TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Måndagen den 17 maj

 

 

Barn som placeras i familjehem(fosterhem) utsätts för övergrepp än idag - med soc. goda minne

 

 

Det är inte roligt att läsa att nästan hälften av dem som ansökt om ersättning för många års övergrepp i fosterhem inte får någon ersättning.

 

Förutom att behöva åka till den nämnd som ska ta ställning och berätta om svåra övergrepp, dessutom inte få någon.

När det till och med är så att barn som varit tillsammans i samma fosterhem bedöms olika- fast de har utsatts för liknande övergrepp- får någon ersättning , men inte de andra.

 

De är givetvis utsatta för övergrepp igen. Av staten. Och pengar tycks det inte vara brist på av vad jag förstår.

 

Det som är ännu värre- inte övergreppen i sig- är att det fortfarande förekommer liknande övergrepp på utsatta barn idag 2016.

 

 

 

Barn som placeras blir det för att de ska få den trygghet som inte föräldrar av olika anledning kan ge dem.

 

Barn som har någon utanför familjehemmet som kan slå larm om barnen far illa och utsätts för övergrepp kan möjligen efter lång tid tas ifrån det hemmet.

 

 

Vad händer då?

Jo, det främsta skälet är att försöka skydda familjehemmet och faktiskt soc. själva.

Att om möjligt få det till att barnen överdriver, att de är brådmogna.

Precis som om det skulle hjälpa de utsatta barnen?

Är det plötsligt familjehemmen som ska skyddas?

Är det plötsligt familjehemmen som är utsatta?

 

Barn som utsätts tidigt för olika former av övergrepp blir brådmogna. De behöver ta ansvar väldigt tidigt för både sig själva och eventuella syskon.

 

Om soc. överhuvudtaget polisanmäler ett familjehem läggs utredningen oftast ner.

 

Då har barnen inte bara behövt utstå den press som de utsattes för genom att slå larm, den press som alla utfrågningar från soc har utsatt dem för och som med all sannolikhet har förstört polisens utredningsarbete.

 

För barn tycker oftast att det borde räcka med att berätta en gång- givetvis måste kanske soc fråga lite mer- men annars står det i lagen att blott misstanken om övergrepp ska resultera i en polisanmälan.

Dock står det faktiskt inte att soc. ska göra en hel utredning innan polisen gjort sin.

 

 

Om ett barn på grund av misshandel i ett familjehem säger att hen inte orkar mer utan tänker ta sitt liv borde väl det räcka för att soc. både ska ta hem barnet till hemkommunen och göra en polisanmälan.

I ett fall tog det dessutom nästan två månader att få hem barnens egna saker. Barnen togs hem akut från en dag till en annan och soc. förhalade hela tiden på grund av familjehemmets krånglande.

 

Det finns många fall och barn som ingen bryr sig om.

 

Några barn behandlades som om de var tvångsomhändertagna med soc goda minne fastän de inte var det.

 

 

Intentionen ska vara att återförena barn och föräldrar om det går - om inte så upprätthålla en god kontakt. Så skedde inte i de här fallen.

 

Alltså familjehemmet gjorde som de ville och försvårade alla gånger det planerades för att barnen skulle få hälsa på sina föräldrar.

 

De biologiska föräldrarna fick ingen info. Det meddelades också med soc goda minne att inga helger, varken jul eller påsk eller semestrar skulle barnen ha med sina biologiska föräldrar. Så var det bara- så var de vana att arbeta.

 

 

Just de barn jag pratar om var inte tvångsomhändertagna.

I samma ögonblick som barnen hade överlämnats fråntogs de sina mobiler.

Vid påpekande användes mobil- och datoranvändning som straff för att de till exempel inte hade passat familjehemmets eget barn. Då fick de inte ha dem. Eftersom de fick ständiga straff hade de nästan aldrig tillgång till dem. Under tre år pågick det här trots att soc måste ha vetat att barnen inte var tvångsomhändertagna.

 

 

Hur många vet att om fosterhemsfamiljer bestämmer sig för att skiljas- är det fullt möjligt att ansöka om att få ta med sig de fosterhemsplacerade barn som de kommer överens om att ta med sig efter skilsmässan?

Sedan gör soc en prövning som ofta beviljas.

 

 

Är detta trygghet för redan utsatta barn?

Familjehemsföräldrar som separerar och skiljer sig bråkar väl och härjar precis som alla andra föräldrar.

 

Men att redan utsatta barn ska behöva genomgå det är helt förkastligt.

 

En biologisk förälder frågade soc om det verkligen var lämpligt att hens barn var placerade i just det familjehemmet eftersom soc. berättat att familjehemsföräldrarna mådde psykiskt dåligt på grund av skilsmässan och på grund av att deras ekonomi hastigt hade försämrats.

 

Jo, då , barnen mådde så bra. De tog ingen skada alls sa handläggaren på soc.

 

Det här betyder också att om det finns placerade syskon riskerar de att splittras , eftersom familjehemsföräldrarna kanske bara vill ha ett av syskonen med sig.

 

Ibland är det operation övertalning. De lovar det fosterbarn de vill ha med sig en massa saker.

 

Jag mår illa av att det fortfarande inte finns bättre koll på familjehem.

Tyvärr faller sånt här tillbaka på de som är seriösa- men jag pratar bara om de som inte fungerar- precis som väldigt många andra gör. för de är de som inte är seriösa som  måste identifieras snabbt.

 

Jag glömde att säga att det är högst osäkert om de familjehem som misshandlat placerade barn som tagits ifrån hemmet blir svartlistat eller tas bort som familjehem.
Ansvariga har sagt att själva skulle de anlita det aktuella familjehemmet - men de berättar inte för andra kommuner- bara om de skulle ringa och höra sig för därmed är det nästintill riskfritt för familjehem som misshandlar placerade barn att fortsätta att ta emot andra barn.

 

Här pratar staten om ersättning till redan drabbade och så sker det väldigt mycket liknande ännu idag 2016.

 

Övergrepp av olika skäl sker naturligtvis i smyg. och under hot att inte berätta. Se till att barn inte blir ensamma med dem som de ska kunna berätta för.Annars hade de inte kunnat pågå.

Barn som placeras får med sig en lista på personer som de kan kontakta både på soc. ev. BUP och anhöriga. Men om familjehemmet inte ens tillåter att barn kontaktar någon utan att stå bredvid är det inte särskilt enkelt för barnen.

 

Detta är vanligt.

 

Man ska också veta att det oftast inte är struliga barn som blir placerade.

De placeras på grund av struliga anhöriga- men fortfarande straffas barnen. 

 

Ersättningen till familjehem för placerade barn är höga. Det ska den vara i seriösa familjehem.

 

Men alltför ofta påstår de oseriösa familjehemmen att de ger presenter till barnen av sina egna pengar. Att resor betalar  de familjehemmen.

Barn är inte dumma. De ser och hör och vet att just de familjehemmen inte betalar en enda krona av egna medel. Hade inte soc. betalat hade de inte kunnat göra glassiga utlandsresor med familjehemmet.

 

Presenter från anhöriga delas inte ut på födelsedagar eller julafton. De dagarna är familjehemmens. Barnen får inte heller veta sanningen om varför föräldrar inte hör av sig. I många, många fall är det för att familjehemmet ser till att vara oanträffbara. Och barnen har inte tillgång till sina mobiler.

I ett fall hade familjehemmet redan blivit anmält och 3 barn tagits därifrån- men den aktuella kommunen godtog familjehemsföräldrarnas förklaring och därför placerade den kommunen nya barn.

 

Så kan det inte få fortgå.

 

 

Så jag håller med de utsatta numera vuxna som säger att det inte är många ansvariga som vill driva deras fall.

Fortfarande är det så att ansvariga hela tiden försöker undandra sig sitt ansvar på olika sätt.

 

Därför tänker jag och många andra enskilda vara a pain in the ass tills ansvariga inser att även utsatta barn är vår framtid och har rätt till en bra rättssäker behandling.

 

Om någon undrar så är sådana här inlägg från mig ingenting som någonsin har gagnat mig.

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 



2016-05-17, 17:16  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndagen den 2 maj.

