Svenskarna öppnar gärna sin plånbok och skänker pengar till olika behjärtansvärda ändamål. Ingen kan med dagens kommunikationer undgå att se nöden i världen. Våra svenska bekymmer väger lätt i jämförelse med hur det ser ut på många håll i världen. Vi svenskar känner en moralisk förpliktelse att dela med oss till dem som behöver hjälp. Den här förpliktelsen märker bl.a. vi kyrkvärdar när kollekten i kyrkan ska tas upp. Alla ger kollekt. Det ytterst lilla fåtal som av någon anledning inte vill ge några pengar låtsas ändå ge. Givmildheten har säkert sin grund i att de flesta av oss är ganska hyggliga personer. Numera kan vi öppna börsen utan att känna tvånget från Lukas 6:38: ”Ge och ni ska få. Med det mått ni mäter med skall det mätas upp åt er.”

Sveriges största insamlingsorganisationer samlade under år 2008 in 2,7 miljarder kronor. De insamlade medlen för 2009 är säkert minst lika stora. Den som ger utgår ifrån att pengarna kommer de nödlidande till del. Tyvärr finns det mellanhänder som också anser sig ska ha del av pengarna. Det här belystes nyligen av finansmannen Roger Akelius. Han har tidigare skänkt pengar till Röda Korset men gör det inte längre. Hans bidrag till nödlidande går nu istället via SOS Barnbyar. Anledningen till bytet av insamlingsorganisation är att Röda Korsets VD och dess ordförande tillsammans tar ut lön och arvode på två miljoner kronor årligen.

Man kan fråga sig varför Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg anser sig berättigad till ett årsarvode på 850 000 kr? Han har ju en god pension från sitt mångåriga riksdagsarbete och får höga arvoden från andra styrelseuppdrag. Till skillnad från dem som Röda Korsets hjälpinsatser riktar sig till, går det sannerligen ingen nöd på Westerberg. Vill han göra en humanitär insats i Röda Korset, då bör detta ske på ideell grund.

Lika illa är det med de alltför höga VD-lönerna i ideella organisationer, särskilt då insamlingsorganisationer som Röda Korset. Nog borde det gå att ha en ledning som arbetar ideellt. Jag tror säkert att det finns drivande människor som kan och vill åta sig att leda de här organisationerna utan att ha detta som sitt levebröd. Det dagliga arbetet kan skötas av den anställa personalen. Jag tror inte att insamlingsresultatet skulle bli lidande på detta.