Varför söker människor "starka" ledare? Det här önskemålet dyker upp så snart en chefspost ska tillsättas. Nu senast när efterträdaren till Göran Persson ska utses. Man vill ha en person som kan "leda", en som har visioner. Den som påstås besitta detta anses ha ett gott ledarskap.
Man kan undra om människosläktet har ett nerlagt behov av att vilja bli ledd, någon att dyrka, att se upp till. Är det vår pappa vi saknar, han som tog hand om oss när vi var små och ställde allting tillrätta? I så fall är det dags att bli vuxen och själv börja ta ansvar där vi är satta att verka. Vi ska inte lägga vårt öde i någon annans hand i tron att denne ska föra oss till lyckans land. Ledarens visioner ska inte tillåtas få mer genomslagskraft än andras visioner, vare sig det rör sig om ett politiskt parti, ett företag eller en ideell organisation.
Jag är skeptisk mot människor som vill leda andra. Jag föredrar ett kollektivt ledarskap. Ett alternativ är att ordförandeuppdraget roterar på olika personer. Man ska inte inkompetensförklara övriga personer i styrelsen eller ledningen, alla har en inneboende kraft att utvecklas. Detta kan vara svårt för vissa "starka" individer att inse. Dessa vill gärna se sig som förmer än andra, anse sig vara bättre rustade att leda till skillnad från andra som de betraktar som mindre vetande. Sådana människor måste hållas på mattan.
Varför ska efterträdare till Göran Persson absolut ha ett "gott ledarskap och visioner"? Den socialdemokratiska politiker är ingen enmansföreställning där partiledaren utifrån sina visioner ska leda partiet mot de mål denne uppfattar som partiets. Vår politik fastställs på kongresser efter att frågorna stötts och blötts i diskussioner och debatter. Det är inte pariledarens visioner som ska vara vägledande för vad som är socialdemokratisk politik. Vill vi detta kan vi övergå till det amerikanska systemet där presidenten utifrån sitt eget huvud styr och ställer. Ska vi ha en levande demokrati är det nog säkrast att vi väljer en lagledare än en stark person med visioner.
I samband med folkomröstningen om införande av gemensamma europeiska valutan, euron, anklagade Margot Wallström statsminister Göran Persson för bristande ledarskap. Han borde enligt Wallström betydligt kraftfullare ha sett till att svenska folket varit indoktrinerad så att det röstat för ett emu-medlemskap. Med sin kritik visade Wallström att hon tog lätt på opinionen i Sverige. Svenska folket var kritisk till EU-projektet och ville skynda långsamt. Detta insåg Göran Persson och låg lågt i frågan, något som Margot Wallström betecknade som ett dåligt ledarskap.
Den som har förmåga att tona ner sin egen person och visioner och mera är lyhörd för gräsrötternas och folkopinionens uppfattning är den som enligt min mening ska väljas till partiledare.
Det beror väl på vad man innefattar i ett gott ledarskap?
Ska jag tolka ditt inlägg som om du tycker att en utav Persons förmågor i sin roll som partiledare har varit att tona ned sig själv? Socialdemokratin bör aldrig vara en enmans show, eftersom dess legimitet vilar på att vara en folkrörelse. För mig är en god ledare den som får andra att växa, och vara delaktig. Mvh Hannah Leif Haglund: Hannah, jag tror inte att Göran Persson är den buse som den borgerliga pressen framställt honom. Han verkar vara en vänlig och empatisk person. Det är i varje fall det intrycket jag fått av honom. Det ska dock sägas att jag aldrig träffat honom personligen. Jag tycker liksom du att en god ledare är en person som får andra att växa och vara delaktiga. Det gäller att finna en sådan karamell. Eftersom dessa människor är så sällsynta, så är det enligt min mening bättre med en "svag" ledare än en som är maktfullkomlig.
