Ja, vad är de för några. Adekvata förklaringar måste kunna och bör beskrivas.

 

En läkare skrev förvisso efter hopkoket att hen inte visste vem patienten var.

 

Inte klokt helt enkelt.

Ibland undra jag om det inte dess läkare som kanske borde tas in på papper.

Om inte annat för att få känna på hur det är.

 

 

Mina råd till patienter är att dels SPÄRRA sina journaler och givetvis ta ut sina journaler och  logglistor.

För tyvärr så går läkare som är trängda ändå in i spärrade journaler utan att fråga patienten.

 

Det är ingen som har rätt att gå in i dem utan att du är tillfrågad.

Det finns läkare som går in i journaler, skriver i dem, ändrar i dem utan att det finns någon pågående vård. Det gäller även om journalerna inte har spärrats. 

Det är förbjudet enligt lag.

 

Inte heller  får någon idag säga att de har anteckningar som legat i någon låda och skriva till dem. Allt ska stå i journalen från början.

 

 

 

Så SPÄRRA era journaler- ta ut alla ni kan - både somatiska och psykiatriska.

 

Ta ut logglistor regelbundet.

 

Det finns alltid oseriösa människor i olika verksamheter. Givetvis finns det eldsjälar och fin personal också.

 

Men får sånt här grogrund är det inte säkert att seriös personal orkar.

De riskerar att bli utfrusna- antingen fogar de sig eller slutar de och går över till helt andra yrken.

 

 

Attitydförändringar är A och O. De behövs generellt över hela psykvården.

 

Ni som jobbar i psykiatrin ska lära er att lyssna på patienterna.

En inläggning ska inte grunda sig på anhörigbeskrivningar- i synnerhet när det ligger i deras intresse att få in patienten.

 

Eller vad sägs om en patient som togs in och sas vara psykotisk fast den inte var det. Lite senare kommer en bekant till patienten  och när den första patienten frågar varför den andra var där fick hen svaret: de tror att jag har en psykos.

Nehej sa den första . Det kan aldrig vara möjligt att vi , två personer står med psykosdiagnoser, dessutom vet om det och dessutom pratar med varandra.

De senast inkomna patienten togs rask bort från psykautens vårdavd och placerades på en annan avdelning.

 

I båda fallen berodde inläggningen på att de blivit trakasserade och intvingade för att de naturligtvis inte blev trodda.

Fy, säger jag bara. _och det är faktiskt inte ovanligt enligt pensionerad personal. De vågade väl inte säga något så länge de arbetade kvar.

 

 

De som lider av schizofreni eller andra psykossjukdomar garnterar jag att det märks väldigt tydligt.

 

Det är beklagligt att veta att just de patienterna inte får den vård de har rätt till.

 

 

Så jag kommer att jobba i mitt parti för en förändring.

 

Det måste vara slut på andra människors rätt att förnedra andra.

 

Det är som om det bara kommer på en vit rock eller uniform förändras hela personen till en obehaglig maktutövare. Det finns forskning på hur människors bettende förändras när de bär uniform av något slag.

 

Hur har de det hemma?

 Ingen makt alls, eller?

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 

 

 

 

 

 



2016-08-08, 15:48  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Fredagen den 29 juli

 

 

Försök inte ansöka om pass eller idkort om du inte har en nära anhörig som kan gå i god för dej live!

 

 

 

En person , svensk medborgare, hade missat att ansöka om nytt EUpass hos polisen. Tiden hade gått ut en månad tidigare.

 

 

Personen hade inga nära anhöriga som kunde styrka på plats att personen var den hen uppgav. Trots att fotot på det gamla inte skiljde sig från hur hen såg ut då nytt EUpass skulle beställas.

 

 

 

Den här personen hade som tur var en arbetskamrat som arbetade i polisens lokaler sedan många år och till sist fick den här arbetskamraten styrka hens identitet. De hade varit arbetskamrater i cirka 25 år.

 

 

Detta kommer inte att gå en gång till eftersom arbetskamraten är pensionär numer.

 

För ett tag sedan tappade samma person bort sin plånbok med EU-idkort.   

 

Nu fick hen tillbaka plånboken med allt kvar. Och tur var det. Annars hade hen inte fått ut något nytt IDkort.

Det måste vara nära anhöriga på plats.

Så för Guds skull glöm inte förnya innan det pass IDkort går ut som ni redan har.

 

Frågan jag ställer mig är: Vad gör de personer som behöver ansöka om nytt ID när det inte finns anhöriga som kan styrka identiteten?

 

Har man redan ett IDkort/ pass och ansöker innan det gått ut om ett nytt tror jag att det fungerar ändå.

 

Men annars?

 

Äldre människor som inga anhöriga har kvar? Som kanske aldrig haft något IDkort/ pass. De finns faktiskt.

 

Nu talar jag om svenskar , födda i Sverige med svensk bakgrund.

 

 

Då kommer jag också osökt in på flyktingar, asylsökande som måste kunna identifiera sig redan när de kommer till Sverige . Det land som de flyr ifrån måste identifiera dem med ett ID-kort innan de överhuvudtaget kan begära asyl.

 

 

En annan fråga gäller läkare som går in i spärrade journaler utan att patienten någonsin har varit patienters läkare - och detta är mycket viktigt- patienterna har ingen vård hos läkaren överhuvudtaget.

 

Hur kan ett landsting låta detta fortgå?

 

Ytterligare en fråga:

 

Detta landsting meddelar skriftligt en patient att landstinget inte kan få ut logglistor från privata vårdgivare.

Det får patienten begära ut själv.

Patienten ifråga har aldrig haft någon vård hos denna privata vårdgivare.

 

Men - när patienten tittar i landstingets logglistor- har ändå det privata vårdbolagets läkare/ personal varit inne i denna patients journaler i samma landsting. Trots att ingen vård pågår i landstinget.

 

Hur kan detta landsting tillåta detta och inte göra något åt det trots vetskap?

 

 

i lokalpressen kan man läsa att det har förekommit intrång i patientjournaler 16 gånger 2015. De flesta är gjorda av släktingar, sambos, äkta hälfter.

 

Nog så allvarligt.

Inte i något fall har detta landsting polisanmält brottet.

 

Den patient jag berättar om har inga släktingar som har gjort intrång- däremot läkare och personal som gjort fel och inte vill bli avslöjade.

 

Tyvärr är de det- just avslöjade. Fast de inte hade räknat med att patienten skulle fortsätta ta ut loglistor . Journaler är sedan länge sedan uttagna.

 

Detta är inte heller polisanmält trots att landstinget vet om det på olika nivåer.

 

Fy säger jag.

 

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 

 

 

 



2016-07-29, 13:02  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Onsdag den 29 juni

 

 

FN:s säkerhetsråd, Brexit och nya lagen om asylinvandring

 

 

 

Det är en bedrift att Sverige valdes in i FN:s säkerhetsråd.

Jag är helt säker på att mycket berodde på Margot Wallströms goda meriter och goda rykte.

Jag är så stolt och glad.

 

Självklart måste kritik ges från belackare om hur underhandsarbetet gått till.

Att se Anna Kinberg Batras kommentar var patetiskt.

