I april nästa år samlas Socialdemokraterna till kongress. Under fem dagar ska ombuden bl.a. ta ställning till en stor mängd motioner om hur samhället kan förbättras. Den politik som läggs fast på kongressen blir sedan den politik som s-partiet går till val på.

Efter söndagskvällens partiledardebatt 6 maj vågar jag påstå att Alliansregeringen har gjort sitt i svensk politik. Stefan Löfvén var utomordentligt bra. Han ingav stort förtroende och förde fram en politik som löntagarna gör tummen upp för. Fortsätter Löfvén så här är s-partiet tillbaka som 40-procentsparti. Det råder ingen som helst tvekan om det.

Jag vill också nämna att jag blev positivt överraskad av Jonas Sjöstedt. Det mesta han sa var förnuftiga saker. Undantag för att vi inte ska sälja krigsmateriell till något land och att skatterna ska höjas för dem som arbetar. Han måste inse att det ska löna sig att arbeta! Finansieringen av nödvändiga reformer får tas någon annan stans.

Som socialdemokrat på högerkanten får jag tillstå att en del av Vänsterpartiets politik tilltalar mig. Nu senast gäller det deras förslag om en extra skatt av de fyra storbankerna.

Socialdemokraterna presenterade igår en av sina åtgärder för att komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten. S vill införa ett utbildningskontrakt för dem under 25 år och som inte har genomgått gymnasiet.

Det har framkommit att den som inte har gymnasieutbildning har mycket svårt att få jobb. Den med gymnasieexamen klarar sig betydligt bättre på arbetsmarknaden. Därför vill nu (S) i sin satsning göra ungdomar anställningsbara genom att se till att de som saknar gymnasieutbildning skaffar sig sådan. Man kan välja mellan utbildning på heltid eller halvtid. Den tid man inte studerar ska man jobba eller ha praktikplats. Teori och praktik ska göra den unge attraktiv på den öppna arbetsmarknaden.

För att vara berättigad till studiestöd/bidrag krävs att utbildningskontraktet fullföljs. Krav ställs på den enskilde att aktivt bidra till att bli anställningsbar. Fullföljer man inte kontraktet då blir det inte heller några pengar.

S-reformen har också det goda med sig att den arbetslöse får sitt dygn inrutat på ett sundare sätt. Tvingas man stiga upp på morgonen för att jobba och studera, då minimeras risken att den unge är ute och härjar på nätterna och lever jävel till förtret för andra. Därmed har jag inte sagt att alla arbetslösa ungdomar gör detta, men tillräckligt många för att det ska vara ett samhällsproblem.

Opinionsmätningarna ger s-partiet stark vind i seglen. Det är väntat. Med en socialdemokratisk politik i Stefan Löfvens tappning kommer s-partiet att återta förlorade positioner i väljarkåren. Får Löfven bestämma färdriktningen för s-politiken är Fredrik Reinfeldts dagar som statsminister räknade.

Rågången till Vänsterpartiet måste hållas ordentligt bred! Satsa på jobbskapande politik. Låt det andra vänta. Kommer vi tillrätta med den höga arbetslösheten så skapas resurser till andra angelägna reformer. Det gäller att ta sakerna i rätt ordning!

Svenska vapen och vapenkunnande har högt anseende i världen. Många länder vill köpa svensk krigsmateriell. Det finns regler för export av svensktillverkade vapen och vilka stater som vi får sälja vapen till. Dessa regler har funnits länge och borde vara väl inarbetade hos alla som sysslar med vapenexport, inklusive regeringen. Det är de också! Då frågar man sig varför den nu aktuella Saudiaffären kunnat uppstå. Svaret är enkelt. Man struntar nu som tidigare i reglerna för vapenexporten.

Det är inte första gången som kritik riktas mot svensk vapenexport. Otillåtna vapenaffärer avslöjas med jämna mellanrum. Det har ingen betydelse vem som sitter vid makten. Vi är i hög grad moraliska hycklare. Det gäller inte bara statens vapenexport, vi själva som enskilda individer är minsann inte några moraliska föredömen.

Offentliga lögner för att dölja det verkliga förhållandet är inget nytt. Under kalla krigets dagar blev svenska folket serverad en annan offentlig lögn: ”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig". När sanningen långt omsider uppdagades för svenska folket visade det sig att vi var nära allierade med Nato och berättade allt för USA som underrättelsetjänsten fick reda på om Sovjets förehavande. Ryssarna lät sig emellertid inte luras.