Bäste Leif
Läste med intresse din blogg idag angående ledarskap. Passar bra i dessa tider, då vår store man Carl von Linné ”fyller 300 år”. Hans indelning av djuren hänvisade människan till ap-släktet. Till mångas förtret tog många illa vid sig på den tiden. Vi vet nu mera med facit i hand att vi är djur. Du säger att vi inte behöver någon ledare? I djurens värld finns alltid en ledare. Den som ska se till att stammen blir stark och klarar sig. Det är ledaren som bestämmer helt och hållet och drar sig inte att slå ned på dem som ifrågasätter. För överlevandens skull måste det finnas någon som tar ansvaret för flocken. Inte bara bland aporna, utan bland alla djur. Bara att titta på våren när man släpper korna, hur de slåss för rätt rang i flocken. Annat exempel är hästar, där rangordningen är klar efter ganska kort stund. Sen kommer det uppstickare, som vill ha makten. Antingen får de acceptera sin rang eller försvinna från flocken. Flocken accepterar sin ledare och lyder. Människan är inget undantag, utan så har människan fungerat i alla tider. Den övriga flocken rättar sig i ledet. Något kollektiv förekommer inte, utan makten bedrivs ”skoningslöst”. En bra ledare får starka avkommer och de överlever även svåra tider. Frågan är om man inte ska låta de starka krafterna leda? En god ledare ser till att alla ska klara sig. Sen kan man naturligtvis ifrågasätta människans intellekt, som många gånger är överlägset andra djur. Men i grund och botten fungerar vi och har fungerat som djuren. Någon demokrati finns inte. En god ledare ska se till flockens bästa. Samma inom alla branscher, där ledaren ska se till att de andra i ”flocken” far väl. Det kommer aldrig och har aldrig fungerat utan en som leder. Att sen den personen inte alla gånger är bra, det visar sig snart. En ledare i dagens klimat ska leda och fördela arbetet och se till att folk klarar sig. Utan att vara någon som sätter sig på andra. Nu vet jag vad många andra som läser bloggen tycker, men som ett inlägg och bakgrund, så kanske detta kan bli en tanke på hur vi människor egentligen fungerar. Det är lätt att ha uppfattningar, men vår bakgrund kan vi inte ändra på. Jag förväntar mig mothugg i mina påståenden. Men kanske en tankeställare? RolfM Leif Haglund: Du är klarsynt och döljer inte verkligheten, Rolf. Du har aldrig hycklat och gör det inte nu heller. Det känns befriande att ta del av dina synpunkter. Jag är medveten om att det ligger till på det sätt som du påstår. Människan är ett flockdjur som villigt underkastar sig en stark ledare. Makten utövas skoningslöst, förvisso i mera civiliserade och åtminstone till skenet i demokratiska former, än i djurens värld. Jag inser att min förhoppning om en flock som i demokratisk anda och utan en dominerande ledare i toppen, jobbar för allas bästa, är en utopi. Det är i vetskap om att det förhåller sig på det sättet som jag i en tidigare blogg uppgivit att jag vill ha en partiledare efter Göran Persson som är lat, initiativlös och låter andra göra jobbet. Det är detta Mona Sahlin kritiseras för, och som gör att jag vill ha henne som ny partiordförande. Det gagnar demokratin i partiet med en "svag" ledare. Ett sådant ledarskap öppnar vägen för ett rikt utbyte av idéer och visioner från övriga i partiet. Detta vinner partiet på. Att tro att det finns människor som har de positiva egenskaper som man lägger in i begreppet ett "gott ledarskap", det är ett önsketänkande som inte kommer att infrias. Den mänskliga naturen producerar inga sådana individer.
Nja... lite cynisk syn på mänskliga naturen där Rolf. Du har i princip rätt naturligtvis, men i människans fall så skulle jag vilja lägga in en social aspekt på ledarskapet. En ledare behövs för att rationalisera processer. Dvs. en ledare samlar sin "flock" för att få alla att jobba mot ett gemensamt mål. Men om medlemmarna i "flocken" redan själva har kommit fram till samma mål, genom mänskligt logiskt resonerande och likartade kunskapsbakgrunder, så faller funktionen av ledaren bort. Det finns ett antal samhällen som fungerat i århundraden utan "en stark ledare". Ett antal matriarkat är ytterst demokratiska i sina ledningar, och de som lyssnas på är de med mycket kunskap( dvs. de äldre ), utan att dessa utpekas som ledare.
