Vi har i Sverige politiskt tillsatta nämndemän. De är lekmannadomare vars röster väger lika tungt som den lagfarne domarens. De är ofta gamla trotjänare i de politiska partierna.

Partierna får även nominera medborgare utan medlemskap i något parti, men politiker som ges chansen att belöna sina egna låter sällan tillfället glida dem ur händerna.

Nämndemän har i flera fall relevanta erfarenheter kring brott och straff. Det har själva gjort sig skyldiga till brott. En har anhållits för våldsamt upplopp, en har förgripit sig på barn, en har dömts för rån och en har varit utpressare. En nämndeman dömdes för brott mot tystnadsplikten i sin tjänsteutövning. Ett brott som i normalfallet ger fängelse, men här endast böter.

Något som är ännu värre är att cirka 300 Sverigedemokrater, varav ett flertal dömts för brott, tagit plats i våra domstolar. Några av dem ska avgöra asylärenden i de nya migrationsdomstolarna.

Tanken med lekmannadomarna är att de ska representera allmänheten i domstolarna. Det är då mycket konstigt att nästan alla tillhör partipolitiken. Vår snabbast krympande folkrörelse. Det är även konstigt att varannan är över 60 år och att medelåldern knappt sänkts alls trots att riksdagen fattat beslut om större representativitet.

Åldriga nämndemän har vid ett flertal tillfällen rapporterats somna under pågående förhandling. Bara sju procent utländska namn.

Enligt en undersökning av Christian Diesen, professor i processrätt, ansåg var tredje nämndeman i mitten av 1990-talet att de bedrev partipolitik i rätten.

En fjärdedel tyckte att de kunde fälla trots att bevisningen inte var övertygande. Den som suktar efter skrämselhicka kan kolla in filmen Rätten och Rättvisan på www.bubblare.se.

Om den håller rättvisan kär borde Sveriges riksdag göra allvar av detta.

I rätten borde det sitta framför allt fler unga och människor med invandrarbakgrund. Många har svårt att känna igen sig i dagens nämndemän. Det är ett problem och måste diskuteras, både internt i partierna och i samhället.

Bara sex procent av landets cirka 8 000 nämndemän är födda utomlands. De borde utgöra minst tolv procent för att motsvara andelen utlandsfödda.

Det är de politiska partierna som nominerar nämndemännen. Sedan utser kommunfullmäktige nämndemännen enligt mandatfördelningen.

Nämndemäns verksamhet ska vara absolut opolitisk.
Det är viktigt att ha med representanter från alla delar av samhället. De ska spegla samhället i övrigt. Det ska vara en jämn könsfördelning och fördelning mellan åldrar. Det finns kulturella sidor som kan vara bra att få belysta.

Det är inte bara invandrare som är underrepresenterade bland nämndemännen. Det stora problemet är ej tillräckligt varierande åldrar på nämndemän.

Det är svårt att rekrytera nämndemän, med undantag för äldre på många håll. Det hänger delvis ihop med att det kan bli väldigt betungande. Vore det en medborgerlig plikt skulle vi alla troligen någon eller några gånger i livet ställa upp, men det skulle inte bli så betungande.

Medborgerlig plikt vore också ett sätt att få en blandning på nämndemännens bakgrunder.

2012-05-06

Stefan A. Johansson