Ett medelvärde av den mängd olja och gas som de olika scenarierna behöver fram till år 2100 motsvarar 8.000 gigafat oljeekvivalenter. Det scenario som kräver minst olja och gas behöver 5.000 gigafat medan det som kräver mest måste ha ofantliga 18.000 gigafat. UHDSG beräkningar ger att det fram till år 2100 kan produceras 3500 gigafat.

Faran med koldioxid är inte över. I framtiden kan vi komma att använda ännu mer kol, vilket ur koldioxidsynpunkt är att gå ur askan i elden. Det är helt uppenbart att det krävs nya realistiska beräkningar där tillgänglig energi behandlas på ett realistiskt sätt.

Har IPCC tagit i för mycket?
IPCCs scenarier ligger till grund för Kyotoprotokollet 1997, och spår att medeltemperaturen på jorden kommer att stiga med mellan 1,4-5,8°C som en följd av människans på värkning i tidsrummet 1990 - 2100. Scenarierna finnes också i den tredje tillståndsrapporten från 2001.

De mest optimistiska av de 40 scenarierna förutsätter att mänskligheten förbränner motsvarande 5 000 miljarder fat olja och gas. I den mest pessimistiska förutsägelsen förbränner vi 18 000 milliarder fat.

De svenska forskarna hävdar emellertid att det inte finns mer än 3 500 miljarder fat. UHDSG är överraskade att IPCC inte har kontrollerat hur mycket olja och gas som finns när de gjort sina senarier.

JÄMFÖRELSE MED IPCC 40 SENARIER OCH VÄRLDENS PRODUKTION AV OLJA OCH GAS

Varierande beräkningar
Skillnaden mellan de mest optimistiska och mest pessimistiska scenariot beror delvis på osäkerheten om hur det globala klimatsystemet fungerar, men först och främst osäkerheten om hur stora utsläppen kommer att bli i framtiden.
Uppskattningarna för hur mycket olja och gas som finns varierar kraftigt, men de svenska forskerna hör till en stadigt växande grupp experter som tror at oljereserverna kommer att nå toppen så tidigt som 2010, och gas lite senare. Tidigare studier har spått att oljereserverna inte kommer att minska före 2050. UHDSG konstaterar att OPEC-länderna har rapporterat alt för stora reserver, troligen för att försäkra sig om större exportkvoter.

Kol
Förbränning av kol skulle kunna göra att senariorna från IPCC går i uppfyllelse, men en sådan utveckling vore katastrofal. Kol producerar mer CO2 per energienhet än olja och gas. Vi bör bekymra oss för en ökning av koldioxidutsläppen och bekymra oss för en ökning av världens kolförbrukning. Vilket vore mycket värre ur miljösynpunkt.

Energikris
Världen närmar sig en ny energikris och situationen kan bli dramatisk om vi inte gör något drastiskt. Det är överraskande att folk generellt inte är klara över minskningen av energi reserverna och hur mycket detta kommer att påverka produktionen. Nedgången i utvinningen av olja och gas kommer att påverka världen befolkning mer än klimatförändringarna.

Vad kan vi göra?
Mycket talar för att uppvärmningen inte fortsätter bortom år 2100. Tillgångarna på fossila bränslen är inte så stora att vi på längre sikt skulle kunna åstadkomma en betydligt kraftigare klimatpåverkan än den som förutses under innevarande sekel.
Ingen kan på förhand veta säkert vad som händer med klimatet under de kommande hundra åren och där bortom. Full visshet om människans inverkan på det framtida klimatet får vi inte förrän framtiden är här och effekterna väl har infunnit sig. Röster har därför höjts om att vi bör vänta och se innan vi vidtar kostnadskrävande åtgärder mot utsläppen av växthusgaser, kanske blir utsläppens klimateffekter så obetydliga att insatser av det slaget inte alls behövs.
Klimatets tröghet och växthusgasernas långa livslängd innebär att en sådan passivitet kan få vådliga följder. Om vi inte minskar utsläppen är risken stor att de i efterhand orsakar svåra klimatstörningar, kanske mot slutet av innevarande sekel eller ännu längre fram. Vid det laget kommer inga åtgärder att vara kraftfulla nog för att avvärja de uppkomna störningarna.
Just på grund av att människans klimatpåverkan får så långvariga effekter är det angeläget att vi reducerar den snart. Detta kan i praktiken inte åstadkommas på annat sätt än genom minskad användning av fossila bränslen. Delvis kan vi få denna minskning till stånd genom investeringar i ny teknik, men i längden kräver den också förändringar av enskilda människors livsstil. Minskad klimatpåverkan förutsätter också internationell samverkan, och förhandlingar om utsläppsbegränsningar har sedan 1992 bedrivits inom ramen för FN: s klimatkonvention.
Världens nationer måste enas om att begränsa förbrukningen av olja, gas och kol både med hänsyn till miljön, den ekonomiska stabiliteten och samhällsutvecklingen i både rika och fattiga länder.

EU
EU tror på att vi kan ändra saker och ting och arbetar för att uppnå detta.

Tre fjärdedelar av växthusgasutsläppen produceras av en fjärdedel av världsbefolkningen, i USA, Europa och Japan. Därför är det den industrialiserade världens ansvar att minska utsläppen. Den stabila ekonomiska utvecklingen i länder som Kina och Indien kommer att producera ännu mer utsläpp, men det skulle vara orättvist att be dem att fördröja sin utveckling. Ansträngningen att minska den globala uppvärmningen måste delas lika och rättvist, i enlighet med varje lands behov och dess ansvar för problemet.

Den största svårigheten inom EU är att samordna vad individuella länder måste göra. Utsläppen av växthusgaser sjönk t.ex. med 2,5 % mellan 1990 och 1998. Detta berodde dock främst på att Storbritannien la ner en stor del av sin kolindustri och att Tyskland minskade sin tunga industri efter att de två delarna av landet återförenats. De flesta andra länder ökade sina utsläpp. Inte desto mindre tror EU att framsteg kan nås.

För ytterligare fördjupning läs uppsatsen i energikunskap:

Investeringar i energi, växthuseffekten, klimatförändringar, prognoser, vad kan vi göra, utsläppsrätter, lagring, avskiljning av koldioxid och kväve. http://data.sinfo.se/data_page/1465/documents/Investeringar_i_energi.pdf

Stefan A. Johansson