 

 

Trakasserierna fortsätter-

 

 

Idag vill jag uppmärksamma mina vänner och er som läser min blogg på att jag fick ett mail från en välkänd profil i Karlskrona och Blekinge.

Han har under många år arbetat med missbruksfrågor bland annat i IOGT-NTO:

 

 

I mailet ber han om 18 000 kronor lite drygt till en flygresa hem från utlandet. Han hade blivit bestulen och banken skulle inte hinna få fram de här pengarna. Jag skulle få tillbaka dem så snart han kommit i kontakt med sin bank här i Blekinge.

 

 

Han hoppades också att jag skulle hinna skicka dem i tid till honom.

Leif Ottosson skulle aldrig skicka ett sådant mail till mig.

Dels är vi inte så nära vänner och dels faller det på sin egen dumhet.

 

Somliga har tydligen kul. OBSERVERA! att alla trakasserier har med någon form av missbrukare eller människor som arbetat med missbruksfrågor att göra, de senare dras in utan att de någonsin har besvärat mig. Bortsett från en förening, som överhuvudtaget inte skulle få mer bidrag varken från staten eller kyrkan. Men förmodligen inser bidragsgivarna själva det. Jag kommer inte att blanda mig i det.

 

De här mailen kan drabba även andra. Det finns en möjlighet att andra får mail från vänner som ber om lån.

Till er säger jag : Var uppmärksamma innan ni skickar pengar. Det är inte särskilt vanligt att vänner ber om såna tjänster per mail. De hade med all säkerhet kontaktat er på annat sätt.

 

 

Det borde vara mycket besvärande för somliga att ha haft en yrkesarbetande i 40 år- tillika en som arbetat med funktionshindrade-

det borde vara lika besvärande för mitt parti- åtminstone lokalt- att ha låtiti mig ha uppdrag både i kommunpolitiken och kyrkopolitiken i 14 år-

det borde vara lika besvärande för  de ideella föreningarna som låtit välja mig till ordförande i väldigt många år

det borde vara riktigt besvärande att låtit mig väljas till nämndeman och samtidigt har jag haft 6-7 olika psykosdiagnoser.

 

Beskriv dem gärna.

 

Visserligen har jag aldrig vetat om dem- men nu när allt har kommit fram är det fortfarande ingen som står upp för mig utan syftet är fortfarande att få in mig på psyket.

Varför?

Jo, det finns ingen mer än jag som har originalen i journalerna.

Ingen ska längre kunna ändra lägga till eller ta bort i dem.

 

Lik förbaskat finns det människor som både går in och läser- trots att de är spärrade.

 

Så det hade suttit fint om det gick att ta in mig med tvång och få tillgång till det som jag måste bära med mig varje gång jag går ut.

Det finns en hake- det finns väldigt många fler människor som vet vem jag är och att jag inte alls uppträder psykotiskt på något sätt.

 

Lång näsa, säger jag.

 

Hälsar

Eva-Britt



2016-05-02, 14:07  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Torsdag den 28 april

 

 

Jag ska tydligen stoppas med alla medel

 

Jag är satt på en piedestal.

Jag styrde hela tingsrätten fanns det de som påstod när det gällde vårdnadstvister- både nämndemän och domare. Det som händer är att de här blottar sin okunnighet om hur tingsrätter fungerar.

Jag är tydligen väldigt farlig för både primärvård och psykiatrin- för att inte tala om sociala myndigheter och utsatta barn.

 

Även detta betydligt överdrivet. Men enskilda som gör fel , särskilt i en liten kommun- ett litet landsting - offrar hellre en 68 årig ensamstående kvinna än står för vad de har gjort.

Patetiskt och tyvärr får all annan seriös kollega också dåligt rykte.

 

 

I Sydöstran idag finns en artikel om att den polisanmälan jag gjorde ang. dataintrång med mera lades ner med motiveringen att brottet inte lyder under allmänt åtal. Vilket brott förresten ? Det fanns ju inte ens någon brottsrubricering?

 

Lite felaktigheter står det.

 

i anmälan står att jag skulle inkomma med kopior- polisen och jag kom överens om logglistor.

Dessa skulle jag lämna måndagen den 18 april.

Jag ringde till poliskommissarien och gav beskedet att jag strax lämnade dem i receptionen tillsammans med lite bakgrundsuppgifter måndagen den 18 april vid 14-tiden

 

Han svarade att ok då kommer dem till mig så småningom.

De stämplades in.

I anmälan står också att de inte kunde sätta någon brottsrubricering innan de fått kompletteringarna. 

 

Onsdagen den 20 april får jag beskedet om nerläggningen

Men när jag tittar på nerläggningsdatumet var det den 12 april- alltså en vecka innan jag lämnat kompletteringarna och även innan jag ens fick bekräftelsen på min anmälan.

 

Detta är inte första gången det händer.

 

 

Förra anmälan som inte ens handlade om vårdpersonalen la de också ner med samma motivering och innan jag hade hunnit lämna kompletteringarna.

Det beskedet kom i ett brunt kuvert utan att man kunde se vem avsändaren var.

 

Alla vill tydligen ha informationen - bevisen som är dokumenterade- men göra något - det vill ingen.

 

Varför skulle jag lämna känslig information om jag vetat om att utredningen var nerlagd en vecka tidigare?

 

 

 

Här lite info som inte egentligen har med just den här anmälan att göra.

 

En av dem som trakasserar mig har precis samma namn som en av läkarna här i psykiatrin.

Jag vet inte vem läkaren är är - har aldrig träffat honom- likväl har han uttalat sig om mig.

 

 

 

Han och hans fru blev avskedade av en annan landstingsledning där de var högsta cheferna för det länets psykiatri.

 

Han finns här och hans fru finns på en privatklinik. Vem som helst kan googla på detta.

 

 

 

Den så kallat opartiska som jag hänvisades till sa till mig: Driv inte detta in absurdum - för läkare ger sig aldrig. Både du och jag vet att du har fått en stämpel.

 

Han hade dessförinnan berättat om kollegan som tagit såväl hand om honom när han kom hit- och som han pratat med kvällen innan. Det måste ha blivit något fel hade de konstaterat- det kan inte vara några psykoser.

De hade pratat om Lex Maria- det gjorde även den som hänvisade mig till honom.

 

Ända till denne opartiske tydligen förstod hur inblandad han var från allra första början.

 

Han var en av dem som hade pratat med min bror allra först och som anmälde mig psykotisk.

 

Med all tydlighet är det så att ingen vill ta i det här och erkänna de fel de har begått.

Och ju mer info de får med dokumentationsbevisning ju räddare blir de och ju mer försöker de stoppa mig.

 

En polis sa till mig att jag skulle anmäla anonymt. Det är klart att jag kan göra men lit svårt när det står precis vilka det gäller och vem jag är i logglistor till exempel. 

En annan sa  att jag kunde åtala själv.

 

Det tydligen inge inser att allt kommer att bli mycket värre för var och en av dem som fortfarande ger sig på mig.

 

Eller ska de försöka ta in mig med tvång för att jag anmäler dem?

Ska de ta hjälp av de som trakasserar mig och som är en av orsakerna till alltihop.

Jag blev inte trodd av 5 anhöriga.

2013 blev alla vettskrämda av webbkameran och gjord polisanmälan.

 

Tror sjutton att de här inte vill svara för sina begångna brott.

 

När jag skriver här är det ett antal som hela tiden vill stoppa mig från att skriva på en politisk blogg.

 

Jag har andra sociala medier och jag kommer att se till att de här kommer i fokus oavsett hur mycket de försöker stoppa mig.

 

Egentligen mycket värre kan jag tycka än om de erkänner.

 

IVOS handläggare MH sa att han själv hade en bakgrund i psykiatrin- och de gånger han ringde mig var det för att han skulle försöka stoppa anmälan.

 

Allra sista gången frågade han om jag verkligen skulle fullfölja och om jag visste att det blev offentligt.

 

Självklart ska jag fullfölja, sa jag.

 

Jag undrar verkligen vem han egentligen ville skydda.