" Nu gäller det för regeringen att se till att Säkerhetsrådet arbetar på det sätt som det ska. Det har det ju inte gjort hittills precis"

 

Nähä! Det är inte lite övermaga att ge sig på FN:s säkerhetsråd och påstå sig indirekt veta bättre. Alla insatta vet ju att påverkansmöjligheterna inte är särskilt stora , åtminstone inte om man tänker på den redan uppgjorda agendan.

Det finns 5 länder som är stående medlemmar och som har vetorätt dessutom.

 

Men - jag tror att Margot Wallström Stefan Löfven kan komma att påverka samtalsklimatet, och givetvis arbeta för MRfrågorna, jämställdhet, våld mot kvinnor  och barn.

Margot Wallström har arbetat både som EUkommissionär och därefter rest runt i krigshärjade områden för att samla in fakta om de brott mot kvinnor som begicks , så nog har Sverige tillräckligt med erfarenheter.

 

Så varför kunde inte Anna Kinberg Batra bara gratulerat till valet? Men inget ont som inte har något gott med sig.

Hennes kommentar gjorde att hon framstod som både naiv och okunnig och för att plocka egna politiska poäng. Tack för det!

 

 

Brexit. Storbritanniens utträde ur EU.

Ja, det förvånar inte mig ett dugg.

 

Men att börja prata om att detta skulle påverka Sverige negativt är inte alls relevant.

Hade vi däremot varit med i EMU , då hade det kunnat påverkat oss negativt.

Nu är vi inte det. Vi har en stark ekonomi och som Stefan Löfven sa: Sverige är stabilt.

Någon sa att nu skulle Sverige tvingas gå med i EMU.

Struntprat.

Vi har dessutom alltid haft goda handelsförbindelser med Storbritannien även innan EUsamarbetet.

 

Och - om någon skulle börja arbeta för ett inträde för Sverige i EMU- lär de möta på ett mycket starkt motstånd.

Det är tack vare att Sverige inte är med i EMU som den svenska ekonomin har klarat sig så bra.

Varför skulle den ändras för att Storbritannien lämnar EU?

 

Självklart gungar EU. I synnerhet när asylpolitiken inte håller.

Det största argumentet för att vara med i EU var fredssamarbetet.

Det andra och egentligen det största var handelsutbytet. Fria varor och tjänster(personal) mellan länderna.

 

Inget håller riktigt längre.

Schengenavtalet hålls inte.

Det är därför vi har den flykting och asylpolitik vi har. EU ingår avtal men ytterst få länder håller vad de avtalat.

Det är nog det största hotet mot EU.

 

Varför vara med i en union som inte håller vad den lovar och där några få länder står för notan?

 

Sverige tvingades införa en ny lag som egentligen ingen svensk socialdemokrat ville ha.

 

Om vi inte hade gjort detta kan jag nästan garantera att alliansen med hjälp av SD gjort allt för att fälla regeringen. Vad hade då hänt med flyktingpolitiken? Men en alliansregering stödd av SD och med de förslag som de redan har lagt hade flyktingarna fått en mycket inhuman hantering.

 

Jag kan bara hoppas att läget blir bättre så att vi kan förändra till det bättre.

 

Men människor tycks glömma att även om flyktingar söker asyl är det långt ifrån alla som får den beviljad. Så har det alltid varit.

Men jag vänder mig mot att barn och föräldrar splittras. Det måste gå att finna en lösning på det.

 

 

Hälsar

Eva-Britt

 

P.S

Eftersom jag fortfarande är hackad skriver jag givetvis på en dator som inte är det. Men de som hackar kommer att lagföras. D.S

 

 

 

 

 

 

 

 

 



2016-06-29, 13:08  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndagen den 13 juni

 

 

 

Vart är Sverige på väg?

 

Vi börjar få en kultur där den lilla enskilda människan inte har en chans mot överheten om den inte har en organisation bakom sig som kan hjälpa till.

 

Senast fick Skånepolisen veta att det register där som upprättats på romer, även barn enligt tingsrätten inte var tillåtet.

Men de har en organisation bakom sig och börjar med några stycken ur registret för att pröva ärendet.

 

Det skulle förvåna mig mycket om inte staten överklagar till hovrätten. Och det har nästan aldrig hänt att en tingsrättsdom står sig mot en enskild människa. Det är vanligt att strafftiden sänks, eller att människor frias helt och hållet.

 

Ett annat fenomen som jag egentligen anser är ännu vanligare är att överklagningar och prövningstillstånd för en enskild människa inte ges.

Ansvariga politiker har helt enkelt ändrat reglerna för prövningstillstånd.

 

Om man nu inte kan komma undan med att det faktiskt är brott begångna mestadels från anställda inom olika verksamheter mot enskilda- bevisningen är för stor- gör man istället så att man avskriver med att brottet inte lyder under allmänt åtal- det innebär att den enskilda människan kan driva åtalet själv i domstolen.

 

Ett exempel är när någon polisanmäler en verksamhet , myndighet- enskilda personer.

Den personen jag tänker på anmäler , blir lovad att bli kallad, och får anmälan i brevlådan någon vecka senare.

 

Som vanligt har anmälan inte upprättats korrekt.

Det står felaktigheter i den.

Personen kontaktar polismannen som upprättat anmälan och de kommer överens om att anmälaren kommer in med viss bevisning, bakgrundsinformation och tillrättade felaktigheter - och efter det kommer att kallas till förhör.

 

 

Det finns ingen brottsrubricering när kopia på anmälan kommer hem - de skulle sättas efter att viss bevisning kommit polisen till del.

Anmälaren ordnar att detta sker. Ringer till och med upp polismannen när hen lämnar bevisning som senare ska kompletteras.

 

Den första frågan anmälaren ställer sig är givetvis: Hur ska polismyndigheten kunna ta ställning till anmälan när det är fel faktaunderlag skrivet av den polisman som tar emot anmälaren?

 

Två dagar efter att kompletteringarna kommit in kommer avslaget från utredande polis- OBS! gjort en hel vecka tidigare än när anmälaren lämnat in kompletteringarna.

 

Av vilken anledning vill polisen ha kopior på mycket känsliga uppgifter när anmälan är avslagen redan en vecka innan dessa uppgifter kommer in?

 

Anmälaren överklagar till åklagaren som faktiskt skickar för kännedom att hen skrivit till utredande polis att om polisen inte hörsammar anmälarens krav, inklusive att bli kallad skulle ärendet överlämnas direkt till åklagarkammaren.

 

Polisen som avslog kunde knappast ha läst kompletteringarna innan den kommit in- hen hade avslagit direkt.

 

Ännu en vecka senare kommer så åklagarens beslut. Hen bedömer att polisens beslut från en vecka innan kompletteringarna lämnats in står fast. Hen skriver också- det gör de alltid."Jag har läst handlingarna."

 

 

Anmälaren är fortfarande konfunderad. Hen blev aldrig kallad.

Hen ringer upp åklagaren och hen säger att anmälaren givetvis kan överklaga åklagarens beslut. Får besked på till vem hen ska skicka det.

Jo, det går alltid till åklagaren och om åklagaren bestämmer att det ska överklagas skickar hen det till utvecklingscentrum-

Två motsatta besked.

1. Först kan anmälaren visst överklaga

2. Sedan beror det på om åklagaren tycker detta.

 

I samtalet säger åklagaren att anmälaren skulle  skicka in handlingarna igen- men då får anmälaren nog.

