Idag är det midsommarafton, dagen som borde ha varit vår nationaldag. När planerna på en nationaldag började diskuteras så fanns det en dröm från högern att nationaldagen skulle ta över 1 majs roll som den samlade manifestation som 1 maj ända är för folket i Sverige, man ville även göra 1 maj till en vanlig arbetsdag för att kunna göra 6 juni till en röd dag då folket kunde vara lediga och samlas för att fira nationaldagen.

Men det finns inget behov eller längtan efter en nationaldag av traditionellt snitt då man firar nationens seger eller befrielse.

Men det finns en längtan efter varje höst och vinter efter värmen och att komma ut i naturen. Och Midsommarafton är denna dröm. Och drömmen har blivit starkare, längre bort från naturen vi kommit. När vi var bönder och levde mer i dess närhet så var naturen något som skulle övervinnas. Medan nu när dom flesta av oss lever i en tätort och ännu mindre antal av oss är beroende av naturen för vår personliga överlevnad, så upplever vi naturen mer och mer som något vackert och njutningsfullt.

På midsommarafton kommer vi ut i naturen och njuter av värmen och att vara ute i det fria. Äter färsk potatis och färska jordgubbar, många gånger årets första skörd. Många tar det första badet i havet eller i någon sjö. Vi njuter av allt det som vi upplever som så typiskt svenskt men som bara är en kort tid men är ett starkt inslag i våra drömmar om Sverige och vår frihet.