Idag har jag gjort studiebesök på Syncentralen i Uddevalla. En verksamhet inom Västra Götalandsregionen. Mina tankar efter besöket och även under besöket är att inställningen till människor med funktionshinder och i detta fall synnedsättning är att försöka ge ett så gott liv som möjligt. Det är jag stolt över. Det finns säkert de som är missnöjda men själva värdegrunden är allas lika värde och lika möjligheter. I Sverige får funktionshindrade barn exempelvis gå i skola och vi är världsledande när det gäller handikappidrott. Jag blir så ledsen när jag tänker på att det finns länder där samhällets stöd är i det närmaste obefintligt.

På Syncentralen i Uddevalla fick jag se fantastiska hjälpmedel för att göra livet lättare. Jag blir imponerad av den moderna teknik som möjliggör att kunna följa med i nyhetsflödet genom inläst morgontidning, kunna använda dator och en massa annat. Jag blev också imponerad av sättet att möta varje enskild person utifrån behov, vardagssituation och önskemål. Jag upplevde också kunskap om genus och etnicitet, vilket gladde mig.

Sammanfattningsvis kan man säga att det inte är konstigt om vi i Sverige mot i många andra länder har höga kostnader för hälso- och sjukvård eftersom det erbjuds så mycket fantastiskt. Att det är skattefinansierat är det fina i kråksången tycker jag. Att jag som hittills klarat mig bra i livet också är med och bidrar till den som har det svårare. Vem vet, en vacker dag (kanske inte så vacker för resten) är det jag själv som behöver hjälpmedel och kuratorstöd för att klara mig.