Nej ,du, säger hen. Du säger och har skrivit att du har läst handlingarna - då måste du väl ha dem.

Åklagaren säger då att om det kommit fram något nytt.

Ja, det finns massor som polisen skulle få när anmälaren blev kallad- trots att polisen redan nu fått tillräckligt för att påbörja en utredning, anser anmälaren.

 

Anmälaren har i både skrift och i samtal sagt att om åklagaren anser att beslutet som polisen tagit innan denne ens läst bevisen kvarstår - vill anmälaren ha tillbaka samtliga handlingar.

 

Då säger åklagaren att det är polisen som har dem och det får du ta med  den.

 

Då blir anmälaren faktiskt lite misstänksam. Eftersom handlingarna är ganska många och inte finns som dokument i någon dator fil- kan man ju undra hur detta har gått till.

Visserligen finns åklagarmyndigheten i samma hus som polismyndigheten- men ändå ?

 

Anmälaren skickar överklagan till åklagaren och efter drygt en vecka kommer beskedet från riksåklagaren i Stockholm.

 

Beskedet är att de inte ens tar upp det till prövning efter de regler som finns angående överklagan av åklagarbeslut.

Och- guess what? Alla handlingar har skickats med till mig från riksåklagaren- Kopior på de kopior som anmälaren lämnade in.

 Men - borde inte åklagaren ha vetat att reglerna säger att anmälaren inte får överklaga hens beslut?

 

 

Behöver jag säga att det är relativt högt uppsatta personer som fanns med i handlingarna.

 

Det kan inte riksåklagaren hjälpa - regler är regler.

 

Återigen. Den lilla enskilda människan har inte ens rätt att överklaga åklagares beslut längre.

 

Det är likadant med hovrätterna. De avgör om ett ärende från tingsrätterna ska prövas eller inte.

 

Vad blev utslaget i det här fallet då från början?

Jo, givetvis att brottet- obs! brottet inte lyder under allmänt åtal.

 

Så har man fört över kostnaderna till den enskilda lilla människan istället för att staten tar hand om den.

 

Varenda anmälan som just den här personen har gjort - i omgångar som

1. intrång i lägennhet

2. Skadegörelse

3. Stölder

4. Dataintrång

5. Trakasserier

6. Stalking

7. Mordhot

 

har avskrivits med att brotten inte lyder under allmänt åtal.

 

Inte en enda polisanmälan har upprättats korrekt- faktafelaktigheter.

Inte en enda gång har anmälaren blivit kallad till kompletterande förhör.

Inte en enda gång har polis varit hemma hos anmälaren för att säkra bevis.

 

Någon polis frågade om fingeravtryck. Jo, sa anmälaren men ni har inte tagit några.

Hur som helst tog anmälaren själv fingeravtryck och lämnade in till polisen.

Ingenting har hörts om dem heller.

 

 

Det är det som några har kallat hens kroniska vanföreställningar som hen inte är rädd för.

Men låt mig berätta att de här kroniska vanföreställningarna har spelats in.

 

Det stämmer att efter många år av rädsla försvann den när anmälaren faktiskt kan bevisa exakt vilka de är plus en mängd kringbevisning, dokument, andra handlingar , bilder med mera.

 

 

Det jag tycker att ansvariga politiker ska titta på är om detta är det Sverige vi vill ha.

En överhöghet som ser till att vara de som avgör vilka som får överklaga eller inte.

 

Jag är ganska desillusionerad. I varje fall på lokal nivå tycks det övergripande vara en budget i balans- och det är alltid den lilla människan- de utsatta som prioriteras bort.

Då är det lätt att stifta lagar som nästintill gör det omöjligt för den enskilde att driva brottsliga verksamheter till domstol.

 

Jag undrar varför?

Jag vill inte tro att det bara är ekonomiska skäl som står bakom alltihop.

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 

 

 

 

 

Personen



2016-06-13, 14:42  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndagen den 17 maj

 

 

Barn som placeras i familjehem(fosterhem) utsätts för övergrepp än idag - med soc. goda minne

 

 

Det är inte roligt att läsa att nästan hälften av dem som ansökt om ersättning för många års övergrepp i fosterhem inte får någon ersättning.

 

Förutom att behöva åka till den nämnd som ska ta ställning och berätta om svåra övergrepp, dessutom inte få någon.

När det till och med är så att barn som varit tillsammans i samma fosterhem bedöms olika- fast de har utsatts för liknande övergrepp- får någon ersättning , men inte de andra.

 

De är givetvis utsatta för övergrepp igen. Av staten. Och pengar tycks det inte vara brist på av vad jag förstår.

 

Det som är ännu värre- inte övergreppen i sig- är att det fortfarande förekommer liknande övergrepp på utsatta barn idag 2016.

 

 

 

Barn som placeras blir det för att de ska få den trygghet som inte föräldrar av olika anledning kan ge dem.

 

Barn som har någon utanför familjehemmet som kan slå larm om barnen far illa och utsätts för övergrepp kan möjligen efter lång tid tas ifrån det hemmet.

 

 

Vad händer då?

Jo, det främsta skälet är att försöka skydda familjehemmet och faktiskt soc. själva.

Att om möjligt få det till att barnen överdriver, att de är brådmogna.

Precis som om det skulle hjälpa de utsatta barnen?

Är det plötsligt familjehemmen som ska skyddas?

Är det plötsligt familjehemmen som är utsatta?

 

Barn som utsätts tidigt för olika former av övergrepp blir brådmogna. De behöver ta ansvar väldigt tidigt för både sig själva och eventuella syskon.

 

Om soc. överhuvudtaget polisanmäler ett familjehem läggs utredningen oftast ner.

 

Då har barnen inte bara behövt utstå den press som de utsattes för genom att slå larm, den press som alla utfrågningar från soc har utsatt dem för och som med all sannolikhet har förstört polisens utredningsarbete.

 

För barn tycker oftast att det borde räcka med att berätta en gång- givetvis måste kanske soc fråga lite mer- men annars står det i lagen att blott misstanken om övergrepp ska resultera i en polisanmälan.

Dock står det faktiskt inte att soc. ska göra en hel utredning innan polisen gjort sin.

 

 

Om ett barn på grund av misshandel i ett familjehem säger att hen inte orkar mer utan tänker ta sitt liv borde väl det räcka för att soc. både ska ta hem barnet till hemkommunen och göra en polisanmälan.

I ett fall tog det dessutom nästan två månader att få hem barnens egna saker. Barnen togs hem akut från en dag till en annan och soc. förhalade hela tiden på grund av familjehemmets krånglande.

 

Det finns många fall och barn som ingen bryr sig om.

 

Några barn behandlades som om de var tvångsomhändertagna med soc goda minne fastän de inte var det.

 

 

Intentionen ska vara att återförena barn och föräldrar om det går - om inte så upprätthålla en god kontakt. Så skedde inte i de här fallen.

 

Alltså familjehemmet gjorde som de ville och försvårade alla gånger det planerades för att barnen skulle få hälsa på sina föräldrar.

 

De biologiska föräldrarna fick ingen info. Det meddelades också med soc goda minne att inga helger, varken jul eller påsk eller semestrar skulle barnen ha med sina biologiska föräldrar. Så var det bara- så var de vana att arbeta.

 

 

Just de barn jag pratar om var inte tvångsomhändertagna.

