Vi var där - jag och Mira. Vi hade jätteroligt. Först när vi kom in till Arvika, så såg vi en skylt där det stod Parkering på och följde den in i skogen. Där fick man betala 150 kr för att ha bilen och ta bussen till campingen.
Vi fick inte tag på någon camping hemifrån, men tog en chansning. ”Lugna campingen” var redan fullt av folk, så vi bestämde oss för att ta den näst minsta campingen och slog upp tältet bredvid staketet som gick runt hela campingen. Det är jag glad för, för när man såg Rapports bilder från campingen, så var man glad att mellersta fanns.
Det var en bra camping. Polis och personal gick runt hela tiden och tittade till alla personer mådde bra.
På fredagskvällen gick vi runt på området och såg alla glada människor - mest i vår ålder och uppåt. När klockan var 2130, så gick vi fram till stora scenen och väntade ivrigt på det stora dragplåstret Depeche mode.
Jag och Mira stod bara 3 meter från scenen, när Depeche Mode spelar – i alla fall i ca 30 minuter. Sedan blev det för trångt och för mycket knuffande, så vi gick längst bak och tittade. Jag var ändå jätteglada för att få stå så nära mina största idoler.
Sedan blev det en vända till Ölbacken och sitta och ta en bärs och lyssna på musik. Kom sent i säng med vibrerande tält bara 100 meter från oss, för det fanns ett tält med teknomusik till kl 0500. Det blev inte mycket sova för mig den natten, men Mira slocknade direkt och hörde inget.
På morgonen var det dags för frukost och vi tänkte gå rakt över gatan till Statoil och köpa frukost. På vägen dit hade de Engelsk frukost för 50 kr (bacon, ägg, stekta tomater, vita bönor mm), så det tog vi i stället.
Klockan 1200 öppnade parken igen, så vi gick dit och lyssnade på olika band som man aldrig har hört förut. På kvällen blev det tajt mellan spelningarna.
Först ut var Thåström på stora scenen, som vi såg från Ölbacken igen och satt i gräset och drack öl till en helt suverän spelning på scenen. Sedan blev det dags att sätta på sig löparskorna och springa igenom hela området till nästa scen, där det var DAF (ett annat synthband från Tyskland), som spelade. De var ganska bra, men sjöng på tyska så man fattade inget vad han sjöng om.
Sedan träffade vi lite roligt folk och pratade bort en stund tills Mira ville se Korn (hårdrock). Jag är inte så förtjust i den musiken, men håller sällskap. Vi satt på en lastpall ett tag och jag blev jättetrött, men orkade inte gå till tältet och ville hålla henne sällskap, så jag la mig ner på lastpallen och somnade gott.
Jag vakande av att jag frös och vi gick hem igen från festen. Den natten blev jag folkilsken, då en bil körde fram och tillbaka hela tiden och tutade klockan 0400 på morgonen tills vakterna stoppade den. Jag vill ge en stor medalj till alla poliser och alla nattvandrare som gav en sådan trygg känsla på campingen och i området. Vår camping var finare än stora campingen, när den lämnades för städning. Lite skit fanns det, men vad kan man räkna med under en sådan stor fest.
Jag hoppas jag kommer dit nästa år igen – kanske Depeche Mode också.
Sagan om Tji-King och den lilla Prinsessan Går-Illa
Sagan om Tji-King och den lilla Prinsessan
Går-Illa.
Det var en gång i ett land ett litet samhälle som låg på en åker, runt samhället fanns fler samhällen som också hörde till åkersamhället. En del människor tillhörde olika bokstäver. Fp eller Mp eller SAP, även M och Vtl och V kunde man tillhöra. Ibland tävlade människorna i de olika bokstavskombinationerna med varandra om vem som kunde få flest röster från andra människor som fanns i samhällena. Just nu när sagan berättas hade SAP vunnit tävlingen. Det var fint för då fick man bestämma över andra människor om massor med saker.
