Att Sverigedemokraterna upplevs som ett reellt hot framgår klar av partiernas kraftfulla avståndstagande till detta parti. Sd:s landsdagar (kongress) nyligen har fått den borgerliga alliansen att bli orolig för att inte få tillräckligt stort stöd av väljarna så att den av egen kraft kan fortsätta regera landet. Nu kommer alliansen med inviter till Miljöpartiet för att få deras stöd i riksdagen i händelse av att Sd kommer in och att ingen av blocken får egen majoritet.

Regeringen, oberoende av vilket block som får makten, vill inte göra sig beroende av Sd för att kunna bilda regering och för att få igenom sina propositioner under mandatperioden. Därför krävs det blocköverskridande samarbete om det blir ett jämviktsläge med Sd som vågmästare.

Fredrik Reinfeldt och de andra borgerliga partiledarna inser vartåt det barkar och vill redan nu få över Miljöpartiet på sin sida så att de kan behålla regeringsmakten. Att Miljöpartiet skulle bryta upp samarbetet med vänsterblocket ser jag som uteslutet. Sannolikt kommer det block som får flest riksdagsplatser efter valet 2010 att bilda regering. Det andra blocket lägger då ner sina röster så att inte statsministerkandidaten får en majoritet i riksdagen emot sig.

Därmed är inte problemen över. För att kunna driva igenom sina förslag måste regeringen ha stöd av en majoritet av riksdagsledamöterna oberoende av hur Sd:s ledamöter ställer sig. Detta kan bara ske genom att regeringen innan den lägger sina propositioner försäkrar sig om stöd från fall till fall hos något av det andra blockets partier. Jag ser faktiskt ingen nackdel i att regeringen måste söka stöd hos oppositionen. Regeringen tvingas då till kompromisser som enligt min uppfattning kan bli till gagn för Sverige. Inget parti kan, även om de gärna vill det, göra anspråk på att vara den enda vägen till lycka för land och folk.