I samma ögonblick som barnen hade överlämnats fråntogs de sina mobiler.

Vid påpekande användes mobil- och datoranvändning som straff för att de till exempel inte hade passat familjehemmets eget barn. Då fick de inte ha dem. Eftersom de fick ständiga straff hade de nästan aldrig tillgång till dem. Under tre år pågick det här trots att soc måste ha vetat att barnen inte var tvångsomhändertagna.

 

 

Hur många vet att om fosterhemsfamiljer bestämmer sig för att skiljas- är det fullt möjligt att ansöka om att få ta med sig de fosterhemsplacerade barn som de kommer överens om att ta med sig efter skilsmässan?

Sedan gör soc en prövning som ofta beviljas.

 

 

Är detta trygghet för redan utsatta barn?

Familjehemsföräldrar som separerar och skiljer sig bråkar väl och härjar precis som alla andra föräldrar.

 

Men att redan utsatta barn ska behöva genomgå det är helt förkastligt.

 

En biologisk förälder frågade soc om det verkligen var lämpligt att hens barn var placerade i just det familjehemmet eftersom soc. berättat att familjehemsföräldrarna mådde psykiskt dåligt på grund av skilsmässan och på grund av att deras ekonomi hastigt hade försämrats.

 

Jo, då , barnen mådde så bra. De tog ingen skada alls sa handläggaren på soc.

 

Det här betyder också att om det finns placerade syskon riskerar de att splittras , eftersom familjehemsföräldrarna kanske bara vill ha ett av syskonen med sig.

 

Ibland är det operation övertalning. De lovar det fosterbarn de vill ha med sig en massa saker.

 

Jag mår illa av att det fortfarande inte finns bättre koll på familjehem.

Tyvärr faller sånt här tillbaka på de som är seriösa- men jag pratar bara om de som inte fungerar- precis som väldigt många andra gör. för de är de som inte är seriösa som  måste identifieras snabbt.

 

Jag glömde att säga att det är högst osäkert om de familjehem som misshandlat placerade barn som tagits ifrån hemmet blir svartlistat eller tas bort som familjehem.
Ansvariga har sagt att själva skulle de anlita det aktuella familjehemmet - men de berättar inte för andra kommuner- bara om de skulle ringa och höra sig för därmed är det nästintill riskfritt för familjehem som misshandlar placerade barn att fortsätta att ta emot andra barn.

 

Här pratar staten om ersättning till redan drabbade och så sker det väldigt mycket liknande ännu idag 2016.

 

Övergrepp av olika skäl sker naturligtvis i smyg. och under hot att inte berätta. Se till att barn inte blir ensamma med dem som de ska kunna berätta för.Annars hade de inte kunnat pågå.

Barn som placeras får med sig en lista på personer som de kan kontakta både på soc. ev. BUP och anhöriga. Men om familjehemmet inte ens tillåter att barn kontaktar någon utan att stå bredvid är det inte särskilt enkelt för barnen.

 

Detta är vanligt.

 

Man ska också veta att det oftast inte är struliga barn som blir placerade.

De placeras på grund av struliga anhöriga- men fortfarande straffas barnen. 

 

Ersättningen till familjehem för placerade barn är höga. Det ska den vara i seriösa familjehem.

 

Men alltför ofta påstår de oseriösa familjehemmen att de ger presenter till barnen av sina egna pengar. Att resor betalar  de familjehemmen.

Barn är inte dumma. De ser och hör och vet att just de familjehemmen inte betalar en enda krona av egna medel. Hade inte soc. betalat hade de inte kunnat göra glassiga utlandsresor med familjehemmet.

 

Presenter från anhöriga delas inte ut på födelsedagar eller julafton. De dagarna är familjehemmens. Barnen får inte heller veta sanningen om varför föräldrar inte hör av sig. I många, många fall är det för att familjehemmet ser till att vara oanträffbara. Och barnen har inte tillgång till sina mobiler.

I ett fall hade familjehemmet redan blivit anmält och 3 barn tagits därifrån- men den aktuella kommunen godtog familjehemsföräldrarnas förklaring och därför placerade den kommunen nya barn.

 

Så kan det inte få fortgå.

 

 

Så jag håller med de utsatta numera vuxna som säger att det inte är många ansvariga som vill driva deras fall.

Fortfarande är det så att ansvariga hela tiden försöker undandra sig sitt ansvar på olika sätt.

 

Därför tänker jag och många andra enskilda vara a pain in the ass tills ansvariga inser att även utsatta barn är vår framtid och har rätt till en bra rättssäker behandling.

 

Om någon undrar så är sådana här inlägg från mig ingenting som någonsin har gagnat mig.

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 



2016-05-17, 17:16  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndagen den 2 maj.

 

 

Trakasserierna fortsätter-

 

 

Idag vill jag uppmärksamma mina vänner och er som läser min blogg på att jag fick ett mail från en välkänd profil i Karlskrona och Blekinge.

Han har under många år arbetat med missbruksfrågor bland annat i IOGT-NTO:

 

 

I mailet ber han om 18 000 kronor lite drygt till en flygresa hem från utlandet. Han hade blivit bestulen och banken skulle inte hinna få fram de här pengarna. Jag skulle få tillbaka dem så snart han kommit i kontakt med sin bank här i Blekinge.

 

 

Han hoppades också att jag skulle hinna skicka dem i tid till honom.

Leif Ottosson skulle aldrig skicka ett sådant mail till mig.

Dels är vi inte så nära vänner och dels faller det på sin egen dumhet.

 

Somliga har tydligen kul. OBSERVERA! att alla trakasserier har med någon form av missbrukare eller människor som arbetat med missbruksfrågor att göra, de senare dras in utan att de någonsin har besvärat mig. Bortsett från en förening, som överhuvudtaget inte skulle få mer bidrag varken från staten eller kyrkan. Men förmodligen inser bidragsgivarna själva det. Jag kommer inte att blanda mig i det.

 

De här mailen kan drabba även andra. Det finns en möjlighet att andra får mail från vänner som ber om lån.

Till er säger jag : Var uppmärksamma innan ni skickar pengar. Det är inte särskilt vanligt att vänner ber om såna tjänster per mail. De hade med all säkerhet kontaktat er på annat sätt.

 

 

Det borde vara mycket besvärande för somliga att ha haft en yrkesarbetande i 40 år- tillika en som arbetat med funktionshindrade-

det borde vara lika besvärande för mitt parti- åtminstone lokalt- att ha låtiti mig ha uppdrag både i kommunpolitiken och kyrkopolitiken i 14 år-

det borde vara lika besvärande för  de ideella föreningarna som låtit välja mig till ordförande i väldigt många år

det borde vara riktigt besvärande att låtit mig väljas till nämndeman och samtidigt har jag haft 6-7 olika psykosdiagnoser.

 

Beskriv dem gärna.

 

Visserligen har jag aldrig vetat om dem- men nu när allt har kommit fram är det fortfarande ingen som står upp för mig utan syftet är fortfarande att få in mig på psyket.

Varför?

Jo, det finns ingen mer än jag som har originalen i journalerna.

Ingen ska längre kunna ändra lägga till eller ta bort i dem.

 

Lik förbaskat finns det människor som både går in och läser- trots att de är spärrade.

 

Så det hade suttit fint om det gick att ta in mig med tvång och få tillgång till det som jag måste bära med mig varje gång jag går ut.

