Läste i dagens EskilstunaKuriren ett debattinlägg av folkpartisten Tobias Krantz om sjukförsäkringen. han har rätt i mycket, framförallt när det gäller ersättningsnivåerna. Att ha en försäkring som inte täcker hela den inkomst jag förlorar när jag blir sjuk urholkar på sikt trovärdigheten i försäkringen. Det är lika dumt som om man tog en hemförsäkring och försäkringsbolaget sa att ja visst du måste betala premie för hela husets värde men vi betalar bara ut försäkringsersättning upp till 60% av det du förlorat.

Tomas Krantz slutsats att försäkringen skall administreras av proffesionella styrelser (privata? min fundering) gör mig mer fundersam, vad kan andra proffesionella styrelser åstadkomma som dagens Försäkringskassa inte kan åstadkomma? Alliansregeringens första drag efter sitt tillträde var att bort den insyn i Försäkringskassan som fanns via Försäkringsdelegationerna, proffesionella styrelser är väl ytterligare ett steg i att fjärma socialförsäkringssystemet från offentlig insyn och folklig påverkan.

Det som Tomas Krantz i övrig säger måste göras ligger så vitt jag vet redan som uppdrag åt Försäkringskassan och AMS att göra, det som i stora stycke har försinkat myndigheternas möjligheter att agerqa har bland annat varit klåfingriga riksdagledamöter som i intregitetsiver hindrade Försäkringskassan från att få ett fungerande datasystem i början av 1990-talet.