Svenskarna öppnar gärna sin plånbok och skänker pengar till olika behjärtansvärda ändamål. Ingen kan med dagens kommunikationer undgå att se nöden i världen. Våra svenska bekymmer väger lätt i jämförelse med hur det ser ut på många håll i världen. Vi svenskar känner en moralisk förpliktelse att dela med oss till dem som behöver hjälp. Den här förpliktelsen märker bl.a. vi kyrkvärdar när kollekten i kyrkan ska tas upp. Alla ger kollekt. Det ytterst lilla fåtal som av någon anledning inte vill ge några pengar låtsas ändå ge. Givmildheten har säkert sin grund i att de flesta av oss är ganska hyggliga personer. Numera kan vi öppna börsen utan att känna tvånget från Lukas 6:38: ”Ge och ni ska få. Med det mått ni mäter med skall det mätas upp åt er.”

Sveriges största insamlingsorganisationer samlade under år 2008 in 2,7 miljarder kronor. De insamlade medlen för 2009 är säkert minst lika stora. Den som ger utgår ifrån att pengarna kommer de nödlidande till del. Tyvärr finns det mellanhänder som också anser sig ska ha del av pengarna. Det här belystes nyligen av finansmannen Roger Akelius. Han har tidigare skänkt pengar till Röda Korset men gör det inte längre. Hans bidrag till nödlidande går nu istället via SOS Barnbyar. Anledningen till bytet av insamlingsorganisation är att Röda Korsets VD och dess ordförande tillsammans tar ut lön och arvode på två miljoner kronor årligen.

Man kan fråga sig varför Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg anser sig berättigad till ett årsarvode på 850 000 kr? Han har ju en god pension från sitt mångåriga riksdagsarbete och får höga arvoden från andra styrelseuppdrag. Till skillnad från dem som Röda Korsets hjälpinsatser riktar sig till, går det sannerligen ingen nöd på Westerberg. Vill han göra en humanitär insats i Röda Korset, då bör detta ske på ideell grund.

Lika illa är det med de alltför höga VD-lönerna i ideella organisationer, särskilt då insamlingsorganisationer som Röda Korset. Nog borde det gå att ha en ledning som arbetar ideellt. Jag tror säkert att det finns drivande människor som kan och vill åta sig att leda de här organisationerna utan att ha detta som sitt levebröd. Det dagliga arbetet kan skötas av den anställa personalen. Jag tror inte att insamlingsresultatet skulle bli lidande på detta.

Nu börjar det likna något. Opinionssiffrorna från Demoskop ger en antydan om att Sverige är på väg mot ett tvåpartisystem i likhet med USA, England och Tyskland. Detta ser jag inte som något beklagansvärt. Tvärtom. De båda blocken får lättare att enas inbördes med enbart en samarbetspartner. Ett tvåpartisystem underlättar dessutom regeringsbildning. Väljarna får två klara alternativ att rösta på. Det blir benhård konkurrens mellan de båda alternativen som kommer att vara till fördel för medborgarna.

Jag skulle inte ha något emot om Vänsterpartiet åker ur riksdagen. Jag tror det gagnar s-partiet och inte minst svenska folket om (S) och (Mp) i regeringsställning slipper ta hänsyn till Vänsterpartiets marxistinspirerade politik.

Även på den borgerliga sidan sker enligt Demoskop en partireducering. I motsats till andra debattörer på s-info tror jag inte att den borgerliga alliansen kommer att utplånas. Den i likhet med vänstern reduceras till två partier. Merparten av Centerns och Kristdemokraternas förlorade röster går med stor sannolikhet till Moderaterna som troligen kommer över 30 procent i valet 2010. Någon stödröstning på (C) och (Kd) för att förhindra att dessa åker ur riksdagen tror jag inte på. Sådana hänsyn tar inte väljarna.

Sverigedemokraterna kan också räkna med ytterligare väljarstöd eftersom de båda partiblocken inte vill ta tag i folks oro för problemen med invandringen.

Var finns solidariteten med Kinas folk? Tidningarnas ledarredaktioner lägger en stor del av skulden på Kina för att klimatmötet i Köpenhamn inte kunde enas om ett nytt Kyoto-avtal.

Kina och USA är de två största utsläpparna av koldioxid. Från bl.a. svensk sida hävdas att alla länder måste ta sitt ansvar för att minska förbrukningen av fossila bränslen och utsläpp av växthusgaser. Det har skrivits spaltkilometrar om detta under och efter Köpenhamnsmötet, varför jag nöjer mig med att konstatera att Sveriges hyckleri gör mig spyfärdig.