Vad menar jag med detta inlägg då? Jo, att människans väsende formas minst lika mycket av dess omgivning som av nedärvt beteénde. Med detta i hand så kan man enkelt genom evolutionsteorin komma fram till att samhällen existerar där de med stort "ego" och "ledaregenskaper" har genetiskt utarmats då det inte har passat in i det samhällets sociala konstruktion. Och därigenom har ledarlösa väl fungerande samhällen uppstått. Kanske bara svammel det ovan, men jag personligen har mycket svårt för de som vill framställa sig som "ledare". Jag blir omedelbart på min vakt när någon seglar upp som en "stark ledare", och jag lutar mig mot historiska bevis. Alla diktatorer har varit extremt starka ledare, men det har inte gynnat folket. Till slut så kan jag tillägga att jag håller med om att ledare är en förutsättning för en snabb utveckling av civilisationer. Och de kan också bringa samman grupper med olika bakgrund för att gå mot ett gemensamt mål, dock tvivlar jag på att det målet alltid är för de följandes bästa. Och där ligger nöten, hur protesterar man mot en "stark ledare" när man märker att denne har fel? Leif Haglund: Den nöten är svår att knäcka, Krister. När ledaren väl är vald är det för sent att göra något. Då är det ingen mer än du och jag som märker om ledaren har fel. Alla andra applåderar ledarens göranden och låtanden hur galet det än är. Vi båda kommer att betraktas som kufar och tas inte på allvar. För regimkritiker i många andra länder hade ett betydligt värre öde väntat den som vågar opponera mot ledaren. Det är vi som väl är förskonade ifrån i vårt land. Än så länge i varje fall. Kommer sverigedemokraterna till makten gör vi nog bäst i att hålla käften. Säkrast därför att se till att de aldrig når dit!
Ja, jag ser ju nu på vår statsminister och anser väl att han faktiskt har tränat upp sig till att ge sken av att vara en "stark ledare". Dock är han inte en ledare med en agenda som i något väsentligt omfattar de han har satts att leda, svenska folket. Inte ens väljarna i sin Allians omfattas.
Reinfeldt är alltså det närmaste exemplet på hur illa det kan gå när man faller för charmen hos någon som stöpts till att ge sken av ett starkt ledarskap. Faran finns ju då alltid att den som "stöpt" ledaren har ett egennyttigt syfte med det. Ty i företagsvärlden så definieras en stark ledare av en som kan bortse från personliga hänsyn och generera vinst. Det är de som är de starkaste. Tja, jag vet inte. Vad gäller en statsministerkandidat så tycker jag att denne ska vara lyssnande( på riktigt och inte bara i retoriken som Reinfeldt ), utan en bakgrund i anti-humanistiska tankar( som Reinfeldt ) och ändå stark nog att agera mot oppinionen för tillfället för att säkra framtiden( dvs. tvärtemot Reinfeldt som använder oppinionen för att rasera framtiden ). Nä, dags å dra ner nattmössan. :)
Hej Leif!