Hans kompis - den opartiske som inte var opartisk och som inte har lämnat några dokumenterade synpunkter- men som tydligen ringt handläggaren på IVO ett antal gånger- inte var det mig i alla fall. Däremot tar han sig in i mina spärrade journaler så sent som 2015. Det hade han inge rätt alls till.

 

 

Den opartiske var ute i lokalradio med anledning av ett annat fall och sa: Om inte andra myndigheter(underförstått) hade inte heller vi i psykiatrin gjort fel.

 

Som ni förstår kommer jag inte att ge mig.

Men fy så mycket onödig energi för alla - när allt som behövdes från början var en ursäkt och tillrättalägganden i journalanteckningar.

 

Min bror och svägerska(fd läkare) står fortfarande som kontaktpersoner i psykiatrin. Trots att jag ingen vård hade och fortfarande inte har. Överhuvudet på mig gjordes anmälan och överhuvudet på mig satte de upp sig som kontaktpersoner.

Inte ens de kunde den så kallat opartiske läkaren rätta till.

Det är förbjudet att göra på det viset.

 

Jag väntar på anmälan om förtal mot mig.

Men jag kan höra min bror när han säger att eftersom jag är psykiskt sjuk gör de ingen anmälan.

 

Jag hoppas på att de beskriver mina psykoser som de har anmält mig för att ha. Och varför de blev så rädda för webbkameran.

 

Politiskt är det här- ja.

För tyvärr är jag långt ifrån ensam om att behandlas så här.

 

Det handlar om enskilda människor. Jag har precis varit på hörselvården och idag på ögonmottagningen och jag bytte vårdcentral för cirka två år sedan.

Jag har ingenting negativt att säga om dem. Tvärtom har jag fullt förtroende.

 

 

Jag är mycket besviken på landstingsledningen , både den politiska och ansvariga chefstjänstemän.

Även de har velat ha informationen- men har de gjort något?

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 



2016-04-28, 15:44  Permalink  1 kommentarer
Andra bloggar om:  



Onsdag den 27 april

 

Är det mitt och andras fel att grovt kriminella fortsätter att trakassera oss som inte gör som de vill?

 

 

En grovt kriminell med samröre med hans bästa vän, killen som sa sig hoppa av Nationalsocialistisk Front för att få hjälp av EXPO, - men som senare stal nazistskylten i Polen, är de som finns i de kretsarna som fortfarande trakasserar mig.

 

Det var tydligen de som kom undan i en stor narkotikahärva där två asylsökande dömdes till 6-7 års fängelse och utvisning enlig lokaltidningen- medan deras bästa  vän aldrig dömdes , enligt hans ex. Det gjorde tydligen inte heller de då tonåriga ungdomarna. Idag är de 40 plus.

 

 

Mitt brott är tydligen att jag var granne till dem.

 

Jag undrar faktiskt varför de andra inte blev dömda.

Det måste ju vara de som satte fast de som dömdes.

 

Och så hatar de mig. Och tror att de ska få fortsätta trakassera mig.

Ska inte vanliga människor ha rätt att bo och leva utan att kriminella tror att de ska kunna bete sig och göra som de vill?

Och får de inte fortsätta ska vi utsättas för repressalier.

 

Ovanpå det är jag misstrodd av 5 anhöriga som med hjälp av sina vänner försöker få in mig för psykiatrisk vård när jag berättar för dem?

 

Så vad har mina anhöriga för fuffens för sig?

 

Det gick 10 år innan jag berättade för anhöriga att jag polisanmält- och vips anmäldes jag till psykiatrin som psykotisk igen 2013.

 

Nu räcker det och jag kommer inte att ge mig.

 

De har trakasserat en privatperson, en politiker, en nämndeman och en kyrkvärd under årens lopp, alltså mig.

 

Det är det jag är nu- kyrkvärd och pensionär.

 

 

 

Som ni märker skiljer jag på politiska fiender och på privata.

 

Politiska fiender hör till - men att privata kan få hålla på år ut och år in det är skandal.

 

 

Tack vare många vänner och min tro har jag klarat mig mycket bra.

De kommer aldrig mer att lyckas.

 

Och det måste vara retfullt att jag nästan direkt efter försöken av mina anhöriga 2013- hade samtal med psykologutbildade diakoner, präster som är utbildade sjuksköterskor.

 

Att jag har så många vänner här som hela tiden har känt mig. En del faktiskt ända från 60-talet. Att jag är ålderspensionär har stor betydelse.

De kan hålla på natt och dag - men jag har inget jobb att behöva gå till tidigt på morgonen- eller några andra uppdrag.

Därför orkar jag .

 

Och ang. de diagnoser jag läste mig till att jag fått av läkare som inte ens vet vem jag är- och jag vet inte vilka de är- borde det vara tjänstefel att inte ha tagit in mig för vård omedelbart.

 

Istället står det: hon vill inte ha med oss att göra!!

 

Och som ni ser har deras hotelser om att de ska tvinga mig att ta livet av mig inte lyckats.

 

Inte heller har hoten om att tvinga bort mig från stan efter att först ha fått in mig i psykiatrin lyckats.

 

 

 

Det är mycket allvarligt när de här kriminella personerna hela tiden försöker stoppa mig både från att göra anmälningar och annat.

Och som sagt: Jag håller inte någon av de inblandade bakom ryggen längre- oavsett vilken status i samhället de har.

 

Och - de är alla enskilda människor.

 

Hälsar

 

Eva-Britt

 

 

 

 

 

 



2016-04-27, 14:48  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Torsdag den 21 april

uppdaterat den 23 april

 

igår hörde jag i närheten av mig en man säga att jag inte kan låta bli att berätta och ha synpunkter.

 

Nej, det är min rättighet. Men när jag får förtroenden av någon kommer de inte över mina läppar.

Däremot de som trakasserar mig och sviker mig - de håller jag inte längre bakom ryggen.

Jag skriver om mig själv som ett exempel av vad som pågår mot väldigt många andra.

 

Jag har i artiklar i Sydöstran berättat om hur 5 anhöriga har anmält mig som psykotisk till psykiatrin varje gång de har vetat om att jag har polisanmält de som har trakasserat mig under många år.

De gånger de inte har vetat om det har det heller inte blivit några anmälningar till psykiatrin.

2013 blev både anhöriga och de som trakasserar mig som tokiga när jag berättade att jag polisanmält intrång i min webbkamera och visade dem bilderna från min lägenhet i min webbkamera.

 

2013 hör jag dessutom en kvinna fråga några av de som trakasserar mig om de var medvetna om att det var x mamma de höll på med. Mamman är jag och x är min son. Fortfarande är denna kvinna med i bilden.

 

En man säger : Låt henne hålla på. Hon tröttnar snart.

4 gånger tidigare har de som trakasserar mig brutit ner mig . Det har gått på en vecka genom dygnetrunttrakasserier.

Men den här gången gick det inte.

Det kommer heller aldrig mer att gå , trots idoga försök. 

 

Jag berättade efter ett dop den 16 juni 2013 för 5 anhöriga och den 17 juni kom två av dem hem till mig och påstod att jag behövde psykiatrisk vård. Jag bad dem att inte lägga sig i, samtidigt blev jag jätterädd för 2003, 10 år tidigare, lyckades ta in mig för vård, av samma anledning.

 

Så under de 10 åren som gick pratade jag överhuvudtaget inte med dem utom en gång 2008, då jag berättade för min mamma , då 82 år , som genast ringt till psykiatrin och sagt att jag mådde dåligt och pratade osammanhängande, trots att jag yrkesarbetade , var fritidspolitiker och hade ordförandeuppdrag i mina föreningar. 

Allt är tack och lov dokumenterat i journaler.

 

Nu skulle de försöka igen 2013.

Men det har inte lyckats.

Jag bröt direkt nästan efter att brodern och svägerskan varit hemma, alltså innan jag fått ut journalerna.

Det räckte att de kom hem en dag efter dopet och påstod att jag behövde psykiatrisk vård och inte sa de att de skulle anmäla mig till psykiatrin och primärvården.

Det fick jag veta först när jag tog ut journalerna.

