Hej

Nu har jag varit dålig på det här ett tag igen. Men nu har jag åsikter jag vill ventilera... Det har jag visserligen varje dag, men idag kom jag på att jag måste bättra mig

Jag var ute på resande fot i helgen och blev på tåget lite fundersam. Tänkte på hur vårt samhälle ser ut idag och vilka olika förutsättningar vi alla har och hur vissa människor hamnar utanför. Själv så åkte jag fram och tillbaka till Linköping över helgen och andra har inte mat för dagen. När jag sprang på Stockholms central för tågbyte kom en man fram till mig och frågade om jag hade några kronor till en bussbiljett. Jag svarade med att jag kunde bjuda på en kopp kaffe istället. Mannen sken upp och sa - kan du verkligen det? Ja, om du vill ha kaffe så. Jo, men det skulle vara gott med en korv istället, har inte ätit nåt idag. Vi gick till Burger King och jag köpte mat åt mannen som såg lite sliten ut. Tyvärr hade jag inte tid att sitta ner och prata - men han var väldigt glad o kramade om mig.

Med det här vill jag inte på något sätt lyfta mig själv till skyarna - utan mer visa kontrasterna i samhället. Det är rent ut sagt för j--ligt att vi har människor som vi i dagens samhälle inte kan hjälpa på ett bättre sätt.

Nu är det någon som tänker: ja men den mannen kanske har valt det livet - och visst kan det vara så- men tror du verkligen att man väljer ett liv där man får tigga om pengar eller en matbit? Tror du att man självmant väljer ett liv där de flesta människor man ser och tilltalar inte ens bemödar sig att svara?

Fast det är som svärmor sa: alla människor är lika värda säger alla - men varför är då kvinnor mindre betalda? Det ligger en hel del i både historien med mannen på centralen och svärmors synpunkt.

Vi har lång väg att gå i Sverige anno 2007....