Den som bestämde mest var en man som hette Tji-King, det hette han för han var ingen kung men hade mycket makt. På hans högra sida fanns den lilla prinsessan Går-Illa. Det hette hon för hon satte ofta ner foten titt som tätt, och fick på så sätt en lätt haltande gång.
En dag när Tji-King tittade i samhällenas skattekista, såg han att det fanns väldigt lite pengar i den. OJ OJ sa Tji-King till Går-Illa, vi har så lite pengar så nu vi måste bestämma något. Vi höjer skatten sa prinsessan Går-Illa, ja sa Tji-King vilken bra idé, men sen la han pannan i djupa veck, jag tror inte att det räcker, vi måste hitta på något mer. Ja vet sa prinsessan, vi kan lägga ner några skolor, det vill jag bestämma över. Törs du det då frågade Tji-King, ja jag sätter ner foten och bestämmer det nu, sa prinsessan. Tror du inte människorna blir arga då frågade Tji-King? Vi låtsas som att de får vara med och bestämma sa prinsessan så tror de att de har något att bestämma om.
Den lilla prinsessan Går-Illa åkte ut i alla små samhällen och berättade för alla som ville lyssna, om hur illa det var, hur lite barn det fanns och hur dyrt det är med skollokaler. Alla som lyssnade tyckte förstås att det var väldigt tråkigt och man skrev till Går-Illa och berättade om vilka idéer man hade som kunde hjälpa i den svåra situationen.
Den lilla prinsessan Går-Illa hade hand om några andra bokstäver alldeles själv det var BoU bokstäverna. Där fanns också andra som tillhörde dessa bokstäver. Nu bestämmer jag att vi har ett möte sa prinsessan Går-illa, för nu måste vi bestämma något om skolorna. De andra människorna som tillhörde bokstäverna BoU kom på mötet. När prinsessan Går-Illa hade pratat färdigt sa några av människorna ”så kan vi väl inte göra” Nu sätter jag ner foten och bestämmer att så kan vi visst göra sa den lilla prinsessan. Fast det tyckte inte alla. Vem röstar på mitt förslag sa den lilla prinsessan Går-Illa?
Det gör vi sa de som tillhörde bokstäverna SAP. Bra sa prinsessan.
Nu blev det ett förskräckligt liv bland alla olika bokstavskombinationerna. Man tyckte si och man tycke så. Då fick lilla prinsessan Går-Illa kalla till ett nytt möte. Nu måste jag sätta ner foten och bestämma sa prinsessan. Nu bestämmer vi i BoU att vi bestämmer att vi inte ska bestämma, andra får bestämma det vi skulle bestämma, bestämmer vi sa prinsessan och satte ner foten.
Ännu vet man inte om det man ska bestämma blir ett bra val, ja eller nej, det vet bara oraklet men varken Tji-King eller prinsessan Går-Illa kände oraklet, och det var ju synd eftersom man kan Googla på nätet och fråga, och när jag frågade sa oraklet att man inte ska ha så bråttom.
Sagotanten
P.S. Alla likheter med verkligheten är bara en tillfällighet D.S.
Vingåkerskommun ska dra ner på lokaler. Men varför ska landsbygden drabbas jämt. Det bor mer än 50% av befolkningen utanför tätorten. Varför ska centrum alltid ha det bäst. Vi betalar lika mycket skatt, men får mindre möjligheter till service på landsbygden, så låt våra skolor vara kvar - vi måste också få leva.
Folk från storstaden flyttar nog inte in till centrum om de bott i en större stad. De söker sig ut på landet, där det finns en byskola och aktiviteter för barnen. Det måste bli billigare för kommunen att stänga en skola och/eller dagis i centrum och flytta barnen mellan skolorna istället för att stänga en skola på landet, där barn ska åka tidigt på morgonen och komma hem sent på kvällen och åka flera mil hemifrån.