Det finns många synpunkter på vad en stark ledare kan innebära. En stark ledare kan vara både på gott och ont. Det tror jag vi alla känner till. En viktig aspekt är att skilja på en auktoritär ledare och en ledare som har auktoritet. Den sistnämnde är den som kan få med sig sina medarbetare på ett positivt sätt till skillnad från den auktoritäre där det är rädslan som styr. Det finns allt för många tragiska exempel på detta genom historien. Ytterligare en dimission som bör läggas på ett gott ledarskap är förmågan till empati. Att se individen, gruppen och dess olikheter i skolor, företag eller samhälle. Att inte bara köra över trotts att man kanske är i majoritet. Motsatsen till att vara empatisk är den psykopatiske karaktären som kan ställa till mycket sorg och elände för människor som har en sådan som chef eller ledare. Det innebär inte att han är kriminell, men han eller hon saknar viktiga delar för att driva en utveckling åt ett håll där alla får vara med. Med detta vill jag ha sagt att välja en bra ledare innebär många svåra och noggranna övervägande och inte bara välja någon som verkar stark vid första anblicken. Björn Ö Leif Haglund: Hejsan, Björn - min bästa kompis från IS1-tiden! För den som inte känner till beteckningen IS1 kan upplysas att detta står för Instruktörskola 1 och fanns vid regementena. Skolan svarade för utbildning av befäl som sen skulle ha hand om de värnpliktigas grundutbildning, dvs lära dem skjuta och marschera i takt. Det sistnämnda benämns även exercis. Det är från execisen som kommandona "Givakt!", "Manöver", "Ålning meddels hasning!" och liknande uttryck härstammar. Som jag svarade Hannah ovan, så gäller det att hitta en sådan karamell. Lämpliga personer finns, men de är inte lätta att hitta. Det är med tanke därpå som jag anser att det är bättre att inte ha någon ledare alls än att få en misslyckad sådan. Risken att få en av den sistnämnda sorten är mycket hög.
Hej igen Leif!
Nej jag tror inte att Persson är den person som han beskriv i media. Inte enbart, och inte alltid ialla fall. Den mesta media rapportering är enögd och svart/vit. Min kommentar var sagt med ett leende, jag tror nog att Persson kan vara buffel Persson. Och jag hoppas att Mona kan vara buffel Mona när det behövs. Men att vi behöver ett gott ledarskap är otvivelaktigt. Frågan är: Vad är ett gott ledarskap? Bästa hälsningar från Piteå Leif Haglund: Hejsan, Hannah. Jag har missat att du lämnat den här kommentaren. Bättre sent än aldrig, här kommer nu mitt svar. Rubriceringen "Skona oss från ett gott ledarskap" var medvetet provocerande för att väcka debatt. Många efterlyser en stark ledare som Göran Perssons efterträdare på partiordförandeposten. Jag oroas av detta. Blotta ordet "ledare" får mig att rysa. En förening, organisation, företag, skola och samhälle utgörs av ett kollektiv. Därför ska inte en enda person, ledaren, ordföranden, chefen, styra efter eget huvud och de andra rätta sig efter detta. Den som försöker sig på att förklara vad ett gott ledarskap är, för nästan alltid fram ett idealtillstånd om hur det borde vara. I verkligheten fungerar det inte så eftersom de allra flesta av oss inte lever upp till den här idealbilden. Vi, med få undantag, drabbas ofta av hybris, självförhävdelse. Det brukar inte gå många veckor på ledarposten förrän det börjar urarta. När högmodet blommat ut i sin prydno har övriga i organisationen i ledarens ögon reducerats till nollor. Det är mot bakgrund av denna upfattning som jag vill ha en "svag" ledare. Det förhindrar enmansshower, de andra får möjlighet att påverka beslutsprocesen, något som organisationen vinner på.
Hej Leif.
Ja bättre sent än aldrig :-D Så alltså det beror på vad man lägger i begreppet "starka ledare", om jag förstår dig rätt. För mig är det inte en person med en mans show, bara den som stark på riktigt vågar släppa fram andra och arbete med att bygga bra lag. Därför skulle jag gärna sett att vi skulle ha valt en helt ny styrelse (med det inte sagt att alla de som suttit inte har en chans) Men var gång du byter ut ngn i en grupp eller förändrar desspossition ändras gruppens dynamik. Och det är helheten som är det viktiga, inte en enskild person. I alla fall för mig. Bästa hälsningar från en snöigt men vindstilla Piteå
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Leif Haglund
 Valkrets: Ystad, Skåne Adress: Lilla Norregatan 4 A 271 35 Ystad Mobil: 070-4661262 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Hannah Bergstedt - 28 januari 20:09, 2007 
Leif Haglund, Lilla Norregatan 4 A, 271 35 Ystad, Mobil: 070-4661262, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Leif Haglund, www.s-info.se
0,05859