 

 

De som trakasserar mig bor väldigt nära. Men mina anhöriga har inte trott mig och det finns en anledning till att de vill att jag ska framstå som psykiskt sjuk. Det är för övrigt enda gången mina anhöriga engagerar sig i mig- när de vill få in mig på psýket.

Som många andra familjer har vi endast kontakt vid födelsedagar, och större högtider och då är inte heller alltid alla med.

 

Så min bror och svägerska hade inte träffat mig på ett halvår och ändå har de sagt att jag hade försämrats sedan en månad tillbaka.Står i journalerna

 

 

Den 5 maj hade den läkare som säger sig inte veta vem jag är hade ändå enligt logglistor varit inne i mina journaler och äldrepsykiatrins minnesmottagning.

Jag hade inte varit hos henne och definitivt inte på någon minnesmottagning.

 

Jag undrar naturligtvis om det finns ett samband mellan den polisanmälan jag gjort i början på maj och kommit överens med polis att lämna ner bilder webbkameran en gång per vecka och där polisen sa att åklagaren var bekymrad och det påståendet min bror gjorde om att jag försämrats sedan en månad.

 

Men jag kallades aldrig till förhör, anmälan åtkomstskyddades, andra polismän tog över och den las ner med motiveringen inte allmänt åtal - och jag anmäldes till psykiatrin och primärvården så snart anhörig fick se bilderna från kameran i min mobil och att det pågick en polisutredning.

 

 

Det finns många samband mellan de personer och de anmälningar jag har gjort.

 

Mina anhöriga umgås på födelsedagar, konferenser och en del av dem bor grannar, med de anmälda läkarna och någon förvaltningschef i kommunen.

 

Min svägerska är pensionerad läkare och min bror var personalansvarig på samma klinik som hon de sista åren före sin pension.

 

Det har pågått ett frukansvärt skitsnack om mig i kommunen, i kommunfullmäktige och i landstinget bland vissa.

 

Hur tror de att det känns att från en dag till en annan mötas av rodnande människor både i kommunhuset och i kommunfullmäktige.

 

Vad har de fått veta som gör dem så generade att de rodnar och som jag känt och hälsat på varje dag sedan 2003.

 

Jag arbetade i kommunhuset cirka 12 år innan jag ålderspensionerades. Jag arbetade i personalbutiken som jag var med och startade 1993 tills 2000.

Personalbutiken finns fortfarande i landstingets lokaler intill hörselvården.

 

Så sent som 2012 innan jag avgick efter 14 år som kommunpolitiker satt några ur presidiet i kommunfullmäktige och blev nästan blålila när de såg på mig.

 

Jag har i alla år vetat om hur skitpratet har gått. Jag vet att en av mina anhöriga ringde upp kommunchefen till exempel.

Allt sker alltid över huvudet på mig.

 

Så trots att min bror och svägerska kom hem till mig den 17.e juni 2013 anmälde mig som psykotisk till psykiatrin utan min vetskap.

Systern gick också igång både i primärvården och till psykiatrin. Ville till och med ha polishjälp.

Var arg för att psykiatrin inte skickade hem någon personal som jag kände.

 

Det fanns bara en hake jag kände ingen.

Vad trodde de? Förmodligen att jag hade ständig vård inom psykiatrin. Det hade jag inte.

 

 

Hela tiden fanns jag hemma och arbetade i mina föreningar och politiskt. Jag hade möten i kyrkopolitiska sammanhang, när jag blev utsatt i juni och juli 2013.

Men psykitrins och primärvårdens läkare går in och antecknar i mina journaler trots att jag inte hade någon vård.

 

Vårdpersonalen har brutit dels patientdatalagen och dels mot patientlagen.

Ingen , varken i primärvården eller i psykiatrin har informerat mig . De diagnoser jag fått-6-7 olika kroniska psykosdiagnoser fick jag veta 2013 och 2014 när jag läste mina journaler.

 

Det finns inga beskrivningar mer än anhörigas och inte ens ´dessa uppfyller kriterierna för psykos. Det finns inga sjukskrivningar eller läkarintyg.

 

De polisanmälningar jag gjort ang dataintrång i mina datorer som görs av de som trakasserar mig har alla kommit hem nästan med vändande post och avskrivits med att de inte är allmänt åtal. , trots bevis.Trots att operatören vet vilka de är som har gått in och kapat min wifi och även går in i mitt abonnemang som inte är knutet till wifi.

 

Anmälda trakasserier, intrång, inbrott, skadegöresle, stöld, avskrevs också med att det inte är allmänt åtal.

Inte en enda gång har polisen varit hemma och sett skadegörelsen i min lägenhet.
Till exempel är diskmaskinsslangen sönderskuren 8 gånger och när jag lagade den tog de till slut sönder luckan till diskmaskinen.

Anmälan till Förtroendenämnden, numera tydligen ändrad till Patientnämnden var tydligen känslig. Förtroendenämndens utredare har jag umgåtts med och jag satt vid hans ex dödsbädd. Utredaren har också varit chef i psykiatrin över den ena anmälda läkaren.

Politikerna i nämnden känner till mig och jag dem. Ordföranden är min partikamrat.

 

Första anmälan tog nämnden tag i och döm om min förvåning om när en primärvårdschef efter två månader ber om ursäkt för en incident som de tog bort i journalen. Han bad om ursäkt för något som inte finns.

 

Nästa anmälan fick jag efter många påminnnelser bekräftat av ordföranden att de höll på att utreda i ett sms.

Men utredaren har inte kontaktat mig. Det var ju logglistor som de fick kvittera ut och som jag själv fått kvittera i ett mottagningsbevis.

 

Den personal som inte hade gjort dataintrång borde ju inte de övriga få veta något om. Därför påminde jag. Jag anmälde i april 2015 och hade hur många påminnelser som helst.

Till sisit bad jag ganska många gånger om att få tilbaka handlingarna eftersom de ändå inte gjorde något.

 

Inget svar från någon. Ordföranden hade i ett sms till mig skrivit att de inte skulle polisanmäla .

Jag tyckte att landstinget skulle ta sitt ansvar.

 

En av läkarna som skulle vara opartisk visade sig vara den som faktiskt pratade med min bror allra först 2013.

Det kom han nog inte ihåg när jag träffade honom- inte som patient- utan inför den IVOanmälan jag skulle göra.

 

Han pratade om Lex Maria ochr han pratat med en annan läkare om misstag som hade gjorts.

Han sa att jag skulle skriva att jag fått psykiska skador av att aldrig mer kunna lita på psykiatrin- att aldrig gå ensam till en läkare mer.

Men han sa också att jag inte skulle driva detta in absurdum för läkare ger sig aldrig.

 

Jag bad honom kolla i ett mail varför mina anhöriga står som kontaktpersoner - jag har aldrig haft några-

varför hade jag inte fått veta och kunde han ta bort dem. Jag hade ingen vård och har fortfarande ingen.

 

Inget svar.

Man blir förvånad när de gör upp vårdplanering utan att träffa mg och utan att veta vem jag är.

Jag känner nästan ingen läkare som arbetar i psykiatrin.

 

 

Därför tar primärvårdsläkare och går in i äldrepsykiatrins minnesmottagning, inte en gång utan många gånger.

Undra på att jag blir arg.

 

Brott mot tystnadsplikten är till exempel när en primärvårdsläkare pratar med min syster och själv delegerar ett hembesök till ditriksläkarmottagningen som då hade jour.

Den läkaren där ber den första att kontakta min syster för att få bekräftat att jag är psykotisk.

 

OBS! att min syster knappast kunde vete eftersom hon inte träffat mig och som sagt jag arbetade hela sommaren.

Men min syster bekräftade till den läkaren och sa att jag bara blev mer och mer psykotisk. Samma läkare som skriver att jag som patient är okänd.

 

 

Låt mig påminna om att en läkare inte får diskutera en patient med en anhörig, inte heller skicka vidare till en annan läkare och definitivt inte skriva i patientjournaler. Jag hade ingen pågående vård.

 

Naturligtvis får läkare ta emot anmälningar om en patient- och kolla upp det- men inget mer.

Här fanns ju ingenting- mer än anhörigas oro för polisanmälan och webbkameran.