Vi i Väst har en materiell standard som ligger skyhögt över hur man har det i Afrika och Asien. Våra pretentioner på ett gott liv känner inga gränser. Vi övergödda svenskar sitter dästa av all julmat i bekväma fåtöljer i väluppvärmda villor framför 42 tums LED-TV:n och med bil av senaste årsmodell utanför huset och klandrar Kina för att landet vill höja sitt folks levnadsstandard så att också de kan få ett lika gott liv som vi. Blekinge Läns Tidning (ob lib) illustrerar väl detta hyckleri: ”Kinas storhet var viktigare än klimatet. Visserligen förefaller insikten om landets stora utsläppsskuld finnas där, men välståndsutvecklingen i landet måste gå före kraftiga utsläppsminskningar.”  Den här inställningen liknar det man gör i Vasaloppet för eftersläntarna - drar repet i Evertsberg och hindrar dem från att nå målet i Mora.

Till nästa klimatmöte i Mexico 2010 bör de som roffat åt sig jordens naturresurser och försatt oss i den situation vi nu befinner oss i – dvs västvärlden -  komma med ett bättre bud till utvecklingsländerna om hur problemen ska lösas. Om vi verkligen menar något med rättvisa och solidaritet med andra folk, så är det dags att visa detta nu!

Klimatmötet i Köpenhamn är nu slut. Att delegaterna inte kunde enas var väntat. Vill vi i Väst få ner världens koldioxidutsläpp, så får vi ge länderna i Asien och Afrika ett rejält ekonomiskt och tekniskt stöd för energiomställningen.

Sådana tillställningar som Köpenhamnsmötet drar till sig oönskade element vars enda syfte är att ställa till bråk. Vi såg hur det gick i Malmö i mars under Stoppa-matchen-demonstrationen. Vänsterextremister av olika schatteringar slöt upp och fick mer eller mindre fritt fram att gå till våldsamheter. Polis fanns på plats i stort antal, men var uppenbarligen tillsagda att ligga lågt och agera dialogpoliser. Vi är ju så förstående i Sverige och stryker ligisterna medhårs.

Annat var det i Köpenhamn under klimatmötet. Här agerade polisen med en helt annan kraft än deras svenska kollegor. Hårdhandskarna var nödvändiga i synnerhet som den utomparlamentariska vänstern aviserat att den skulle sätta Köpenhamn i brand. Jag stöder danska polisens resoluta ingripande för att sätta stopp för ligisternas framfart.

Poliskommissarien i Köpenhamn Lars Christian Borg varnade i media före mötet dem som funderade på att ta till våld att de skulle tänka sig för riktigt noga eftersom ett våldsamt agerande kunde få allvarliga konsekvenser för dem. När hörde vi polisledningen hos oss uttala sådana varningsord?

Politikerna i Danmark har också visat handlingskraft genom att införa en ”lymmellag” som ger rätt att häkta upp till 40 dagar den som hindrar polis och räddningstjänst från att utföra sitt arbete. En sådan lag anser jag bör införas i Sverige.

Danmark har kritiserats för att vilja inrätta speciella områden dit polisen kan bortforsla personer vid massgripanden i samband med demonstrationer. Jag tycker det här är helt OK för att få bort oroshärdarna från händelsernas centrum. Detta är väl att föredra än att låta bråkstakarna sitta flera timmar på trottoaren och kissa på sig.

Det är inte fråga om att skapa ett hårdare samhälle, utan om att sätta stopp för vissa individers oacceptabla agerande.

I morgon 7 december startar klimatmötet i Köpenhamn för att bygga vidare på Kyotoprotokollet om minskning av utsläppen av växthusgaser för att bromsa den globala uppvärmningen.

Delegater från 192 länder deltar i Köpenhamnsmötet. Även USA:s president Barack Obama har aviserat sin ankomst. En imponerande kraftsamling i hopp om att förhindra en klimatkatastrof.

Klimatarbetet baserar sig på data som FN:s klimatpanel (IPCC) tagit fram. I detta arbete deltar flera tusen forskare från hela världen. I IPCC:s senaste rapport från 2007 varnas för mycket allvarliga konsekvenser om inte utsläppen minskas. Consensus sägs råda om detta.