Vi måste tänka längre än näsan räcker. Ska vi få flera att flytta till oss, måste vi ha en levande landsbygd. Med riktigt bra skolor och lärare. Så tänk om, snälla ni, hur ska man få en gammal byggnad såld på landet, när det finns byggnader i centrum som kan vara mer attraktiva i folks ögon att köpa.
Stänger vi ytterskolorna, så dör våra ytterområden långsamt ut och endast de äldre söker sig dit och köper våra hus till sommarbostäder. Vi kan inte bara bry oss om centrum hela tiden - det bor mer folk på landet än i centrum. Ska vi behöva göra friskolor på landet eller låta våra barn komma till någon annan kommun?
Kom ihåg att det är faktiskt kortare väg för våra skolbarn till Julita skola än till Vingåker. Man kanske ska ta och flytta över eleverna dit i stället. Det är ju en mindre skola och mer lik vår skola i Österåker än våra skolor i centrum.
Jag trodde och vill tro, att (S) stod för de äldre, för barnen och de som har det svårt i samhället, men man börjar undra efter all denna debatt som har varit.
Jag kommer att kämpa för våra skolor i ytterområdena, så länge jag vet att det finns folk som kämpar med mig och det finns det. Och hjälper inte det kanske en friskola är lösningen för oss på landet eller att skicka våra barn till närmaste byskola i andra kommuner.
Varför ska alla bo i centrum? Jag har själv valt att bo på landet och är själv uppvuxen på en liten skola tills jag började 7:an och det har varit en stor trygghet i mitt liv. Det ska vi inte ta ifrån våra barn - chansen att få välja att gå i skola i centrum eller landsbygd. -- mvh Benny Krig Knapasjö 0151-303 80 bennyknapa@gmail.com 073-070 66 06
Jag ställde en fråga; Kan KatrineholmsKuriren bli bättre om den får en ny chefredaktör?
Kanske hade jag hoppas på att de flesta skulle tror på det positiva svarsalternativet, men skrämmande nog är det hela 79% som inte tror att KK kan bli bättre även om man byter chefredaktör!
Bara 18% ser en strimma av hopp i att ett byte av chefredaktör kan innebära en förnyelse av tidningen.
Och de som olyckligtvis har prenumererat på KK får reda på att de som har haft omdömet att avstå från att få lokalblaskan i postlådan erbjuds att kunna få den hemskickad för futtiga 40 kr för en månad.
Vore det inte bättre att lägga pengarna på att förbättra den redaktionella kvaliteten på tidningen och låt trogna läsare få en bättre produkt än det hopkok som idag produceras?
Från: Lars Knapasjö [mailto:knapa@swipnet.se] Skickat: den 9 augusti 2008 21:15 Till: - kk - krister wistbacka
Ämne: Sanningen som inte kom fram ...
Jag vill bara meddela att det Lasse skrivit i sin debattartikel Sanningen som inte kom fram står jag till fullo bakom och mitt namn får gärna publiceras tillsammans med hans när debattartikeln publiceras. Orsaken till att han skrivit och inte jag är dels att jag bara har en mail via jobbet som jag inte använder privat, dels att jag mått alldeles för dåligt av det här för att kunna formulera mig och ta initiativ till ett genmäle.
Jag tycker också att KKs agerande gentemot oss sedan länge börjat likna personförföljelse – i alla fall har vi aldrig fått rättelse där KK uppenbart gjort fel och begått misstag.
Från: Lars Knapasjö [mailto:knapa@swipnet.se] Skickat: den 3 augusti 2008 20:56 Till: - kk - krister wistbacka Kopia: 'henrik.wising@kkuriren.se'
Ämne: Sanningen som aldrig kom fram ....
Hej Krister, Jag vill gärna ha med nedanstående debattartikel eftersom jag fortfarande tycker att KK agerar på ett besynnerligt sätt och att det i det här fallet drabbat både min man, mig och övriga familjen samt s-politiker generellt.