 

 

Inte heller har primärvården  svarat mig. De fick lika många mail efterhand som jag läste vad de hade skrivit i journalerna.

 

 

Jag hade redan anmält till IVO när jag träffade den här psykläkaren - alltså inte som patient.

 

Det visste inte han.

 

Det första samtalet jag fick från IVO var att jag skulle ta bort begäran om diagnosborttagning annars kunde IVO SYD inte utreda - om det inte fanns journaler.

Det andra samtalet kom från handläggaren på IVO som sa att psykiatrin inte ville bli anmälda och att jag nog skulle ta bort den.

 

Den är i allra högsta grad inblandad sa jag. Han säger att då får jag väl läsa på lite bättre. Det får du nog göra , säger jag. Han låter mig förstå att han precis som jag hade pratat med den så kallat opartiske psykiatrikern. Han sa  att han själv hade en bakgrund i psykiatrin.

 

 

Så höll det på . De gånger jag blev uppringd började han med om jag verkligen skulle fullfölja , om jag visste att det blev offentligt osv.

 

Det finns mycket mycket mer. Jag ringde om diagnosborttagning när denna utredningen var klar- då säger den att att det kan jag inte göra för då har IVO Syd inget kvar och det var inte alls säkert att IVO Stockholm skulle hantera en sådan begäran.

 

Nu är det ingen prescriptionstid på diagnosborttagning och jag svarade honom att det behövde han inte bry sig om eftersom jag har alla handlingar själv.

 

Jag har som jag ser det blivit utsedd till en person som med alla medel verkar det som ska stoppas.

Det luktar svågerpolitik lång väg och jag beklagar att den personal, de personer som är seriösa och inte alls skulle behandla någon på det här sättet dras med i den här otäcka soppan.

 

Ingen , inte ens de som har vetat har någonsin räckt mig ett finger för att stå upp för mig.

 

Den så kallat opartiske läkaren berättade för mig att han byggde sin första dator när han var tolv och att det skitenkelt att ta sig in i en webbkamera.

 

Han berättade också att han var kyrkopolitiskt aktiv i Ronneby. Jag var kyrkopolitiskt aktiv här i Karlskrona- numera endast kyrkvärd. Han fick en skrivelse ang. psykakutens agerande i ett annat fall. Det skulle strimlas eftersom det inte skulle gagna mig.

 

Han fick också boken ang. Projekt G(l)ömda) och projektbeskrivningen jag skrev som gav projektet 3 miljoner på 3 år från Allmänna Arvsfonden och Allmänna Barnhuset och som jag tvingades avgå ifrån precis när vi fått pengarna 2003 och mina anhöriga tvingade in mig på psyket , trots att de visste att jag blev trakasserad.

Det var också då kunde jag läsa mig till 2013 som diagnosen storhetsvansinne och regression skrevs av den läkaren. Blev jag informerad? Nej, givetvis inte.

 

Visst har jag haft politiska fiender. Jag blev mailbombad 2002 och framåt. Det var olika lokalpolitiker , och personer i mina ideella föreningar som de mailen kom ifrån i samband med att jag arbetade med våldsutsatta barn och kvinnor.

De IPnummet som visade från vilka datorer mailen skickats ifrån gick inte att använda- dels skulle det inte ge 2 års fängelse, dels räknades det som ofredande.

 

Jag tvingades avgå många år senare från tingsrätten som nämndeman för att pappbarnare hotade med anmäla mig varje gång jag tjänstgjorde som nämndeman.

 

Och jag undrar vad de skulle ha sagt om de vetat att jag fått diagnoser som storhetsvansinne och regressioin till 5 månader. redan 2003.

Men detta visste ju varken tingsrätten eller jag.

 

Jag förmodar att detta väcker känslor.

Men det är jag som är utsatt. Idag en pensionär på 68 år som yrkesarbetat i 40 år, varit aktiv i politiken och ideella föreningar i cirka 20 år.

 

Det finns protokoll från kommun och krykonämnder och från ideella föreningar varje månad sedan 1995, bara för att ni ska förstå att det är inget blåbär som de håller på med.

 

Dessutom känner jag väldigt många andra människor som blir utsatta på det här viset.

 

Jag förstår inte varför de fortsätter. Min rädsla försvann 2013. Och de kommer att åka fast till sist.

Det jag har skrivit finns i gjorda anmälningar och de är offentliga. Om de som är beskrivna och knappast kan kännas igen mer än av dem själva får de väl göra motanmälningar

 

Att läkare och annan vårdpersonal går in i spärrade journaler utan att blinka anser jag vara oerhört allvarligt.

Ingen vill ta i det.

 

 

De relativt få anmälningar jag har gjort har alla avskrivits med att de inte faller under allmänt åtal.

Jag kan inte låta bli att undra om det beror på att det är läkare och annan relativt högt uppsatta personer som är med i mina anmälningar , om inte annat som för att ge en bakgrund.

Men jag har aldrig blivit kallad till ett förhör och alltså inte fått tillfälle att förklara eller ta bort felaktigheter.

De gånger jag har överklagat till åklagare har jag fått de senaste beskeden i bruna kuvert .Det syns inte varifrån de kommer.

 

Jag har naturligtvis undrat varför vissa poliser skriver att de har utrett när det rent datummässigt är en omöjlighet.

Andra gånger påstås det att det inte finns förutsättningar för utredning, ändå är det inte allmänt åtal.

Och när anmälan med kompletterande uppgifter görs en måndag och beskedet om att det inte är allmänt åtal kommer i brevlådan på onsdagen börjar jag onekligen undra- utan att kallas till förhör som utlovats.

 

 

Eftersom jag vet hur mina anhöriga och de som trakasserar arbetar går jag aldrig ensam till en läkare mer. Däremot till provtagningar, hörselvård och annat går jag gärna ensam.

Jag har bytt vårdcentral och trivs alldeles utmärkt. Fullt förtroende.

De ska som sagt mycket till innan man efter 15 år cirka byter till ny vårdcentral.

Oavsett vad man har utsatts för av vården är det bra att inte gå ensam till en undersökning.

 

I de senaste logglistorna från 2015 får jag en skrivelse som säger att privata vårdgivares loggar måste jag själv be dem om .

Landstinget har ingen rätt att få ut dem.

 

 

Då blir jag väldigt förvånad när en privat vårdcentral plötsligt återfinns i mina psykiatrijournaler i Landstinget i mina spärrade journaler utan att fråga mig.

De har inte gått in en gång utan många gånger under 2013,204, och 2015.

Vem har givit denna privatklinik access ?

 

OBS! Jag har aldrig någonsin haft någon vård på denna privatmottagning.

 

 

De får kalla det här ett trauma hur mycket de vill. Jag fortsätter att engagera mig och anmäla för att få slut på trakasserierna och för att sjukvårdspersonal inte ska kunna behandla patienter hur som helst.

Jag har bearbetat det som hänt för länge sedan men av någon anledning vill somliga tydligen att det är vad jag ska tänka på för alltid.

 

Det gör jag inte- men anmälningarna gör att jag måste komma ihåg det jag anmäler givetvis- och jag kommer inte att ge mig förrän de som bryter mot lagen och de som trakasserar mig har slutat med det och lagförts.

 

 

 

Det här är politik i allra högsta grad. Det måste bli en annan ordning så att vi som utsätts får det stöd som vi har rätt till oavsett vilka positioner i samhället ansvariga har. Man borde kunna vara professionell.

 

Hälsar Eva-Britt

 

 

 

 

 



2016-04-21, 12:05  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Torsdagen den 1 april

 

 

Nej, jag luras inte

 

 

Trots alla försök att stoppa mig fortsätter jag att arbeta för utsatta människors rätt att bli hörda och trodda.

 

 

I ett bostadshus i ett speciellt trapphus har ett antal personer trakasserats av ungefär samma personer under lång tid,  nyinflyttade som personer som har bott där sedan fastigheten byggdes. 

 

Alla har av speciellt en person blivit omtalade som psykiskt sjuka personer utan att de faktiskt varit det.

 

Däremot har trakasserierna gjort så att somliga har blivit så rädda att de faktiskt har uppträtt obalanserat, speciellt i det bostadsområdet.