Det finns en hake- det finns väldigt många fler människor som vet vem jag är och att jag inte alls uppträder psykotiskt på något sätt.

 

Lång näsa, säger jag.

 

Hälsar

Eva-Britt



2016-05-02, 14:07  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Torsdag den 28 april

 

 

Jag ska tydligen stoppas med alla medel

 

Jag är satt på en piedestal.

Jag styrde hela tingsrätten fanns det de som påstod när det gällde vårdnadstvister- både nämndemän och domare. Det som händer är att de här blottar sin okunnighet om hur tingsrätter fungerar.

Jag är tydligen väldigt farlig för både primärvård och psykiatrin- för att inte tala om sociala myndigheter och utsatta barn.

 

Även detta betydligt överdrivet. Men enskilda som gör fel , särskilt i en liten kommun- ett litet landsting - offrar hellre en 68 årig ensamstående kvinna än står för vad de har gjort.

Patetiskt och tyvärr får all annan seriös kollega också dåligt rykte.

 

 

I Sydöstran idag finns en artikel om att den polisanmälan jag gjorde ang. dataintrång med mera lades ner med motiveringen att brottet inte lyder under allmänt åtal. Vilket brott förresten ? Det fanns ju inte ens någon brottsrubricering?

 

Lite felaktigheter står det.

 

i anmälan står att jag skulle inkomma med kopior- polisen och jag kom överens om logglistor.

Dessa skulle jag lämna måndagen den 18 april.

Jag ringde till poliskommissarien och gav beskedet att jag strax lämnade dem i receptionen tillsammans med lite bakgrundsuppgifter måndagen den 18 april vid 14-tiden

 

Han svarade att ok då kommer dem till mig så småningom.

De stämplades in.

I anmälan står också att de inte kunde sätta någon brottsrubricering innan de fått kompletteringarna. 

 

Onsdagen den 20 april får jag beskedet om nerläggningen

Men när jag tittar på nerläggningsdatumet var det den 12 april- alltså en vecka innan jag lämnat kompletteringarna och även innan jag ens fick bekräftelsen på min anmälan.

 

Detta är inte första gången det händer.

 

 

Förra anmälan som inte ens handlade om vårdpersonalen la de också ner med samma motivering och innan jag hade hunnit lämna kompletteringarna.

Det beskedet kom i ett brunt kuvert utan att man kunde se vem avsändaren var.

 

Alla vill tydligen ha informationen - bevisen som är dokumenterade- men göra något - det vill ingen.

 

Varför skulle jag lämna känslig information om jag vetat om att utredningen var nerlagd en vecka tidigare?

 

 

 

Här lite info som inte egentligen har med just den här anmälan att göra.

 

En av dem som trakasserar mig har precis samma namn som en av läkarna här i psykiatrin.

Jag vet inte vem läkaren är är - har aldrig träffat honom- likväl har han uttalat sig om mig.

 

 

 

Han och hans fru blev avskedade av en annan landstingsledning där de var högsta cheferna för det länets psykiatri.

 

Han finns här och hans fru finns på en privatklinik. Vem som helst kan googla på detta.

 

 

 

Den så kallat opartiska som jag hänvisades till sa till mig: Driv inte detta in absurdum - för läkare ger sig aldrig. Både du och jag vet att du har fått en stämpel.

 

Han hade dessförinnan berättat om kollegan som tagit såväl hand om honom när han kom hit- och som han pratat med kvällen innan. Det måste ha blivit något fel hade de konstaterat- det kan inte vara några psykoser.

De hade pratat om Lex Maria- det gjorde även den som hänvisade mig till honom.

 

Ända till denne opartiske tydligen förstod hur inblandad han var från allra första början.

 

Han var en av dem som hade pratat med min bror allra först och som anmälde mig psykotisk.

 

Med all tydlighet är det så att ingen vill ta i det här och erkänna de fel de har begått.

Och ju mer info de får med dokumentationsbevisning ju räddare blir de och ju mer försöker de stoppa mig.

 

En polis sa till mig att jag skulle anmäla anonymt. Det är klart att jag kan göra men lit svårt när det står precis vilka det gäller och vem jag är i logglistor till exempel. 

En annan sa  att jag kunde åtala själv.

 

Det tydligen inge inser att allt kommer att bli mycket värre för var och en av dem som fortfarande ger sig på mig.

 

Eller ska de försöka ta in mig med tvång för att jag anmäler dem?

Ska de ta hjälp av de som trakasserar mig och som är en av orsakerna till alltihop.

Jag blev inte trodd av 5 anhöriga.

2013 blev alla vettskrämda av webbkameran och gjord polisanmälan.

 

Tror sjutton att de här inte vill svara för sina begångna brott.

 

När jag skriver här är det ett antal som hela tiden vill stoppa mig från att skriva på en politisk blogg.

 

Jag har andra sociala medier och jag kommer att se till att de här kommer i fokus oavsett hur mycket de försöker stoppa mig.

 

Egentligen mycket värre kan jag tycka än om de erkänner.

 

IVOS handläggare MH sa att han själv hade en bakgrund i psykiatrin- och de gånger han ringde mig var det för att han skulle försöka stoppa anmälan.

 

Allra sista gången frågade han om jag verkligen skulle fullfölja och om jag visste att det blev offentligt.

 

Självklart ska jag fullfölja, sa jag.

 

Jag undrar verkligen vem han egentligen ville skydda.

Hans kompis - den opartiske som inte var opartisk och som inte har lämnat några dokumenterade synpunkter- men som tydligen ringt handläggaren på IVO ett antal gånger- inte var det mig i alla fall. Däremot tar han sig in i mina spärrade journaler så sent som 2015. Det hade han inge rätt alls till.

 

 

Den opartiske var ute i lokalradio med anledning av ett annat fall och sa: Om inte andra myndigheter(underförstått) hade inte heller vi i psykiatrin gjort fel.

 

Som ni förstår kommer jag inte att ge mig.

Men fy så mycket onödig energi för alla - när allt som behövdes från början var en ursäkt och tillrättalägganden i journalanteckningar.

 

Min bror och svägerska(fd läkare) står fortfarande som kontaktpersoner i psykiatrin. Trots att jag ingen vård hade och fortfarande inte har. Överhuvudet på mig gjordes anmälan och överhuvudet på mig satte de upp sig som kontaktpersoner.

Inte ens de kunde den så kallat opartiske läkaren rätta till.

Det är förbjudet att göra på det viset.

 

Jag väntar på anmälan om förtal mot mig.

Men jag kan höra min bror när han säger att eftersom jag är psykiskt sjuk gör de ingen anmälan.

 

Jag hoppas på att de beskriver mina psykoser som de har anmält mig för att ha. Och varför de blev så rädda för webbkameran.

 

Politiskt är det här- ja.

För tyvärr är jag långt ifrån ensam om att behandlas så här.

 

Det handlar om enskilda människor. Jag har precis varit på hörselvården och idag på ögonmottagningen och jag bytte vårdcentral för cirka två år sedan.

Jag har ingenting negativt att säga om dem. Tvärtom har jag fullt förtroende.

 

 

Jag är mycket besviken på landstingsledningen , både den politiska och ansvariga chefstjänstemän.

Även de har velat ha informationen- men har de gjort något?

