Den svenska sommaren är något vi alla dyrkar. Vi ser fram emot denna ljuva tid då tillvaron visar sig från sin allra bästa sida. För många är det den enda tid på året då man känner sig fri och nöjd med livet. När vi blir äldre minns vi vår barndoms somrar i de mest positiva bilder. Ingen förblir oberörd av den svenska sommaren.

”De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna som räcker året om”, skaldar Israel Kolmodin i sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer. Det är inte svårt att ta till sig den här psalmversen. När vi går ut i sommarlandskapet överväldigas vi alla av en sakral känsla. Vi tycker oss uppleva något utöver det vanliga, något heligt. Kan det inte vara så att det vi ser och känner är Gud även om en del föredrar att kalla det något annat.

Skolavslutningen är inledningen till detta efterlängtade, detta heliga. Man måste vara blind om man inte ser förväntan hos skolbarnen när de vandrar till kyrkan på avslutningsdagen. Jag har svårt att tänka mig någon annan väg till sommarlovets lycka än genom kyrkporten.