Sveriges byggnadsarbetare kräver en saklig debatt om jobben

Sveriges byggnadsarbetare kräver en saklig debatt om jobben

Valforskningen visar att högeralliansen vann valet 2006 på jobben. Moderaternas jobb-mot-bidrag-strategi och etableringen av det nya arbetarpartiet var lyckosam. Moderaterna försöker nu upprepa framgångsreceptet, nu som det enda arbetarpartiet. Hittills i valrörelsen har det saknats en rationell diskussion om hur regeringens arbetslinje är tänkt att fungera. Om de underliggande mekanismerna lyfts fram är det tydligt att regeringen bedriver en löntagarfientlig politik.

Regeringens arbetslinje består av två bärande delar: förändringarna i a-kassan och jobbskatteavdragen. Regeringen hävdar att dessa reformer ökar sysselsättningen med närmare 100 000 personer.

Hur ska det gå till?

De högre avgifterna, de hårdare kvalifikationskraven och det försämrade skyddet vid arbetslöshet har resulterat i att närmare 500 000 personer har lämnat a-kassan och att den fackliga organisationsgraden har sjunkit från 78 till 70 procent. Det försämrade försäkringsskyddet vid arbetslöshet – det som i högerregeringens retorik kallas för bidrag – innebär också att arbetslösa tvingas att acceptera nya jobb till lägre löner. Att lägre ersättning vid arbetslöshet sänker den så kallade reservationslönen är väl etablerat och på en kollektivavtalsreglerad arbetsmarknad sprider sig dessa lägre löner snabbt till bredare grupper. SNS, en av näringslivets tankesmedjor, har uttryckt sig så här: ”Den sänkta ersättningsnivån i form av en tydlig avtrappning i arbetslöshetsförsäkringen bidrar till att reducera reservationslönen…” De fortsätter: ”Lönepressen nedåt sker också genom att de starkare incitamenten driver fler arbetslösa att mer intensivt söka arbete.” Ekonomiprofessor Lars Calmfors sa redan år 2005 att: ”De borgerliga vill sänka bidragen till de arbetslösa, men nämner inte att detta också skulle driva ner de lägsta lönerna.” De sänkta lönerna antas leda till att arbetsgivarna efterfrågar fler anställda.

Införandet av de differentierade a-kasseavgifterna hämtar sin näring ur samma disciplinerande idé. Det handlar om att löneökningstakten ska sänkas genom att arbetslöshet ska kosta i form av högre avgifter. Redan 2005 sa Fredrik Reinfeldt att: ”Fördelen med denna lösning är att varje arbetslöshetskassa får incitament att begränsa den utbetalade ersättningen inom den egna kassan…genom att fackförbunden dämpar sina lönekrav för att få ned arbetslösheten inom förbundet.”

Även om ambitionen att sänka lönerna är tydlig kommer regeringens önskade effekt av differentieringen inte att uppnås. Förklaringen är främst den framgångsrika, samordnade lönebildningen – löneökningstakten i de centrala avtalen bestäms av vad hela ekonomin kan bära, inte utifrån arbetslösheten i enskilda a-kassor. I praktiken innebär differentieringen att byggnadsarbetare, andra LO-grupper och anställda i branscher med hög jobbomsättning, bland annat i den globalt konkurrensutsatta och högproduktiva industrin, beläggs med en extra straffavgift. När regeringen nu går till val på en obligatorisk a-kassa innebär det inte bara att dessa löntagare drabbas av straffbeskattning, utan även att den fackliga organisationsgraden sänks ytterligare.

Även regeringens inkomstskattesänkningar riktar in sig på byggnadsarbetarnas och löntagarnas löner för att jobben ska bli fler. Mer pengar i plånboken innebär inte att jobben automatiskt blir fler. Det som antas öka antalet jobb är att de sänkta inkomstskatterna ska leda till lägre reservationslöner och därmed till att arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft ökar. Per Jansson, finansministerns tidigare statssekreterare, har varit tydlig: jobbskatteavdragen ”sänker reservationslönen”.

För det andra antas efterfrågan på arbete, enligt Finanspolitiska rådet, regeringens egna expertorgan, öka när jobbskatteavdragen leder till att parterna på arbetsmarknaden förhandlar fram lägre centrala löneökningar än vad som annars hade varit fallet. Om detta sker innebär det att de ökade inkomster sysselsatta byggnadsarbetare har fått i plånboken genom jobbskatteavdragen successivt överförs till arbetsgivarna i form av långsammare löneökningstakt. Endast då leder regeringens politik till nya jobb.