Jag har svårt att förstå detta ljugande när man blir konfronterad med sanningen. Varför snärja in sig i lögner istället för att berätta hur det ligger till. Konstitutionsutskottets nu inledda undersökning om Saudiaffären kommer säkert att medföra att fler än försvarsminister Sten Tolgfors får lämna sina uppdrag.

Gorbatjov får komma till Sverige och lära oss lite glasnost!

Socialdemokraterna går som väntat starkt framåt sedan Stefan Löfvén tog över partiledarskapet. Väljarundersökningen som presenterades häromdagen visar att (S) ökat med drygt 9 procent under de senaste två månaderna. Anledningen till uppgången kan helt och hållet tillskrivas den nye partiledaren. Socialdemokraterna är och har alltid varit löntagarnas parti. Självklart ska partiet ledas av en person med en stark facklig förankring. Med Stefan Löfvén har s-partiet hittat hem.

I TV- och radiointervjuer i går gav partisekreteraren Carin Jämtin sin förklaring till partiets framgångar. Inte med ett ord nämnde hon att Stefan Löfvén kunde vara en bidragande orsak. Istället nämnde hon partiets politik och Alliansens tillkortakommanden som orsak till framgångarna. Nog kunde Jämtin ha kostat på sig att ge Löfvén den credit han förtjänar. Man får hoppas att övriga i partiledningen inte delar Jämtins uppfattning och ignorerar Stefan Löfvéns betydelse för partiet.

I DN.Debatt 5/2 efterlyser förre finansminister Erik Åsbrink en ny socialdemokratisk sysselsättningspolitik. Med feta bokstäver i ingressens inledning trumpetas ut: ”Större invandring”. Som om den halva miljon arbetslösa vi redan nu har inte skulle vara nog. Man tar sig för pannan!

Åsbrink anser att antalet sysselsatta av befolkningen och det totala antalet arbetande timmar behöver ökas för att vi ska kunna upprätthålla välfärden. Mot detta finns inget att invända. Däremot om man som Åsbrink föreslår tidigarelägger ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden och uppmuntrar äldre att fortsätta arbete efter pensioneringen och stimulerar arbetskraftsinvandringen, då ökar arbetskraftsutbudet, men till vad nytta. Det finns ju inte jobb till alla dem som nu vill arbeta och bli självförsörjande. Inte med ett ord om detta nämner Erik Åsbrink.

Man får intrycket av debattartikeln att Sverige har stor brist på arbetskraft på grund av att ungdomarna går i skolan för länge, de äldre pensioneras för tidigt och att för få invandrare kommer hit. Är det jag eller Erik Åsbrink som missat något? Det är väl jobb som saknas, inte att vi har för litet arbetskraftsutbud!

Jag utgår ifrån att Stefan Löfven med kraftsamling på jobben menar att det är antalet jobb ska öka, inte att öka antalet arbetslösa. Jobben kommer inte av sig själv. Det krävs en politik som underlättar företagsetablering genom gynnsamma villkor. Detta vet som väl är Stefan Löfven.

Nu börjar det likna något! Valet av IF Metalls förbundsordförande är visserligen ännu ett påveval men VU är ursäktad eftersom valet enligt min mening är en fullträff.

Stefan Löfven har rätt bakgrund. Är tillräckligt känd och man har förtroende för honom. Han har visat gott pragmatiskt handlag och äger nödvändga kunskaper om löntagares och företagares villkor. Om Löfven kan avhålla sig från alltför socialistiska lösningar är Alliansregeringens chanser att sitta kvar över valet 2014 väsentligt reducerade. Nu räknar i varje fall jag med att s-partiet ganska snabbt återtar förlorade positioner i väljarkåren.

Får jag föreslå Jan Eliasson som s-partiets utrikespolitiske talesman och blivande utrikesminister. 

Det spekuleras friskt om vem som ska bli ny partiordförande för SAP. Låt den demokratiska processen ta vid. Partiet har god tid på sig att ta fram lämpliga kandidater till kongressen 2013.

Valberedningen kan förslagsvis välja ut fem kandidater bland de nominerade och låta kongressombuden lägga sin röst på någon av dessa. För att bli vald ska krävas att minst 50 procent av ombuden ställer sig bakom kandidaten. Uppnår ingen denna majoritet blir det en ny omröstning bland de två kandidater som fått flest röster. Valet av partiordförande kan då ta ett par dagar.