I måndags när vi satt och väntade på ett plan som aldrig verkade gå så nåddes vi av nyheten att Folkpartiets arbetsgrupp för utbildningsfrågor hade gått ut med ett korkat (grumligt?) förslag.
Förbjud matte på Arabiska var SvD:s rubrik .
Det är positivt om ungar lär sig matte på vilket språk som helst och förslaget sågades av de andra borgliga partierna, och till och med av Björklund.
Folkpartiet fick stanna hemma från resan och istället svara på medias frågor och moderaten Mats Gerdau längtar efter riktiga folkpartister.
Vi trodde nästan att vi alla skulle få stanna hemma då rapporterna duggade om att det värsta snöovädret på 18 år hade drabbat vårt resmål. Bussar och tunnelbanor stod stilla, skolor stängdes och folk kom inte till jobbet.
Men bortåt eftermiddagen bar det iväg ändå.
Jag vet inte vad jag väntat mig men det såg ut som en helt vanlig slaskig vinterdag i Stockholm..
Förstod ändå att det var speciellt då Hyde Park kryllade av människor som alla gjorde snögubbar eller kastade snöboll.
Det blev ett ganska intensivt program med information om allt från politiska läget, rektorsutbildning och utbildningssystem.
På onsdagsmorgonen fattades centerpartisterna.
De hade blivit hemkallade av Maud för att hon skulle få godkännande att dagtinga med sina regeringskollegor om kärnkraften.
Dagen efter fanns en uppgörelse.
Undrar hur det känns i centermyllan därute?
I helgen har de kommundagar och diskussionerna lär gå heta.
Själv har jag inte varit särskilt aktiv i energipolitiken sedan 1980 års folkomröstning.
Jag fick inte rösta då men jag har säker knappen ”Kärnkraft nej tack”
kvar i någon byrålåda.
Efter London for jag till Arvika och fick inspiration av duktiga kommunala kollegor och landade till sist i Vingåker igår kväll.
Skönt att vara hemma även om ett flera hundra sidors betänkande från den studiesociala kommittén ligger på köksbordet och en förkylning gör kroppen svag.
Lycklig ändå.
Glad över att mina första snödroppar har tittat upp och att Melodifestivalen startar idag. När de två händelserna sammanfaller så är det väl ändå vår.
Caroline