Ekonomiprofessor Magnus Henrekson är skeptisk till att jobbskatteavdragen kommer att sänka reservationslönerna och löneökningstakten. Han säger: ”…vilket gör att jobbskatteavdraget inte sänker arbetskostnaden utan blir en ren inkomstförstärkning för dem som har jobb.” Om detta stämmer leder inte regeringens arbetslinje till några nya jobb, utan endast till en permanent överföring av stora resurser från statskassan till hushållen.

Om Finanspolitiska rådet har rätt innebär det att regeringens politik leder till fler jobb, men att löntagarna finansierar detta med lägre löner; hushållen blir endast ett mellanled i processen att överföra offentliga resurser till arbetsgivarna. Om Henrekson har rätt leder regeringens arbetslinje inte till några nya jobb, men löntagarna får en permanent höjning av sin köpkraft.

Högerregeringen förfäktar båda positionerna: jobbpolitiken ger löntagare varaktigt mer i plånboken och den leder till närmare 100 000 nya jobb. Det är ohållbart. Regeringens jobbpolitik leder till nya jobb endast om lönerna sänks på svensk arbetsmarknad – och detta ska ske via a-kassereformerna och jobbskatteavdragen.

Moderaterna vill av naturliga skäl inte förklara för väljarna hur regeringens arbetslinje är tänkt att fungera. Finanspolitiska rådet säger: ”En rationell politisk diskussion om jobbskatteavdraget förutsätter tydlighet om hur det är tänkt att fungera.” Rådet fortsätter: ”…regeringen bör kritiseras för sin ovilja att förklara hur avdraget fungerar.”

Regeringens politik och dess attack på fackföreningsrörelsen är fullt logisk. Om man drivs av föreställningen att jobben bara kan bli fler om lönerna sänks är det rimligt att göra arbetslösa fattiga, att sänka lönerna, att styra lönebildningen och att försvaga de organisationer som har till uppgift att försvara löntagarnas villkor i arbetslivet. Att göra anspråk på att vara det enda arbetarpartiet och samtidigt bedriva en löntagarfientlig politik kräver kommunikativ skicklighet. Det är här det moderata nyspråket har varit så framgångsrikt.

Sveriges byggnadsarbetare är inte förtjänta av en anglosaxisk arbetsmarknad med låga löner, politiserad lönebildning, otrygghet och svaga fackliga organisationer. Våra medlemmar förtjänar en regering som i politisk handling försvarar löntagarna och kollektivavtalsmodellen. Det tjänar alla på. Sveriges byggnadsarbetare behöver en socialdemokratiskt ledd röd-grön regering som sätter jobben främst, inte genom lägre löner och ökade klyftor utan genom en aktiv näringspolitik, infrastrukturinvesteringar och breda utbildningssatsningar. Sveriges enda arbetarparti är och förblir det socialdemokratiska arbetarpartiet.

Med mindre än fyra veckor kvar till det viktigaste valet i modern tid måste de nödvändiga mekanismer som driver regeringens arbetslinje diskuteras på ett mer rationellt sätt. Det borde alla vara överens om.

2010-08-26, 12:52 Permalink
Andra bloggar om: Jobb Moderat Falska vallöften

Kommentar av Henrik Vallgren - 26 augusti 13:10, 2010

Jag tror inte att det är realistiskt att vi kommer kunna rubba EU's idéer om fri rörlighet, så lönesänkning för byggarbetare lär t.ex. polsk & baltisk konkurrens fixa oavsett regering.

Återstår då att försöka hålla arbetarna skadelösa genom sänkta skatter. Eller att förvärra situationen med höjda skatter och fackliga krav på löneökningar.

Alf Svensson: Eller så blir det så att genom ett internationellt fackligt samarbete så höjs lönerna även i polen

Kommentar av Mia Sjöqvist - 26 augusti 13:51, 2010

Mycket bra skrivet Alf Svensson
Finanspolitiska rådet har rätt
i att regeringen bör kritiseras.
Det finns nog inte en byggjobbare som vill
ha sänkt lön och sämre Akassa
och dit vill dom vilseleda och slå sina
BLÅ dunster i ögonen på människor

Alf Svensson: Tack Mia

Lämna din kommentar på inlägget

Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)

KOMMENTAR PÅ INLÄGGET

Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:

ej undertecknade med förnamn och efternamn
kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
innebär brott mot tystnadsplikten
uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen

Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:

du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn

Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.