 

Det är nästan det första som nyinflyttade fått veta, alla som i alla fall av den personen diagnostiserats som psykiskt sjuka.

En äldre man blev virrigare och virrigare. Personerna visste att han var väldigt intelligent och lagt fram forskning som låg stick i stäv med andra forskare. De som trakasserade honom visste att han var väldigt utsatt av vissa andra forskare och slog mynt av det och trakasserade honom på klassiskt maner så att han blev ännu mer virrig och rädd- bland annat pratade han oavbrutet med andra grannar.

Men han var rädd- inget annat.

 

En annan äldre man blev trakasserad på liknande sätt . Till sist skruvade han ur ringklockan på sin dörr för att få vara i fred. Det spred av en person att även han hade en psykossjukdom. Det hade han inte alls.

 

 

 

En kvinna som varit trakasserad av och till i cirka 20 år är så rädd för de här personerna av och till att hon smyger ut och in i huset- vågar inte gå in genom vanliga porten, vågar absolut inte möta några grannar. Hon är panikslagen. När hon väl kommit på bussen och kommit fram till stadens centrum springer hon av bussen men sedan är hon som vem som helst tills hon kommer in i en butik, matvaruaffär. Där väntar en del av de här personerna på henne. De drar sig inte för att använda lättare förståndshandikappade och -normalbegåvade -rullstolsburna som kör runt benen på henne. De går bakom henne och harklar sig.  De låtsas prata i sina mobiler väldigt nära henne hela tiden. Och naturligtvis pratar de också på riktigt.   

 När personerna har nått sitt mål och fått henne panikslagen drar de sig tillbaka ett tag.

Inte heller den här kvinnan är i vanliga fall varken rädd eller konstig. Jag vet inte om de har tvingat henne att söka psykiatrisk vård men så snart de fått henne riktigt i bottenläge , slutar de för ett tag.

 

När kvinnan vill gå till botten med det hela har de här redan varit i farten och hon blir säkert inte trodd. Polisanmäla har hon aldrig vågat.

 

 

Men jag och flera med mig, vet vad allas bakgrund är och har ändå väldigt svårt att begripa varför de som trakasserar håller på. Vad är deras egenintresse av andra människors liv?

Vad är de rädda för? Får de betalt eller? Eller har de något fuffens för sig som de tror att just de här personerna ser?

 

Uppriktigt sagt kan jag inte se någon anledning för trakasserarna att hålla på med någon av de utsatta personerna.

 

Är det så enkelt att de inte har något annat för sig- att de bygger upp ett hat som det inte finns anledning till och ser det som anledningar till att fortsätta.

 

Nästa man berättade vad han utsatts för för en person- och han blev inte trodd han heller- men den person han berättade för hade själv varit utsatt på liknande sätt och blev därmed trodd av den personen. Dessutom kunde den personen berätta för andra i hans omgivning att han inte hittade på. Det fanns människor som sprang mest på kvällar och nätter för att jävlas med honom.

Därför hoppas jag att trakasserarna inte vågar ge sig på honom mer.

Även den mannen tvingades att skruva ur sin ringklocka till dörren i sin lägenhet.

 

Ytterligare en person blev av den lilla Visselblåsaren uthängd som psykiskt sjuk.

 

Vad har grannarna med detta att göra i så fall?

Och det är ännu värre att trakassera någon på grund av en psykisk sjukdom- OM så nu vore fallet- vilket det inte är.

 

Ytterligare personer i närliggande hus trakasseras också på liknande sätt och det sprids ut av samma person även med hjälp av hennes vänner.

 

I samtliga fall utom i ett fall har polisanmälan gjorts. Övriga vågar inte.

 

Stalkarnas makt är just att psyka ner människor, göra dem oroade och osäkra. Se till att de inte blir trodda och att deras rädsla gör att de verkar psykotiska.

 

Men- och detta är viktigt!

Har någon någonsin sett psykotiska människor som sköter sin hygien, sin lägenhet. lagar sin mat, yrkesarbetar och endast uppvisar symptom i hemmet och dess närhet?

 

Hur många har sett psykotiska människor "bli friska " bara de lämnar hemmet, tar sig till arbetet eller till stan?

 

De här brukar tydligen kalla det för situationspsykoser. Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av:

 

Hur många är psykotiska bara i badrummet eller när de ser på tv? Bara för att det några personer som ser till att prata en massa dumheter alldeles i närheten av dem och givetvis så länge inga andra är i närheten.

De står i trapphuset precis intill badrummet och på balkongen precis i närheten.

 

Störningsssändare är populärt- låter som om man har tinnitus- men varför har personernan bara tinnitus på vissa ställen? Och inte visste jag att tinnitus kommer utifrån- hörs utifrån- tinnitus brukar komma inne i huvudet och finnas dygnet runt. Den går inte bort bara för att flyttar sig från ett rum till ett annat eller går ut.

 

Samma sak är det med ljudterror. Det finns dem som utsätts hela nätterna i hopp om att det första de ska höra är de personer som utsätter dem för ljudterrorn - när de vaknar.

 

Men även psykoser med rösthallucianationer kommer inifrån huvudet och inte utifrån. Inte heller går de bort bara för att man byter rum i lägenheten eller går ut på stan, arbetar eller är på konferenser eller möten..

 

Varför skriver jag ? Jo, jag har sagt att jag fortsätter kämpa för alla utsatta. De jag har beskrivit är inte ovanligt även om det i det stora hela verkar vara endast några få.

Makten för stalkarna är just att de flesta inte vågar polisanmäla- det förstår jag för det blir knappast bättre- snarare tvärtom.

 

 

Det är alldeles tydligt att stalkare är väldigt osäkra och rädda människor. Det märks på de reaktioner de får när den de trakasserar inte reagerar som de här avser.

 

Allra värst är faktiskt de som berättar i all välvilja förstås, att de både ser och hör vad som pågår- men inte vill bli inblandade.

 

Jag har en viss förståelse för det också. Men då tycker jag att det är bättre att hålla tyst.

Det värsta för utsatta människor är alla som ser och hör- och är tystnaden. Att människor faktiskt medverkar till att trakasserier kan fortsätta just för att de inte vågar stå upp.

 

Och jag tycker faktiskt att det är inte de utsatta som ska behöva ha förståelse för andras rädslor att bli inblandade eller ha förståelse för varför stalkare gör som de gör.

 

 

Som så många gånger förr frågar jag: Var finns civilkuragen när det verkligen gäller?

 

Varför på en politisk blogg?

Jo, det är i allra högsta grad en politisk fråga att se till så att det finns kunskaper och handlingsplaner för att kunna stävja stalkares möjligheter och även se till att de faktiskt lagförs och straffas.

 

Tyvärr tycks det inte hjälpa med samhällsprogram som Uppdrag granskning , Kalla Fakta och Stalkers.

 

Även de här frågorna måste prioriteras.

Därför skriver jag.

 

Hälsar

Eva-Britt



2016-04-01, 14:38  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Onsdagen den 30 mars

 

 

Idag inför Landstinget Blekinge digitala journaler

 

Jag tycker att det är mycket bra. Dock finns det undantag där förklaringen till dessa undantag inte alls är relevanta.

Kvinnokliniken påstår att det är risk för att misshandlande och hotande män kan komma in i kvinnornas journaler.

Det borde verkligen ha gått att råda bot på med extra lösenord och koder. För inte havererar väl systemet om detta hade lagts till i datasystemet.

 

Det andra gäller psykiatrin- där man påstår att patienter som tvångsomhändertas skulle kunna läsa sina journaler vilket inte skulle vara bra

 

 

Vad är det förmäniskosyn som råder egentligen och varför berättar inte professionen att de patienter som tvångsomhändertas inte har tillgång varken till dator eller mobiler.

Givetvis beror det på vilket tillstånd en patient befinner sig i- så hur många går in i en dator direkt.

 

En tvångsomhändertagen patient har som andra patienter rätt till både diagnos och rätten att överklaga ett beslut.

4 veckor får psykiatrin tvångsomhänderta en patient utan att kontakta rättsinstans- det är endast om patienten överklagar som detta görs.

