Bokens huvudperson är den svenska läkaren Ellen Elg som arbetar på en kvinnoklinik i Hanoi. Hon får en inblick i vietnamesiska samhället som förskräcker. När hon börjar misstänka att en läkare och sjuksköterska säljer små bebisar till västerlänningar samlar hon bevis för att sätta stopp på handeln.

Boken har en politisk dimension. Den handlar gravt kvinnoförtryck på andra siden jorden. Om hur kvinnor behandlas som handelsvaror som värderas i vissa mäns sjuka nöja att begå grova övergrepp och misshandla. Boken handlar också om starka och självständiga kvinnor som i sin vardag tar saken i egna händer och vägrar stillatigande åse samhällsproblemen.

Alfredsson inleder boken med ett citat från Ho Chi Minh:

Kvinnor är halva folket. Om kvinnorna inte är fria är folket inte fritt.

Vackra ord från en gammal kommunistledare. Dock kan man konstatera att han inte lyckades ge folket frihet.

Det återstår dock att se eftersom tillståndet för hälso- och sjukvården i Sörmland är, milt uttryckt, usel.

Vi har bland de längsta vårdköerna till behandling i landet och spelar i gärdsgårdsserien när det gäller möjlighet att få läkartid på vårdcentralen. I augusti när den nya majoriteten (s, fp och mp) tog över ledningen av landstinget hade hälso- och sjukvården det högsta prognostiserade underskottet av alla landsting.

Jag kan bara konstatera att den gamla majoriteten inte tagit ansvar, inte haft förmågan att fatta svåra, men nödvändiga beslut. Det har starkt bidragit till den usla situation som vården befinner sig i.

Den nya majoriteten har under hösten tagit de första stegen för att förbättra situationen i landstinget; en åtgärdsplan för ekonomi i balans och budget har beslutats. Det är glädjande att vi under hösten kunnat se en vändning i ekonomin. Underskottet växer inte längre utan snarare minskar.

För att vara ärlig så är vändningen inte bara vår förtjänst utan framför allt så har tjänstemännen gjort ett riktigt hästjobb med ekonomin. Men vi har långt kvar innan vi är i mål. Innan vi sörmlänningar slipper vårdköer och ett landsting med ekonomiska problem. Alex Voronov har i en signerad artikel skrivit intressant om politiken i landstinget. Läs den.

Om mina och Catrin Cedvéns,(fp) och Kjell Roséns (mp) ambitioner som ledning för Hälso- och sjukvårdsnämnden har vi skrivit om i Eskilstuna-Kuriren, Sörmlands Nyheter och Katrineholms-Kuriren.

Jag har tidigare valt att inte gå ut och beskriva hur det är i Hälso- och sjukvårdsnämnden, och detta med omsorg om Landstinget Sörmland. Men nu har jag fått nog. Jag är innerligt trött på att oppositionen blir behandlad som mindre vetande. Jag är innerligt trött på att höra borgarnas försvar om att socialdemokraterna historiskt skulle ha behandlat dåvarande opposition på samma sätt. Jag är innerligt trött på att vi aldrig konstruktivt diskuterar politik.

Vid gårdagens möte la socialdemokraterna fram en rad konkreta förslag på hur nämnden skulle kunna komma tillrätta med sitt underskott. Utan någon ordentligt diskussion eller motivering från nämndens ordförande Marie-Louise Forslund-Mustaniemi valde den borgerliga majoriteten att kallsinnigt avslå alla våra 12 punkter. Och detta trots att tjänstemännen instämde med många av våra förslag.

Okej, jag fattar att vi inte kan få igenom alla våra förslag, men jag efterlyser en konstruktiv diskussion och dialog i nämnden. Förra året bestämde vi att vi skulle skapa en sådan dialog genom regelbundna träffar mellanMarie-Louise Forslund-Mustaniemi, Kristina Fransson (m) och mig. Men utan att meddela mig så ställde ordförande Forslund-Mustaniemi in dessa träffar. Ett tydligt tecken på att majoriteten inte vill prata med oppositionen.

Det som tog priset vid gårdagens sammanträde var att de borgerliga ledamöterna valde att lägga tid och kraft på att diskutera formalia. Det var på dagordningspunkten där fullmäktige från nämnden begärt en förklaring till föregående års stora budgetunderskott. Det är en fullt rimlig begäran eftersom alla ledamöter, var och en för sig, har ett personligt ansvar för sitt agerande i nämnden och fullmäktige ska bedöma om ledamöterna levt upp till fullmäktiges förväntningar.

Den borgerliga sidan beslutade att nämndens officiella version av vad som hände förra året endast skulle spegla de borgerliga ledamöternas agerande. Vi bad att få lämna vår förklaring i vilken vi beskrivit våra yrkanden (som avslagits) och reservationer under förra året. Vi fick nej. Vår beskrivning hur vi agerat kommer därför inte ingå i nämndens officiella version av vad som hände förra året utan den kommer att gå in till fullmäktige som en bilaga.

Jag förutsätter att fullmäktiges ordförande nästa år när nämnden ska förklara sig tydligt för ordförande Forslund-Mustaniemi förklarar att oppositionen eller enskilda ledamöter på samma villkor som majoriteten ska få ge sin förklaring till sitt agerande.

Det här kan tyckas vara en petitess. Men jag kan inte tolka gårdagens handlande på annat sätt än en maktdemonstration från ordföranden. Hon hade kunnat vara ödmjuk, lyssnat på vårt önskemål och gjort det enda rätta; agerat med känsla för minoritetens rätt att göra sig hörd och försvara sin heder.