Varför har Du så svårt att få redaktionen att agera på ett pressetiskt korrekt sätt – den frågan är bakgrunden till mina funderingar om vad som krävs för att KK ska bli en fin lokalblaska igen.
Det här rubriken återfanns på första sidan i KK den 22 april och på insidan löd rubriken; Fritidspolitikers blogg granskas av åklagare. Artikeln är skriven av Henrik Wising (0150-728 42 henrik.wising@kkuriren.se ).
S-politikern ifråga är Benny Krig Knapasjö och anmälaren är den kvinna som även i tidigare sammanhang förföljt honom med anmälningar av olika slag.
Wising skriver; Katrineholmspolisen lämnade i förra veckan brottsanmälan vidare till åklagare för bedömning.
Nöjd med att ha fullföljt KatrineholmsKurirens väl inövade rutiner om att i så stor utsträckning som möjligt kasta dynga på socialdemokrater slår sig den gode Wising till ro med de braskande rubrikerna.
Pressetik är en bristvara på KK De finns klara och tydliga spelregler för hur en tidning ska förhålla sig till det material den publicerar och framför allt handlar det om att den enskilda individens integritet inte ska kränkas.
Vad det innebär borde redaktionsmedlemmarna på KK vara medvetna om eftersom Krister Wistbacka, så noga påpekat att det "utgått ett påbud till redaktionen om en systematiserad etisk debatt". Fast Henrik Wising var kanske inte med på den lektionen.
Förundersökning inleds inte Fyra dagar efter det att artikeln publicerades beslutade kammaråklagare Anna Carlsson Lundh vid Åklagarkammaren i Nyköping att någon förundersökning inte ska inledas. Motiveringen är att åtal för brottet är inte av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt eller som det också kan uttryckas; det finns ingen grund för en polisanmälan.
Varför skrev aldrig KK något om det? Var det inte lika roligt?
Man kan tycka att en seriös journalist på en seriös tidning skulle följa upp den sensationella förstesidesnyheten under de närmaste 2-3 veckorna. Inte minst eftersom en polisanmälan är helt ointressant om den inte leder till en närmare granskning och förundersökning. Men nu pratar vi KatrineholmsKuriren och då är det inte så noga med källgranskning eller uppföljning. Eller om man råkar kränka en enskild individ - framför allt inte om de är socialdemokrater.
Lat, beordrad eller glömsk? Var Henrik Wising för slö för att följa upp den så intressanta polisanmälan eller fick han direktiv att inte skriva mer om saken - inte ens att det inte fanns grund för en polisanmälan. Eller saknade han utbildning i pressetik och journalistik rent generellt eller tyckte han att sanningen inte var lika häftig som själva påhoppet.
Eller råkade han bara glömma det hela och i så fall borde inte det redaktionella arbetet på KK vara så kvalitetssäkrat att hans glömska skulle ha upptäckts och åtgärder vidtagits för att rapportera om sanningen; polisanmälan saknade grund enligt Brottsbalken 5 kap 5 § och någon förundersökning inleddes aldrig?
Jag vet att Benny tagit mycket illa vid sig både av arbetskamratens ogrundade polisanmälan och av KatrineholmsKurirens utpekande och underlåtenhet att rapportera om att polisanmälan var en luftbubbla. Kommer han att få någon ursäkt?
Vågar Krister Wistbacka be om ursäkt? Det tror inte jag. Jag tror att när det gäller Krister Wistbacka och de utpekade bristerna i KatrineholmsKurirens journalistiska kvalitét, så har han målat in sig i ett hörn och uträttat vad som göras skall i det blå skåpet. Under lång tid har jag och många andra påpekat bristerna när det gäller KKs pressetik som t ex rubriksättningar, integritetskränkningar, uteblivna genmälen och opublicerade korrigeringar.
