Den 1:a maj. Solen skiner och vädret är underbart. För tillfället är jag på väg till Norrköpings Arbetarekommun för att sedan gå i demonstrationståget. Det kommer säkert vara en massa människor där. Frågan är vad som rör sig i deras huvuden.

Det är självfallet svårt att veta. Det som jag trots allt vet är att många är arga och besvikna. Men ur ilskan och det besvikna måste det alltid finnas hopp. Utan hopp och visioner förändrar vi inga samhällen.

När det ser som mörkast ut måste vi alltid se framåt i hopp om en bättre framtid. Det är i alla fall så som jag ser på det.

Det är därför jag demonstrerar idag. Jag kommer att demonstrera mot massarbetslösheten bland ungdomar. Jag kommer att demonstrera mot pensionärsskatten. Jag kommer demonstrera mot neddragningen bland de olika utbildningsplatserna i landet.

Jag gör detta för att jag vet att det finns ett alternativ. Ett alternativ som jag tror på. Jag vet att vi är många och om vi är många kan vi förändra världen. Nu går jag iväg och förändrar världen. Vi ses.

Mvh Martin