Nu börjar det likna något! Valet av IF Metalls förbundsordförande är visserligen ännu ett påveval men VU är ursäktad eftersom valet enligt min mening är en fullträff.

Stefan Löfven har rätt bakgrund. Är tillräckligt känd och man har förtroende för honom. Han har visat gott pragmatiskt handlag och äger nödvändga kunskaper om löntagares och företagares villkor. Om Löfven kan avhålla sig från alltför socialistiska lösningar är Alliansregeringens chanser att sitta kvar över valet 2014 väsentligt reducerade. Nu räknar i varje fall jag med att s-partiet ganska snabbt återtar förlorade positioner i väljarkåren.

Får jag föreslå Jan Eliasson som s-partiets utrikespolitiske talesman och blivande utrikesminister. 

Det spekuleras friskt om vem som ska bli ny partiordförande för SAP. Låt den demokratiska processen ta vid. Partiet har god tid på sig att ta fram lämpliga kandidater till kongressen 2013.

Valberedningen kan förslagsvis välja ut fem kandidater bland de nominerade och låta kongressombuden lägga sin röst på någon av dessa. För att bli vald ska krävas att minst 50 procent av ombuden ställer sig bakom kandidaten. Uppnår ingen denna majoritet blir det en ny omröstning bland de två kandidater som fått flest röster. Valet av partiordförande kan då ta ett par dagar.

Jag prenumererar sedan flera år på Skånska Dagbladet. Tidningens partifärg är (C), men det är inte därför jag läser den. Jag är socialdemokrat. Anledningen till att SkD blivit mitt husorgan är tidningens ledarskribent Lars J Eriksson. Hans kommentarer och analyser av det politiska skeendet och annat som rör människans villkor är, enligt min uppfattning, klarsynt, verklighetsförankrat och utan sidoblickar till vad som är politiskt korrekt att tycka. Det är med stor behållning jag läser vad Eriksson skriver. Inte minst därför att det överensstämmer helt med min egen uppfattning.

Det jag saknar hos en del ledarskribenter och politiska kommentatorer är viljan att belysa samhällsfrågorna från olika sidor. Fakta som jag anser nödvändiga att ta i beaktande vid en beskrivning av frågorna förtigs, vilket ger en vilseledande bild av det som kommenteras. Jag anser att medborgarna har rätt att få en allsidig belysning av det som tas upp till debatt. Det får man av SkD:s ledarskribent Lars J Eriksson.

Förra veckan var jag på posten för att köpa 15 frimärken till mina julkort. Jag blev ordentligt överraskad när jag fick se motivet på frimärkena – svenska flaggan, Sveriges nationssymbol! Det hade jag inte väntat mig efter alla påståenden om vår flagga som en exkluderande symbol.

Förhoppningsvis betyder detta att vi inte längre behöver ha dåligt samvete när vi hemma hissar svenska flaggan vid högtider och födelsedagar.

Luciafirandet i TV 13/12 i år sändes från Göteborgs domkyrka. Domkyrkans goss- och flickkörer medverkade och framförde den vackra luciarepertoaren fint och stämningsfullt. Det hela var mycket vackert och traditionsriktigt.

Jag är tacksam att TV undgått att drabbats av den sekulariseringsiver som kännetecknar dagens samhälle. Jag har fått intrycket att allt som har med kyrkan att göra numera tycks vara försett med dödskallemärkning. Vi kan vara glada för att Luciafirandet inte förlades till Liseberg eller Nya Ullevi. Inget fel på dessa anläggningar, men de är inte rätt plats för ett traditionsenligt Luciafirande.

Det talas mycket om barnfattigdom numera. Riksomfattande organisationer som Verdandi och Rädda Barnen prioriterar kampen mot barnfattigdom. Alla förväntas ha en behjärtansvärd omtanke om barn. Men hur mycket empati känner vi egentligen för barnfamiljer med svag ekonomi?

Här är ett blogginlägg som främst riktar sig till oss i Skåne.

Skåningar som reser kollektivt är väl tillgodosedda. Skånetrafiken har införskaffat nya pågatåg och förbindelsen Ystad-Malmö går numera med en halv timmes mellanrum i vardera riktningen. Allt fler tar tåget och fler upptäcker tågets fördelar. Dessutom är det billigare än att ta bilen.

Jag reagerar även på den inspelade rösten på pågatågen mellan Malmö-Simrishamn som meddelar namnen på stationerna och lämnar andra upplysningar till passagerarna. Att det skånska uttalet av vokalerna skiljer sig från rikssvenskan känner alla till. Varför då konstla till uttalet av å-ljudet och försöka låta som en uppsvensk? Påg uttalar rösten som pogg. Pågatåg som poggatogg. Exempel: ”Vi står nu stilla för att invänta ett mötande togg”, ”Poggatoggets slutstation är Ystad”. Det finns ingen anledning för förståelsens skull att ändra uttalet av det skånska å-ljudet, i varje fall inte på våra pååågatåååg!

Det är oklara bidragsregler som gjort att Håkan Juholt försatts i en besvärlig situation. Enligt min uppfattning har Juholt inte gjort sig skyldig till brott. Det finns inget vilseledande i hans hyresbidragsansökan. Han har inte döljt för riksdagsförvaltningen att sambon bor tillsammans med honom i övernattningslägenheten.

Det som rört till det i Juholtfallet är att hans sambo bor i övernattningslägenheten och inte i bostaden på hemorten. Riksdagens bidragsregler utgår tydligen ifrån att en riksdagsledamots hustru/make/sambo ska bo kvar på hemorten.

Det vore intressant att få se hur Håkan Juholt fyllt i blanketten om bostadsbidrag som han lämnat till Riksdagens kansli. På blanketten finns det väl en ruta som den sökande ska fylla i där riksdagsledamoten ska ange om denne bor ensam i bostaden eller delar den med annan person.

Enligt uppgift i media är det Riksdagens kansli som meddelat Juholt att han fått ut för mycket i bostadsbidrag. Jag har svårt att tro att Juholt skulle ha utsatt sig för risken att bli ertappad med att fuska med bostadsbidraget. I de länkhänvisningar som lämnats av bloggare här på s-info kan jag inte finna att det finns någon bestämmelse som säger att man enbart får 50 procent i bostadsbidrag om hyreskontraktet delas med annan person.

Om åklagaren ska kunna väcka åtal om bedrägeri måste denne ha stöd i Riksdagens bestämmelser om att Juholt med avsikt lämnat vilseledande uppgifter. Det som hittills framkommit ger inte skäl att anta att Juholt skulle ha förfarit bedrägligt.