I DN.Debatt 5/2 efterlyser förre finansminister Erik Åsbrink en ny socialdemokratisk sysselsättningspolitik. Med feta bokstäver i ingressens inledning trumpetas ut: ”Större invandring”. Som om den halva miljon arbetslösa vi redan nu har inte skulle vara nog. Man tar sig för pannan!

Åsbrink anser att antalet sysselsatta av befolkningen och det totala antalet arbetande timmar behöver ökas för att vi ska kunna upprätthålla välfärden. Mot detta finns inget att invända. Däremot om man som Åsbrink föreslår tidigarelägger ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden och uppmuntrar äldre att fortsätta arbete efter pensioneringen och stimulerar arbetskraftsinvandringen, då ökar arbetskraftsutbudet, men till vad nytta. Det finns ju inte jobb till alla dem som nu vill arbeta och bli självförsörjande. Inte med ett ord om detta nämner Erik Åsbrink.

Man får intrycket av debattartikeln att Sverige har stor brist på arbetskraft på grund av att ungdomarna går i skolan för länge, de äldre pensioneras för tidigt och att för få invandrare kommer hit. Är det jag eller Erik Åsbrink som missat något? Det är väl jobb som saknas, inte att vi har för litet arbetskraftsutbud!

Jag utgår ifrån att Stefan Löfven med kraftsamling på jobben menar att det är antalet jobb ska öka, inte att öka antalet arbetslösa. Jobben kommer inte av sig själv. Det krävs en politik som underlättar företagsetablering genom gynnsamma villkor. Detta vet som väl är Stefan Löfven.