 

Patienten kan  visserligen begära ut sina journaler i pappersform. Gissa hur lång tid detta tar? I regel flera månader oavsett tvång , slutenvård eller ingen vård alls.

 

Så den oron över patienter som är inlagda med tvångsmedel anser jag vara helt obefogad.

 

Vad gäller menprövning gäller den numera endast för barn- läs gärna patientlagen från 2014 och patientdatalagen. Det går idag inte att neka någon vuxen att läsa sina egna journaler längre, inte ens i psykiatrin.

 

Nej, jag har sagt det förut och jag säger det igen.

Den oftast urusla journalföringen tror jag är den största orsaken till att psykiatrin vill undantas.

Oftast finns det inga andra beskrivningar än den medicin som ges och/ eller aktiviteter som en patient göt- exvis besök i hemmet eller hos somatiska läkare , bestämda sedan innan.

 

När läkare en månad senare tar emot en icke behandlande läkares anteckningar och gör den till sin egen telefonanteckning än när en händelse inträffar- ja, då förstår jag att psykiatrin inte vill att varken patienter eller andra ska kunna läsa dem.

 

Det finns ett stort antal fall där patienterna aldrig får reda på några diagnoser utan dessa avslöjas kanske 10-12 år senare av tillfälligheter som gör att journaler begärs ut.

 

Vad har psykitrins chefer och läkare för människosyn och attitydproblem egentligen?

 

Några låter väldigt empatiska i medier men är precis tvärtom exvis gäller det missbruksvården.

 

Socialstyrelsen har nästan precis konstaterat att det aldrig har funnits så många missbrukare som dör av sitt missbruk som när psykiatrin kom in i bilden.

 

Förslaget var från början att sjukvården skulle ta hand om missbrukares behandling och kommunerna, socialtjänsten om boende och försörjningsstöd.

 

I många län förhalades beslutet. Beroendeenheter har byggts upp som i huvudsak tar hand om sprutnarkomaner.UNder en kort tid. Misbrukare åker ut och in. Oftast när en missbrukare skulle ha varit mottaglig för vård -nekas personen vård- det räcker för att missbrukaren några timmar senare går igång igen?

 

Jag medger att det är ett stort problem för samhället. men det problemet har beslutande känt till under många år- men frågan prioriteras inte , det blir lite halvmessyrer här och där, men inget varaktigt.

 

 

För några år sedan blev det populärt att diagnostisera väldigt många med så kallad vuxenADHD.

Ska sägas att det finns verkligen många som lider avdet men helt klart inte så många som det har gjorts gällande.

Vad är vuxenADHD? Jo, det är vuxna som inte har fått en diagnos som barn utan fått vänta tills de blir vuxna.

 

Det finns ganska enkla tester som görs och för den som vill utan att ha ADHD är det enkelt att få den diagnosen.

 

Missbrukare kan då få amfetamin för sin ADHD och subutex(ersättningsmedel) för sitt drogberoende( heroin , med mera)

 

Och många blir aldrig nöjda utan kräver mer och mer. Så istället för att bli av med sitt värsta missbruk- det finns de som fungerar väldigt bra med familj och barn och arbete på subutex- men långt ifrån alla.

 

Det är egentligen enkelt att koinstatera att om en missbrukare blir fri från sitt missbruk kommer alla andra diagnoser som de har fått i psykiatrin också  automatiskt att falla bort. Symptomen på dem försvinner helt.

 

 

Det är missbruket som gör att personerna beter sig så här.

Detta vet egentligen både psykiatrin och socialtjänsternas öppen vårdsavdelningar om - för att inte tala om missbrukarna själva.

 

Det är dags att göra upp med diagnoshysterin- framförallt är det dags att både primärvård och psykiatrin lär sig att åtminstone beskriva diagnoserna.

 

Det räcker inte att säga uppenbart psykotisk, schizoaffektivt syndrom utan specificering, bipolär sjukdom, måmgårig psykossjukdom utan beskrivning , eller vad sägs vanföreställningar som patienten inte är rädd för- eller- de tror att jag har en psykos vid frågan om varför en person blivit inlagd.

 

Alla dessa påståenden får mig att undra över kompetensen hos både läkare och vårdpersonal. 

 

 De får mig också att undra över varför läkare och annan personal är så självgoda och självsäkra att de tro att de kan bete sig hur som helst?

 

Jag behöver inte undra. Det är inte särskilt vanligt att patienter tar ut sina journaler och spärrar sina journaler.

 

De är till och med så självgoda att de inte tror att en patient tar ut logglistor som är senare än de första ,trots att de vet att de inte får gå in .

Det spelar ingen roll om de är spärrade eller inte. Finns det ingen pågående vård får de inte gå in, men särskilt allvarligt är det om de är spärrade.

 

För att inte tala om när landstingen inte fåt hämta ut logglistor eller journaler privat mottagning , men när logglistorna kommer visar det sig att privata vårdgivare har varit inne i alla fall i landstingets journaler. Patienten ifråga har aldrig någonsin tillhört någon privat vårdgivare.

 

Patienten får lösa ut logglistorna med mottagningsbevis!!!!

 

Det här är inte acceptabelt och det värsta är att de personer som struntar i både patientlagar och patientdatalagar gör skit för seriösa kollegor.

 

Därför bör det verkligen rensas i träsket.

 

Hälsar Eva-Britt



2016-03-30, 13:22  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndag den 7 februari

 

 

Häromdagen kom ett reportage från ekot som publicerades om Vipeholmsprojektet.

 

Ett projekt på en institution för som man sade, sinnesslöa. Just det projektet handlade om att ge dessa personer så mycket godis som möjligt för att forska på karies i tänderna. Forskningen sades gagna resten av befolkningen i Sverige. Forsknung pågår fortfarande över huvudet på människor särskilt inom psykiatrin utan personerna det gäller vet om det

 

Själv arbetade jag på ett vårdhem i närheten, Pilängen, under många år. I början på 80-talet beslutades att alla placeringar på Vipeholm som inte tillhörde den kommunen skulle tas hem till sina respektive kommuner och landsting.

 

Så även till Pilängen. Den personal som skulle ta hand om de från Vipeholm fick besöka dem, givetvis för att kunna se vilka behov som fanns.

Den personalen blev bestört. Patienterna satt och vaggade i sin egen värld, oftast på golvet.

Matsituationen var absurd. De som åt sakta fick stora matbitar och de andra fick normalportioner. De som ansågs besvärliga fick inte äta själva utan de fick tvångströjor på sig och matades.

Redan vid min andra utbildning 1973 eller 1974 hade vi studiebesök på Vipeholm, Då visades de nya orangea tvångströjorna upp som var lite mjukare i tyget, plus ett madrasserat rum och -hör och häpna- vi fick även se en patient inne i detta rum med den nya tvångströjan.

 

Personalen som skulle ha hand om de nya patienterna eller vårdtagarna som de skulle kallas då. ville anmäla och protestera. det fick de inte.,

Det byggdes ett nytt tegelhus med fastskruvade sängar och målade blommor på fönsterrutorna- något annat skulle inte gå att ha.

 

De var aggressiva och tungt medicinerade sas de. Tungt medicinerade stämde men i övrigt.....?

 

När det serverades kaffe och mellanmål hade de lärt sig att det var först till kvarn som gällde, annars blev man utan.

 

Som väl var tog personalen på Pilängen och en klok psykolog beslutet att sätta ut-ta bort-de mediciner vårdtagarna hade och börja från sckratch.

På ett par år hade de fått ett någorlunda värdigt liv.

 

Kunde vara ute och promenera, vara med på utflykter med mera.

 

Men de flesta var väldigt rädda för att inte få behålla sina kläder. Det gick knappt att tvätta dem än mindre att låta dem torka färdigt.

De hade ju aldrig fått ha någonting som sitt eget.

 

Det var för övrigt vanligt även på de vårdtagare som kom från andra håll. En del privata- bondgårdar som hade dem som gratis arbetskraft- och en del andra mindre boenden.

 

Jag tycker att detta är värt att komma ihåg.

 

Idag läser jag om en missbrukare som tar sitt liv efter att ha fått utskrivet 1 600 tabletter.

