Konstnären har avbildat de ridande dragonerna – officerare vid Skånska Dragonregementet i Ystad – med en över hela kroppen mycket välutvecklad muskulatur. Männen på sina hästar på väg ut i havet vid Ystads Saltsjöbad uppvisar en stilig och fulländade fysik.

Jag är aktiv sedan många år i en idrottsförening som sysslar med kraftsport, tyngdlyftning och bodybuilding, och Matthiesens tavla har av den anledningen fångat mitt intresse. Frågan jag ställt mig är hur dessa dragoner gått tillväga för att utveckla denna goda fysik. Det är mycket svårt att få fram den här muskelutvecklingen som tavlans dragoner uppvisar med den knapphändiga träningsutrustning som då stod till buds.

Svaret på min fundering fick jag när tavlan för ett par år sedan flyttades till militärmuseet. Vid sidan om tavlan har det satts upp ett antal fotografier som visar Matthiesen i arbete med sin tavla. De manliga modellerna sitter inte till häst utan på en pall i konstnärens ateljé och blir avmålade. Fotografierna avslöjar att det inte alls är fråga om några vältränade dragoner som konstnären har framför sig. De är om man ska vara lite vanvördig, en samling hösäckar utan tillstymmelse till utvecklad muskulatur. Det är Matthiesen som med sin pensel försett de ridande dragonerna med muskler. Man frågar sig varför? Vad hade Matthiesen för bevekelsegrunder att försköna kropparna? På den tiden fanns väl inte det kroppsideal som finns nu?

Jodå, visar det sig om man tar del av konstvetaren Patrik Steorns avhandling "Nakna män. Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900-1915" som kom härom året. Här får man veta att kring sekelskiftet 1900 förekom nakna, välbyggda män rikligt i konst, i idrottstidningar, hälsomagasin, kulturtidskrifter, på kyrkväggar och medaljer. Den nakne, muskulöse mannen framställs här som maskulinitetens ideal. Ett annat exempel på detta manliga kroppsideal finns att beskåda på den officiella OS-affischen för de olympiska spelen i Stockholm 1912. Affischen har en naken, muskulös man som centralt motiv.