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 



2016-04-28, 15:44  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Onsdag den 27 april

 

Är det mitt och andras fel att grovt kriminella fortsätter att trakassera oss som inte gör som de vill?

 

 

En grovt kriminell med samröre med hans bästa vän, killen som sa sig hoppa av Nationalsocialistisk Front för att få hjälp av EXPO, - men som senare stal nazistskylten i Polen, är de som finns i de kretsarna som fortfarande trakasserar mig.

 

Det var tydligen de som kom undan i en stor narkotikahärva där två asylsökande dömdes till 6-7 års fängelse och utvisning enlig lokaltidningen- medan deras bästa  vän aldrig dömdes , enligt hans ex. Det gjorde tydligen inte heller de då tonåriga ungdomarna. Idag är de 40 plus.

 

 

Mitt brott är tydligen att jag var granne till dem.

 

Jag undrar faktiskt varför de andra inte blev dömda.

Det måste ju vara de som satte fast de som dömdes.

 

Och så hatar de mig. Och tror att de ska få fortsätta trakassera mig.

Ska inte vanliga människor ha rätt att bo och leva utan att kriminella tror att de ska kunna bete sig och göra som de vill?

Och får de inte fortsätta ska vi utsättas för repressalier.

 

Ovanpå det är jag misstrodd av 5 anhöriga som med hjälp av sina vänner försöker få in mig för psykiatrisk vård när jag berättar för dem?

 

Så vad har mina anhöriga för fuffens för sig?

 

Det gick 10 år innan jag berättade för anhöriga att jag polisanmält- och vips anmäldes jag till psykiatrin som psykotisk igen 2013.

 

Nu räcker det och jag kommer inte att ge mig.

 

De har trakasserat en privatperson, en politiker, en nämndeman och en kyrkvärd under årens lopp, alltså mig.

 

Det är det jag är nu- kyrkvärd och pensionär.

 

 

 

Som ni märker skiljer jag på politiska fiender och på privata.

 

Politiska fiender hör till - men att privata kan få hålla på år ut och år in det är skandal.

 

 

Tack vare många vänner och min tro har jag klarat mig mycket bra.

De kommer aldrig mer att lyckas.

 

Och det måste vara retfullt att jag nästan direkt efter försöken av mina anhöriga 2013- hade samtal med psykologutbildade diakoner, präster som är utbildade sjuksköterskor.

 

Att jag har så många vänner här som hela tiden har känt mig. En del faktiskt ända från 60-talet. Att jag är ålderspensionär har stor betydelse.

De kan hålla på natt och dag - men jag har inget jobb att behöva gå till tidigt på morgonen- eller några andra uppdrag.

Därför orkar jag .

 

Och ang. de diagnoser jag läste mig till att jag fått av läkare som inte ens vet vem jag är- och jag vet inte vilka de är- borde det vara tjänstefel att inte ha tagit in mig för vård omedelbart.

 

Istället står det: hon vill inte ha med oss att göra!!

 

Och som ni ser har deras hotelser om att de ska tvinga mig att ta livet av mig inte lyckats.

 

Inte heller har hoten om att tvinga bort mig från stan efter att först ha fått in mig i psykiatrin lyckats.

 

 

 

Det är mycket allvarligt när de här kriminella personerna hela tiden försöker stoppa mig både från att göra anmälningar och annat.

Och som sagt: Jag håller inte någon av de inblandade bakom ryggen längre- oavsett vilken status i samhället de har.

 

Och - de är alla enskilda människor.

 

Hälsar

 

Eva-Britt

 

 

 

 

 

 



2016-04-27, 14:48  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Torsdag den 21 april

uppdaterat den 23 april

 

igår hörde jag i närheten av mig en man säga att jag inte kan låta bli att berätta och ha synpunkter.

 

Nej, det är min rättighet. Men när jag får förtroenden av någon kommer de inte över mina läppar.

Däremot de som trakasserar mig och sviker mig - de håller jag inte längre bakom ryggen.

Jag skriver om mig själv som ett exempel av vad som pågår mot väldigt många andra.

 

Jag har i artiklar i Sydöstran berättat om hur 5 anhöriga har anmält mig som psykotisk till psykiatrin varje gång de har vetat om att jag har polisanmält de som har trakasserat mig under många år.

De gånger de inte har vetat om det har det heller inte blivit några anmälningar till psykiatrin.

2013 blev både anhöriga och de som trakasserar mig som tokiga när jag berättade att jag polisanmält intrång i min webbkamera och visade dem bilderna från min lägenhet i min webbkamera.

 

2013 hör jag dessutom en kvinna fråga några av de som trakasserar mig om de var medvetna om att det var x mamma de höll på med. Mamman är jag och x är min son. Fortfarande är denna kvinna med i bilden.

 

En man säger : Låt henne hålla på. Hon tröttnar snart.

4 gånger tidigare har de som trakasserar mig brutit ner mig . Det har gått på en vecka genom dygnetrunttrakasserier.

Men den här gången gick det inte.

Det kommer heller aldrig mer att gå , trots idoga försök. 

 

Jag berättade efter ett dop den 16 juni 2013 för 5 anhöriga och den 17 juni kom två av dem hem till mig och påstod att jag behövde psykiatrisk vård. Jag bad dem att inte lägga sig i, samtidigt blev jag jätterädd för 2003, 10 år tidigare, lyckades ta in mig för vård, av samma anledning.

 

Så under de 10 åren som gick pratade jag överhuvudtaget inte med dem utom en gång 2008, då jag berättade för min mamma , då 82 år , som genast ringt till psykiatrin och sagt att jag mådde dåligt och pratade osammanhängande, trots att jag yrkesarbetade , var fritidspolitiker och hade ordförandeuppdrag i mina föreningar. 

Allt är tack och lov dokumenterat i journaler.

 

Nu skulle de försöka igen 2013.

Men det har inte lyckats.

Jag bröt direkt nästan efter att brodern och svägerskan varit hemma, alltså innan jag fått ut journalerna.

Det räckte att de kom hem en dag efter dopet och påstod att jag behövde psykiatrisk vård och inte sa de att de skulle anmäla mig till psykiatrin och primärvården.

Det fick jag veta först när jag tog ut journalerna.

 

 

De som trakasserar mig bor väldigt nära. Men mina anhöriga har inte trott mig och det finns en anledning till att de vill att jag ska framstå som psykiskt sjuk. Det är för övrigt enda gången mina anhöriga engagerar sig i mig- när de vill få in mig på psýket.

Som många andra familjer har vi endast kontakt vid födelsedagar, och större högtider och då är inte heller alltid alla med.

 

Så min bror och svägerska hade inte träffat mig på ett halvår och ändå har de sagt att jag hade försämrats sedan en månad tillbaka.Står i journalerna

 

 

Den 5 maj hade den läkare som säger sig inte veta vem jag är hade ändå enligt logglistor varit inne i mina journaler och äldrepsykiatrins minnesmottagning.

Jag hade inte varit hos henne och definitivt inte på någon minnesmottagning.

 

Jag undrar naturligtvis om det finns ett samband mellan den polisanmälan jag gjort i början på maj och kommit överens med polis att lämna ner bilder webbkameran en gång per vecka och där polisen sa att åklagaren var bekymrad och det påståendet min bror gjorde om att jag försämrats sedan en månad.

 

Men jag kallades aldrig till förhör, anmälan åtkomstskyddades, andra polismän tog över och den las ner med motiveringen inte allmänt åtal - och jag anmäldes till psykiatrin och primärvården så snart anhörig fick se bilderna från kameran i min mobil och att det pågick en polisutredning.

 

 

Det finns många samband mellan de personer och de anmälningar jag har gjort.

 

Mina anhöriga umgås på födelsedagar, konferenser och en del av dem bor grannar, med de anmälda läkarna och någon förvaltningschef i kommunen.

 

Min svägerska är pensionerad läkare och min bror var personalansvarig på samma klinik som hon de sista åren före sin pension.

 

Det har pågått ett frukansvärt skitsnack om mig i kommunen, i kommunfullmäktige och i landstinget bland vissa.

 

Hur tror de att det känns att från en dag till en annan mötas av rodnande människor både i kommunhuset och i kommunfullmäktige.

 

Vad har de fått veta som gör dem så generade att de rodnar och som jag känt och hälsat på varje dag sedan 2003.

 

Jag arbetade i kommunhuset cirka 12 år innan jag ålderspensionerades. Jag arbetade i personalbutiken som jag var med och startade 1993 tills 2000.

Personalbutiken finns fortfarande i landstingets lokaler intill hörselvården.

 

Så sent som 2012 innan jag avgick efter 14 år som kommunpolitiker satt några ur presidiet i kommunfullmäktige och blev nästan blålila när de såg på mig.

 

Jag har i alla år vetat om hur skitpratet har gått. Jag vet att en av mina anhöriga ringde upp kommunchefen till exempel.

Allt sker alltid över huvudet på mig.

 

Så trots att min bror och svägerska kom hem till mig den 17.e juni 2013 anmälde mig som psykotisk till psykiatrin utan min vetskap.

Systern gick också igång både i primärvården och till psykiatrin. Ville till och med ha polishjälp.

Var arg för att psykiatrin inte skickade hem någon personal som jag kände.

 

Det fanns bara en hake jag kände ingen.

Vad trodde de? Förmodligen att jag hade ständig vård inom psykiatrin. Det hade jag inte.

 

 

Hela tiden fanns jag hemma och arbetade i mina föreningar och politiskt. Jag hade möten i kyrkopolitiska sammanhang, när jag blev utsatt i juni och juli 2013.

Men psykitrins och primärvårdens läkare går in och antecknar i mina journaler trots att jag inte hade någon vård.

 

Vårdpersonalen har brutit dels patientdatalagen och dels mot patientlagen.

Ingen , varken i primärvården eller i psykiatrin har informerat mig . De diagnoser jag fått-6-7 olika kroniska psykosdiagnoser fick jag veta 2013 och 2014 när jag läste mina journaler.

 

Det finns inga beskrivningar mer än anhörigas och inte ens ´dessa uppfyller kriterierna för psykos. Det finns inga sjukskrivningar eller läkarintyg.

 

De polisanmälningar jag gjort ang dataintrång i mina datorer som görs av de som trakasserar mig har alla kommit hem nästan med vändande post och avskrivits med att de inte är allmänt åtal. , trots bevis.Trots att operatören vet vilka de är som har gått in och kapat min wifi och även går in i mitt abonnemang som inte är knutet till wifi.

 

Anmälda trakasserier, intrång, inbrott, skadegöresle, stöld, avskrevs också med att det inte är allmänt åtal.

Inte en enda gång har polisen varit hemma och sett skadegörelsen i min lägenhet.
Till exempel är diskmaskinsslangen sönderskuren 8 gånger och när jag lagade den tog de till slut sönder luckan till diskmaskinen.

Anmälan till Förtroendenämnden, numera tydligen ändrad till Patientnämnden var tydligen känslig. Förtroendenämndens utredare har jag umgåtts med och jag satt vid hans ex dödsbädd. Utredaren har också varit chef i psykiatrin över den ena anmälda läkaren.

Politikerna i nämnden känner till mig och jag dem. Ordföranden är min partikamrat.

 

Första anmälan tog nämnden tag i och döm om min förvåning om när en primärvårdschef efter två månader ber om ursäkt för en incident som de tog bort i journalen. Han bad om ursäkt för något som inte finns.

 

Nästa anmälan fick jag efter många påminnnelser bekräftat av ordföranden att de höll på att utreda i ett sms.

Men utredaren har inte kontaktat mig. Det var ju logglistor som de fick kvittera ut och som jag själv fått kvittera i ett mottagningsbevis.

 

Den personal som inte hade gjort dataintrång borde ju inte de övriga få veta något om. Därför påminde jag. Jag anmälde i april 2015 och hade hur många påminnelser som helst.

Till sisit bad jag ganska många gånger om att få tilbaka handlingarna eftersom de ändå inte gjorde något.

 

Inget svar från någon. Ordföranden hade i ett sms till mig skrivit att de inte skulle polisanmäla .

Jag tyckte att landstinget skulle ta sitt ansvar.

 

En av läkarna som skulle vara opartisk visade sig vara den som faktiskt pratade med min bror allra först 2013.

Det kom han nog inte ihåg när jag träffade honom- inte som patient- utan inför den IVOanmälan jag skulle göra.

 

Han pratade om Lex Maria ochr han pratat med en annan läkare om misstag som hade gjorts.

Han sa att jag skulle skriva att jag fått psykiska skador av att aldrig mer kunna lita på psykiatrin- att aldrig gå ensam till en läkare mer.

Men han sa också att jag inte skulle driva detta in absurdum för läkare ger sig aldrig.

 

Jag bad honom kolla i ett mail varför mina anhöriga står som kontaktpersoner - jag har aldrig haft några-

varför hade jag inte fått veta och kunde han ta bort dem. Jag hade ingen vård och har fortfarande ingen.

 

Inget svar.

Man blir förvånad när de gör upp vårdplanering utan att träffa mg och utan att veta vem jag är.

Jag känner nästan ingen läkare som arbetar i psykiatrin.

 

 

Därför tar primärvårdsläkare och går in i äldrepsykiatrins minnesmottagning, inte en gång utan många gånger.

Undra på att jag blir arg.

 

Brott mot tystnadsplikten är till exempel när en primärvårdsläkare pratar med min syster och själv delegerar ett hembesök till ditriksläkarmottagningen som då hade jour.

Den läkaren där ber den första att kontakta min syster för att få bekräftat att jag är psykotisk.

 

OBS! att min syster knappast kunde vete eftersom hon inte träffat mig och som sagt jag arbetade hela sommaren.

Men min syster bekräftade till den läkaren och sa att jag bara blev mer och mer psykotisk. Samma läkare som skriver att jag som patient är okänd.

 

 

Låt mig påminna om att en läkare inte får diskutera en patient med en anhörig, inte heller skicka vidare till en annan läkare och definitivt inte skriva i patientjournaler. Jag hade ingen pågående vård.

 

Naturligtvis får läkare ta emot anmälningar om en patient- och kolla upp det- men inget mer.

Här fanns ju ingenting- mer än anhörigas oro för polisanmälan och webbkameran.

 

 

Inte heller har primärvården  svarat mig. De fick lika många mail efterhand som jag läste vad de hade skrivit i journalerna.

 

 

Jag hade redan anmält till IVO när jag träffade den här psykläkaren - alltså inte som patient.