Som den eminente s-bloggaren Stefan A Johansson visat är samstämmigheten bland forskarna om IPCC:s slutsatser inte alls så stor som görs gällande. Solen och världshaven spelar en betydligt större roll för klimatförändringarna än mänskliga utsläpp av växthusgaser, menar dissidenterna bland forskarna.

Här på s-info tycks debattörerna vara av uppfattningen att ändamålet helgar medlen. Kan man få länderna att minska sina utsläpp är mycket vunnet, hävdas det. Att Kina och Indien kan få svårt att minska sina utsläpp tar man lätt på. Är vi i Väst beredda att underlätta för dessa båda folkrika länder att övergå till en klimatvänlig teknik? Är vi villiga att ge ekonomiskt stöd till detta? Eller ska deras miljardbefolkningar inte tillåtas uppnå samma materiella standard som vi i Väst har?

För egen del ser jag massarbetslösheten i världen som ett större problem efter som vi här till skillnad från klimatförändringarna faktiskt kan göra något åt det. Delegaterna på Köpenhamnsmötet borde ägna lite tid även åt detta problem så att människor kan få jobb och känna människovärde.

Jag var idag 1/12 inne på ett av Ystads konditorier för att köpa några lussekatter. Till min förvåning såg jag att konditoriet fyllt en stor del av disken med fastlagsbullar, eller semlor som folk norr om skånska gränsen benämner dem. Jag påtalade för expediten att de är minst en månad förtidigt ute med att sälja dessa godsaker. Expediten svarade att kunderna har inget emot att kunna köpa dem redan nu. Vi får sålt alla bullarna långt innan vi stänger ikväll.

Som namnet anger hör fastlagsbullar fastetiden till. Den fastetid man tänker på är de 40 dagarna före Påsk som startar med Askonsdagen. Hade konditorn själv befunnits sig i affären, skulle jag påtalat för honom att man ska hålla på traditionerna och inte ändra på dessa för snöd vinnings skull.

Det var kanske tur för mig att konditorn inte var i affären eftersom min uppfattning om rätt försäljningstid för fastlagsbullar vid närmare eftertanke inte är invändningsfri. I varje fall inte för den som är insatt i kyrkohistoria. Man kan på goda grunder hävda att 1/12 är en rättare startdag för försäljning av fastlagsbullar än efter nyår som normalt brukar anses vara rätt starttid. Det finns nämligen under kyrkoåret fler fastetider än de 40 dagarna före påsk. Adventstiden är också en fastetid varför fastlagsbullar mycket väl kan utbjudas till försäljning då. Konditorier som redan nu lockar sina kunder med de här delikatesserna begår således ingen försyndelse mot de kyrkliga traditionerna.

På tal om fasta i religiös bemärkelse kan upplysas att Ystad har de katolska fastebestämmelserna att tacka för sin tillkomst som stad. Enligt fastereglerna var det tillåtet att äta sill under fastan, och i södra Östersjön fanns det sill i riklig mängd. Sillfisket i Ystad under tidig medeltid, 1100-1300-talet, var omfattande och medförde att det lilla fiskeläget på den skånska sydkusten blomstrade. Den danske kungen var inte sen att utkräva sin del av sillfångsterna och beskattade dessa.

Ystad fick stadsrättigheter tidigt och Fransiskanermunkarna lät anlägga ett imponerande kloster i staden. Klostret finns fortfarande kvar och är ett av Ystads största turistattraktioner. I klostret finns Sveriges enda kommunalägda kyrka och används flitigt av Ystads församling. Jag var f.ö. kyrkvärd där under adventsottan i söndags och kunde tillsammans med församlingsborna instämma i den majestätiska psalmen 103, Bereden väg för Herran.

Så här klart och kraftfullt uttryckte sig jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) i radions Lördagsintervju idag.

Det är sällan som politiker, i varje fall på ministernivå, är så här tydlig i sitt budskap. Även bland landstings- och kommunpolitiker kunde man efterlysa lite mer rakt på sak när de uttalar sig i olika frågor. Varför Eskil Erlandsson skiljer sig från mängden kan bero på att han är smålänning som står med båda fötterna fast förankrade i myllan och inte låter sig duperas av det tjyv- och rackarspel som pågår överallt och i alla sammanhang.

Politiker som Erlandsson går definitivt hem hos mig. Ska jag framhålla någon socialdemokratisk politiker som inger stort förtroende inte bara hos mig utan även hos allmänheten, kan jag nämna Ystads oppositionsråd Kent Mårtensson.