 

Tyvärr är missbruksvården fortfarande under all kritik. Detsamma gäller psykiatrin. Om vi tittar generellt för naturligtvis finns det små guldkorn här och var.

 

Attityderna är förfärliga. personal tror att de ska uppfostra sjuka personer.

Exvis: En ung tjej som var bipolär och svävade omkring utan verklighetsförankring, frågade om hon fick göra en sak och fick till svar att när hon hade mognat skulle personalen kunna tänkas överväga det.

Den tjejen medicinerades med tung psykosmedicin och sitter idag på ett boende tillsammans med förståndshandikappade.

Mediciner gör ofta att alla funktioner och normala känslor försvinner och då uppfattas de som förståndshandikappade.

 

Det finns ibland förslag på att den dagliga verksamhet som erbjuds ska blanda dessa två grupper.

 

Det är ingen som har något emot förståndshandikappade, men om någon blir inlagd för en kortare tid för psykiatrisk vård och faktiskt tvingas till daglig verksamhet är det inte så roligt kanske att arbeta sida vid sida med någon som har ett funktionshinder och som jag kanske inte ens kan prata med.

 

 

En uppmaning till psykiatrin är att börja lyssna på vad patienterna själva säger.

Det är förfärligt att se att så snart någon hamnar i psykiatrins klor är de plötsligt inte värda att lyssna på. Många gånger bemödigar sig personalen inte ens om att ta reda på vilka övriga sjukdomar och mediciner patienterna har.

 

Journalföringen är under all kritik. Det finns oftast inga beskrivningar på de diagnoser som sätts- det finns ingen behandling mer än tung medicinering och förvaring.

 

Personalen sitter och värderar vad patienterna tycks må bra av och vilken personal de tycker har hjälpt patienten. Men de frågar inte vad patienten tycker själv.

 

En patient frågade en så kallad terapeut hur hen såg att personen inte längre var psykotisk. Jo, ser du, det ser man, sa hen. Ja, men hur? Hur vet du att jag inte är psykotisk nu? Det fanns inga svar av den enkla anledningen att patienten aldrig varit psykotisk.

 

Psykiatrin är den verksamhet som slår tillbaka med all kraft om digitala journaler.

Den påstår att vid tvångsinläggning vore det förödande, patienten skulle må dåligt.

 

Trams, säger jag. Jag anser att det är den urusla journalföringen som är största anledningen.

 

Det finns jorurnaler från tvångsinläggningar som inte beskriver någonting trots att det finns krirterier att följa och trots att patienten måste få veta varför de tvångsinläggs.

Det sker inte idag. Patienten får inte ens veta någon diagnos. Hot omtvångsmedicinering och tvångsinläggning om patienter inte gör som personalen vill tillhör vanligheterna.

 

Och när man står och försvarar gipsning och bältesläggning och vård tillsammans med mördare på rättspsyk av tonåringar med själskadebeteenden då blir jag arg.

 

Hur många människor ska berätta, hur många utredningar ska göras?

 

Är psykiatrin fortfarande den verksamhet där godtycke och subjektiva bedömningar görs och där de som arbetar inte har makt någon annan stans i samhället?

 

En patient blev hänvisad till en kurator vid primärvården. Ringde och ville gärna ha samtalstid. Blev uppringd igen och då säger en annan kurator att eftersom vårdas i psykiatrin tar vi inte emot dej. Det första hen sa var att du låter stressad. nej, sa patienten, jag har KOL. Dessutom var det fel , patienten vårdades inte inom psykiatrin. hen hade ingen vård alls någonstans.

 

Men många år tidigare hade patienten haft vård. Patienten var trakasserad av två gäng missbrukare och hade blivit anmäld till psykiatrin när hen polisanmält trakasserierna.

Därför hade journaler som fanns från psykiatrin tagits till primärvården över huvudet på patienten och då var det dessa som kuratorerna fick upp allra först.

 

Primärvården hade för övrigt aldrig sett patienten psykiskt sjuk.

 

Så de som säger till mig att sluta prata skit om psykiatrin göre sig inte besvär.

Det är heller inget skitsnack utan fakta från många olika håll.

 

jag kommer att driva frågorna så länge jag bara kan.

 

Hälsar

Eva-Britt



2016-03-07, 14:26  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Onsdag den 10 februari

 

 

Vänliga veckan

 

 

Jag önskar alla en riktigt fin vecka med många vänliga möten!

 

Själv utsätts jag gång på gång av ryktesspridning och elakt förtal.

Eller vad sägs om elaka tungor som sedan 2013 spritt ut att jag:

har AIDS, svår psykisk sjukdom, syfilis, epilepsi och är hemlös.

 

De personer som sprider detta gör det mest inom de kretsar som de själva tillhör och som är de som gör allt för att försöka krossa mig psykiskt sedan många år.

 

Det fanns en tid då de lyckades skrämma mig men sedan 2013 när jag polisanmälde bilder i min webbkamera och fick veta exakt vilka personer som är inblandade, försvann rädslan och jag blev arg, riktigt arg.

Jag bestämde mig för att nu får det vara slut.

 

Givetvis har trycket ökat på mig, men jag ger mig inte.

Ingen kan längre hota min psykiska hälsa eller förutom diagnoser sprida ut att:

jag inte svarar i min telefon

jag inte öppnar min dörr

jag inte sover

jag inte äter

jag irrar omkring på stan och ingen vet hur de ska kunna kontakta mig

pratar osammanhängande

 

Påståenden som inte hänger samman riktigt. Dessutom kan man inte använda sig av dessa hur många gånger som helst.

 

Dessutom har jag många vänner både från yrkeslivet, politiken och ideella föreningar och inte minst svenska kyrkan som känner mig mycket väl.

 

Ska man ljuga bör det väl ändå vara trovärdigt för fler än de kretsar som utttalar lögnerna.

 

 

De måste själva må mycket dåligt då hela deras liv har fokus på mig , dygnets alla timmar.

 

Men visst är det påfrestande för mig det ska jag inte förneka ,men när man har blivit utsatt så lång tid som jag har blivit , innebär det också att man får en enorm styrka och kraft att stå emot.

 

Det som egentligen inte behövde ha blivit så här stort , blev det på grund av att ett antal inte varken kan be om ursäkt eller rätta till det som blev fel.

Och jag har bevis som somliga är livrädda för ska komma ut i offentligheten. Därför försöker dessa förhala det mesta för mig.

 

Några tar mig som orsak till det de själva är skuld till.

Illa mycket illa.

 

Ordbajsare som duperar , varav en kallar sig för Broder Peter trots att han har en helt annan profession än vad hans titel ger sken av.

 

Att människors rädsla för att de ska behöva stå i ljuset och erkänna vad de har gjort för att de har eller har haft en framstående position är för jäkligt.

 

Men den här gången kommer ingen undan.

 

Hälsar

Eva-Britt

 

 

 

 



2016-02-10, 13:02  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Måndag den 8 februari

 

 

Måtte inte (M) och (SD) liera sig!

 

Det hörs från olika håll tongångar om att M och SD bör liera sig för att störta regeringen.

 

Att Anna Kinberg Batra är makthungrig och gärna skulle se ett regeringsskifte vet vi.

Att SD gärna störtar regeringen vet vi också.

Båda tillhör högern.

 

Lite konstigt då att de som sitter i speciellt riksdagen av SD:s ledamöter struntar i att gå dit.

 

Banar inte väg för någon större trovärdighet precis.

 

Anna Kinberg Batra försitter inte ett tillfälle att tala om hur usel regeringen är.

Anklagar gärna regeringen för att inte vara tillräckligt på hugget .

 

Hon undviker att berätta att regeringen tvingades att arbeta med alliansens budget och då är det kanske inte så enkelt att införa en rödgrön politik.

 

Nåväl!

SD och M rider på flyktingvågen.

Jag hoppas verkligen att när den vågen är över eller rättare sagt när vi vet lite mer hur vi ska arbeta med de frågorna att väljarna går tillbaka till oss socialdemokrater.

 

Hur det skulle bli om SD kom till makten vill jag inte ens tänka på.

 

Hälsar

Eva-Britt



2016-02-08, 13:19  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM