Debatten känns gammal. Ända sedan jag gick med i SSU i mitten av 80-talet så har vi diskuterat konkurrensutsättning och privata alternativ inom offentligt finansierad omsorg.

Jag vill komma ifrån debatten privat kontra offentligt eftersom frågan om privata driftsformer är en icke-fråga för mig. Ju mer vi diskuterar det, desto mer stärker vi bilden av ett parti som fastnat i gamla lösningar. Konkurrensutsättning kan ha sina fördelar. Min bild av socialdemokratin är att de flesta förespråkar det som Nylund Watz och Larsson framhåller, dvs. att privata och ideella alternativ i vissa lägen är ett utmärkt komplement till offentligt drivna vårdcentraler.

Hur kan vi inom dagens offentliga drift finna nya lösningar? Vilka ekonomiska styrsystem inom den offentligt drivna vården är rättvisa och effektiva? Den diskussionen saknar jag inom socialdemokratin. Jag önskar att vi kan ha ett fördjupat resonemang om hur vi kan utveckla den offentligt drivna vården på våra akutsjukhus, kliniker och vårdcentraler. Vi fastnar alltför ofta i en diskussion privat eller offentligt. Det gynnar inte patienterna, personalen eller medborgarna.
Jag är helt övertygad om att de som har en nyckelroll i att utveckla vården mot bättre kvalitet, tillgänglighet och effektivitet är de som de som arbetar inom den och de som tar del av den. Jag hoppas att vi inom socialdemokratin återuppta diskussionen brukar/patient och personalinflytande. Här kan givetvis alternativa och privata driftsformer spela en roll. Men vi kan inte stanna där. Det är nog inte helt ovanligt att brukare, patienter och personal vill ha inflytande över vården utan att de vill ta över ansvaret för hela driften. Hur ska vi kunna tillgodose det?

Vi folkvalda kan bli bättre på att leda och styra offentligt finansierad verksamhet, oavsett om den utförs av privata entreprenörer eller inom den offentliga driften. Att säkra kvaliteten, tillgängligheten och effektiviteten är avgörande för folks förtroende för den generella välfärden. Utan det förtroendet kommer den generella välfärden brytas sönder.

Jag instämmer artikelförfattarna med att vi i socialdemokratin måste sätta sig ner och formulera en sammanhållen politik för hälso- och sjukvården. Därför är jag glad över kongressbeslutet 2005 om att ett sjukvårdspolitiskt program ska utarbetas.