Idag avgick den första ministern i regeringen, endast åtta dagar efter att hon tillträdde. Ansvaret för detta vilar självklart tungt på statsminister Reinfeldt, som utnämnde henne till minister. Eftersom en ledare viktigaste uppgift är att utnämna kunniga medarbetare kan vi redan nu skönja att den i valrörelsen så välpolerade och PR-kunniga Reinfeldt utövar bristfälliga kunskaper inom framtidsfrågor såsom Utrikes- och miljöpolitik saknar förmåga att skapa en välfungerande regering. Vem blir nästa offer för hans okunnighet? Mycket talar naturligtvis för Cecilia Stegö-Chillo, då få förutom Reinfeldt anser sig att ideologiskt protestera mot Public Service genom att vägra betala tv-licensen är en merit för att bli kulturminister.

Som vanligt är det dock väljarna som är de stora förlorarna. Mycket talar för att de närmaste fyra åren kommer bli ett vakuum i historieböckerna. Möjligen kommer regeringen som bäst att bli ihåg kommen som den regering, som mellan skandalerna sänkte skatterna något, men som också valde att avstå från att formulera framtidspolitiken i en tid då vi alla borde ägna mer tid att formulera hur vi vill forma morgondagens samhälle i en tid där miljöfrågorna, globaliseringsfrågorna, storstadsfrågorna, demografiska frågor, EU-frågorna och välfärdens framtid kommer att vara centrala delar i den politiska samhället.

Det är naturligtvis sorgligt att högerrergeringen abdikerar inför dessa frågor. Å andra sidan skapar det möjlighet för oss socialdemokrater att formulera en hållbar politik, som kan sättas i sjön i september 2010. Om det nya ledarskapet i socialdemokratin lyckas med detta är jag övertygad om att tiden i opposition endast blir fyraårig. Lyckas s inte med detta, utan kan oppositionstiden bli betydligt längre, vilket innebär en enorm förlust för Sverige.