 

Det visste inte han.

 

Det första samtalet jag fick från IVO var att jag skulle ta bort begäran om diagnosborttagning annars kunde IVO SYD inte utreda - om det inte fanns journaler.

Det andra samtalet kom från handläggaren på IVO som sa att psykiatrin inte ville bli anmälda och att jag nog skulle ta bort den.

 

Den är i allra högsta grad inblandad sa jag. Han säger att då får jag väl läsa på lite bättre. Det får du nog göra , säger jag. Han låter mig förstå att han precis som jag hade pratat med den så kallat opartiske psykiatrikern. Han sa  att han själv hade en bakgrund i psykiatrin.

 

 

Så höll det på . De gånger jag blev uppringd började han med om jag verkligen skulle fullfölja , om jag visste att det blev offentligt osv.

 

Det finns mycket mycket mer. Jag ringde om diagnosborttagning när denna utredningen var klar- då säger den att att det kan jag inte göra för då har IVO Syd inget kvar och det var inte alls säkert att IVO Stockholm skulle hantera en sådan begäran.

 

Nu är det ingen prescriptionstid på diagnosborttagning och jag svarade honom att det behövde han inte bry sig om eftersom jag har alla handlingar själv.

 

Jag har som jag ser det blivit utsedd till en person som med alla medel verkar det som ska stoppas.

Det luktar svågerpolitik lång väg och jag beklagar att den personal, de personer som är seriösa och inte alls skulle behandla någon på det här sättet dras med i den här otäcka soppan.

 

Ingen , inte ens de som har vetat har någonsin räckt mig ett finger för att stå upp för mig.

 

Den så kallat opartiske läkaren berättade för mig att han byggde sin första dator när han var tolv och att det skitenkelt att ta sig in i en webbkamera.

 

Han berättade också att han var kyrkopolitiskt aktiv i Ronneby. Jag var kyrkopolitiskt aktiv här i Karlskrona- numera endast kyrkvärd. Han fick en skrivelse ang. psykakutens agerande i ett annat fall. Det skulle strimlas eftersom det inte skulle gagna mig.

 

Han fick också boken ang. Projekt G(l)ömda) och projektbeskrivningen jag skrev som gav projektet 3 miljoner på 3 år från Allmänna Arvsfonden och Allmänna Barnhuset och som jag tvingades avgå ifrån precis när vi fått pengarna 2003 och mina anhöriga tvingade in mig på psyket , trots att de visste att jag blev trakasserad.

Det var också då kunde jag läsa mig till 2013 som diagnosen storhetsvansinne och regression skrevs av den läkaren. Blev jag informerad? Nej, givetvis inte.

 

Visst har jag haft politiska fiender. Jag blev mailbombad 2002 och framåt. Det var olika lokalpolitiker , och personer i mina ideella föreningar som de mailen kom ifrån i samband med att jag arbetade med våldsutsatta barn och kvinnor.

De IPnummet som visade från vilka datorer mailen skickats ifrån gick inte att använda- dels skulle det inte ge 2 års fängelse, dels räknades det som ofredande.

 

Jag tvingades avgå många år senare från tingsrätten som nämndeman för att pappbarnare hotade med anmäla mig varje gång jag tjänstgjorde som nämndeman.

 

Och jag undrar vad de skulle ha sagt om de vetat att jag fått diagnoser som storhetsvansinne och regressioin till 5 månader. redan 2003.

Men detta visste ju varken tingsrätten eller jag.

 

Jag förmodar att detta väcker känslor.

Men det är jag som är utsatt. Idag en pensionär på 68 år som yrkesarbetat i 40 år, varit aktiv i politiken och ideella föreningar i cirka 20 år.

 

Det finns protokoll från kommun och krykonämnder och från ideella föreningar varje månad sedan 1995, bara för att ni ska förstå att det är inget blåbär som de håller på med.

 

Dessutom känner jag väldigt många andra människor som blir utsatta på det här viset.

 

Jag förstår inte varför de fortsätter. Min rädsla försvann 2013. Och de kommer att åka fast till sist.

Det jag har skrivit finns i gjorda anmälningar och de är offentliga. Om de som är beskrivna och knappast kan kännas igen mer än av dem själva får de väl göra motanmälningar

 

Att läkare och annan vårdpersonal går in i spärrade journaler utan att blinka anser jag vara oerhört allvarligt.

Ingen vill ta i det.

 

 

De relativt få anmälningar jag har gjort har alla avskrivits med att de inte faller under allmänt åtal.

Jag kan inte låta bli att undra om det beror på att det är läkare och annan relativt högt uppsatta personer som är med i mina anmälningar , om inte annat som för att ge en bakgrund.

Men jag har aldrig blivit kallad till ett förhör och alltså inte fått tillfälle att förklara eller ta bort felaktigheter.

De gånger jag har överklagat till åklagare har jag fått de senaste beskeden i bruna kuvert .Det syns inte varifrån de kommer.

 

Jag har naturligtvis undrat varför vissa poliser skriver att de har utrett när det rent datummässigt är en omöjlighet.

Andra gånger påstås det att det inte finns förutsättningar för utredning, ändå är det inte allmänt åtal.

Och när anmälan med kompletterande uppgifter görs en måndag och beskedet om att det inte är allmänt åtal kommer i brevlådan på onsdagen börjar jag onekligen undra- utan att kallas till förhör som utlovats.

 

 

Eftersom jag vet hur mina anhöriga och de som trakasserar arbetar går jag aldrig ensam till en läkare mer. Däremot till provtagningar, hörselvård och annat går jag gärna ensam.

Jag har bytt vårdcentral och trivs alldeles utmärkt. Fullt förtroende.

De ska som sagt mycket till innan man efter 15 år cirka byter till ny vårdcentral.

Oavsett vad man har utsatts för av vården är det bra att inte gå ensam till en undersökning.

 

I de senaste logglistorna från 2015 får jag en skrivelse som säger att privata vårdgivares loggar måste jag själv be dem om .

Landstinget har ingen rätt att få ut dem.

 

 

Då blir jag väldigt förvånad när en privat vårdcentral plötsligt återfinns i mina psykiatrijournaler i Landstinget i mina spärrade journaler utan att fråga mig.

De har inte gått in en gång utan många gånger under 2013,204, och 2015.

Vem har givit denna privatklinik access ?

 

OBS! Jag har aldrig någonsin haft någon vård på denna privatmottagning.

 

 

De får kalla det här ett trauma hur mycket de vill. Jag fortsätter att engagera mig och anmäla för att få slut på trakasserierna och för att sjukvårdspersonal inte ska kunna behandla patienter hur som helst.

Jag har bearbetat det som hänt för länge sedan men av någon anledning vill somliga tydligen att det är vad jag ska tänka på för alltid.

 

Det gör jag inte- men anmälningarna gör att jag måste komma ihåg det jag anmäler givetvis- och jag kommer inte att ge mig förrän de som bryter mot lagen och de som trakasserar mig har slutat med det och lagförts.

 

 

 

Det här är politik i allra högsta grad. Det måste bli en annan ordning så att vi som utsätts får det stöd som vi har rätt till oavsett vilka positioner i samhället ansvariga har. Man borde kunna vara professionell.

 

Hälsar Eva-Britt

 

 

 

 

 



2016-04-21, 12:05  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM