Lite förenklat är ju svaret på denna fråga att priset på likviditetsrisk kraftigt har gått upp och att alla bankerna nu förbereder sig för hårdare krav på kapitaltäckning. I det läge vi befinner oss idag har därför reporäntebeslutet mindre betydelse för aktiviteten i ekonomin. Oavsett vilket beslut de tar kommer sannolikt inflationen mätt i KPI (där räntekostnaderna är en stor del)  att öka, men det säger absoult inget om huruvida ekonomin mår bra. I det läge vi befinner oss i nu borde därför inflationen mätas i KPIF istället. KPIF är KPI rensat för ränteförändringen, som numera med den höga skuldsättning som finns i hushållen är ganska stor och dominerande.

Förresten kan vi redan nu se denna effekt, då inflationen enligt SCB mätt i KPI är 2,9% men KPIF (dvs inflationen rensas från ränteförändringarna) är mindre än hälften dvs 1,1%. Kopplingen mellan hur reporäntan påverkar ekonomin och inflationen, kallas på finanssvenska transmissinonsmekanismen och slutsatsen är given de nya reglerna inom finansvärlden har och kommer att förändra den avsevärt och därför kommer riksbanken att ta fel beslut om de väljer att stirra sig blinda på KPI. 

Nu kanske detta inlägg inte skulle handla så mycket om inflationsmått, utan du som läsare är säkert mer intresserad över vad Riksbanken borde göra den 16 december.  Vad borde de göra?

Det är den svåra frågan. Själv lutar jag mer åt att vi nu har kommit i ett sådant prekärt läge att Riksbanken borde göra allt i sin makt för att stimulera ekonomin och då ser jag inget annat än att de måste genomföra kvantitativa stimulanser, eller lite slarvigt uttryckt, trycka mer pengar. Detta beroende på alternativet är så mycket med stor risk för att massarbetslösheten biter sig fast och vi får uppleva en liknande utveckling som har skett i Japan, där man trots låga räntor ännu inte fått igång ekonomin.

Sammanfattningsvis det finns goda möjligheter att den riktiga Julafton den 24:e december kommer att ha större betydelse för vår tillväxt (många julklappar leder till högre tillväxt) än Riksbankens beslut som tillkännages den 20:e december. Avslutningsvis vill jag bara påpeka att det här är helt min egen slutsats och behöver inte överensstämma med ex vis min arbetsgivares syn på detta. Jag kan ju ha helt fel och ingen skulle bli gladare än mig ifall jag har fel och ekonomin kommer igång och arbetslösheten sjunker snabbare än vad jag tror.