Tidningsutgivarnas egen tidning Medievärlden har ifrågasatt KKs sätt att agera för några månader sedan, men vi har inte sett att varken det eller den systematiserad etiska interndebatten gett några märkbara förändringar.
Journalister måste vara kompetenta Vid det här laget är det uppenbart för alla och envar att det är mer regel än undantag när KatrineholmsKuriren gör sina journalistiska misstag och etiska övertramp. Man kan ju undra vad det beror på? Otur i största allmänhet? Kanske men knappast troligt.
Medveten illvilja och planlagd mobbing - konspirationsteorin kan inte helt avfärdas, men det verkar lite väl utstuderat.
Kan det beror på bristande redaktionell ledning i kombination med att flertalet medarbetare inte har tillräcklig högskoleutbildning i bl a journalistik. Det har varit på tapeten förut och var uppenbart en öm tå för tidningens högsta chef, som menade att ingen har rätt att efterlysa medarbetarnas formella utbildning. Det är konstigt för visst är journalistyrket viktigt och visst erfordras en hög grad av kompetens för att yrket ska kunna utföras med den skicklighet och det omdöme som krävs.
Vem vill bli hjärtopererad av en rörmokare eller få bilen lagad av en hjärnkirurg? Som väljare och allmänhet vill jag veta vad mina politiker och anställda tjänstemän har för utbildning och erfarenhet. Likaså är det självklart att jag som tidningskonsument, allmänhet och ibland även objekt för mediernas granskningar ska ha rätt att få veta vad journalisterna har för utbildning och erfarenhet.
I journalistiken likväl som på alla andra områden vill vi ha att göra med proffs och inte med amatörer. Jag tror inte Wistbacka är kapabelt att hantera varken den här eller andra frågor med den kompetens och det omdöme som krävs. Min förhoppning om en förbättring av den redaktionella kvaliteten är liten så länge Krister Wistbacka fortsätter att ockupera chefredaktörsrummet.
KK-eländet fortsätter? Den dagen då tidningens styrelse vågar ta i saken och ersätta Wistbacka med någon professionell, kompetent och gärna kvinnlig chefredaktör, som vågar lägga ut de redaktionella riktlinjerna så att både kvalitet och etik blir hörnstenar i arbetet. Den dagen kommer tidningen att genomgå en stor och välbehövlig renässans och kan komma att leva upp till de krav på en lokaltidning som rimligen bör kunna ställas.
Om inte fortsätter bara KK-eländet ...
Lämna gärna en kommentar i Gästboken eller på knapa@swipnet.se
Äntligen är tidningens hemsida klar - efter ett enormt kanonarbete under ett par sommarveckor av vår nya medarbetare Martin Eriksson. Tisdagen den 21/8 kl 10.00 läggs den ut och vi lovar att den innehåller nyheter som är nyare än nytt.
Jag heter Benny Krig Knapasjö och är 36 år ... än så länge. Ursprungligen kommer jag från Dalarna, men jag har också bott i Stockholm och Helsingborg, innan jag flyttade med min man Lars och hans son Kristian till det fagra Södermanland.
Nu bor vi mellan Öljaren och Hjälmaren i en liten by som heter Ättersta. Närmaste större by (ca 3-400 invånare) heter Österåker och kommunen är Vingåker.
För mig handlar politik som Solidaritet och Jämställdhet. Och att samhället ska stå på den svagas sida.
Det här är min älsklingsbil; Fiat Panda -06. Den är perfekt för 3 fodersäckar, fem ICA-kassar, maken och jag själv. Häftigt röd ... och kolla; rosen på bakre sidorutan.
Det är svårt att fixa en fest för åtta personer, som jobbar natt, men med mycket trixande och lite byte av nätter så gick det.
Den 10 augusti träffades hela ordinarie nattgruppen på Almgården hos mig och Lasse för ett grillparty. Jag ville bjuda på en rolig kväll för all hjälp och stöttning som jag fått av nattvännerna under dessa jobbiga månader. Tack för alla telefonsamtal, sms, mail och spontanbesök. Tack för tårar, skratt och kramar.
Kvällen började med grillad kyckling, korv och koteletter tillsammans med hemmagjord potatissallad och grönsakstallrikar. Till det började vi med vin och öl, men när det blev aktuellt med kaffe kom både whisky och Dooley´s fram och än mer prat framför grillen som nu förvandlats till en stor öppen eldstad med rejäla vedklabbar - allt för att få lite mer värme och ljus i den allt senare kvällen.
Nattens kyla och mörker jagade vi också mentalt iväg med små ljuslyktor lite överallt i trädgården som tillsammans med mur- och växtbelysningen helt klart ökade mysighetsfaktorn.
Det här ska bli en tradition varje sommar - precis som vi har med ÖIS och (s) - det är så kul att träffas lite privat och utanför jobb och traditionella roller och att få alla att vara med.
Tack snälla Ni för den enormt fina ljuslyktan som vi fick. Den ska stå på hedersplats vid varje grillkvälll på gården.
Tack för att Ni finns .... Anette, Solveig, Anita, Agneta, Yvonne, Kristina och vår ständiga lilla timanställda Carina och som gjort så att jag kan ha mina konstiga semestrar i sommar.
Tack även min man för all hjälp med grillning. Titta gärna på bilderna - efter kl 2000 jagade vi bort fotografen.
Jag var klädd i min medelstidsdräkt och ska föreställa en rik bonde och det passar mig eller .....
Tusen tack igen - vi ses på nästa grillkväll på Salon Knapa!
Gänget är samlat ... snygg medeltida mantel eller hur?
Grannen Karl-Gunnar tittade över och fick njuta av både grillad förtäring och kvinnlig fägring - här hjälper medeltidsbonden honom med korven.
Efter att under flera månader mått psykiskt väldigt dåligt på grund av Lex-Sarahanmälan som var mer en hämd mot mig än en omtanke om våra brukare, så brast fördämningarna på morgonen den 28/2. Min anmälare går ut i en jätteintervju och förklarar hur hemska jag är, hur modigt det var att hon anmälde mig och hur fruktansvärt hon har blivit behandlad av arbetskamrater, kommunen, förvaltningsledningen och facket.
Jag, som helt obefogat varit avstängd i två månader, blev givetvis ledsen arg och förbannad. Under den här tiden gick ryktena och vi ska veta att djungeltrumman är effektiv i både Katrineholm och Vingåker. Somliga partikamrater ifrågasatte om jag skulle kunna behålla mina få politiska uppdrag, medan andra menade att det är två skilda frågor.
Man blir inte kaxig när man vet att alla prata om anmälan och att det givetvis handlar; kan det vara sant? Är det allt eller finns det mer? Hur kunde han?
Man mår väldigt, väldigt dåligt och det drabbar hela ens om-givning; familj, släktingar, vänner och bekanta.
Det blev fel ...
Så när KK slutgiltigt knäckt mig den 28/2 tappade jag omdömet och gjorde vad jag så långt inte gjort. Efter en tid publicerade jag bloggar med min anmälares namn - så långt hade hon fått beteckningen X.
Det väckte en yttersta olustig debatt - olustig för alla inblandade parter.
Jag ber om ursäkt!
Inte för mina åsikter eller för det faktum att jag känner mig fel och orättvist behandlad, kränkt och förnedrad.
Nej, jag ber om ursäkt för att mitt misstag att använda min anmälares riktiga namn skapade en ovärdig, infekterad och osaklig debatt.
Det handlar inte om makt eller politik. Min anmälare och jag har varit arbetskamrater i flera år. Det handlar om att känna sig sviken, förrådd och utsatt. Det är personliga känslor som jag inte är ensam om - förmodligen känner hon likadant.
Då gagnar det ingen att det blir en smutsig pajkastning, så jag ber om ursäkt!
