I bakgrunden av Stegö och Borelius har vi i veckan fått höra pratglada ministrar, som frankt påstår att Cevian och Christer Gardell är bra för Sverige och är bättre ägare än de nuvarande stora institutionella ägarna på Stockholmsbörsen, som ex vis Mats Odell betraktar som "osynliga och ansiktslösa".

Jag vet inte om det går att ta Odells oinitierade kommentarer på allvar, då såväl vårens bolagsstämmor, bolagskoden och det faktum att nästan alla börsbolag numera har valberedningar, som granskar styrelsens arbete, visar att det institutionella ägandet på börsen numera är allt annat än osynligt. Möjligen är det fortfarande ansiktlös, men personligen föredrar jag en gedigen och bra genomförd utvärdering av bolagen, framför ansikten som dagligen syns i pressen, när de ena dagen köper bolagen för att sedan nästa dag sälja hela innehavet. Jag har inget emot Gardells fond Cevian, då den säkert tillför ett ytterligare synsätt på börsen, men inte vore det särskilt bra för Sverige om att våra institutionella förvaltare skulle agera på samma sätt som Cevian?

Framtiden får utvisa om detta endast var ett sätt för den nya finansmarknadsminister att få komma ut i media, eller om uttalande var en avsiktsförklaring från honom. Om det var det sistnämnda finns det en uppenbarlig risk att många seriösa investerare kommer att fly den riskfyllda Stockholmsbörsen till förmån för någon annanstans, där ägande är spritt mellan fler institutioner som tar ett långsiktigt ägaransvar för bolagen.